Rotterdam – weekend i pånyttfödd stad

På organiserade cykelbanor följer tramptagen Laura Fitzpatricks blonda hår­svall. Hennes knep för att få oss besökare att lära känna hennes älskade hemstad är genom magen. Hon jobbar som guide och med cykel som färdmedel lotsar hon oss mellan Rotterdams vida restaurang- och kafé­utbud och låter oss träffa personlig­heterna bakom de nya smakupplevelserna.

– Staden fullkomligt bubblar ur sig nya kvarterskrogar, kaféer och restauranger med hållbart tänk, säger hon som representant för det nischade guideföretaget Bike and Bite.  

Vid första stoppet parkeras cyklarna mellan ett bullrigt trottoarbygge och ett höghus som just inretts med lägenheter, gym och så energikicken Rauwdouwer. Restaurangens ägare Loran Reemer berättar ivrigt om hur kvarteret tagit fart. Han kommer själv från södra Holland men flyttade till huvudstaden Amsterdam i jakten på mer folkliv men tröttnade och landade till slut här. 

– I Amsterdam är allt så kortvarigt och till låns med för många turister som bara är intresserade av själva staden. Rotterdam är mer på riktigt och med invånare som är intresserade av att lära känna både sig själva och varandra. Här blir man kvar, det har blivit mitt hem, säger han. 

Tar fart och trampar över den mäktigt vita Erasmus Bridge, stadens dyraste bygge som kommit att bli ett stolt land­märke. På andra sidan väntar Rotterdams egna skyskrapor, som restes för tre år sedan och som tillsammans med kvarteret runt Centralstationen är anledningen till att staden numera kallas för Hollands Manhattan. För att spä på smeknamnet går rykten om att Madonna köpt en av ­takvåningarna och här ligger också nyöppnade karismatiska hotellet New York. 

– Rotterdam har bra flyt nu. Vi är stolta över vår bakgrund som byggt en djupare känsla av gemenskap. Vi har över 170 nationaliteter i Rotterdam men det flyter på riktigt bra mellan människor. Vi är ett sammansvetsat samhälle med en stark fram­tid, berättar matskribenten Wim de Jong som tillsammans med kompanjonen Frank van Dijl skrivit boken Rotterdams kök. 

Vi sitter på hotellets inglasade servering intill floden Maas. 

– I de unga kockarnas iver skapas pion­järer. Genom ett nära samarbete kan de  hela tiden vara ett steg före utvecklingen i vad de skapar och hur de gör det. De kämpar inte bara för sig själva utan även för staden när de tänker mer långsiktigt kring matkonsumtion.

Sonen och matgurun Jim de Jong är ett gott exempel. Han driver sin restaurang i en nedlagd tåghangar i hippa Hofplein där jag kvällen innan serverades blomstrande smakupplevelser. Menyn var hemlig men innehöll en sensation med helt nya intryck som väcktes till liv i munnen. 

Rabarber, dill, och mynta. Hallon, sardiner, rödbeta och nätta kronblad. Akaciablommor, tall och smältande mjölkflingor. Hand i hand avlöste de varandra. Färska råvaror som till största delen är producerad i den egna köksträdgården eller på takodlingen DakAkker på andra sidan tågspåren. 

Vi tar fart och cyklar återigen längs med floden som leder såväl frakt- som kryssningsfartyg in i Europas största hamn. Målet är det nedlagda äventyrs­vattenlandet Tropicana. 

Den blekta skylten flaggar fortfarande högt på den rundade byggnaden som efter år av förfall stod övergiven. Men i sann Rotterdamanda kom några entreprenörer och fångade upp vad som en gång blomstrat. 

Inget får gå till spillo och en ny era startade för tre år sedan då Femke Snijders tog första steget och flyttade in med sin restaurangidé Aloha Bar. Därifrån har den växt till att bli populär ute­servering med medveten meny och egen trädgård. Nu har även fler verksamheter följt efter. 

– Jag hade fått nog av att pengar styrde. När jag var pappaledig började tankarna snurra om hur jag skulle kunna göra mer för mitt barns framtid. Jag sa upp mig från mitt välbetalda kostymjobb och satsade på svamp istället. 

Vi utvinner dem från kaffesump. De stora företagen kommer inte att förändra världen, det är de små, säger Mark Slegers som äger och driver svampfarmen Rotterswam i Tropicanas källare. 

Färgglada skyltfönster i ett annars grått gatuhörn lockar våra efterrättssugna blickar. Här har initiativet Flowers & Sours flyttat in. Ett av Rotterdams många växande nätverk som går till botten med hållbar matkonsumtion och gärna delar sin kunskap om hur man producerar sin egen mat.

– Det är en växande trend att många vill jobba med händerna igen och inte sitta på ett kontor. Ha egen trädgård och veta hur saker fungerar. Vi söker efter att balansen mellan jobb och liv ska bli bättre. Med den önskan kommer även intres­set för att få mer kontakt med sin mat, veta vad den är gjord av, hur den växer och att den gärna får växa i och runt staden, berättar initiativtagaren Maidie van den Bos. 

– Folk vill möta farmaren, uppleva naturen och veta vad djuren äter. De vill lära sig skillnaden mellan råmjölk och mjölk i tetra från butikskedjan. Mer kun­skap ger mer smak, fortsätter kollegan Bas de Groot som ingår i samma nätverk och som växlat om från mjölkbonde till sommelier för att dela med sig av sin livs­filosofi.

Efter att ha blivit övertygade om den stora skillnaden i råvaror och slickat i oss den sista glassen gjord på råmjölk med violer som garnering går färden vidare längs moderna husrader. Bara ett fåtal äldre byggnader sticker upp i den charmigt spretiga stadssiluetten. 

– Rotterdam var jämnad med marken efter andra världskriget och vi har fått börja om från noll. Bomberna finns i våra gener och har svetsat oss samman. Det har varit många tunga år av återuppbyggnad men nu är det tid att skörda, berättar Laura hoppfullt. 

I stadsdelen Laurenskwartier tycks arkitekturen skenat helt utan begränsningar. Åt ena hållet möts vi av en pennformad byggnad omringad av kubliknande bostadshus. Mittemot står den hästskoformade inomhusmatgallerian Markthal, det senaste tillskottet i Rotter­dams samling spektakulära former. Dess välvda tak kläds av ett gigantiskt konstverk med matingredienser som om­ringar små fönster. Bygget är det första i världen att kombinera inomhusmarknad med lägenheter och arkitektfirman har tänkt på allt. Med en miljon besökare varje månad var bilparkering den svåraste nöten att knäcka. Praktiskt nog för oss, löstes problemet med en cykel­parkering i flera vÙ�ningar. Arkaden fylldes snabbt med restauranger och färskt lokal­producerat, det enda man inte hittar här är överpriser. 

– Det är väldigt känsligt med dyra prislappar. Rotterdam är fortfarande en arbetarstad i själ och hjärta. Staden och vad den erbjuder ska finnas till för alla, förklarar Laura. 

Bakom de kubformade husen gömmer sig en liten hamn kantad med kaféer. Här strosar Aaron Garra från Haag med vännerna Valentina Vodopivec och Hannah Filipovic på besök från Slovenien.

– Rotterdam är absolut min favoritstad i Holland. Arkitekturen är helt galen, alla byggnader skiljer sig från varandra. Lite som Barcelona, konstnärligt annorlunda – på ett bra sätt. Det är som att vandra runt i ett futuristiskt museum, säger Valentina Vodopivec. 

Med en selfiepinne fångar Sara Soubary, som tillsammans med pojkvännen Ghilane Rabii har rest från Marocko, både sig själv och vimlet bakom. 

– Rotterdam är väldigt modernt i jämförelse med Amsterdam som är mer klassiskt. Vi gillar att det var så enkelt att åka hit och det var helt klart värt det. 

När benen ömmar och cykeln slutligen står still utanför hotellbaren dras paralleller till både den amerikanska huvud­staden och Berlin. Omgivna av en interiör där varje detalj med kärlek valts ut från svunna tider är ändå magkänslan att Rotter­dam blommat ut och ligger ett friare steg före. I sÙ?väl arkitektur och konsumtion som välkomnande tankar. 

En modern mix i ständig rörelse.

Resa till Rotterdam

Flyg till Schiphol utanför Amsterdam med till exempel KLM, SAS eller Norwegian. Från flygplatsen är det  smidigt att ta sig vidare till Rotterdam med tåg, bara 25 minuter. Är du på besök i Amsterdam så är det också lätt att göra en dagsutflykt till Rotterdam, endast 30 minuter med tåg.

---

Text: Pernilla Sjöholm • 2016-11-11
Nederländerna • Restips • Reportage • Weekendresa