Koenji – Tokyos bohemiska oas

Att besöka Tokyo om och om igen, är att gång på gång sjunka djupare in i konstaterandet av att detta är en plats som det inte kommer gÙ� att utforska helt under ett liv – men att just det är Tokyos mest aptitretande aspekt (fastän det också är världens bästa matstad, med hela 234 Michelinstjärnor).

Tokyo existerar dock på en myriad urbana plan samtidigt, där denna ändlöst förföriska gigantiskhet bara är det tydligaste. Lika ton­givande som neonskyltarna i Roppongi och den kolossala folkmängd som går över Shibuya Crossing varje dag (runt en halv miljon), är alla de mindre sammanhang som utspelar sig parallellt, under skyskraporna, bortom mass­vimlet, i alla distinkt särpräglade småstäder som megastaden Tokyo utgörs av.

När man kliver av Chuo Line vid Koenji Station en eftermiddag och går ut på något av de två rondelltorg som ligger på södra och norra sidan om det upphöjda tågspåret, går det alltid att vänta sig en eller flera gatumusiker i full gång. Det är en eklektisk artistskara som roterar vid centrum i denna Tokyos främsta musikerförstad. Från varsamma jazztrior, till rappare och dj:s, smäktande singer/songwriters, prydliga popgrupper – eller som ikväll, ett larmigt folkpunkband, där den extravagante sångaren verkligen ger allt och lite till. Går ner på knä, höjer sina armar mot skyn, och vrålar så att hans John Lennon-solglasögon nästan faller av.

Flera av de fÙ�rbipasserande ser ut att gilla showen, men det är uppenbart att ingen häpnar av den. Vi är ju i Koenji – dit hippies och politiska revolutionärer vallfärdade på 1960-talet, och där den japanska punkscenen hade sitt huvudfäste på 1970-talet. Gränsöver­skridanden är vardag här. Det berättar den lokale kulturentreprenören Keigo Fukugaki, när vi har slagit oss ner med varsin mikrobryggeriöl i foajé­baren på hans hotell BnA, alldeles intill stationen.

– Många av de äldre punkmusikerna bor fortfarande kvar, vilket gör att hela den här lilla staden genomsyras av den atmosfären. Det är fullt av färggranna karaktärer på gatorna, och det finns en undergroundscen med väldigt starka rötter. Den kulturen är inte påklistrad eller nytillkommen. Och det var viktigt för oss när vi valde platsen för att bygga vårt hotell.

Men Keigo – en lågmält munter japan-amerikan uppvuxen i Los Angeles och San Francisco är själv ett nytillskott och ett exempel på det skifte som Koenji långsamt genomgår. Ett skifte som innebär att omvärldens gradvisa upptäckt av området allt mer sätter sina spår i stadsbilden, men som inte på något sätt kommer i närheten av en urholkande gentrifiering där stadens själ kvävs. Koenjiborna är ökända i Tokyos lokal­politik och näringsliv för att motsätta sig just sådant. Här finns inget Starbucks ännu, en butikskedja som i Tokyo är ännu mer före­kommande än i New York.

Det är något väldigt sällsynt i Tokyo med ett område där det inte ständigt pågår stora ombyggnationer och där det finns väldigt få stora butikskedjor. 

– Framför allt beror detta på den äldre generationen här, som med bestämdhet har motarbetat sådana saker, säger Keigo. 

Men ungdomlig framåtanda är något som främjas starkt i Koenji, vilket syns överallt i stadsbilden. Inte minst hos BnA Hotel, som lockar en stadig ström av både japanska och internationella kreatörer. Boutiquehotellet är inrymt i ett smalt fyravåningshus och konceptet är att låta lokala konstnärer utsmycka rummen med väggmålningar och utställningar, och att dela med sig av intäkterna till konstnärerna. Ett initiativ som har omfamnats av alla parter.

– Varje deltagande konstnär får mellan (mot­svarande, red anm) ett och tre tusen kronor per månad från oss, vilket knappast är någon heltidsinkomst, men ändå bidrar till att stödja både deras verksamhet och konstscenen i Koenji. Och hotellgästerna har ofta själva kreativa yrken och intresserar sig för nutida japansk kultur, snarare än traditionell sådan.

Det finns emellertid väldigt gott om både historisk och modern inspiration i Koenji, där det aldrig är mer än några minuters promenad från replokalen, skivbutiken eller baren till något av alla buddhisttempel i området. Faktum är att Koenji är döpt efter sitt största tempel, Shukuhozan Koenji, som byggdes på mitten av 1550-talet. Det ligger dock en bit avsides. Närmre stationen finns templet Chosenji, där secondhandbutiker och designkaféer täcker gatan utanför tempelporten – och där en klassisk röd Porsche står parkerad just för dagen. 

Inne i tempelträdgården har en familj slagit sig ner på tempeltrappan – föräldrarna tittar på när deras lilla dotter springer runt och utforskar. Vi får en vänlig vinkhälsning av pappan, när vi för en stund vandrar runt i den perfekt mani­kyrerade grönskan, som kontrasterar mot templets röda, vita och bruna detaljer. Sedan fortsätter vi in i grannskapet vid templet, för att hitta det omtalade “glashuset” – en destination för arkitektur­intresserade resenärer. Det surrealistiska byggnadsverket ligger bara någon minut bort och ser – komplett med en blå 50-tals-Citroën på uppfarten – ut som något från en film av den japanske animationsmästaren Hayao Miyazaki, känd för sina arkitekt­oniska fantasier. Ägaren av det lilla asymmetriska treplanshuset har täckt för glas­väggarna med vita skynken, men en äldre man vid huset mittemot ler och nickar godkännande åt oss där vi står och fotograferar.

Situationen är signifikativ för Koenji – fullt av anmärkningsvärda sevärdheter, och präglat av ett kontemplativt välbehag. Det må vara ett gammalt alternativkulturtillhåll med larmiga gitarrer och elektroniska beats ljudande från källarlokalers öppna fönster. Men lika mycket är det ett lugnt familjeområde, vilket inte kommer förändras av nya boutiquehotell eller ett reportage som detta. Jämfört med exempelvis Shimokitazawa, en annan musikertät Tokyo-förstad i ropet, har Koenji en lång historia av vardagslunk och kreativitet i symbios. Det är något Keigo Fukugaki uppskattar särskilt mycket, som den nyblivna förälder han är.

– Det sker ett generationsutbyte här på ett helt annat sätt än i Shimokitazawa, där man mest ser ungdomar. I Koenji umgås gamla med unga, vilket skapar en intressant blandkultur. 

En plats som tydligt visar just detta är Koenjis största sento (kvartersbadhus) Kosugi-yu, vars vackert ornamenterade träexteriör från 1933 uppenbarar sig i en trång gränd bakom centralgatan Naka-dori. I foajén sitter nybadade Koenjibor i alla åldrar och läser mangaserier från badhusets eget bibliotek. Vissa har köpt en glasspinne eller en iste från frontdisken, där vi för motsvarande 50 kronor var betalar inträde och strax sjunker ner i varsitt 42-gradigt bad,  under den traditionsenliga landskapsmålning som pryder väggen ovanför oss. Det hetaste badet klarar undertecknad inte av mer än någon minut, vilket roar de två äldre herrar som redan sitter där. Men inga hämningslösa skratt; här råder de små gesternas kommunikation. 

Nytvagade och med de bubblande mineral­badens välgörande surr kvar i kroppen, tar vi oss sedan till en av Koenjis gastronomiska guldklimpar, ramenrestaurangen Hayashimaru i närheten. Med vad som framstår som en medveten incognito-exteriör, ligger denna nudeldestination bakom en tunn träskjutdörr i en liten gränd. I fokus står tsukemen – en rätt där nudlar och soppspad serveras i två olika skålar, ämnat för doppning – ett sätt att inmundiga ramen som accentuerar både nudlarnas och kryddningens smak. Oiishi (delikat)!

Det börjar bli sent, men vår kvartersexkursion här är inte komplett utan livemusik på lokal – och vi har tur. Japanska indiebandet Broken Little Sister spelar på namnkunniga konsertnästet Koenji High, som mycket riktigt ser ut som en liten hipp high school där den ligger vid stillsamma Koenji Chuo Park – en park som för övrigt spelar en nyckelroll i stjärnförfattaren Haruki Murakamis mastodontroman 1Q84. Ikväll har ett sjuttiotal personer tagit sig hit för att lyssna på shoegaze, den melodiskt drömska subgenre som trion spelar. Stämningen är upprymd men Koenji-typiskt harmonisk, och när de första ekande ackorden lägger sig över den rymliga källarlokalen, fylls jag återigen av lika mycket kärlek för småstaden Koenji, som en vördnad inför Tokyos allomfattande urbana oändlighet.™�

Fakta:

Koenji är ett område och inofficiell stad som ligger i stadsdelskommunen Suginami-ku i västra Tokyo, två stationer och några minuters tågfärd från Shinjuku Station, på Chuo Line.

Missa inte – Koenji Awaodori

Feststämning är det året runt i Koenji, men sista helgen i augusti varje år maximeras detta – då över 12 000 dansare uppdelade på över 188 dansgrupper fyller gatorna med traditionell awa odori-dans, baserad på den berömda obondansen från Tokushima. Festivalen är den andra största av sitt slag i Japan och drar vanligtvis över en miljon besökare (!), som dricker och äter på uteserveringarna medan de betraktar det glädjefyllda dans- och musikspektaklet.

Bakom reportaget: 

Erik Augustin Palm besökte Koenji för första gången 2012, ihop med den svenske serietecknaren, rapparen och komikern Simon Gärdenfors – den gången för att delta på en kulturfestival och möta den Koenjibaserade serietecknaren Moto Hideyasu. 

---

Text: Erik Augustin Palm • 2018-03-27
Japan • Restips • Reportage • Tokyo • Weekendresa