Per J Andersson, redaktör. Ser fram emot: Återvändandets glädje när jag i juni besöker grekiska Naxos för elfte gången.

Grekland

Grekland: “En kärlek som varar”

Därför tar det inte slut mellan Vagabonds krönikör Per J Andersson och Grekland.

Text: Per J Andersson • 2016-05-30

Det är något mellan mig och Grekland. Något som stämmer och därför funkar och har gjort det sedan första besöket för fyrtio år sedan. Kanske var det den där uppsluppna sirtakidansen sent en kväll på byfesten på vägen mot Agiou Ioannou, varifrån jag minns en enda replik: “Ah, you come from Sweden. Olof Palme’s country. We love Palme – and Sweden!”

Eller så var det den soldränkta strandpromenaden och klapperstensstranden med det klara havsvattnet i Loutraki.

Eller rentav Akropolis i Aten. Jag var så uppfylld av tanken på en svunnen högkultur att jag på teckningslektionen hemma i Västerås den hösten byggde en modell i papier-maché av templet och därför höjde mitt betyg två steg. Visser­ligen spelade det kanske roll att teckningsläraren var född i Grekland, varifrån han kommit som politisk flykting några år tidigare (Grekland styrdes av en fascistisk­ militärjunta 1967–74). 

Han stod länge och stirrade ömsom på Akropolismodellen, ömsom på mig. Först senare förstod jag att han kände sig hedrad över att en långhårig svensk tonåring i jeansjacka och träskor – sådana som han antog bara brydde sig om mellanöl och pinuppor i Fib Aktuellt – intresserat sig för hans kulturarv.

Det är något med kynnet. I Frankrike och Italien finns det en massa outtalade etikettsregler kring hälsandet och ätandet som jag måste anstränga mig maximalt för att förstå och följa.

Jag glömmer alltid om jag ska pussa höger kind före vänster och så slutar allt med näskrock och förvirring. Jag glömmer ständigt att jag inte ska strö riven parmesan över pastarätter med fisk- och skaldjur. Och jag glömmer ofta att jag inte ska klampa in på ett kafé i Paris utan att uttala ett sirligt “Bonjour, monsieur!”.

Grekland har förstås sina seder och bruk, men toleransen är stor mot de som inte kan finliret. Och grekiskan! Vem kan prata den? Grekerna förväntar sig noll. 

På en grekisk taverna är det ingen tramsig fine dining som gäller. Nej, kyparen kastar fram brödkorgen där också besticken ligger. De små repiga duralexglasen, som man dricker hemkört karaffvin ur, ställs ner i en klunga i hörnet av bordet. Ingen viker tygservetter och lägger i knät och frågar om allt är till belåtenhet. Ingen bugar djupt och backar ut. Istället kommer de kalla förrätterna och de ljumma huvudrätterna in samtidigt och ställs lite här och där på bordet, och vi får själva fördela dem mellan oss. 

Pang bom! Inga krusiduller. Och jag fattar på en gång hur man gör. Man gör lite som man vill. 

Det var grekernas rakt-på-sak-mentalitet, kärvhet och känsla för enkelhet som fick det att säga klick. Och kärleken består, i nöd och lust.

Synd bara att jag inte får ha henne för mig själv.

För Grekland är jag bara en i mängden bland de 500 000 svenskar som varje år kommer på besök.

3 orsaker till att vi älskar Grekland

Bondearvet

Länge levde vi svenskar i bondgårdar som låg långt från varandra. Därför är vi socialt taffligare än de historiskt sett mer urbana kontinentaleuropéerna. Vi älskar enkelhet och chosefrihet. Precis som grekerna. 

Grekland:
Enkelt och gott. Inga krusiduller. Foto: Per J Andersson.

Gör-det-själv-mentaliteten

Svenskar vill inte stå i beroendeställning till någon. Därför gör vi gärna allt själva. På tavernan blir du visad ut i köket för att peka på maten du vill äta. Därefter blir du förvisso serverad vid bordet, men får ställa i ordning allt och hälla i drickat själv. Passar perfekt.

Alla öarna

Öbor är ofta ärligare, kärvare och mer godtrogna och tillitsfulla än fastlandsbor. På flera sätt påminner förhållandet mellan Skandinavien och kontinenten om det mellan öar och fastland. Svenskarna är Europas öbor. Grekland har ett par tusen öar, varav 227 Ù�r bebodda. Passar perfekt.

Karin leker familjeliv i Thailand

Nya vänner på tåg – en nostalgisk dröm om resan som ett möte

Greklands 10 bästa öar – hitta ön som passar dig

Res till Ryssland!


Text: Per J Andersson • 2016-05-30
GreklandKrönika

Scroll to Top