Annons
Annons
Foto: Anders Pihl

Foto: Anders Pihl

Italien

Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Att cykla i syditalienska Apulien innebär att trampa fram på nästan obesökta vägar i sömniga olivgröna landskap. Förbi frukt­trädgårdar, märkliga sagohus, stolt gästfrihet och den ena festmåltiden magnifikare än den andra.

Text: Anders Pihl • 2010-07-11 Uppdaterad 2021-06-23

Apulien är en grovt underskattad och mer sällan besökt del av Italien. Den italienska stövelklacken börjar långsamt avslöjas som det försynta paradis för god mat och bibehållna traditioner den hela tiden varit i skymundan.

Ett av de bästa sätten att upptäcka Apulien är att cykla på regionens lantliga stradas communales från småstad till småstad.  Höjdskillnaderna är högst måttliga, säsongen lång. Ändå håller cykelturismen här fortfarande blygsamma mått.

Raffaele Sforza, ordförande i lokala avdelningen av Italienska cykelälskares förening, tog emot oss och guidade personligen till Apuliens bästa cykelvägar. Det blev fem kalorimättade dagar att minnas i ett annorlunda och mycket genuint
Italien.

Dag 1 Ankomst Bari

Vi anländer till Apuliens största stad Bari en het oktober­eftermiddag. Varm vind från Adriatiska havet sveper in, stadens hundar nosar efter svalka under strandpromenadens markiser.

Äldsta delen av Bari är en orenoverad labyrint bara infödda hittar i. På taken växer en skog av tv-antenner och mot kvällen börjar upplysta helgonbilder glimma i varje gathörn. Vi vandrar förbi och ser in i folks hem genom rader av öppna dörrar. I köken gör kvinnor egen pasta, ofta till salu om man frågar. Lukt av vedrök och kaffe. Ett högt sorl från familjer och vänner som umgås på trottoaren utanför. Inte en enda ensam människa.

– Vi brukar säga att gamla Bari är som Marocko, säger Raffaele, som om han kunnat läsa våra tankar.

I vimlet lyser ibland en äktblond hårman eller ett par klint­blå Ù�gon, påminnelser om att Apulien varit en av historiens stora genomfartsleder. Här har erövrare haft svängdörrar genom Ù?rhundradena. Besök av goter, normander, fransmän, spanjorer, greker, svaber och albaner har frammanat en avvaktande dubbelhet hos människor. Som utlänning är du ofta lätt suspekt tills du visar vänlighet. Då får du den hundrafalt tillbaka.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Raffaele tar oss till en favorit-trattoria vars meny ändras varje dag. Ikväll börjar det med gratinerade musslor, mozzarella, pasta med jätteräkor och fava y polpo, röra på bond­bönor med bläckfisk. Maten tar aldrig slut, men det gör vi och stapplar mot hotellet, utmattade men lyckliga.

I hotellbaren börjar vi prata med en man som genast målar upp den välbekanta italienska motsättningen mellan rika nord och fattiga syd:

– Norditalienare är snobbar. Här i Puglia möter du riktiga människor av kött och blod.

Han säger det med enkel axelryckning. Detta är ju en självklarhet i Apulien.

Dag 2 Bari–Trani–Castel del Monte–Bari

Sval morgon utan moln. Vi tar lokaltåget från Bari till kustpärlan Trani och trampar ut ur staden. De femväxlade cyklarna känns nya, stabila och bekväma. Uthyraren har försett oss med kartor och detaljerade vägbeskrivningar på engelska, en nåd på den närmast skyltlösa landsbygden i Apulien.

Vi färdas längs långa stenmurar medan solen slår igenom ett grågrönt draperi av olivblad. Oliver har sedan antiken betytt nästan allt i denna del av Italien. Apulien har 65 miljoner olivträd, hela övriga Italien omkring 60 miljoner.
 
Grönskan är ymnigare än vi förväntat oss. Vägen kantas av eklundar, roströda åkrar och ängar med fruktträd och blommande cikoria. Vi stannar till vid en vinodling. Män dyker nyfiket upp under de dinglande guldgula klasarna.

– De här druvorna gör vi inte vin av. De ska ätas. De bästa druvorna i världen, hojtar de och lastar våra sidoväskor fulla som färdkost.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack
 
Att vi gång på gång blir påpackade druvklasar, ostar, torkade fikon och friterade sardiner med mynta så snart vi stannar bland folk är något vi vänjer oss vid. Utanför städerna är Apulien nästan utan turister och den yviga gästfriheten blir ofta generande stor. Det känns som att cykla runt i inte bara en okänd del av Europa utan i ett annat sekel.

Vi fortsätter inåt landet. Bortom böljande gräskullar och fårbeten ser vi dagens mål långsamt närma sig: det världsarvslistade Castel del Monte, ett av arkitekturhistoriens mysterier.
 
Bara gissningsvis var det Fredrik II som uppförde den unika åttkantiga borgen på sin bergtopp för snart åttahundra år sedan. Man vet inte heller varför. Borgen användes aldrig och har varken köksutrymmen eller rum för tjänare. Var den en maktsymbol, ämnad att imponera på sin samtid? I skymningen, när solnedgången får borgens väggar att glöda, lägger vi den gåtan åt sidan. Castel del Monte får vara sig själv nog.

Dag 3 Bari–Gioia del Colle–Alberobello

Denna morgon ställer vi cyklarna på lokaltåget till Gioia del Colle. En stad med lång förromersk historia och ett välbevarat normandiskt fort, men som mest är känd för vara mozza­rellans påstådda födelseort.

Det pågår ett stenhårt mozzarellakrig i Apulien. Varje lantbrukare anser sig göra den allra bästa mozzarellan, medan vad andra gör inte är mycket värt. Hos tillverkaren Nettis får lära vi oss skillnaden i smak på traditionell mozzarella och den vanliga med kemiska tillsatser. En dum erfarenhet. Hur ska vi nu kunna njuta av fabriksmozzarellan i Sverige?

Gioia del Colle ligger halvvägs uppe i Murge, den högplatå med kullar som reser från Apuliens kust till runt 400 meters höjd. Det är en sällsam omgivning att cykla i. Vi trampar förbi vita ringlande sandstensmurar, snår av vild oregano och hagar med åsnor och hästar. Ett landskap med huvudet på kudden, försjunket i blickstilla rofylldhet. I genomsnitt möter vi ett fordon varannan timme.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Snart börjar de första trullihusen dyka upp, de tittar upp över träden som stora toppluvor av sten. Dessa märkliga sagohus finns i hela Murge och väcker med sitt blotta utseende fantasier om hober, tomtenissar och alver. Den ovanliga designen importerades till Apulien från Turkiet genom turkiska krigsfångar.

Trullihusen kommer allt tätare och när vi rullar in i Alberobello är vi omgivna av 1 500 av dem, de formar en hel stad i staden. Alberobello är Apuliens främsta turistort. Total trullimania råder. Man kan köpa trullihus som gipsstatyetter, som bakverk, kylskåpsmagneter och givetvis som spargrisar i färger av italienska fotbollslag. Som tur är finns stadsdelen Rione Aia Piccola, några orörda bostadskvarter av trullihus bortom kommersen.
 
Hotellet vi bor på består av tio trulli konverterade till bekväma lägenheter. Vår unge hotellvärd Mimmo följer med på middag för att se till att vi äter ordentligt. På restaurangen strömmar en fors av lokala specialiteter in från köket. Capocollo, pugliansk torkad skinka, burrata, ett slags gräddfylld mozzarella, polpetta, läckra falafelliknande bullar i tomatsås, ostriche arrosto, grillade ostron, och scamorza affumicata, marinerad rökt ost. Alltsammans är förstås bara början.

Efter en av de bästa mÙ�ltiderna i vårt liv är vi mot slutet nära att svimma av pur mättnad och måste avböja ännu en påfyllning av hemmagjord crema di mandorli, mandellikör med mjölk. Mimmo tittar då misstänksamt på oss, som om vi, Gud förbjude, ansåg norditaliensk mat som bättre än detta.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Dag 4 Alberobello–Locorotondo–Alberobello

På morgonen kliver vi upp fortfarande proppmätta och vankar som höggravida ut ur vårt trullo-hus. Där möter Mimmos mamma med en strängt förväntansfull min och ett nybakat berg av cornettos, italienska chokladfyllda croissanter.

Cyklingen efteråt i den böljande vinodlande dalen Valle d’Itria är lika välbehövlig som njutbar. Turen tar oss till Locorotondo, vars bedårande medeltida stadskärna ståtar med den officiella utnämningen Borghi piú belli d’Italia, bokstavligen “en av Italiens vackraste städer”.

En utnämning inte utan skäl. Något drömlikt vilar över Locorotondo. Alla hus målade i vitt och knappt ett dammkorn syns på de rensopade gatorna i denna dockskåpssöta stad. En förbivandrande ängel skulle inte väcka förvåning i dess vindlande gränder. Ändå inte en enda souvenirshop. Bara några små restauranger.

– Befolkningen här lever gott på vin och jordbruk. De behöver inte turismen, säger en servitör.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Plötsligt hörs munter bleckhornsmusik långt borta. I de overkligt vita gränderna kommer musiker tågande i vita stärkta skjortor och efter dem unga kvinnor med blomster-arrangemang i famnarna. Vi tror att det är ett bröllop tills vi ser de svartklädda sörjande. Sist rullar bilen med kistan, sakta för att inte skrapa emot husväggarna.

Tillbaka i Alberobello visar Mimmo ingen nåd: han tar oss till Trullo d’Oro, ett av stadens finsmakarställen, omnämnd i Guide Michelin och känt för sina enormt omfattande antipastoinledningar kallade stuzzichini (stimulanser), åtföljda av en lång rad huvudrätter. Galet mycket mat, men här i Apulien äter vi vår godaste måltid vi kan minnas varje kväll och har knappast invändningar. Kvällen slutar med ny svimfärdig gåsmarsch hem till hotellet.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack 

Dag 5 Alberobello–Conversano–Putignano–Monopoli

Vilket behagligt nöje att rulla ner från Murges kullar till kusten. Det blir vår bästa cykeldag där vi på lagom sluttande backar susar förbi vinplockare, persikoträd och trullihus.

Backarna leder till staden Conversano, med en knubbig borg och ett benediktinkloster vars färgstarka terrakottatak lyser i gult och blått. Vem möter här om inte Raffaele och några av hans cykelälskande vänner.

I Italien cyklar man gärna så många som möjligt för att dela nöjet. Ju fler, desto bättre. Nu är vi åtta cyklister som sätter fart nerför nya sluttningar, vyerna skiftar till gnistergröna fält med persilja och bataljoner av olivträd. De äldsta olivträden i denna trakt är 700 Ù�r gamla knotiga vidunder, stöttade av stenpelare. Vi upphör inte att rulla förrän vi är framme vid havet och en gemensam lunch i fiskeläget San Vito, där det finns en liten strand och ett medeltida vakttorn.

Vår cykelkolonn följer sedan kusten förbi små turkosa badvikar till imponerande kuststaden Putignano al Mare, vars dramatiska kanjon klyver staden mitt itu med ett väldigt yxhugg.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack

Under en gultonad skymningshimmel anländer vi till Monopolis uråldriga hamn. De sista tramptagen passerar fiskegubbar som lagar sina nät och bakgator under vars skikt av hängande tvätt Lady och Lufsen skulle trivas. Nu är stunden inne för en välförtjänt och immigt kall Nastro Azzurro-öl på en bar vänd mot den ljumma havsbrisen.

Vi övernattar på en masseria, en traditionell pugliansk olivodlargård som gjorts om till hotell. Våra italienska cykelvänner dröjer sig kvar och vi delar ännu en överdådig middag, en buffé hart när omöjlig att beskriva i sin mångfald av smårätter. Till slut måste vi fråga: hur kan ni italienare äta måltider som dessa var och varannan dag – och fortfarande se så bra ut?
 
Belåtet skratt. Rundlagde Raffaele svarar först:

– En del av hemligheten är att vi så gärna cyklar.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack
 

Guide till Apulien/Italien

Cykla

I hela Apulien finns intressanta områden att trampa runt i. Förutom Murge (plats för reportaget) lockar trakterna kring nationalparken Gargano, liksom natursköna Salento, området som formar stövelklackens spets. Här väntar fina badstränder, närmast öde efter turistsäsongen trots att vattnet är som varmast i slutet av september.

Cykeluthyrare finns i alla större städer. Räkna med priser från 150 kr per dag för en kvalitetscykel. Många erbjuder också guidade turer enskilt eller i grupp. Några arrangörer/uthyrare: Southern Visions (http://www.southern), Charming South Italia Tours ([http://www.charmingsouth­italiatours.it]), Puglia in Bici (http://www.pugliainbici.com).

Att ta med cykel på buss och lokaltåg är gratis. Fråga i vilken tågvagn cykeln kan stå.
Tänk på att mindre vägari Apulien sällan är skyltade. Bra karta: Puglia 1:200 000 Touring Editore utgiven av Federazione Autotrasportatori Italiani. Egentligen en bilkarta, men de flesta småvägar finns med.
 

Bo

Palace Hotel i Bari, http://www.palacehotelbari.it, är bäst i stan med gammaldags charm inuti.
Ett billigare alternativ är Hotel Adria, http://www.adriahotelbari.com.
I Alberobello rekommenderas Trulli e Puglia, http://www.trulliepuglia.com, där Mimmo och hans mor skämmer bort sina gäster.
På lands­bygden bör man pröva att bo på en masseria, ombyggda olivgårdar som förutom bra mat ofta erbjuder swimmingpool och spa-behandlingar. Mycket fridfull är exempelvis Masseria Sacerdote utanför Conversano, http://www.masseriasacerdote.it.

Ù?ta och Dricka

Maten i Apulien har en enormt varierad och finessrik bredd av lokala rätter. I Bari nämns lokala trattorian Osteria le Arpie, Vico Arce del Carmine 2, i Alberobello La Cantina, Vicola Lippolis 9, samt Trullo d’Oro, Via Cavalotti 27. La Braceria, Via Cesare Battisti 28, serverar underbara luncher i Locorotondo.
 
Cykelresa med mat och vin i Apulien på Italiens klack 


Text: Anders Pihl • 2010-07-11
ItalienRestipsAktiv semesterApulienMat och dryck

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top