Annons
Annons
Mikael Persson

Mikael Persson

Restips

Turkish Delight

Mjukast, flummigast, blåast. Här finns hotell i träd, njutning på kalkstensklippor och sand vit som i Thailand. Vagabond bjuder på en stor skål turkisk sommarkonfekt.

Text: Mikael Persson • 2004-11-30 Uppdaterad 2004-11-30

Olympos, Çirali, Medelhavet

Olympos är Turkiets Goa eller Ko Phangan. Gröna tvärbranter störtar ner i havet, sjörövarborgar ligger fastklistrade på branta klippor. På själva stranden lever man ett bekymmerslöst och hedonistiskt barfotaliv med fotlänk i silver och färska fikon.

Olympos är en plats som tänjer på gränserna. Antikens eldsprutande monster Chimaera bor i bergen. Ovanför byn Çirali stiger brandgula lågor direkt ur gråsvart berg. De skarpa, distinkta flammorna har genom årtusenden förbryllat både nattliga sjöfarare och traktens folk.

Någon kilometer bort ligger stranden. Du kommer dit genom en välvd tunnel av tät grönska. Stigen passerar kolonner, mosaik och resterna av ett marmortempel. Bortom en skuggig pool med papyrus och kungsfiskare öppnar sig en bred klapperstensstrand. Allt ramas in av vassa berg och ett koboltblått hav med långmastade guleter. Stranden är ung, tyst och lugn. Inga försäljare, inga parasoller; bara de som orkar gå hit.

Olympos är inget man besöker av en slump. Dess kvaliteter sträcker sig bort mot något som, åtminstone kvällstid, är mer i stil med hästsvans, fjunigt skägg och kurviga flaskor Efes Pilsen. Det är härdade världsresenärer, turkiska hippier och studenter från Istanbul och Ankara.

Vi gör som dem och tar in på Kadirs Tree House, en blandning av High Chaparal och Moder Jord. Denna märkliga skapelse av grovt tillyxat timmer ligger någon kilometer inåt land. Trädhusen ligger i en torr pinjelund. Rangliga stegar leder upp till något som mest påminner om feldimensionerade fågelholkar. Doften av kåda och solvarm pinje hänger med inomhus. Och så namnen. Varje hus har ett namn: Love Shack, Penthouse, Betty Ford Clinic, Cuckoos Nest. Det känns lite pinsamt, men fotografen Micke och jag tvingas med viss tvekan flytta in i den enda lediga byggnaden: Love shack.

Dagarna på Kadirs flyter fram ungefär så här: vaknar till älskande par på skev furuplattform. Stiger upp till fransk gangsterrapp från grannhuset. På förmiddagen jäser folk på ett slags stor kollektiv divan bland kuddar och kilimer och ägnar sig åt kotterier, backgammon och stora, kladdiga kycklingmackor med tomat, sallad och lök. Eftermiddagen tillbringas på stranden, natten på Bull Bar. Van Morrison och Limp Bizkit samsas med skumma turkiska sjörörvardrinkar runt en röd eld som lyser upp natten och ett taggigt vildavästernlandskap.

Ta sig dit: Knappt två timmar från Antalya. Buss till det “andra vägskälet” mot Olympos. Taxi sista biten.

Bo: Kadirs Tree House (www. olympostreehouses.com e-post: treehouse@superonline.com). Vid östra delen av stranden ligger byn Çirali och ett antal pensionat där du kan bo ifall du inte gillar tanken på att fira semester i ett kollektiv. Jasmin Pension (tel 0242-8257247) är av det enklare, romantiska slaget.

Strand & vatten: Salt, klart vatten som skiftar mellan blågrönt och koboltblått. Strand av singel och mjukt rundad klappersten. Barnvänligt? Ingen trafik, men djupt ganska fort.

Aktiviteter: Dagstur till eldflammorna i Chimaera och byn Ulupinar med vattenfall och ett värdshus som serverar vaktel och forell. Trekking i Tahtalibergen. Båtturer till Kekova. Forsränning. Aktiviteterna arrangeras av Kadirs Tree House som också hyr ut cyklar.

Bozcaada, Egeiska havet

Båtluffa i Turkiet? Går det? Visst! 30 minuters gul bilfärja rakt ut i Egeiska havet och du hamnar på en av Turkiets bäst bevarade hemligheter.

Bozcaada hette Tenedos på den tiden när öns befolkning i huvudsak var grekisk. I dag är den turkisk och så gott som bortglömd så fort man passerat väster om Bosporen. Synd. För Bozcaada är en märklig orientalisk pyttipanna av kebab, oliver och söta, vita viner.
Skalet är grekiskt, men innehållet turkiskt. Likheten med grannlandets semesteröar är slående. Det enda som fattas är turister. Huvudstaden Bozcaada har låga hus, kullerstensgränder och blommande bougainvillea.

I hamnen serveras kalamar, bläckfisk, och mustiga fiskgrytor ute på gatan. Ovanför trassliga fisknät och blågröna träskrov vakar en helt intakt korsriddarborg. Det här är en ö med vinodlingar och ett inre av gula slätter som luktar bränd mandel.

Gulvita kalkstensklippor markerar dess slut. Där möter ett vatten så rent att det får mig att tänka på undervattensfilmer från Sydostasien.
Förutom Gökçeada var Bozcaada enda ön som blev kvar i turkisk ägo efter första världskriget. Nu besöks ön nästan bara av turkiska turister. Det är billigt och vänligt. Med både antikens Troja och Assos liksom Dardanellerna inpå knutarna finns all anledning att åka hit.

Själv kommer jag till ön i början av september och hyr ett rum i hamnen för 30 kronor. Vid Ayazama, på västkusten, ligger mjuka bukter av våt sand. Vattnet är curaçaofärgat och klart som brännvin. Jag badar, jag sitter på ett strandkafé och äter köfte innan jag går tillbaka till stan och mer eller mindre av misstag trillar in på öns enda vinfabrik. Den heter Talay. Bak ett löpande band möter jag en förvånad ägare som snart finner sig och plockar fram två plastmuggar och några buteljer vitt, rött och rosé. Det smakar gott, det smakar Bozcaada.
Det här är en plats som jag ofta längtar tillbaka till.

Ta sig dit: Buss från Istanbul, åtta timmar. Färjorna går från Yükyeri Iskelesi, drygt en timme söder om Çanakkale.

Bo: Ergin Pansiyon (tel 0286- 6978189) är billigast, Emiroglu (tel 0286-6978882) är av en annan klass och mer lämplig för, typ, älskande par.

Strand & vatten: Ayazama med finkornig sand och häpnadsväckande klart vatten.

Aktiviteter: Båtturer, hör med Zeki (tel 0522-8187837) eller turistbyrån. Hyr cykel från Ada Café. Men framför allt, bada, drick och ät gott.

Sile, Svarta havet

Sile, som uttalas Chile, är Istanbuls Djursholm, fast med sand. Bara någon timme nordväst från innerstans myller och minareter tar Istanbul ett abrupt slut i knotiga ekar och små lövängar med inslag av hassel. Där ligger Sile, en liten stad med branta kullar och en fiskehamn där silvrig ansjovis ligger uppradad i fyrkantiga trälådor.

Veckorna är lugna, men så fort det blir helg pumpar en krokig kustväg utsjasade Istanbulbor mot hav och stränder. Då luktar det grillad fisk och grillat kött över hela stan. Smala gator kantas av hus med utskjutande övervåning. De sväljer flanörer och storstadens blankpolerade BMW- och Mercedesbilar. Jämfört med Alanya och Antalya kanske inte så imponerande, men det här är en turkisk badort och en turkisk strand. Trevligt och sympatiskt.

Många skojiga tehus, kaféer och restauranger. Från hamnen har man utsikt mot klippor och ett taggigt genuesiskt kastell. Där kan man slå sig ner och äta nyfångad lüfen, palmut, musslor i bröd eller grillad bläckfisk. Längre bort, vid en grön kulle och en svartvit fyr, känns det som att blicka ut över havet från en tvärbrant i Wales. Åtminstone tills jag når badande småbarnsfamiljer på sandstranden intill Sile Resort.
Badgästerna rymmer samma hejdlösa mångfald som Istanbul. Tveksamma gamla gummor i sjalett sitter intill storstadens skönheter i neonrosa bikini. Vill du ha mer lugn och ro och mer platinastänk i sanden tar du bussen en timme öster ut till Agva.

Ta sig dit: Från Üsküdar på Istanbuls asiatiska sida går buss ungefär varannan timme. Resan tar knappt två timmar.

Bo: Hotell i Istanbul. I Sile och Agva, ganska dyra hotell. Bättre att hyra privatrum eller bo på pensionat.

Strand & vatten: Halvklart vatten närmast stranden. Längre ut, odonblått och betydligt klarare. Mjuk brunvit sand som följer med långt ut i havet. Mycket långgrunt. Barnvänligt? Ja, men se upp för starka strömmar. I Agva är de särskilt förrädiska.

Aktiviteter: Med Istanbul på knutarna: nattliv, fotboll (Fenerbache, Galatasaray och Besiktas), museer och basarer.

Öludeniz, Medelhavet

Blåast i världen. Så känns det när man passerar pinjebergen bortanför Fethiye, rundar ett krön och har Öludeniz djupa bukt framför ögonen. Vattnet i denna häpnadsväckande balja mellan berget Babadag och en myrtendoftande kustlinje har stänk av Chagall och Picasso. Det är en psykedelisk färgpalett av blå ytterligheter.

Du kan ta en kollektivtaxi, dolmus, hit från Fethiye eller vandra via en av Främre Orientens största spökstäder. I Kaya Köyu bodde fram till 1923 tretusen människor. När det ottomanska riket föll samman flydde invånarna till Grekland. Nu är staden tom med en bebyggelse som sträcker sig från knappt synlig till nästan intakt.

Passerar du det som en gång i tiden var Panayia Pirgiotissakyrkan och följer de röda färgklickarna och ljusblå pilar kommer du på ungefär två timmar till Öludeniz. Färden går via macchia, pinje och betande getter till en lucka i skogen med fri sikt över Öludeniz sandtunga i en blågrön världsrymd.

Ta sig dit: Med dolmus från Fethiye på 30 minuter. Till flygplatsen i Dalaman, cirka en timme.

Bo: Hotell och pensionat i närbelägna Fethiye och Ovacik. Pensionat också i Kaya Köyu.

Strand & vatten: En överdos av blått. Mjukt, härligt, salt vatten. Public Beach, en blandning av klappersten och sand. Djupt ganska fort och tidvis kraftiga bränningar. Inne i den turkosa lagunen, gulvita sandtungor med Turkiets tätaste bestånd av solparasoller. Du betalar några kronor för att få bada här.

Aktiviteter: Drakflygning från Babadag. Båtutflykter och trekking. Ta dykcertifikat i Fethiye. Europaean Diving Center (europeandiving@superonline.com).

Patara, Medelhavet

Från toppen av en hög sanddyna ser jag hur bränningarna rullar in.
Stranden är perfekt. De två milen av sand bildar ett gyllenbrunt streck som smalnar av och försvinner vid horisonten. När jag står här tänker jag möjligtvis på Baywatch och definitivt inte på tomten. Ändå var det just här på Turkiets längsta sandstrand som tomten, eller snarare hans förebild, Sankt Nicholaus, föddes på 300-talet.

Med tiden tröttnade han på ett bekymmerslöst strandliv. Han flyttade till Myra. Där blev han stadens biskop.

För egen del blir det ungefär omvänt. Jag tröttnar snabbt på Myra och tar i stället bussen väster ut till Patara. Platsen är bortom sans och förnuft. Ett stycke Sahara verkar ha drivit tvärs över Medelhavet för att slutligen klibba fast vid den turkiska kustlinjen. Längre inåt land kulminerar den i dynor höga som trevåningshus. Pataras antika teater håller sakta men säkert på att slukas av sanden. Den når upp till sjätte bänkraden. Bland Pataras örter, grönska och sand påstås guden Apollo ha tillbringat årets kallaste vintermånader. Platsens orakel lär dessutom ha varit jämbördig med den mer berömda kollegan från Delfi.

Ta sig dit: Patara ligger strax bortanför kustvägen mellan Kemer (4 timmar) och Fethiye (1–2 timmar). Du kan ta dig hit med buss och dolmus. Närmsta flygplats finns i Dalaman och Antalya (5 timmar).

Bo: I byn Gelmemis, tre kilometer inåt land, finns en mängd pensionat. Om du kan tänka dig att lägga några hundralappar är Patara View Point Hotel värt utgiften.

Strand & vatten: Sandstranden är den bästa i Turkiet. Dessutom klart vatten.

Aktiviteter: Flanera bland anemoner, havssköldpaddor, kungsfiskare, vita hägrar och cettisångare. Nära till några magnifika, antika lämningar: Xanthos, Letoön och Pinara.

Phaselis, Medelhavet

En segelbåt på redden, sololja på ryggen, tårna i vattnet och ögonen fästa på kejsar Hadrianus marmorport. Phaselis blir till en historielektion i badbyxor. Platsen valdes med omsorgför inspelningen av filmen Jason och Argonauterna. Det var 1999.

Långt tidigare hade den gjort ungefär lika starkt intryck på Alexander den store. Han blev så förtjust i Phaselis att han tillbringade en hel vinter här. Det är inte svårt att förstå varför. Den grunda havsviken gör en mjuk båge mellan pinjedoftande kullar.

Mellan hav och det 3000 meter höga Beybergens askgrå hjässa ligger antikens Phaselis. Till stranden går jag över en tvåtusenårig gata, jag går över samma gatstenar som Alexander den store.

Ta sig dit: Buss eller dolmus. 20 minuter från Kemer eller knappt två timmar från Antalya.

Bo: Hotell eller pensionat i Kemer.

Strand och vatten: Den bästa badstranden ligger vid Phaselis södra hamn. Sanden är mjuk och vattnet silverklart. Långgrunt, fritt från trafik och barnvänligt.

Aktiviteter: Restauranger och barer i Kemer. Museum, shopping och nattliv i Antalya. Antikens Termessos och Aspendos, två av Turkiets främsta historiska sevärdheter.

Kekova, Medelhavet

Ett turkiskt Atlantis. Jag vet ju precis vad som väntar. Ändå blir jag förvånad, eller snarare förbluffad när de första konturerna skymtar. Under ytan: på botten av ett blågrönt hav: en trottoar, en trappa, en sjunken stad. Kekova utanför Kas bildar ett mystiskt frågetecken. Atlantis? Kanske, förmodligen, inte.

Vi åker genom en silvrig skärgård. Vi åker på en gulet, en valnötsfärgad turkisk skonare. Vattnet bildar en genomskinlig plym när jag dyker från däck. Havet, det blå och milda, ruvar här på en fantastisk hemlighet, den om den sjunkna staden. Vid Kale bortom skär och sjungande blåtrastar ligger en mindre variant som andas luft. Båten lägger till vid en brygga.

Ur vattnet sticker ett skrovligt tak till en lykisk sarkofag. Vi går iland. Överst på en pyramidformad kulle tronar en liten medeltidsborg. På väg upp mot borgporten ligger byn; en smal trapp mellan några dussin stenhus. Här finns inga bilar eller gator. Här finns inga andra ljud än vågskvalp eller det som kommer från båtmotorer. Jorden är ockraröd och olivträden gamla och knotiga.

Det är torrt och varmt och exponerat för ljumma havsvindar som sveper in från den grekiska övärlden. Och jag gör som bebyggelsen, letar mig ner till havet och en jadegrön svalka.
Ta sig dit: Buss till Kas från Antalya (5 timmar) och Fethiye (2–3 timmar). Båt från Kalkan eller dolmus till Uçagiz (nära Kale).

Bo: Hotell eller pensionat i Kas, Uçagiz och Kale.

Strand & vatten: Nästan bara klippor, men paradisiskt vatten; rent och klarblått.

Aktiviteter: Ta dykcertifikat i Kas. Från stan båtturer till Kekova och grekiska ön Kastellorizon. Trekking i Cederbergen. Städerna Kas och Kalkan, Turkiets St Tropez.

Kiz Kale, Medelhavet

Ute på ett matt hav flyter en stor havssköldpadda. Den glider fram genom vattnet i majestätisk ultrarapid. Den simmar genom ett sund mellan två taggiga borgar. På ett svart rev ligger Kiz Kale, en fästning med rundlar, torn och taggiga skyttevärn. Tvärs över, på fastlandet, en borg som är delvis raserad, delvis uppäten av snirkliga grenar och snårig grönska.

Läget är magnifikt. Det trista är att kustvägen mot Mersin går så nära.

Ta sig dit: Flyg: Adana. Buss från Alanya (8 timmar), Silifke (30 minuter) och Adana (2 timmar).

Bo: Alltifrån billiga Hüliya Pansyion till trestjärniga hotell.

Strand & vatten: Inte bäst, men bra. Läget däremot kompenserar mycket.

Aktiviteter: Paradiset & helvetet; två närbelägna grottor. Staden Silifke med bysantinsk borg och platsen där Fredrik Barbarossa drunknade. Göksudeltat, fågelparadis. Vackra bergsbyn Demircili ovanför Silifke.

Istuzustranden, Dalyan, Medelhavet

Den mjuka och ständigt heta sköldpaddstranden. Sanden är len, vattnet klart och stranden långgrund. Under sommaren är platsen invaderad av badgäster; dagtid av bleka turister, nattetid av havssköldpaddor som kommer hit för att lägga ägg. Istuzu är en av den turkiska kustens viktigaste kläckningsplatser.

Om du tröttnar på att ligga i vattnet eller vispa med tårna i mjuk sand kan du ta en båt tvärs över floden och gå på upptäcktsfärd till Kaunos. Den gamla, vackra ruinstaden förbryllar fortfarande. Vem byggde den? Var kom de ifrån? Och var tog de vägen? Dess invånare försörjde sig tydligen ganska gott på att exportera salt och slavar. De lär ha varit gröna i ansiktet. Åtminstone enligt romartidens upptäcktsresande. I dag är alla grönansikten borta och ett bibliskt lugn råder bland kolonner och björnbärssnår. På den antika teatern har ett gammalt olivträd slagit rot mellan läktarna.

Ta sig dit: Med buss tar du dig till Dalyan från Bodrum (4 timmar), Marmaris (2 timmar), Fethiye (1 timme) eller Dalaman (20 minuter). Internationellt flyg till Dalaman, Bodrum-Milas och Izmir.

Bo: I Dalyan mängder med hotell, pensionat och rumsuthyrare. Rum med utsikt över floden för 100–300 kronor.

Strand & vatten: Tung, smulig sand. Ingen trafik, långgrunt och barnvänligt.

Aktiviteter: Båtturer från Dalyan. Dagstur 50 kronor. Besök vid sjön Köycegiz och termalbaden Ilca som egentligen är en illaluktande och 40- gradig lerpöl. Just därför är det fullt acceptabelt att bete sig som en gris. Kuren lär dessutom bota allt ifrån impotens till reumatism. Köycegiz är en av kustens bästa fågelsjöar.

Artikelförfattaren, Mikael Persson, har också skrivit Turkiet – från Istanbul till Alanya, Vagabond Förlag. Beställ den på 08-555 240 03, eller genom att klicka på E-Bokhandel i navigeringen till höger.


Text: Mikael Persson • 2004-11-30
RestipsTurkiet

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top