Vägarna korsas i Koh Lanta. Text: Alexandra Pascalidou. Foto: Jonas Gratzer.

Vägarna korsas i Koh Lanta. Text: Alexandra Pascalidou. Foto: Jonas Gratzer.

Restips

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset

Det finns människor som det är meningen att man ska bli vän med. De dyker upp överallt. På thailändska ön Koh Lanta korsas vägarna om och om igen.

Text: Alexandra Pascalidou • 2015-12-22

Allt började med en två veckor lång resa när jag och min då fyraåriga dotter bodde på ett charterhotell på Klong Dao Beach. Det var något med den breda sandstranden, det långgrunda vattnet, barfotalivet och alla barn som sprang fritt som fick mig att ringa min kompis Malin Berghagen och fråga om vi inte skulle bo på Koh Lanta en längre tid året därpå och ordna egna kurser. Det visade sig att Malin som varit på ön för exakt tio år sedan redan tänkt tanken. Hon ville fira sitt tioårsjubileum och det som blivit uppstarten till ett yogaliv. Så fick vi med oss Alcazar­stjärnan Tess Merkel och hennes barn och bokade två månader i solen. Vi skulle leka med barnen, träna, hålla kurser och umgås.

Men det sägs att gud skrattar när människan gör planer. Tess skulle plötsligt tävla i Melodifestivalen, Malin flyttade till Mallorca och jag skulle avbryta mina två månader med en blixtvisit för att leda P1 Debatt i Sveriges­ Radio. Men skam den som ger sig för gudarnas garv.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Än så länge bara djungel, sand och hav. Men planer finns på att bygga lyxhotell på Nui Beach i Diamantbukten.

Så en dag stod vi där på stranden i bryggor mot havshorisonten och den guldskimrande solnedgången på den svensktäta familjevänliga ön där yogiska “oooms” förenas med imamernas böneutrop från de grönmålade minareterna. Där kvinnor kör tuk-tuk i färggranna slöjor och barbröstade svenskar vevar sig svettiga i thaiboxningslokaler.

En ö utan påtaglig prostitution och där de största farorna inte är kobrorna som lurar i buskarna och denguefebern som alla pratar om, utan trafikolyckor. En lärare på den svenska skolan Sanuk berättade att en mamma en dag inte kom för att hämta sitt barn och en annan dag var det en lärare som inte kom till jobbet. 

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
En öl och en tatuering tack!

De första veckorna bor jag och min dotter i en mikroskopisk hydda på Southern Lanta Resort. Ett enkelt hotell intill svenska skolan på den barnvänliga Klong Dao-stranden där Ullaredkassar och Zlatanböcker ligger utspridda. Efter första doppet i bassängen får min dotter ögoninflammation. På apoteket möter jag svenskar som berättar att vår hotellpool kallas just öron- och ögonpoolen. Det är sista gången vi sätter foten i det klorgröna vattnet. Efter tre veckor i ett kyffe utan kök är det dags för en efterlängtad uppgradering. 

Mia och maken Mattias Terngård från Mellerud bjuder på mangosmoothies på sin terrass på Malee Seaview. Det är en svensk Bullerby vid havet på Long Beach med vackra villor och fräscha lägenheter som de själva byggt. När familjen kom hit för mer än tio år sen, slitna, stressade och soltörstande, var det bara djungel.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Typiskt familjefordon på Koh Lanta.

De köpte mark tillsammans med en thailändsk kompanjon och började bygga hus som de sålde redan på planeringsstadiet. När Poseidon Villas byggde som allra mest hade de ungefär 400 arbetare på området. De gav stipendier till skolbarn och anordnade välgörenhetsdagar. När de berättar om alla hinder och problem de stötte på under byggprocessen med allt från korrumperade makthavare till språkförbistringar där de beställde led lights men fick red lights istället eller beställde potatismjöl – potato flour – och efter oändlig väntan slutligen fick torkade potatisblommor från norra Thailand – undrar man hur de orkade förverkliga sin dröm.

Men idag njuter familjen från Mellerud av livet. De ordnar schlager- och melodifestivalkvällar, de spelar poker och beachvolley med svenskar som tagit en timeout.

Jag hyr Villa F5 som är en modern och privat oas bakom höga murar. Ljuset flödar in genom glasväggarna och från verandan ser jag havet. Här arbetar jag ostört i soffgruppen medan min dotter badar med sina nya vänner i vår egen pool. Barnen springer mellan husen, de jagar krabbor på stranden, de sprejar varandra med myggmedel och solskydd och sjunger sommarvisor mitt i vintern. 

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Avslappnande atmosfär på Relax Bay Resort.

Peter Abrahamsson älskar öar. Den långhårige mannen har tillbringat de senaste nio vintrarna på Koh Lanta. Somrarna spenderar han i Stockholms skärgård. Här driver han Kon-Tiki som arrangerar utflykter och dyk- och snorkelturer. Vi åker ut på en snorkeltur till fyra öar och kanske äter jag lite för mycket av den delikata maten som serveras ombord. Båtturen slutar för min del på Siam Clinic där jag får dropp för något slags vätskebrist och matförgiftning. 

Dagen därpå äter jag som en utsvulten häst på magiska Somewhere Else där vi sitter i en eka och beställer in nästan allt som finns på menyn. När notan kommer bokar vi bord för kommande kvällar. För femtio kronor får man äta allt från masaman curry till paneng, pad thai och spring rolls som är stora som calzonepizzor.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Tvåhjulingarnas paradis. Praktiskt taget alla – turister likväl som öbor – tar sig fram på skoter.

Koh Lanta har en uppsjö av sköna, prisvänliga krogar på stranden. Vi ligger på kuddar på stranden med tårna i sanden och äter hot pan eller kycklingrätter och dricker färska kokosnötter. Vi ser solen gå ner och månen gå upp medan barnen springer och hoppar och skrattar. Vi ser dem som konturer i havshorisonten och jag fylls av tacksamhet när jag ser hur fri min dotter verkar bortom trafikerade gator, tjocka overaller, blöta strumpor och vardagsmorgnarnas väckarklockor.

Spontant samlar jag ihop gamla och nyvunna vänner på middagar och livet känns plötsligt så lätt och luftigt att vi kommer på oss att skratta åt ingenting särskilt. 

En kväll låter jag mig motvilligt släpas iväg på en grekisk taverna. Jag som gjort en kokbok och åker till andra sidan jordklotet ser det befängda i att äta husmanskosten jag växt upp på. Men jag ger mig när Melina mosar min motståndskraft med sin souvlakilängtan.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Inte bara nytta. I byn Sang-ga-u målar sjözigenarna, chao ley, sina båtar i traditonella mönster.

El Greco är öns enda grek och är fullsatt både till lunch och middag. Maria från Aten ser ut som protagonisten i ett gammalt grekiskt drama. Hennes långa, svarta rasta­flätor, korta paljettkjol, svartmålade ögon och glansiga mun gör henne till en udda uppenbarelse på den bohemiska ön. Hon och hennes före detta man och deras två barn lämnade Grekland i panik 2008 när finanskrisen bröt ut. De blonda barnen sitter nu i ett hörn på tavernan. De går båda i thailändsk skola och vet att de aldrig kommer flytta tillbaka. 

Deras historia förblir ett mysterium även för mig som attackerar dem med tusen frågor, men sannolikt flydde de ifrån skulder, för jag har aldrig hört en grek vända sitt hemland ryggen för gott. Mamma Maria är bekymrad över att sonen Panagiotis som dagen till ära bär en grekisk landslagströja integrerat sig så pass att han hänger med sina muslimska vänner till bönestunderna i moskén.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Badglädje på bryggan i Klon Nin.

Dottern som sitter med datorn och hörlurar lär sig koreanska för att hon en dag vill flytta till Seoul, sina drömmars stad. Maria och hennes exmake Georgios bär in gigantiska portioner av moussaka, pastitsio och kött som skulle kunna mätta en hel thailändsk by. Nu förstår jag plötsligt varför alla vallfärdar till den blåvita tavernan.

Annat är det på den av svenskar hyllade tapas­krogen Red Snapper på Long beach. Där är är portionerna små och smaklösa och holländskan som äger krogen är allmänt­ arrogant.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
På Koh Lanta är aperitiftimmen lång.

På öns sydspets, mellan Ao Nuy och Klong Jak, vid en utkikspost där man ser Andamansjön åt alla håll möter jag ett svenskt par. Jag vet inte om man kan kalla dem för ett par men de är i alla fall tre i förhållandet. Pontus, Lasse och Fredrik lever ihop på en tropisk udde som de döpt till Cape Shambhala. När man kommer in genom den gigantiska träporten säger inredningsdesignern Pontus Nilvander:

– Välkomna till Jurassic Park.

Hans sambo Lasse dyker upp på en cykel och hans andra sambo Fredrik möter upp oss med drinkar. Här har de bott på vintrarna de senaste femton åren. Efter att ha bott på franska Rivieran i många år och druckit lite för mycket champagne i Monte Carlo i tio års tid sökte de en lugn oas. När de köpte var det bara kokosnötsplantage.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Gatumat. Roti med valfri fyllning.

Huset som blickar ut över havet är byggt i nouveau thai-stil med koloniala inslag. Varenda inredningsdetalj har en historia att berätta. Alla handtag inomhus är tibetanska tempelhandtag. Utomhushandtagen är drakhuvuden från Bali som sägs skydda huset. Här finns handknutna mattor från Indien och Kina, handvävda sofftyger från Jim Thompson som startade silkesindustrin i Thailand. Antika föremål från världens alla hörn och opiumsängar från Vietnam. Borden är burmesiska brons-trummor.

Köket är inrett med tvåhundraåriga kommoder från Kina. Vid ingången hänger ett inramat fem meter långt kobraskinn från en ovälkommen gäst som krälade runt i deras paradis. Här har kända svenskar firat smekmånad, friat och förlovat sig. 

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Tiggande munkar i gamla stan.

Vi lunchar på Same Same but different som är min favoritkrog på Koh Lanta med sin krispiga kyckling med glaserade cashewnötter och wokade grönsaker. 

Vi äter franskt på Shanti Shanti hos fransmannen från Toulouse som serverar tre rätter dagligen i sin fullbokade hydda utan luftkonditionering. Han importerar fina ostar som smälter snabbt i värmen, han gör egen korv och lockar med chokladkaka molleux au chocolat som dessvärre låter godare än den är. Det är lite dyrare och bara värt en omväg om man varit länge på ön och tröttnat på thailändskt. 

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Sångfågel. I gamla stan på öns östkust möter man den kinesiska traditionen med burfåglar.

Lanta Animal Welfare bygger på donationer och volontärarbete. Sedan de startade sin verksamhet har de herrelösa hundarna minskat avsevärt då de hjälper till att sterilisera och kastrera samt vaccinera hundar och katter. Här lämnade vi in den blodiga apan som stalkade oss. En apa som kom från ingenstans, det kanske apor brukar göra, som svepte läsk. Den lille marodören tvingade oss att låsa in oss. Att ta fram luftgevär. Att kasta stenar. Att krypa runt medan han stirrade på oss. Fem vuxna livrädda inlåsta i ett hus med en apa som försöker ta sig in. 

Till slut kom Johan Stille, tog den i nacken, den rev honom, bet lite lätt … Vi slängde in apan i en svart papperskorg. På Animal Welfare uppmanades vår hjälte att direkt åka till sjukhuset för rabiesspruta. Killen som tog hand om apan hade så många tatueringar och piercingar att jag knappt minns hur han såg ut. 

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset
Inte för värmen, men för att det är mysigt. Kvällsbrasa på stranden i Relax Bay.

Linda Eliasson är socialarbetaren med perfekt trimmade muskler. En kväll satt hon och hennes man på soffan och surfade sig bort på nätet. Så hittade de en liten resort på södra ön som de köpte via mejl. När de kom till Roundhouse insåg de att det mest var ett häng för brittiska knarkare. De kavlade upp ärmarna, arbetade dygnet runt, rensade upp och sålde med vinst.

Lindas Lounge är hennes gamla krog där Lindas egen favorit lever kvar – en hälsotallrik med grillad kyckling med mangosallad och cashewnötter. Vi dricker en rödbetsjuice med ingefära och Linda berättar hur hon och hennes man Tommy satt i soffan hemma i Stockholm och surfade på nätet när de stötte på en resort på Klong Nin som var till salu. Utan att någonsin ha satt sin fot på ön slog de till. Några månader senare lämnade Linda sitt socionomjobb och befann sig på en thailändsk strand i full färd med att upprusta ett förfallet junkiehotell. De som lämnade svensk stress och rutin befann sig plötsligt i en situation där de jobbade jämt. 

Idag gör hon det hon älskar. Hon har förvandlat sin hobby till ett arbete och arbetar med grupper och personlig träning.

– Jag arbetar mycket men har en livskvalitet jag sannolikt inte hade haft råd med hemma i Sverige, säger Linda som skiner i hela ansiktet efter en två timmars ansikts- och kroppsmassagebehandling på Dreamy Spa, öns bästa.

Koh Lanta – drömmen om en vinter i paradiset

Text: Alexandra Pascalidou • 2015-12-22
RestipsThailandReportage

Scroll to Top