Annons
Annons
"Man får aldrig glömma att genom historien har resandet varit en murbräcka för förändring", skriver Per J Andersson. Foto: GettyImages/Håkan Elofsson

"Man får aldrig glömma att genom historien har resandet varit en murbräcka för förändring", skriver Per J Andersson. Foto: GettyImages/Håkan Elofsson

Krönika

Resandet efter coronan: Blir social distansering det nya normala?

När rädslan griper tag i oss letar vi syndabockar. Kort sagt: resenären är under attack. På sistone har jag drabbats av dystopiska tankar. Jag föreställer mig en nationalistisk post-covid-19-framtid där nationell instängdhet och kulturell distansering är det nya normala, skriver Vagabonds Per J Andersson.

Text: Per J Andersson • 2020-04-01 Uppdaterad 2021-09-15

Människor som gillar att korsa gränser har historiskt sett varit de som varit snabbast med att skaffa sig nya intryck och sprida banbrytande idéer.

Rörelse och förflyttning kan för själen vara vad vinden genom det öppna fönstret är för det instängda rummet. Vanans och traditionens dammlager virvlas upp. Och i bästa fall börjar också en process hos resenären som innebär att självklarheter ifrågasätts. Listan över traskande tänkare kan göras lång: Aristoteles, Jeremy Bentham, John Stuart Mill, Thomas Hobbes, Sören Kierkegaard … alla föredrog de att vara i rörelse medan de i sina huvuden mejslade ut nya teorier. Sitta still och tänka gick sämre, tyckte de.

Historien om resandet är tyvärr också historien om smittspridning. Virusen och bakterierna har färdats med upptäcktsresanden, pilgrimer och handelsmän ombord på fartyg, hästskjutsar och tåg. En stor del av Amerikas ursprungsfolk dog av de virus och bakterier som Columbus tog med sig från Europa. Spanska sjukan drabbade extra hårt de som levde nära järnvägen eller jobbade på tågbolagen. Och coronan har ju framförallt spritts med resenärer som flugit flygplan.

I vår nya föreställningsvärld, där fokus är faran snarare än möjligheten, är inte tågstationen och flygplatsen längre bara en port till en annan värld (eller åtminstone en annan stad), utan också en smittohärd. Tänk om den associationen dröjer sig kvar även efter att coronasmittan lagt sig? 

***

I den känsla av annalkande fara som coronasmittan skapat har man letat syndabockar. Inte så ofta i form av folkgrupper (som tur är, något har vi kanske lärt oss), utan framförallt i form av beteenden. Kort sagt: resenären är under attack. Förutom att hon (alltför) ofta flyger och därmed är en super-koldioxidutsläppare så har vi ju nu lärt oss att hon också är smittspridare. Dubbelt dålig med andra ord.

Det finns en jobbig undertext, en implicit anklagelse: är det inte i grunden, alltså även utan en pågående smitta, amoraliskt med flänga runt så där och korsa gränser tillsynes bekymmersfritt. Nu exemplifierat med att åka skidor i italienska Alperna och gå på hedonistiska afterskipartyn i Österrike. Bilden av hur smittan spridits av semesterfirare blir en nidbild av den övre medelklassens – de som har råd med en Alpsemester – brist på moral, sans och vett.

Så klumpar man ihop massturismens reella avigsidor med det lika reella faktumet att fritidsresandet, precis som all annan mänsklig aktivitet, präglas av ekonomisk ojämlikhet. Vill man göra det lätt för sig föreställer man sig värsta stereoptypen: den typiska resenären som en överviktig priviligierad vit man som ligger vid poolen och dricker paraplydrinkar på ett allinclusivehotell i ett fattigt land.

Han existerar förstås, liksom det ruskiga allinclusivehotellet, men de är ju långt ifrån representativa för de runt en miljard människor som årligen reser utomlands för att få uppleva något som inte är som hemma och nyfiket och med vidöppna ögon ströva runt i okända städer.

***

Man får aldrig glömma att genom historien har resandet varit en murbräcka för förändring. 1700- och 1800-talets feminister och äventyrare som Mary Wollstonecraft, Mary Kingsley och Fredrika Bremer bröt sin tids normer och reste utomlands på egen hand, såg orättvisorna och fick idéer om jämlikhet (både mellan könen och mellan folk med olika hudfärg).

För 1950-talets amerikanska beatgeneration var livet som luffare en del av upproret mot den auktoritära och inskränkta föräldragenerationen.

Och 1960-talets politiskt radikala tredjevärldenresenärer som Sven Lindqvist, Folke Isaksson och Lasse Berg skådade globala orättvisor och skrev en ny sorts icke-romantiserande reselitteratur om en skev världsordning och en annan verklighet bortom Västerlandet.

Beat- och hippieresenärernas bohemiska resvanor – ryggsäcksluffandet och så småningom Interrailresandet – blev till slut riktigt folkligt. Det har förstås inte alltid lett till nya storslagna idéer. Däremot kanske till resedagböcker som varit nog så viktiga för enskilda individers mognad och personliga utveckling. 

Den som rest på det sättet lär sig att världen inte är så konstig och farlig som den verkade när man satt och grubblade hemma på sin kammare. Fördomar byggs av brist på information och kommunikation. Ju mer kontakt vi får med det okända, desto mindre behöver vi fantisera och desto färre demoner – rasismens viktigaste bränsle – hemsöker oss.

 ***

För min egen del blev Mellanöstern- och Asienresorna som jag gjorde som ung vuxen ögonöppnare. Jag reste till en annan värld. En värld som saknade det mesta av sådant som gör att jag känner igen mig. Jag blev förvånad, förvirrad, förbryllad. Och i det tillståndet började jag omkullkasta de förutfattade meningar om världen som jag – och de flesta av oss – bär på innan vi själva rest ut iväg för att kolla med egna ögon hur det ligger till.

Jag kom inte hem med alla svaren. Tro inte det! Jag kom hem med något annat: en känsla av att världen kan se ut på så många olika sätt, att allt inte är antingen rätt eller fel, bra eller dåligt, svart eller vitt. Istället tvingades jag acceptera att en del saker helt enkelt bara är … annorlunda, konstiga och svårförståeliga, och trots det kan ha ett värde.

Några gånger kom jag för övrigt inte bara hem med spännande insikter, utan också med en exotisk magbakterie. Shigella hette den. Den omfattas precis som nya coronaviruset av Sveriges smittskyddslag. Jag fick därför stränga förhållningsregler så att den inte skulle spridas vidare. Det gjorde den heller inte (vad jag vet). Men allt annat jag upplevde på den resan försökte jag få maximal spridning av i form av texter med bilder, dofter och ljud som – hoppades jag – skulle ta sig in i läsarnas huvuden.

Smittskydd är livsviktigt. Men många regeringar verkar också vilja stoppa spridningen av idéer och annan information från att spridas. För att ge censuren legitimitet kallar man det “förbud mot ryktesspridning”. Kina har länge hållit på med det. Och Ungern har passat på att i detta nödläge utnyttja coronasituationen för att dra åt tumskruvarna ett par varv till genom att styra med odemokratiska dekret och se till att icke önskvärda åsikter inte sprids vidare.

Det finns helt enkelt de som vill kasta ut barnet med badvattnet. Passa på att bygga murar. Utöka kontrollen av medborgarna, begränsa informationsfriheten och stänga gränserna för att få stopp på mer än bara virus.

På sistone har jag därför drabbats av dystopiska tankar. Jag föreställer mig en nationalistisk post-covid-19-framtid där social och kulturell distansering är det nya normala och där den instängda hemmaluften utan tillstymmelse till korskulturellt drag blir det moraliska idealet.

Resa? Nja! Bara resor till allinclusivehotell, dessa lättkontrollerade isolerade öar av instängdhet, går an. Men inte att fritt resa runt i världen och riskera att ta med sig inte bara sjukdomssmitta, utan också konstiga idéer, nya perspektiv och ökad acceptans för suspekta utländska idéer.

Vi får hoppas att det bara är ett hjärnspöke som skapats av känslan av instängdhet i kombination med flera veckors dagligt knarkande av coronanyheter.

Lyssna på Vagabonds poddavsnitt om att lifta!

Läs en bok!

Pers bok För den som reser är världen vacker (Ordfront 2017) handlar om varför människan reser. 

Lyssna på fler poddar från Vagabond!

Resandet efter coronan: Blir social distansering det nya normala?

Text: Per J Andersson • 2020-04-01
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top