Kreta – hitta stränderna & guldkornen

Kretas hemligheter

Läs också: Kretas bästa stränder : Bo på bondgård på Kreta : Stränder och äventyr på Kreta

Vi hoppar in i hyrbilen med en dörr som hänger oroväckande och jag bränner mig på växelspaken. Mellan sätena svettas redan två flaskor med den lokala lemonaden från byn Temenia.

Efter att ha börjat resan i charterfavoriten Chania reser vi längs Kretas nordvästra sida. På vägen inåt land från Kissamos Kastelli ryms pittoreska, pluttiga och luggslitna byar som först ser öde ut. Men vid andra ögonkastet finns tavernor, åsnor och flera lokala försäljare med bord fyllda av honung och Raki. Träd såväl som getter klättrar längs de branta bergsväggarna och det är inte drömläge när vi tvingas backa vid möte. En och annan sten faller men alla däcken är kvar på vägen. Chauffören i bilen mittemot gasar otåligt.

I byn Topolia hänger vindruvorna längs husväggarna och i Kefali stoltserar en kyrka med målningar från 1400-talet. Men egentligen är det vägen och det grekiska lantlivet som gör att rundturen är väl värd, efter varje kurva väntar storslagen utsikt.

Det finns en pärla som heter Loutro. Byn ligger på Kretas sydvästra kust och består egentligen huvudsakligen av en enda gata – för att inte säga hamn – och här finns ingen biltrafik. Och egentligen inte så mycket annat heller. Loutro gömmer sig vid foten av berget Muri med havet framför sig som en glänsande blå glasskiva. Vinden når sällan denna naturliga hamn, anledningen till att det också var hamnstad till det antika Anopolis, staden som ligger bakom toppen i norr.

Att ta sig till denna vackra hemlighet är egentligen inte särskilt svårt, det går bussar till Chora Sfakion från Chania om man inte känner för att köra de många kurvorna över bergen.

Härifrån gäller det bara att tajma färjan för att en kvart senare befinna sig i en undangömd värld. För det är så det känns, som om alla på plats är en stor internationell familj, det är vänligt, enkelt och avslappnat. Fiskare som sorterar sina nät, snorklare som tuffar förbi i vattnet och en doft av nygrillad get från restaurangerna. Här är Stella Androulakakis uppvuxen, men numera bor endast fem personer kvar under vintern.

– Jag vill bo på Kreta och älskar Loutro. Frågan är inte vad som är mitt drömjobb utan om att få ett jobb alls, säger hon som studerat bland annat politik i Aten.

Hennes pappa är fiskare och hon berättar att det blivit fler fiskare men mindre fångst.

– Han tror mycket på fiskelycka så låt honom inte se er, då kanske ni blir de som gett honom otur till hans nästa fisketur, ler hon.

Folket på västra Kreta har ibland ett rykte att vara lite tysta, för att inte säga sura.

– Vi är annorlunda jämfört med andra greker. Här finns två motpoler, antingen trevliga eller otrevliga, säger Stella Androulakakis.

Under tystnad bestämmer jag mig för att hon tillhör den första kategorin och hennes bror tyvärr den senare. Vidare berättar Stella att hon aldrig besökt en av de kanske största turistattraktionerna på Kreta, Samariaravinen.

– Jag kan bara inte förstå varför folk vill gå ut och vandra i hettan, jag föredrar att simma.

Nästa dag byts sandalerna mot joggingskor och ryggsäcken fylls av vattenflaskor. Istället för den populära och ofta överbefolkade Samariaravinen som under högsäsong sägs fyllas av ungefär 1 000 personer per dag ska vi vandra ravinen Aradena.

Redan vid första krönet efter Loutro kommer belöningen i form av en turkisk borg. Sedan följer vackra Finix- och Likosbukten där olivträden ger uppskattad skugga. Uppför bergssidan minns jag vad Stella Androulakakis sa till mig, att hon inte kan förstå hur folk vandrar i hettan.

Jag är beredd att hålla med. Det är nära 40 grader och de röda stenarna har färgat shorts och skor. Vattnet i flaskan är badkarsvarmt och de enda levande tycks vara klättrande getter och en eller annan rovfågel. Det är inte så konstigt att jag inte tror mina öron när jag hör John Lennons “Imagine” ljuda högt över bergen. Några svettiga steg senare befinner oss i en oas, tavernan Livaniana som är den enda längs vägen. Här lever Tilman Roemer som anser sig vara europé.

– Jag skulle säga världsmedborgare om det inte var för amerikanerna, säger han och blåser ut ett bloss.

Det ligger fårskallar på en hylla, en stol hänger från taket och ett rosa piano har sin självklara plats under vindruvorna. Leonard Cohens “Hallelujah” ljuder genom högtalarna och Finixbukten ligger klar och liten långt ner. “Fight normalism” står det på en skylt. En tunn månskära syns på himlen och hemma känns långt borta, varför stressa i vardagen när man kan sitta här. En varm vind sveper förbi.

Hippier brukar oftast förpassas till 1960-talet men jag inser att här sitter en livs levande hippie från Tyskland och berättar om sina filosofier och sin livshistoria.

– Tidigare bodde jag i Falassarnas grottor under fem år. Men jag trivs med att driva tavernan och välkomna människor under deras vandring, säger Tilman Roemer och ögonen lyser.

Han brukar själv gå till ravinen för att få meditera i lugn och ro.

– Ibland frågar turister mig vad det finns att se. Jag ber dem öppna ögonen. Aradena har fantastisk natur och man slipper folk med högklackat som i Samaria.

I Aradenaravinen är det tyst och stilla, en sten rasar och en get skuttar högt upp på berghällen. Himlen anas långt ovan de branta röda väggarna och en rovfågel cirkulerar ovanför två trötta vandrare, vi. Efter en tuff vandring som ibland nästan övergår i klättring känner vi plötsligt frisk luft, havet. Marmara Beach ligger framför oss med grottor, runda vita stenar, båtar och andra människor. En insikt om att det finns fler på planeten.

Vägen tillbaka till Loutro följer Kretas så kallade E4:a, med en helt annan innebörd än i Sverige. Den smala stigen följer det branta stupet ner mot havet och vi klättrar förbi en grotta med skakiga ben. Under en stjärnbeströdd himmel ligger slutligen Loutro, lika fridfullt som alltid.

Guide till Kreta

Resa runt på Kreta

Lättaste sättet att få se mycket är att hyra bil. Visst kan skyltarna ställa till det när de dyker upp samtidigt som avfarten eller när de är på grekiska, men det är trots detta väl värt det. Utanför städerna är det inte särskilt mycket trafik men desto snävare vägar, här gäller det att ha is i magen om man är av den höjdrädda sorten.

Ett tips är en bra karta och att hålla sig till de större vägarna som faktiskt håller bra kvalitet. På flygplatsen i Chania finns flera hyrbilsföretag, exempelvis Hertz och Avis. På hyrbilguiden.se eller rentalcars.com kan du jämföra priser. Buss fungerar också bra. Tider hittas på cretetravel.com/travel_tips/crete-bus-schedules-chania-rethymno.

Hotell på Kreta

CHANIA: Nostos Hotel, Zambeliou 46, är ett litet mysigt hotell. Här finns stans bästa takterrass och den generösa frukosten ingår. Tel +30-282-109 47 43, nostos-hotel.com.

KISSAMOS KASTELLI: Hotel Delfini. Det här hotellet ligger lite i kanten av staden. Istället för Kissamos trista centrum får du här fin utsikt över havet och bergen men ändå bara några minuters körning till hamn och stad. Tel +30-282-202 33 90, hotel-delfini.gr.

LOUTRO: Vårt val: Daskalogiannis Hotel, är ett utmärkt hotell med en alldeles egen papegoja – Coco, som gärna härmar en katt, telefon eller visslingar.
Givetvis ett stenkast från vattnet och med sköna soffor för frukost. Tel +30-282-509 15 14, loutro.com.

Restauranger på Kreta

CHANIA: Semiramis taverna är en fantastisk restaurang där efterrätt ingår. Missa inte deras stora räkor. Skoufon 8.

LOUTRO: Notos restaurang ligger vid mitten av hamnen. Den är lite undangömd med sin trappa upp till en veranda men borden fylls snabbt. Dela på flera fantastiskt goda smårätter till ett bra pris.

Missa inte på Kreta!

Solnedgången i Falas­sarna då allt får ett milt sken. Perfekt för kvällsbad mot solbränd hud.

Missa gärna på Kreta!

Restaurangerna längs hamnpromenaden i Chania. Den bästa grekiska maten hittar du istället inne i gränderna där både personalen och atmosfären är betydligt trevligare.

3 vandringar på kreta

1. Aradenaravinen, rundtur från Loutro. Vandringen sägs ta 5 timmar men det är bättre att räkna med en heldag och ha tid för välförtjänt bad vid Marmara Beach. Vandringen är bitvis ganska tuff och det kan vara en bra idé att starta tidigt innan det blir för varmt. Vacker ravin och inte mycket folk.

2. Samariaravinen. Som en av Europas längsta raviner är Samariaravinen välbesökt under högsäsong. Varje år trampas leden av cirka en kvarts miljon turister. I ravinen är det stenigt men lätt att ta sig fram, ett tips är att ta med sig matsäck.

3. Gramvoussahalvön, Balos. Innan du kan börja vandringen behövs en jeep med fyrhjulsdrift då vägen till starten är minst sagt stenig. I nordvästra hörnet av Gramvoussa­halvön börjar vandringen till mycket populära Tiganibukten, Balos. Här bjuds det på vit strand och overkligt turkost vatten. Sträckan är bara 2 kilometer och består av stig och trappor.

---

Text: Kim Tigerstedt • 2014-06-30
Grekland • Restips • Grekiska Veckor • Kreta