Maldiverna – Öluffa genom paradiset

Huvudön Male, Maldiverna. En ö, en stad, ett gytter av hus som trängs på för liten yta under en obarmhärtig sol. Varje millimeter är utnyttjad. Husen står som i tät, tät givvakt. Paradiset känns fjärran, men redan nere i hamnen skvallrar havet om en annan verklighet; fiskar jagar runt i ett Piggelinglassfärgat vatten, längre ut blir akvariet mörkblått och i fjärran skymtar öar med spretiga buketter av slokande kokospalmer.

Kaptenen Mohammed Ibrahim Fulhu med besättning tar emot när vi kliver ombord på fartyget som ska vara vårt hem den kommande veckan.

– Välkommen till Atoll Explorer och till min extrafamilj! säger han och för handen i riktning mot personalen bakom honom.

Under en veckas tid ska vi kryssa genom Maldivernas arkipelag ihop. De flesta som reser till Maldiverna stannar bara på en eller kanske två olika öar under sin tid i paradiset, men upplägget på denna resa är annorlunda.
Tanken är att gästerna ska få se mer av Maldiverna än just bara de exklusiva resortöarna. De flesta nätterna tillbringas på båten, men med stopp på såväl resortöar som obebodda öar och öar där maldivier bor.

Atoll Explorer kommer med suverän service. Standarden i övrigt är mer medel än lyx. Känslan går mer mot “hemma hos” än lyxig kryssning – mer personlighet, mindre blingbling.

– Vi har 20 hytter och plats för maximalt 40 gäster. Britter är de vanligaste gästerna. Näst största gruppen kommer nog vara svenskar i och med det nya kontraktet, säger kaptenen vid middagen som består av fantastisk röd snapper, potatis, grönsaker och kallt vitt vin.

Vi blir sittande länge. På däck, i den tropiska natten, mellan ett hav av stjärnor och ett hav av plaskande fisk, tar vi en sista drink. Jag längtar till fÙ�rsta doppet. Känna bländande vit, knarrande sand mellan tårna och havets sträva salt mot ansiktet.

Kuramathi, en av Maldivernas 1 192 paradisöar.

Mat, dryck …

… och dykning är alltid av toppklass.

I ett kristallklart hav utanför en liten obebodd ö blir drömmen verklighet. Dhiggiri – några palmer, ett plåttak och i övrigt inget annat än sandstrand – blir vårt dagsstopp. Sol, snorkling och jetlagsslummer avlöser varandra.

Låga iso-tal på kameran försöker fånga den vackra omgivningen, men resultatet blir inte annat än av solutfrätta, färglösa bilder. Jag stoppar ner kameran. Drar på mig cyklopet och lyckas med nöd och näppe att inte trampa på en stingrocka som ligger halvbegravd i sanden på någon decimeters djup.

– De är luriga de där, säger John Cherriman på bred cockneydialekt.

John och hans fru Sandy har rest med Atoll Explorer en vecka. De är brunbrända som Dödahavsrullarna. På stranden blir vi sittande och pratar resor över en öl.

– Det närmaste vi varit Maldiverna tidigare är Indien och på Sri Lanka.

Sandy är pensionerad sedan några år och John arbetar på en farm i Sussex. Resor är deras största intresse.

– Vi har rest en del. Maldiverna har varit toppen. Maldiverna och Himalaya är nog de två bästa resorna vi gjort, säger John och sippar på sin öl.

Sandy nickar.

– Jag var förvånad över hur bra maten var ombord. Toppklass. Som en riktigt bra restaurang i Italien eller Frankrike.

Annorlunda sport: bashi, på bebodda ön Hagnaameedhoo.

Vi kryssar genom området North Ari Atoll, från huvudön Male till resortön Kuramathi, sedan obebodda Meerufenfushi, miniön Dhiggiri, be-bodda Hangnaameedhoo och resortön Batalaa. Veckan avslutas med en natt på femstjärniga Vihamanafushi.

– North Ari Atoll-rutten är min favorit, berättar dykintruktören Mohammed Saeed, medan vi skruvar ihop vår dykutrustning.

– Här finns många kända dykplatser, som Hammerhead Point, Fishhead och Mayaa Thila. De är världsberömda och rankade som några av världens bästa dykplatser. Här kan man se mycket stora djur som hammarhaj, manta och valhaj.

Mina förväntningar på det stundande dyket höjs plötsligt, samtidigt som jag vet att jag inte prickat in den bästa tiden på året. Februari till mars är dykförhållandena som bäst om man vill se stora djur.

Vi hoppar över i en mindre båt, som snart far fram i hög fart över en turkosfärgad glasskiva. Långt därnere syns korallbottnen. Dykplatsen heter Bataalaa Reef, känt för sina stora mängder revfisk och vitfenad revhaj.

När motorn tystnar pekar Mohammed mot plastkorgen med fenor. Jag drar på mig ett trångt par och justerar cyklopet.
Mohammed tar ett kliv ut från relingen och försvinner ur sikte i ett hav av frasande, vita bubblor. Jag följer efter.

Vi sjunker sakta genom en oändligt blå rymd. Solens strålar spretar som en gigantisk solfjäder från ytan. Det enda som hörs är våra tunga andetag och så havet och dess liv som lÙ?gmält och rogivande knäpper, knastrar och sprakar.

På 20 meters djup blixtrar en skugga till i periferin. Mohammed pekar rakt ut i ingenstans. Skuggan är som uppslukad av det blå. Mina andetag blir mindre, men snabbare. Adrenalinet rinner till. Plötsligt bryter sig en mörk hajkropp ut ur skuggorna och simmar rakt mot oss. Några sekunder senare är den borta igen. Den vitfenade hajen är ovanligt stor, över 1,5 meter, men ofarlig.

Vi fortsätter dyket längs med en revkant. En av havets vackraste och giftigaste invånare, skorpionfisken, svävar över den frasiga revkanten en bit bort. Lite längre bort upptäcker vi en till.
Innan vi bryter ytan igen har vi sett en muräna, bläckfisk och flera mindre revhajar.

Kurumba, på ön Vihamanafushi, var Maldivernas första hotell, byggt 1972. Ett av stoppen under öluffen.

Van resenär och nöjd öluffare, John Cherriman från Sussex.