Drömresan till Himalaya i Nepal

Vagabonds Mikael Persson kom till byn Jyamrung i Nepal första gången för femton år sedan. Sedan dess har han återvänt många gånger och sett byn förändras från en avkrok i väglöst land till ett ställe där mobil­telefoner har en lika naturlig plats som de gamla hinduiska sagorna.

Drömresan till Himalaya i Nepal

Varje kväll klättrar jag ner till Netrawati­floden. Strömmen är stark så här års. Smält­vatten rusar fram otåligt och turkost från fjärran glaciärer. Bakom ett stort stenblock finns en skyddad fördjupning. Kryper ner där och simmar som i en naturlig pool. Ögonen vilar på Ganesh Himals flammande isrand och de gröna höjderna som sakta smälter in i natten tillsammans med risax och mangolundar.
Detta är Jyamrung med hus och terrassodlingar utspridda längs tusen höjdmeter. Nepal är berg och byar. Och det här är min by. Banyanträd och pipalfikusar ger skugga då man vandrar mellan klungorna av ockrafärgade lerhus och låga buffelstall. Tre årliga skördar gäller, först ris, sedan majs och vete. Och livet följer gryning till mörker. Så har det alltid varit och så är det nu.
Jhankrin, trollkarlen Krishna Man Shrestha, driver ut onda andar med en borste och läste häromdagen mantran över en ung man som plötsligt drabbats av intensiv huvudvärk under en matematiklektion. Och byns 78-åriga bud­bärare, Aita Sarki, kliver fortfarande ut på ett klipputsprång, kupar händerna och skriker ut viktiga meddelanden på samma sätt som hundratals år tillbaka då Nepal bestod av ett lapptäcke av små stadsstater och kungen av Jyamrung manade till strid mot regenten i Salenkot på andra sidan floddalen.

Femton år har passerat sedan jag klev in i byn för första gången. Då hade en snöstorm hållit mig fast två nätter på ett värdshus nedanför Annapurna Base Camp. Under väntan lärde jag känna trekkingguiden Ram Sapkota. När ovädret var över följde jag med honom till hembyn.
Jyamrung låg i väglöst land och kändes närmare månen än Katmandu. Vissa i byn hade aldrig hört talas om socker och Rams gamla mor hade som högsta önskan att åtmin-stone någon gång i sitt liv få åka buss, gå på bio och se ett flygplan lyfta. Då fanns varken el eller sjukvård och skolan förmådde inte att fånga upp flickorna från de fattigaste familjerna; de som ändå skulle giftas bort unga och inte ansågs värda några resurser.
Kvällen är mörk och het då jag serveras te med varm buffel­mjölk. Rams systerdotter Chameli sitter med korslagda ben på jordgolvet och läser hinduiska sagor ur Sri Sastami. Grannfolk droppar in, en efter en, för att höra berättelsen: Guden Krishna spelade så vackert på sin flöjt att till och med molnen kom ner till marken. Kullorna, som vaktade bergens kor och getter föll också för locktonerna och förlorade sin oskuld. Det är som det brukar vara i Nepal. Någon lyssnar fokuserat. Andra pratar förstrött om risskörd, grannar och skvaller tills en mobiltelefon ringer och det tycks som om två skilda tidevarv plötsligt fått kontakt med varandra.

Skoltrött? Inte i byn Jyamrung som kämpat hårt för sin skola.

Skoltrött? Inte i byn Jyamrung som kämpat hårt för sin skola.

Bufflig men snäll.

Bufflig men snäll.

Nepal är ett land, men samtidigt två världar. På ena sidan finns Katmandu. På andra sidan berg, landsbygd och byar som till stor del fortfarande rättar sig efter sol, regn och religion.
Huvudstaden däremot har rest sig från sina medeltida gränder och springer framåt. Allt det gamla finns förvisso fortfarande kvar. I Asantoles basarkvarter myllrar alltjämt folk under kopparkärl och trassliga elledningar och vid Puspatinath flammar likbålen till sent på kvällen. Fast ibland tycks det som om staden förlorat riktningen i ivern att ta sig vidare. Nytt byggs dyrt och på höjden. Samtidigt täpper smog och avgaser till luftrören. Och nere vid Bagamatiflodens växande slum känns Katmandu lika obekvämt som ett par illasittande byxor.
– Det är skönt att komma hem, säger Ram som sjunkit ner på en flätad rismatta framför föräldrahemmet och fått av sig skor, strumpor och sådant som skaver.
Att han numera bor i Katmandu följer hans egen önskan. Att han föddes i Jyamrung bestämdes däremot av familjeguden Kuldebata.
Till en början levde föräldrarna ett relativt gott liv i Gorkhadistriktet längre västerut. Marken var bördig och skörden god. Men under en natt av regn och kraftiga jordskred uppmanade husguden fadern att lämna trakten. Familjen gjorde sig av med mark och ägodelar och flydde österut till fots. Till en början levde de i en hydda. Men så småningom lyckades fadern förvärva lite land.
Här finns de nu, på Himalayas sydsluttning, i en trakt där penningekonomin bara är några årtionden gammal och folk alltid tagit hand om sig själva, varandra och vridit och vänt på alla möjligheter för att överleva; använt lera till husbyggen, gräs till tak och tvålbusken riths söndersmulade frukter för tvätt. Och så finns tulsibuskens blommor som rymmer rikedomens gudinna Lakshmi och i sällskap av kokt vatten leder döende mot paradiset.
– Riktigt där är vi inte ännu, smackar Ram som vid vuxen ålder slutade att tro på religion och bara använder den heliga växten som te för att kurera förkylningar.

Idag går Chameli i skola liksom alla flickor i byn.

Idag går Chameli i skola liksom alla flickor i byn.

Trekkingguiden Ram jobbar för Jyamrungs framtid.

Trekkingguiden Ram jobbar för Jyamrungs framtid.

Vi är på väg uppåt, men samtidigt neråt. Stigen till övre Jyamrung leder genom apornas skog och passerar snäva bäckraviner, innan vi når en sluttning där solen bränner hett.
Kastväsendet är förbjudet i Nepal, men existerar ändå. I Jyamrung äger högkastiga braminer och chetrier den bördiga marken intill floden. Några hundra höjdmeter upp väntar de lågkastiga daliternas Jyamrung med magrare jordar och sämre vattentillgång.
Systemet skulle möjligen kunna kallas för religiös apartheid, byggt på diskriminering. Samtidigt står det för fördelning av sysslor inom en by som i princip är självförsörjande. Sarkierna tar hand om döda djurkroppar och förser Jyamrung med läderremmar och skor. I smedernas Kamaigaon riktas blåsbälgar av fläckigt getskinn mot elden då glödgat järn hamras till khukriknivar och grytor. Och i damaiernas Damaigon arbetar skräddaren framför sin trampsymaskin som tillverkar byns kläder.

Smog och cement. Nutiden har hunnit ikapp sagorna i Katmandu.

Smog och cement. Nutiden har hunnit ikapp sagorna i Katmandu.

The messenger! I Jyamrung heter byns budbärare Aita Sarki.

The messenger! I Jyamrung heter byns budbärare Aita Sarki.

Några årtionden tillbaka nekades Jyamrungs daliter tillträde till tempel och tehus. De var oberörbara och riskerade att bli misshandlade och utkastade om de klev över tröskeln till huset som tillhörde en högkastig bramin.
Så är det inte längre. Men de är fortfarande lite fattigare och lite mer hukande än de andra. Och till och med Ram vet hur det är att vara hunsad trots att han själv är bramin. Under uppväxten tillhörde familjen byns fattigaste och Ram tvingades ofta till sängs hungrig, på fastande mage. Jyamrungs storgodsägare jimal satt dagtid under ett solskyddande paraply, skrek ut befallningar och kontrollerade så att alla bybor utförde gratis dagsverken.
En dag tvingades Ram att knäböja inför storbondens fötter. Händelsen fick honom att ta upp kampen mot orättvisor och förtryck. Till en början gick det inget vidare. I tonåren rymde Ram hemifrån och blev daglönare i Pokhara för en handfull rupier och lite ris. I Katmandu blev det jobb som kökspojke på trekkingexpeditioner. Några år senare avancerade han från bärare till guide. Så småningom kunde Ram öppna sin egen trekkingbyrå och anlita folk från hembyn som guider, kock och bärare.
Idag har Ram förverkligat allt det han drömt om, ända sedan han kysste jordägarens fötter. Tillsammans med bybor och svenska vänner grundade han Tuki Nepal. På mindre än ett årtionde har föreningens arbete fört Jyamrung mot en hållbar och reko framtid.

Tar ett nytt simtag. Netrawatiflodens vatten kittlar friskt. Himalaya, där jag trekkat genom rosablommig rhododendronskog, hukar under en måne lika vit som bergskedjans snö. Nere i Jyamrung förbereder sig snörvlande barfotabarn för nästa dag i skolan. Hör hur bufflar råmar mot natten. Allt är sig likt, men ändå inte. Lerhusen har fått el, människorna en sjukstuga och byn en framtid som alla tror på.

Guide till Nepal

Resa dit

Flyg Skandinavien–Katmandu kostar 8 000–14 000 kr och innebär ofta byte av plan i Doha, Delhi, Bangkok eller Abu Dhabi. Svenska rese­arrangörer med Nepal på programmet är till exempel Pathfinder, Tema­resor, Äventyrs­resor, Läs och Res, Far Away Adventures och Världens Resor.
I Katmandu finns hundratals trekkingbyråer som kan sy ihop din vandring. Riktigt bra är Mountain Delights, gotomountain.com, som profilerar sig via socialt engagemang och har många svenska kunder, liksom High­lander Trekking & Expedition, highlandernepal.com.

Visum

Visum löser du vid ankomsten till Katmandu eller genom Nepals konsulat i Stockholm. Kostar 30 dollar för 15 dagar, 60 dollar för 30 dagar och 180 dollar för 90 dagar.

Läs mer

Nepal, en rese- och vandringsguide, Mikael Persson (Vildmarksbiblioteket, 2012).
På tukinepal.org kan du läsa om projektet i byn Jyamrung som nämns i reportaget.

Missa inte!

Trekking! Det bästa av Nepal väntar i bergen. Läs mer på nästa uppslag.

Missa gärna!

Do you want haschish? viskar skuggfigurerna i turiststads­delen Thamel. Drogen är olaglig och innehav kan leda till långvarig vistelse i en mörk, nepalesisk fängelsecell.

Mer medeltid än nutid. Bhaktapur i Katmandudalen.

Mer medeltid än nutid. Bhaktapur i Katmandudalen.

Är limousinen upptagen, får man ta lastbilen. På väg till bröllop i bergen.

Är limousinen upptagen, får man ta lastbilen. På väg till bröllop i bergen.