• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Roadtrip från Parga till Pelion

    Visst är öarna fina. Men på fastlandet väntar höga berg, klippkloster och vidunderlig mat. Men också stränderna som grekerna vill ­behålla för sig själva. Följ med på en roadtrip från Parga i väster till Pelion i öst.

    Roadtrip från Parga till Pelion

    Från kust till kust i Grekland

    Prisbelönta reportageskribenten Mikael Persson.

    Det här reportaget utsågs 27 november till 2014 års bästa resereportage på de utländska turistbyråernas samarbetsorganisation, Antors, resmässa i Stockholm. Läs mer!

    Plötsligt syns en spricka i bergen. På andra sidan väntar Parga. Hajfensformade klippor störtar huvudstupa i havet. Strax ovanför vattnet trycker sig husen tätt intill varandra som en grupp kattungar i kvällssolen; bageriet som knådat vetemjölsdegar sedan 1930-talet, den gamla venetianska fästningen på toppen av en skrovlig klippa, butiken med brummande kylskåp och svala retsinaflaskor.

    Jag vandrar i källarmörka gränder till ljudet av accelererande mopeder. Cikador brusar och jag inser att jag kommit hem. Till Grekland på riktigt.

    Parga slutade i och för sig att vara en hemlighet redan på medeltiden. Först kom Venedig med skepp och kanoner. Senare fransmän, ryssar, britter och turkar. Idag anländer snudd på samma konstellation via charter. Samtidigt är Parga lugnt och fridfullt med större tonvikt på barnfamiljer än hetsigt nattliv. Särskilt grekiska turister gillar platsen.

    Just därför gör taxichauffören Dimitrios mig orolig. Han säger ungefär samma sak som många andra greker. Krisen har ställt in semestern. 

    Men det stämmer inte riktigt. Springer på sliriga sandaler till Valtos Beach. Simmar några varv i det sprakande vattnet och omges av grekiska röster.

    – Visst är det svårt. Flera av mina vänner saknar jobb och bor fortfarande hemma hos sina föräldrar trots att de fyllt 35, säger Panagiotis från Aten.

    – Men vi kan ju inte sluta att leva bara för att ekonomin hackar.

    Kvällen blir vidunderligt vacker. Ser solen slockna över Joniska havet. Parga klarar i alla fall sig bra, säger killen som säljer telefonkort. Vi har turisterna. Vart och vart­annat hus hyr ut rum. Det betyder jobb och pengar.

    Tjurig trafik. Ofta går färden längs breddade kostigar.

    Tjurig trafik. Ofta går färden längs breddade kostigar.

    "Aldrig på en söndag" heter en grekisk filmklassiker med Melina Mercouri. Titeln tycks även passa på bussförbindelserna från Parga. Men längst ner på tidtabellen finns ändå en tidig morgonavgång.

    Vindlande kurvor drar bussen mot dalgångar där sandfärgade duvor sitter längs telefonledningarna och cypresser följer gulflammig ginst mot solen. I Preveza byter jag inte bara buss utan snart också landskap. Inåt land öppnar sig en djup sänka med svävande ormörnar. Så följer en dalgång där bergen når högre än molnen. Staden som parkerar där heter Ioannina.

    Att tänka på något annat än Orienten är svårt. Minareter reser sig ur den dallrande hettan. Vandrar mot 1600-talsmoskén Aslan Pasha. Fikon växer i trädgårdarna. Gräs täcker taket till ett raserat hamam. Plötsligt står jag framför ett skyltfönster fyllt av baklava.

    – Valnöt eller pistasch? undrar expediten på klassiska Kolionasios.

    Väljer den förstnämnda och förflyttas samtidigt till det gamla ottomanska väldets utmarker.
    Att kalla den albanskfödda Ali Pascha för rövare är kanske fel. Men ambitionerna var långt större än att förbli undersåte åt Istanbul. Genom list och hårda nypor rycktes västra Grekland och Albanien ur sultanens händer och förvandlades till Ali Paschas personliga egendom.

    Han fick så småningom namnet Lejonet av Ioannina och huserade i en fästning ovanför Pamvotissjön. Stan växte till en av Greklands mest välmående. Silver- och kopparsmeder fyllde ut basaren. Innanför de tjocka stadsmurarna fanns tre religioner, kyrkor, moskéer, synagogor. Lord Byron kom på besök och prisade den frikostiga gästfriheten, medan andra förundrades över att Ali Paschas harem innehöll både män och kvinnor.

    Slutet kom 1822. 20 000 man deltog i sultanens straffexpedition. Med löfte om fri lejd lockades Ali Pascha ut från sitt gömställe och halshöggs. Huvudet skickades till sultanen i Istanbul. Kroppen begravdes här, på fästningshöjden Kale där solen lyser över ett bröllopsfölje som dricker kaffe och mumsar på baklava.

    Pelion: Branta berg. Slingriga vägar.

    Pelion: Branta berg. Slingriga vägar.

    – Tsi fatsi? Hur mår du? frågar konsthistorikern Angeliki Kounava på vlachernas språk.

    Vlacherna lever i trakten runt Ioannina. Ibland kallas de för Europas sista seminomadiska befolkning. Kanske är de ättlingar till romerska soldater som var stationerade i området. Språket bär i alla fall på latinska drag. Och landskapet där de vandrar till djurens sommarbete är som hugget ur en saga. Väster om Ioannina klättrar landsvägen högt upp i ­Pindosbergen.

    Då och då klyver motorvägen massivet i kilometerlånga tunnlar. På andra sidan väntar alltid någon överraskning. Byar som röda trappsteg eller dolda dalgångar där morgonfukten svävar som rykande lock över marken. På höjderna finns tydligen både björn och varg. Där vandrar vlachiska herdar med krokiga käppar och raggiga får.

    Klostervakt i Ioannina.

    Klostervakt i Ioannina.

    Någon timme efter staden Metsovo tycks slättlandet vara inom räckhåll. Just då spelar bergen ut sitt sista trumfkort. Klippskogen runt staden Kalambaka är så märklig att man nog måste förflytta sig till Kappadokien eller Tonkinbukten för att hitta ett lika grovt avsteg från hur jordklotet brukar se ut. Det här är Meteora som betyder "mitt i himlen". Precis så känns det att vara här.

    Man blir lätt ödmjuk inför Meteora. Inför miljonerna av år som svarvat klipporna till tysta jättar. Inför hjärnorna som trotsade det omöjliga, knöt ihop dussintals stegar och byggde kloster som liksom flyter högt upp i luften som himmelska öar.

    Ortodoxa munkar genomförde uppgiften på 1300-talet. De otillgängliga klipporna gav skydd mot sultanens muslimska trupper. Sex av klostren återstår än idag. Och nu krävs varken rep eller vådlig upphissning i vingliga korgar. Trappsteg har huggits ur bergen, broar leder mellan av­satser. Pilgrimerna är många. Turistbussarna ännu fler.

    Väljer tysta stigar istället för landsvägen. Ibland trycker de tätt intill de svarta klipporna, ibland drar de in under törnen med pilformade löv och ekar grova som baobaber. Mitt i bilden finns klostren. Ayiou Nikolaou, Varlaam, Megalou Meteorou, nunnornas Roussanou och så Ayias Triadhos som ligger som själva hatten på en svamp.

    Vidder och vrak.

    Vidder och vrak.

    I Metéora är himlen alltid nära.

    I Metéora är himlen alltid nära.

    Bortom Kalambáka blir allt som vanligt. Landsvägen följer stora fält, mindre höjder. Gräset är gult. Byarna har stora storkbon. Först med havet kommer färgerna. Där ligger Volos med väntande färjor mot Skiathos och Skopelos. Till taxichaufförernas förvåning väljer jag att stanna kvar i hamnen.

    Volos ouzerior påstås servera Greklands bästa mezes. Traditionen började med en folkomflyttning. När det ottomanska riket fallit, skeppades greker från det nuvarande Turkiet till Thessalien. Många fick jobb i Volos hamn. Vid arbetsdagens slut pausade knegarna över ett glas eller två av brännvinet tsipouro. Vid varje sådan beställning följde också någon liten smakbit.

    Konceptet börjar försvinna på många håll, men lever fortfarande i Volos. Strax efter skymningen är Papadis nästintill fullsatt. Ett upplyst lastfartyg från Valletta bildar bakgrund. Äldre män med radband mellan fingrarna finns där, liksom barnfamiljer övervakade av mormödrar. Gör som dem. Beställer två miniatyrflaskor av husets tsipouro och är därmed kvalificerad för tre medföljande mezes.

    Första rundan bjuder på currygul potatissallad med lök och svarta oliver. Träkolsgrillad bläckfisk på en bädd av ättiksyrlig grönsallad kommer också in liksom salta sardiner i sällskap av skivad avokado.

    Det blir en runda till. Nu med chiliröda räkor, fiskkroketter och smulig fårost. Möjligen är omdömet en smula grumlat av alkoholen. Men just då bestämmer jag mig för att detta är den bästa grekiska middagen i mitt liv. Priset för hela kalaset? Knappt 150 kronor.

    Standpromenaden i Volos.

    Standpromenaden i Volos.

    Grenar slår mot taket. Bromsar tjuter. Tittar ut genom fönstret. I avgrunden nedanför väntar havet.
    Så fort vi lämnat Volos gör busschauffören korstecken. Förstår snart varför. Bergen är brutalt höga, kurvorna lika redlöst ragglande som i nepalesiska Himalaya.

    Pelionhalvön är kentaurernas land. Hälften människa, hälften häst funkar nog bäst här. Men landskapet är inte bara vilt, utan också så slösaktigt grönt att trakten även kallas för ett grekiskt Toscana. Ädellöv gömmer sluttningarna och tusenåriga plataner böjer sig skuggande över springbrunnar och små tavernor som serverar rödvinskorven spetzofai och annat lokalproducerat.

    För inte så länge sedan gällde båt eller stensatta åsnestigar för den som ville ta sig hit. Nu finns bilvägar som kämpar sig upp mot molnen. Läget är alltjämt isolerat och människorna håller på sitt. Mat, traditioner, arkitektur. Ibland påminner husen om vakttorn. Ibland bär de orientaliska drag med vita fasader och lätt sluttande skiffertak. Många går att hyra, för en natt, en vecka eller längre än så.

    Själv bor jag i byn Tsagarada som gömmer sig från allt. Till och med landsvägen. Under ett skyddande lövtak finns fyra torgplatser och lika många kyrkor. Åsnestigar och trappsteg binder ihop dem. Huset tillhör Georgios och Eva. Anna från Aten brukar ladda om batterierna just här. Grönskan, luften och lugnet bär på en alldeles egen energi, tycker hon. Dessutom är klimatet friskt och fräscht även när sommarhettan kramar musten ur huvudstaden.

    Hon gungar i hammocken. Georgios och Eva kommer ut med små koppar grekiskt kaffe, söta kakor och kanderad frukt.

    – Egentligen borde jag gå till stranden nu, säger Anna. Men tiden flyter så skönt här. Det är precis som om den inte finns.

    I Ioannina tar du båten till klosterön Nissi.

    I Ioannina tar du båten till klosterön Nissi.

    Vandringskartan är någorlunda korrekt och färdriktningen klar. Ändå går jag fel. Men kommer rätt. Det brukar vara så på Pelion. Österrikiska Veronika var tre år gammal då hon nådde den undangömda stranden för första gången. 23 år senare hör jag henne ropa bland klipporna.

    – Vi lagar middag nu!

    – Kom och gör oss sällskap!

    Veronika minns hur det började. Föräldrarna hade hamnat på en väg som var så dålig att det var omöjligt att vända. Vid slutet låg en liten strand. Den var så perfekt att de stannade hela sommaren.

    Sedan dess har Veronika återvänt varje år. I sommar med egna barn, tält och mat för några månader.
    Allt är ungefär sig likt, tycker Veronika. Havet, gröns­kan, den ensamma tavernan som sover middag alldeles för länge för att affärerna ska gå riktigt bra och som inte vill lägga sig och sova när kvällen går från het till ljummen.

    Nu gäller maten som Veronika lagat. Två tallrikar går runt mellan tre personer. Först nudelsoppa. Sedan skivad honungsmelon. Delar allt med de grekiska studenterna Markos och Markos som sover ute i det fria och jagar bläckfisk med harpun.

    Veronika tänder en handrullad cigarett. Vem behöver mer än så här? undrar hon.
    Kan inte komma på något. Havet dundrar in mot stranden. Luften är mjuk som sammet. På avstånd spelar tavernan vemodig rebetiko. Grekland känns på riktigt.

    I Parga löper gränderna mot havet.

    I Parga löper gränderna mot havet.

    Grekland runt på 7 dagar

    Dag 1: Parga

    Höjdpunkter: Pusta ut och bada joniskt klarblått på Valtos Beach. Njut resans första frappé över solnedgången från den ­venetianska fästningen. Ät ljuvlig briam med fetaost på taverna Golfo Beach.

    Sevärt: Kastro, den venetianska fästningsklippan och Ali Paschas fästning mellan Agia-Anthousa. Båda bjuder på svindlande vyer.

    Bonus: Längs floden Styx rodde Karon avlidna till dödsrikets portar vid Hades. Så lyder mytologin. I verkligheten heter platsen Nekromanteion vid Acheron och ligger granne med fridfulla byn ­Mesopotamos, två mil syd­ost om Parga.

    Dag 2: Parga–Ioannina

    Färden: Från Parga väljer du den smala landsvägen som passerar Kanallaki mot vassa berg och så småningom når kust­slätten. I Preveza ställer du siktet mot norr. Res riksvägen mot ­Ioannina som du når lagom till lunch. Timmar i buss: 4.

    Höjdpunkter: Gamla Ioannina med stadsmur, basar och historisk kärna. I Aslan Pasha-moskén finns ett spännande etnografiskt museum. Fika vid Ali Paschas ­citadell, Kale, och njut av utsikten över Pamvotissjön. Avsluta dagen med kaneldoftande bougatsa på Select eller baklava och hemgjord glass på Kolionasios.

    Bonus: Knappt en timmes bilresa norr om Ioannina väntar bergsregionen Zagori med ­ålderdomliga stenhus, vackra byar som Monodendri och dagslång vandring genom den spektakulära Vikosravinen med nästan tusen meter höga klippväggar.

    Dag 3: Ioannina–Metsovo-Meteora

    Färden: Motorvägar brukar vara tråkiga, men E90 öppnar Pindosbergen i mäktiga tunnlar och når dolda dalgångar. Några mil norr om Metsovo lämnar du expressvägen för den smalt slingrande landsvägen mot Kalambaka. Sikta på närbelägna byn Kastraki som är en roligare bas för Meteora än Kalambaka. Tid i buss: 2 timmar.

    Höjdpunkter: Rejäl grekisk middag på taverna Batalogianni i byn Kastraki. Solnedgång över Meteoras mäktiga klipplandskap från utsiktspunkten ovanför klostret Roussanou.

    Bonus: Lämna motorvägen för någon timme och besök alp­staden Metsovo som är något av centrum för Greklands vlacher och ligger vid foten av 2 300 meter höga berg.

    Dag 4: Meteora

    Höjdpunkter: Många nöjer sig med att stanna en natt i Meteora. Men landskapet är verkligen spektakulärt, så varför ha bråttom?

    Sevärt: Samtliga klippkloster är värda besök. Våra favoriter är nunneklostret Roussanou och munkarnas Ayias Triados som blev världsberömt efter att ha figurerat i Bondfilmen For Your Eyes Only. Mitropolis, den tusen­åriga katedralen i Kalambaka, är klädd i mustiga fresker.

    Bonus: Vandringen från Kalambakas gamla katedral, Mitro­polis, till Ayias Triados är fin och följer en tydlig stig. Håll ögonen öppna för Meteoras rika djurliv med kärrsköldpadda, smutsgam, pilgrimsfalk, svart stork, blåkråka och balkanflugsnappare. 

    Dag 5: Meteora–Volos

    Färden: Idag blir det mer normal lunk. Smal riksväg och smårörig trafik. Byar och småstäder med storkbon och slättland i bleka färger. I alla fall om du hoppar över Europavägen mot Larissa. Välj istället den mindre landsvägen som från Trikala söker sig till Kardhitsa och vidare mot Volos och havet. Timmar i buss: 3,5–5 inklusive byte i Trikala.

    Höjdpunkter: Flanera in kvällen längs Volos glassiga strandpromenad och avsluta kvällen med tsipouro och ett gäng läckra mezes på någon av serveringarna, till exempel Papadis.

    Bonus: Vackra bergsbyn Makrynitsa med söta hus, ­vidunderlig utsikt över Volosbukten och sköna serveringar vid platanprytt torg.

    Dag 6: Volos–Pelion

    Färden: Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Vådlig bergsväg som ofta är nära att slå knut på sig själv. Smal är den också. Se upp för mötande bussar! Kör mot Agria och Milies och fortsätt mot lugna och lummiga Tsagarada där du hyr rum eller hus. Timmar i buss: 1,5.

    Höjdpunkter: Grönskan på ­Pelionhalvön som är Sydost­asiatiskt tjock och frodig. Alla gamla, vackra stenhus. Sköna byn Tsagarada som består av fyra distinkta delar, Ayia Paraskevi, Ayia Kyriaki, Ayios Stefanos och Taxiárhes. Vid den sistnämndas platanprydda torg serverar tavernorna Pelions mustiga kök till droppande springbrunn. Bada gör du på bildsköna sandstranden Mylo­potamos.

    Bonus: Köp en vandringskarta över Pelion (säljs bland annat av Volos bokhandlare) och du får hyfsad överblick över halvöns åsnestigar och vandrings­leder.

    Dag 7: Pelion

    Pelion är värt minst en heldag. Vandra eller åk bil till småbyar och stränder. I byn Damouhari väntar två mindre stränder, flera sköna tavernor och en starkt vittrad borgruin. Vandringen hit från Tsagarada följer till stora delar en gammal stensatt åsnestig och tar cirka 90 minuter enkel väg. Vådligt branta trappsteg leder ner till den dolda stranden vid Fakistra och en knallblå bukt omsluten av klippor. Stenigt och lite knöligt, men dramatiskt och vackert. Sköna bad väntar också vid fridfulla Liminonas som har en trevlig taverna.

    Bonus: Smalspåriga järnvägen, Pelion trenaki, som stod färdig redan vid sekelskiftet, klyver berg och raviner. Sträckan Ano Lehonia–Milies tar 95 minuter.

    Mylopotamos. Mjukaste stranden på Pelionhalvön.

    Mylopotamos. Mjukaste stranden på Pelionhalvön.

    Guide: Grekland runt

    Missa inte

    Pelionhalvön är en sådan där plats där man gärna stannar länge. Romantiskt boende. Tysta stränder. Sköna vand­ringar. Fenomenal mat.

    Missa gärna!

    Meteoras klippkloster mitt på dagen. Inte bara hett, utan också intaget av mängder av turistbussar. Kom tidigt på morgonen och området visar en behagligare sida.

    Resa dit

    Apollo, Airtours och Ving har charter till Parga. Alternativt flyger du reguljärt till Korfu eller Aten (Norwegian flyger från Stock­holm och Köpenhamn). Buss Aten–Parga tar 7–8 tim, 42 euro.

    Resa runt

    Buss funkar för rundturen. Men de dagliga avgångarna är få och bussbyten innebär ibland någon timmes väntan. Höjda bensinpriser har också inne­burit ganska dyra biljettpriser: Parga-Preveza kostar 7 euro. Hyrbil ger mer frihet för ca 30 euro/dag.

    Boende

    Parga:

    Magda's apartments, magdas-hotel.com. Sköna lägen­heter i lummig trädgård nära fästningsklippan och stranden i Valtos. Pool finns också. Från cirka 90 euro. Kanali Village, kanalivillage.gr, på kort promenadavstånd från stranden. ­Fräscha lägenheter från 40 euro.

    Ioánnina:

    Kastro, hotelkastro.gr, på Andhronikou Paleologu 57 i gamla stan, är romantiskt med vackra dubbelrum från cirka 60 euro. Hotel Astoria, Averof Paraskeuopolou 2, ­hotelastoria.gr. 40 euro dubbelrum med wifi.

    Meteora:

    Monastiri, monastiri-guesthouse.gr, nära järnvägsstationen i Kalambaka. Skönt boende med storslagen utsikt över klipplandskapet. Dubbelrum från 50 euro.

    Volos:

    Enkla Hotel Jason, jason-hotel.gr, Pavlou Mela 1 (strandpromenaden) har dubbelrum för ca 40 euro.

    Pelion:

    Romantiskt boende i Pelions gamla, vackra stenhus. I Tsagarada Taxiarhes finns trevliga Xenioti, tel 24260-489 08, med dubbelrum från 50 euro.
    Konaki, konakihotel-pelion.com, har dubbelrum från 60 euro. Arhondiko Gayanni, villagayannis.gr, i byn Zagora, har anor från 1770 och dubbelrum från 70 euro.

    Äta

    Parga:

    Tavernan Golfo Beach, vid stranden med samma namn, dukar upp rejäl grekisk husmans­kost och traktens vin. Populära Sakis finns i platanernas skugga vid torget Tourkopazaro Parga, nära fästningsklippan.

    Ioannina:

    To Manteio, mittemot stadsmuren på Karamanligatan, är platsen dit vanligt folk går för en karaff vin och suverän souvlaki. Klassiska Select, Platia Dhimokratias 2, har ljuvlig bougatsa för knappt 3 euro portionen. Kolionasios, ­Karamanligatan 39, serverar Greklands bästa baklava.

    Metéora, Kastraki:

    Tre generationer ur familjen Batalogianni sköter tavernan med samma namn och serverar
    soutzoukakia, imam, moussaka, fylld tomat och traktens vin. Riktigt bra och mycket prisvärt.

    Volos:

    Mittemot hamnen, på ömse sidor om Hotel Jason, ligger Papadis och Iolkos med det lokala brännvinet tsipouro, fina mezes, fisk och skaldjur.

    Pelion:

    Flera tavernor kantar torget vid Tsagaradas Taxiarhes. Du äter bra på alla, till exempel korven spedzofai med smak av rödvin, chili och schalottenlök.

    Stränder

    Parga: Valtos är bäst av Pargas stränder. Mjuk singel och slipad småsten. Joniskt turkost vatten och utsikt mot fästningsklippan. Djupt ganska fort. Golfo Beach, som ligger lite undangömt från stan, är också fint. Strax utanför finns Lichnos Beach och sköna Sarakiniko.
    Pelion: Fyra stränder är lätta att nå: Mylopotamos är populärast och brukar nämnas bland Greklands vackraste stränder. Limnionas och Damouhari har lugnare stränder med singel och klappersten. Vid den förstnämnda finns en taverna, vid Damouhari flera. Isolerade ­Fakistra nås via branta trappsteg och göms av klippor som en skummande blå gryta.

    Prisnivå

    Prisnivån skiftar en del. I turisttäta Parga kostar en komplett middag 20–25 euro. I Ioannina och Volos går det att få middag för 10–15 euro. På samtliga platser hittar du dubbelrum för 40–50 euro.

    3 höjdare på rundresan

    1. Meteora. Du lär inte vara ensam här. Många besökare blir också besvikna över mängden turister. Samtidigt är Meteora unikt och lika overkligt som ett serietidningslandskap. Värt varje sekund! Särskilt om du vandrar i området.

    2. Tsipouro-kväll på Papadais eller Iolkos i Volos. Upp­­­­lysta hamnkranar. Lastfartyg som lossas. Mot den bakgrunden är det bullrig fest. Alla är inbjudna. Barnfamiljer över­vakade av mormödrar. Äldre män med radband. Uppklädda tjejgäng. Du njuter av det anisdoftande brännvinet tsipouro som kom­mer i sällskap av ishink, vatten och vidunderliga mezes på fisk, skaldjur och grönt.

    3. Pelion. Om du trodde att Grekland bara är torrt och hett, trodde du fel. Pelionhalvön fäller ut ett 1 600 meter högt finger i Egeiska havet. Frodiga lövskogar följer sluttningarna tillsammans med porlande bäckar och fridfulla byar. Gott om gamla stensatta åsnestigar, kalderimi. Vandra dessa mot havet och sköna bad!

    Du kanske oxå är intresserad av följande:

    Kyrkor, kloster, ikoner.

    Kyrkor, kloster, ikoner.

    Klipporna i Meteora.

    Klipporna i Meteora.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!