Det luktar våfflor i Harajuku. Jag sitter på en parkbänk och försöker hitta orden för att beskriva det jag ser omkring mig, men fastnar någonstans i det kladdiga, saggiga, sockersliskiga. Det är kanske där jag ska börja. Det luktar våfflor. I nästan varje gathörn på Takeshita-dori står en våffelkiosk. De kallas Sweet shops, och det är så typiskt Harajuku. Så sött, så oskyldigt och ändå så påträngande.
Drar in det söta i näsan och kommer att tänka på hon som redan hittat orden. Hon som liknar Harajuku vid ett kalejdoskop av mode. Hon som kallar det en catwalk med klor, ett flanörernas paradis och en pingpongmatch mellan öst och väst.
Hon är Gwen Stefani, amerikansk sångerska och stilikon. Lika känd för sin musik som för sina nyckfulla kläder svänger hon sig obekymrat mellan oskyldig skolflicka, elegant lady och tuffaste bruden i tuffaste gänget. En stor del av inspirationen kommer från stadsdelen Harajuku i Tokyo, där nya trender föds varje dag, där det är viktigare än någonting annat att synas och bli sedd.
“Harajuku girls, I’m looking at you girls. You’re so original girls, you got the look that makes you stand out”, sjunger Gwen.

Modigt mode varje söndag.
Det är söndag morgon och vi är först på plats, innan cirkusen har börjat på järnvägsbron. Det är här, vid entrén till Yoyogi park, som de samlas varje söndag. Mest tjejer men även några killar håller liv i en tradition som sträcker sig tillbaka till början av 1980-talet, då området blev en mötesplats för rockabillyfolket.
Rockabillytrenden, med tillhörande attribut i form av brylcreme och skinnpaj, kom till Japan redan i slutet av 1950-talet, när Elvis och hela rock’n’roll-vågen rullade in över landet. Precis som med många andra västerländska importer tog japanerna den till sig, absorberade den, lät den snurra några varv i sin kulturella transformator – och vips hade man spottat ut en egen version: rokabiri.
Med lite större luggar och tajtare tröjor, tydligare minspel och svajigare höftleder. Lite mer av det mesta, helt enkelt. Och det är väl det som dagens Harajukuungdomar har gemensamt med sina föregångare. Kläderna talar sitt tydliga språk och ordet lagom finns inte i deras vokabulär.
Ordet för dagen är cosplay. En förkortning av costume play, vilket skulle kunna liknas vid ett slags maskerad. Men för många är det ett sätt att leva.

Klockan tio på förmiddagen har de första Harajukutjejerna intagit sina positioner utanför järnvägsstationen. De har pastellfärgade kjolar och randiga knästrumpor och har slängt upp rosetter och hårspännen lite här och där i håret, utom i de raka flickluggarna. De ser med andra ord ut som små barn fast de säkert fyllt arton, och en av dem kramar ett mjukisdjur. Det är sött som sockervadd, det är super-kawaii.
Kawaii betyder söt, och ordet går som en rosa silkestråd genom den flickkultur som fortfarande frodas i det japanska samhället, trots konkurrens från betydligt råare influenser, inte minst i Harajuku.
Mitt emot järnvägsstationen ligger en salong med fotoautomater. “Girls only” står det på dörren, och det hörs spridda fniss från båsen, där man kan fotografera sig två och två med valfri bakgrund. Några väljer att titta ut ur en hjärtformad ram, eller att med teknikens hjälp bli instoppade i två snögubbar. På något sätt blir till och med bygghjälmar ganska kawaii när automaten spottar ut resultatet i form av kompisklistermärken. Runt hörnet, inne på leksaksaffären Play House, tittar några flickor på nya smycken till sina mobiltelefoner. Stereon spelar gamla softa Cardiganslåtar från en tid då Nina Persson hade blond page och var klädd som en ljusblå isprinsessa.

Takeshita-dori är ett gytter av butiker, överbelamrade med färgstarka kläder, smycken och prylar som får skolungdomar att vända ut och in på sina Hello Kitty-plånböcker, i jakt på grejen som ska få dem att stå ut från mängden. För att lyckas med det i Harajuku krävs ganska extrema saker. En affär skyltar med rödsvarta korsetter och bunnyöron. Bakom dem ett par spandexbyxor i guld och en glittrig slängkappa med spets.
Jag vet inte vad Gwen skulle säga, men själv tycker jag att den småporriga maskeradhumorn känns rätt smaklös. Samtidigt är den en inte helt oviktig ingrediens i receptet Harajuku. Här rör man ihop det vulgära, det punkiga och det söta till en kitschig smet. Låter den jäsa under en duk av japansk återhållsamhet och strikta traditioner. Gräddar den i en form av tonårsrevolt. Och stjälper upp den färdiga kakan vid lunchtid varje söndag.
Nu har cirkusen börjat på den rutiga järnvägsbron. De sitter på marken och ser lite nonchalanta ut, som att de inte har en aning om att de står i centrum för blickfånget. Två tjejer, kanske femton år gamla, delar på en tårta som de dukat upp mellan sig vid räcket på bron. Den ena har skoluniformsliknande kläder och piercing i läppen. Hon håller sin gröna plyschgroda tätt intill sig. Hennes kompis har kattöron på huvudet och rosa fluffkrage på den svarta jackan med dödskallemärke. Kawaii får man nog säga, med en touche av rebell.
En liten grupp med åskådare har samlats kring tre tjejer som poserar i svarta långklänningar. Deras röda volanger och stora röda rosor i håret får mig att tänka på flamenco. Men själva säger de att de vill se ut som medlemmarna i den japanska rockgruppen Dir en Grey.
Det är populärt att klä sig som sina favoritartister. Speciellt i Harajuku, där musikintresset har varit en gemensam faktor sedan rockabillytrendens dagar.
Det händer fortfarande att några medlemmar i Tokyo Rockabilly Dancers drar upp volymen på bergsprängaren och dansar skjortan av alla ­söndagsposörer. Men de tillhör numera en minoritet.

Ung rebell utmanar normerna.

Gitarrmusik och sång hörs från stationens entré, där ett akustiskt band har parkerat sig. Deras sentimentala toner dränks snart, när två unga killar med ett stort mått överskottsenergi börjar showa bara några meter därifrån. Gitarr och tamburin är instrumenten. Men det är väl snarare deras tokroliga Buttricksbrillor som är grejen. Med jätteögon och en lång pappersremsa som hänger ur ena näsborren studsar tamburinkillen runt och tjoar. Alla tjejer som nyss stått och sett svåra ut i sina noggrant utvalda kostymer klappar med i takten och ler stort med läppar som är målade i rött, lila, blått eller svart.
Stolpigt tar sig tjejen i vita platåskor fram genom folkmassan. Med blått hårsvall och kritvit klänning, knallblå läppar och vit spetshätta ser hon nästan overklig ut. Som plockad ur science fiction eller en animerad film. Och det är nog det som är tanken också.
Tecknad film, anime, och tecknade serier, manga, har enorm genomslagskraft i Japan. Seriealbumen säljer i miljonupplagor, och det finns stora affärer och nattöppna kaféer som tillägnas mangakulten.
Genom dataspel kan man komma sina favoritfigurer lite närmre, och nästa steg är att göra sig så lik dem som möjligt. Ofta är det unga hjältinnor som står i sagans centrum.
Det finns en fascination för det flickaktiga, en dyrkan av det oskuldsfulla. Även i Harajuku på en söndag. Inom cosplay kallas genren för lolita och tar sig uttryck i kläder som tagna ur Lilla huset på prärien. Snörade livstycken, volangkjolar och krinoliner. Hattar, förkläden och spetshands­kar. Ett parasoll i handen och lolitalooken är komplett. Det är ljust och ljuvt och kyskt, men ändå flörtigt.
Strömmen av turister och andra nyfikna är som störst under den tidiga eftermiddagen, när även de som vaknat lite sent denna söndagsmorgon har hunnit göra sig i ordning för dagens uppvisning. I hörnet närmast Yoyogi park sitter några tjejer och bättrar på sminket. En kille med vitpudrat ansikte får hjälp att tupera sitt tjocka, svarta hår och en kortväxt tjej i rÙ�d overall visar sitt fotoalbum för några kompisar. De jämför kläder och skrattar med varandra. De hänger där på sin bit av gatan och verkar helt oberörda av massan av människor som står och tittar på dem.
Tjejen med röda overallen har en tygbindel över näsan, precis som basisten i det japanska rockbandet Gazette. Att basisten, Reita, är kille spelar ingen roll för henne. Han har väldigt feminina drag och det androgyna är ett åter­kommande inslag i japansk cosplay. Precis som den ständiga hyllningen till barndomens oskuld.
Kanske kan det förklaras som en flykt undan den konventionella världens måsten. Ett sätt att kränga sig ur ansvarets tunga kostym och känna sig fri. Många i Tokyo rycker på axlarna åt Harajukuungdomarna och tycker att det liknar en freakshow.

– Mina föräldrar får aldrig se mig så här. Så är det nog för alla här, säger Itsuki, som är 18 år.
Till vardags är hon osminkad och klädd i ­skoluniform. Söndagar är hennes enda helt lediga dag, och då väljer hon ibland att komma hit och träffa andra likasinnade. Hon har svart smink, kort hår, svart overall och vit skjorta. Hennes idol heter Satochi. Han ser lite svårmodig ut och är trummis i det hårda rockbandet Mucc. Itsukis kompis, som också kör samma stil, har tagit ett steg till och klistrat fast lite skägg på hakan. Ändå är de inte tillräckligt extrema i sin stil för att få uppmärksamhet av det dussintal fotografer, både amatörer och proffs, som för tillfället befinner sig på bron.

Två tjejer börjar plocka ihop sitt smink, sina fotoalbum och sina blingade mobiltelefoner. De har varsin väska på hjul, den ena prydd med Helly Kitty, den andra med dödskallemärken, och de drar dem efter sig när de beger sig ner mot Omotesando-dori.
“Harajuku girls, you got the wicked style. I like the way that you are. I am your biggest fan, oh.” Sjunger Gwen.

Guide – Tokyo

Snabbfakta Japan

Invånarantal: 127 miljoner Yta: 377 835 km2 Huvudstad: Tokyo Landsnummer: 81 Statsskick: monarki Religion: de flesta japaner bekänner sig till shintoismen och buddismen. Drygt 1 procent är kristna Språk: japanska Valuta: 100 yen = 6,50 kronor Visum: nej Tidsskillnad: svensk sommartid +7, vintertid +8 timmar Resa dit: KLM, Lufthansa, Finnair, British Airways, British Midland och Air France flyger till Narita Airport, Tokyo. Priser från cirka 7 000 kronor tur och retur

Resa dit
Reguljärflyg från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn med en mellanlandning kostar från cirka 7 500 kr. Researrangörerna Världens Resor, http://www.varldensresor.se, och Japanspecialisten, http://www.japan
specialisten.se, arrangerar resor till Tokyo.

Resa runt
Tåg är det smidigaste färdmedlet från Narita Airport till Tokyos centralare delar. Resan tar ungefär en timme och kostar mellan 65 och 200 kr beroende på slutstation och vilken typ av tåg som används. Narita Express, tel 476 331 630, http://www.jreast.co.jp. Keisei Skyliner, tel 476 328 501, http://www.keisei.co.jp.
Tunnelbanan kan på kartan se komplicerad ut med sitt trassliga nät av linjer. Men det är ett billigt och snabbt sätt att ta sig fram, och det är inte alls särskilt svårt att använda. På varje station finns en karta med stationernas engelska namn, där står också hur mycket det kostar att åka till varje station. Biljetter kostar mellan 8,50 och 20 kr per resa, om man åker inom Tokyos centralare delar.
Harajuku station ligger på JR Yamanote line, som går i en cirkel i centrala Tokyo.
Taxi kostar ungefär 45 kronor för de första två kilometrarna och sedan runt 6–7 kr per 350 meter. Taxichaufförerna talar sällan engelska, så det är bra att ha adressen utskriven i japanska tecken eller en karta att peka på. Det hör inte till seden att lämna dricks.

Bo
Kimi Ryokan, 36-8 2 chome Ikebukuro, Toshima-ku, tel 3-397 137 66.
Traditionellt värdshus på gångavstånd från Ikebukurostationen, på samma tunnelbanelinje som Harajukustationen. Dörren låses klockan ett på natten. Enkelrum kostar 300 kr natten, dubbelrum från 430 kr.
Shibuya Tokyu Inn, 1-24-10, Shibuya, Shibuya-ku, tel 3-349 801 09.
Stort hotell vid östra entrén till Shibuya station, på promenadavstånd från Harajuku. Dubbelrum kostar 1 400 kr natten, enkelrum från 800 kr.
Hotel Tateshita, Shinjuku 3 chome, tel 3-335 052 71.
Hotellet ligger i livliga Shinjuku, fem minuters promenad från tunnelbanestationen, utgång C7. Tunnelbanelinjen JR Yamanote line, som kör till Harajuku, går också här. Enkelrum från 520 kronor, dubbelrum från 620 kronor.

Äta och dricka
La Fée Delice, Cat Street,tel 3-576 640 84.
Mysig fransk restaurang och bar i början av Cat Street, nära Omotesando. Crêpes och sallader för runt 65 kronor. Cocktails för 45 kronor. Öppet 11.30–23.00.
Prime Café, Cat Street, tel 3-348 682 55.
Trevligt kafé på Cat Street mellan Omotesando och Onden Street. Sallader, wraps, omeletter och mackor för mellan 40 och 55 kr. Cocktails för 40 kr.
Fujimamas, ligger bakom La­costebutiken på Omotesando, tel 3-548 522 62.
Asian fusion på menyn, jazz och latino i högtalarna. Brunch för 75–90 kr. En middag kostar runt 100 kr. http://www.fujimamas.com.

Flanera och shoppa
Harajukuområdet är perfekt för att bara strosa runt, trilla in på smågator och upptäcka undangömda butiker. Eller varför inte bara ta en våffla, sitta ner och glo på folk.
Takeshita-dori, gågatan som går rakt ner från entrén till Harajuku station, har allt du behöver för att sätta ihop en outfit utöver det vanliga. Det extrema stjäl uppmärksamheten, men här finns även en hel del billiga kläder av mer konventionellt stuk. Men fastna inte på Takeshita, vandra runt på de andra gatorna i området – här finns mycket second hand och specialbutiker för olika stilar.
På en tvärgata till Takeshita-dori ligger Design Festa Gallery, tel 3-479 14 42. Galleriet säljer modern konst och är öppet 11–20. Fri entré. Svensk hemsida: http://www.designfesta.com/sv.
Ta en promenad i Yoyogi park och kolla in Meijitemplet. På helgen är det inte ovanligt att du hamnar mitt i en bröllopsceremoni vid templet. Entrén till parken ligger vid järnvägsbron i Harajuku. Inte långt där­ifrån ligger Yoyogi National Stadium, där de olympiska spelen hölls 1964.
Söndagar i Harajuku betyder inte bara cosplay, det betyder också loppmarknad på en liten gata mellan Takeshita-dori och templet Togo Jinja.
Omotesando-dori är den breda gatan som går från Harajuku station rakt ner till Omotesando station. Ju längre bort från Harajuku station du kommer, desto tjusigare blir butikerna. När du har passerat Omotesando station och fortsätter österut blir det riktigt exklusivt – inte bara innanför väggarna. Pradahuset är en iögonfallande skapelse helt i glas, och grannen Cartier gör vad den kan för att också synas, med en design som sticker ut.
Cat Street kallas den lilla promenadvänliga gatan som går in från Omotesando-dori mitt emellan Chanel och Shakey’s. Gatan går ända bort till Shibuya station, och erbjuder massor av kul shopping. Coolare, smakfullare och trevligare än Takeshita-dori. Missa inte Pink Dragon, om du vill köpa upp dig på japanskt rockabillymode. Ligger på Cat Street, nära Shibuya.

Guideböcker
The Rough Guide to Tokyo, Timeout Tokyo och Japan (Första Klass Resguider) är tre bra guider. De och mycket mer finns i Vagabonds resebokhandel på Götgatan 95 i Stockholm och på http://bokhandel.vagabond.se.

---

Text: Karin Wallén • 2006-12-14
Japan • Restips • Tokyo