Ett slott med berg i bakgrunden

Från toppen av slottet Střekov sägs kompositören Richard Wagner ha samlat inspiration till sin berömda opera Tannhäuser. Foto: Sofia Zetterqvist

Tjeckien

Cykel och vandring i Tjeckien – upptäck nationalparken Böhmiska Schweiz

Vi tar cykeln längs floden Elbe och en av Europas längsta cykelleder, för att sedan fortsätta till fots in i nationalparken Böhmiska Schweiz. Följ med på äventyr till en okänd del av Tjeckien!

Text: Sofia Zetterqvist • 2022-08-23

De ljusrosa äppelblommorna glittrar från grenarna och stora trävillor med tinnar och torn blir till oljemålningar i floden Elbes vattenspegel. Vägen slingrar sig fram i floddeltat, ibland genom en liten by, ibland förbi vinrankor, men hela tiden med Elbe som en trygg ledsagare vid sidan.

– Här kan man stänga av hjärnan och bara trampa på. Ibland glömmer jag bort att jag har en grupp bakom mig, skrattar Lukáš Svarovský från Europe Bike Tours som är vår cykelguide under resan.

Elbeleden är med sina totalt 130 mil en av Europas längsta cykelleder. På fjorton dagar tar du dig från flodens början i bergmassivet Riesengebirge i Tjeckien till mynningen vid Nordsjön i norra Tyskland. Vanligast är att cykla de fem dagsetapperna som utgör sträckan mellan Prag och Dresden.

– Ju fler turister som kommer hit och upptäcker hur mycket unikt som finns, desto mer har vi tjecker också börjat uppskatta vårt land. Att guida de här cykelturerna har gjort mig stolt över att vara tjeck, säger Lukáš.

Två person cyklar längs med floden Elbe
Vanligast är att cykla de fem dagsetapperna mellan Prag och Dresden. Foto: Sofia Zetterqvist
Tre personer står på sparkcyklar
I städerna kan man ta sig runt på sparkcyklar. Foto: Sofia Zetterqvist

Vårt cykeläventyr börjar vid den tjeckiska staden Litoměřice. En stad med hisnande historia och färgglada hus, och som är omgiven av vinodlingar.

Vi bor på Penzion Dubina, ett hotell som är väl anpassat för cykelturister med både cykelförråd och ett smidigt system där man checkar in och ut sig själv. Ett par vid hotellfrukosten berättar att de är här för att besöka mannens mammas födelseort. Hon var en av de många tysktalande, så kallade sudettyskar, som deporterades från området till Tyskland efter andra världskriget. I denna gränsregion bär många på ärr – antingen från tiden före kriget, när tjeckiska förbjöds, eller från efterkrigstiden när det istället var tyskan som skulle utrotas i området.

I morgondiset rullar vi ut ur Litoměřice och in i det centralböhmiska landskapet. Under sommaren kan man plocka körsbär, äpplen och valnötter längs dikeskanten. Vi gör istället stopp för vin och ost hos Zernosecke vinarstui, en av många vingårdar i området.

Morava är Tjeckiens mest kända vinområde, men Böhmen klättrar allt högre upp på listan. Även naturviner är på uppsving, och det visar sig att vår andra cykelguide, Justin Wuycheck, omskolat sig till naturvinmakare under pande- min. I höst publiceras hans bok – den första om tjeckiska naturviner.

– Det finns idag flera kända vinmakare som gör naturvin i Tjeckien. En av dem är Bogdan Trojak som driver vingården Komorní vinařství Trojak och som även är den jag skrivit boken tillsammans med, säger Justin.

Laddade med den gudomliga drycken fortsätter vi trampandet. Landskapet går dramatiskt över till svarta sandstensformationer och skifferliknande klippor. Slottsruinen Střekov, ett av Tjeckiens tusentals slott och slottsruiner, skjuter upp som ur floden på sin svarta klippa. Den som orkar ta sig till toppen bjuds på vidunderlig utsikt med både bar och restaurang.

Så småningom går leden obemärkt in i Tyskland. Vi tar en av cykelfärjorna över till Schmilka på andra sidan av floden för att bege oss tillbaka in i Tjeckien igen. Nu väntar äventyr till fots i nationalparken!

Pravčickaporten är nationalparkens ikoniska sand- stensportal och även den mest populära vandringen. Foto: Sofia Zetterqvist

Böhmiska Schweiz räknas som en av Europas sista vildmarker och sträcker sig in i både Tyskland och Tjeckien. På den tjeckiska sidan ligger nationalparken med samma namn och på den tyska sidan angränsar nationalparken Sachsiska Schweiz.

– För tvåhundra år sedan åkte schweiziska konstnärer hit för att måla det magiska landskapet. De tyckte att det påminde om deras hemland och döpte det till Böhmiska Schweiz, förklarar vår guide Sven Czastka, vars svenskklingande namn också har sin förklaring i områdets tragiska historia. För att slippa deportering på grund av sitt ursprung blev många tjecker tvåspråkiga, men en del gick ännu längre och tog nordiska namn, istället för tyska eller tjeckiska.

– Jag heter Sven och min pappa Ulf, förklarar Sven Czastka.

Vi checkar in på det nybyggda hotellet U Fořta. En fridfull oas mitt i nationalparken. Vägen dit går genom ett plockepinn av fallna träd. Området har enorma problem med granbarkborren, som dödat stora delar av skogen, och i ett försök att förebygga spridningen har man dessutom fällt ännu fler träd. En sorglig syn, men Sven är ändå hoppfull.

– Naturen läker sig själv, det är jag helt övertygad om.

Sven driver sedan nio år tillbaka ett uthyrnings- och guidningsföretag i området tillsammans med sin fru. Det började med cykeluthyrning, sedan camping, och idag erbjuder de alla aktiviteter du kan tänkas vilja göra; klättring, rafting, kanotpaddling, mountainbiketurer och mikrobryggeribesök, för att nämna några.

Vår första vandring med Sven börjar genom skogen, förbi tallar, björkar, bokträd och de för området så kända sandstensformationerna. Nittio miljoner år gamla ter de sig närmast utomjordiska där de ”landat” mitt bland träden. En gång i tiden stod de på havsbotten, och precis som de gotländska raukarna har de sedan pressats ihop till hårda, knöliga, ibland lustiga, formationer.

Vandringens höjdpunkter, bokstavligt talat, är utsikten från de tre topparna: Vilémina, Rudolf och Maria. Ett Narnialandskap som breder ut sig så långt ögat kan nå, här har även scener ur filmerna spelats in. Sven berättar att det fram till 1990-talet var populärt med så kallad tramping i området, en företeelse som enklast kan förklaras som en kombination av camping, backpacking och skogshäng – helst iklädd cowboykläder.

– Man kom hit på fredagen och spenderade sedan hela helgen i skogen. Jag brukade själv komma hit som pojke för att sova under bar himmel, berättar Sven.

Nu får man inte längre sova utomhus i själva nationalparken, men fenomenet har delvis återuppstått under pandemin.

Vi avslutar vandringen med smažený sýr på restaurangen Kortus i Jetřichovice. En klassisk tjeckisk rätt bestående av friterad ost som serveras med tartarsås och pommes, perfekt efter en dag till fots.

Glid fram i en båt i Kameniceflodens grönska. En plats som länge varit svåråtkomlig på grund av sitt läge mitt i två raviner. Foto: Sofia Zetterqvist

Genom nationalparken rinner den smaragdgröna Kamenicefloden. En flod som länge varit svåråtkomlig på grund av sitt läge i botten av två raviner. Den har kallats ”världens ände”, och att försöka ta sig genom ravinerna ansågs inte bara galet, utan även syndigt.

– 1877 slog fem män vad om att de skulle ta sig genom floden på en flotte – och klarade det. Sedan dess har man erbjudit flodturer för turister, berättar Sven.

Vi hoppar på en av de limegröna flodbåtarna för att ta oss genom den lummiga Edmund-ravinen. En stund senare passerar vi ”Tjeckiens Niagarafall”, en liten ström av vatten längs med en bergknalle som plötslig förvandlas till ett enormt vattenfall med hjälp av gondoljärens hand och ett långt rep.

Vi glider fram över det svagt porlande vattnet till fåglarnas körsång. Växtligheten väller regnskogslikt ut över kanterna och bäddar in oss i en lugnande grön pläd. Det förvånar mig inte att platsen även gått under namnet ”den tysta ravinen”, det är som att befinna sig på ett naturspa. Att lämna sagovärlden och krypa tillbaka genom den där Narniagarderoben känns för tillfället inte så lockande!


Text: Sofia Zetterqvist • 2022-08-23
TjeckienCyklingVandring

Scroll to Top