Vår krönikör reser till fjällen och Kanarieöarna – utan att dela med sig i sociala medier. Foto: Gettyimages.

Krönika

Krönika: Från skryt- till smygresor

Flygskam och tågskryt har bytts mot reseskam och isolationsskryt. Vår krönikör ser en trend där allt fler börjat resa i hemlighet, bortom sociala mediers dömande blick.

Text: Per J Andersson • 2021-03-28

Både i mainstreammedia och i diskussioner på Facebook märker jag den nya intoleransen. I kli­matmedvetna kretsar finns flygskam och tåg­skryt. Gott så! Men nu har de muterat och övergått i reseskam och isolationsskryt, spritt sig i bredare kretsar och gått från mild oro till glödgad vrede. Att stoppa viruset engagerar helt enkelt mer än att få stopp på klimatuppvärmningen.

De som förflyttar sig för vidlyftigt geografiskt hamnar snabbt vid skampålen, även om de gör det på ett smittsäkert sätt med ansiktsmask, social distansering och händer dränkta i sprit.

Skammen har spridit sig. När jag åkte längdskidor i Trillevallen i våras vågade jag inte lägga ut några snöbilder på Instagram. Och jag borde kanske hålla bekantskapskretsen ovetande om min reportageresa till El Hierro.

Inte heller mina vänner som normalt skryter om spännande resor i sociala medier har senaste halvåret vågat lägga upp bilder eller berättelser ens från modesta helgutflykter. Man kan ju bli skambelagd. Och har du någon beslutsfattande post i samhället kan det bli hatdrev. Samhället vimlar ju av angivare beredda att rapportera minsta misstänkt smittosäkra beteende till kvällspressen.

Kanske blir rentav smygresa ett av 2021 års nyord?

Krönika: Från skryt- till smygresor
Vad händer om den nya reseskammen blir beständig? Foto: Gettyimages.

Hemmasittandet är förvisso ett beteende som kan vara bra av smittskyddsskäl – även om jag inte är helt övertygad. Flera länder med utegångsförbud och total lockdown finns ju bland de med allra flest smittade. Men oavsett vad som är rätt strategi just nu är jag orolig för att den nya reseskammen ska bli beständig. Givetvis dör vi ju inte av att inte få korsa en gräns i ett år eller kanske till och med två. Men tänk – hemska tanke – om sluten­heten blir det nya normala!

Att man bör stoppa resandet tillfälligt för att platta ut smittkurvorna är en sak. Men den bittra bieffekten är att turism har börjat klassas som något i grunden omoraliskt. För att understryka hur dumt resandet är exemplifierar man gärna med de lyxigaste formerna; excesserna, frosseriet, avarterna.

Givetvis glömmer man bort andra sidan av myntet som säger oss att flera hundra miljoner människor världen runt blev av med jobbet när resandet utplånades. Mest minskade turismen i Asien (minus 82 procent, enligt FN:s Världsturistorganisation), som saknar välfärdsprogram vilket gör att inkomstbortfallet slår extra hårt.

Den snabbt ökande turismen de senaste tjugo åren är en viktig orsak till att fattigdomen i världen minskat snabbare än tidigare.

I den sämsta av världar befarar jag att reseskammen och de nedfällda gränsbommarna gör att de internationella perspektiven går in i en ny lågkonjunktur. Att vi efter att ha stoppat viruset liksom av bara farten fortsätter med att sätta stopp för en massa annat som kommer utifrån. Jag är rädd för att vi har smittats med en bestående intolerans och ett förstärkt vi-och-de-tänkande, som kommer att grassera långt efter att viruset nedkämpats.

Okej, för vårt gemensamma bästa får vi hålla oss hemma ett tag till. Men så fort man blåst faran över hoppas jag att nyfikenheten på världen återkommer med full styrka. Och med den en pånyttfödd inblick i främmande kulturer. Till glädje för dig och mig och för alla dem som tjänar sitt levebröd på att gränser korsas.

Krönika: Till öarna flyr jag för att få tiden att sakta in

Krönika: Ring rätt kundtjänst när resan ska bokas om!

Krönika: Inte bara flygskam – dags för Netflixskam


Text: Per J Andersson • 2021-03-28
Krönika

Scroll to Top