Öluff i Kroatien, vandringsresor i Nepal eller safari i Afrika. Det spelar ingen roll vart man reser. Ni är ändå alltid där. Med guideböcker, fotriktiga skor och byxor som på någon sekund kan omvandlas till ett par shorts med rikligt med fickor. Jag pratar om det som i Sverige så populärt kallas 55-plussarna.

Mig veterligen är det bara svenskarna som kallar sina medborgare över 55 för 55-plus. Vi gillar att kategorisera människor. Och råkar man befinna sig över 55-strecket så tycks man ha exakt samma intressen som alla andra 55-plussare, därav alla livsstilstidningar som riktar sig till denna köpstarka målgrupp.

Njae, så är det förstås inte. Lika lite som att jag har samma intresse som alla 30-plussare i Sverige, har 55-plussarna det. Undantaget resor då förstås. För där har ni onekligen ett stort intresse. Ni är faktiskt några av Sveriges allra flitigaste resenärer.

ÖVER 60 PROCENT av de lite mer äventyrsinriktade researrangörernas resor bokas av 55-plussare. Vi snackar om vandringar på Svalbard, på cykel genom Kambodjas landsbygd och besök hos bergsgorillor. Det är häftiga resor som bjuder på annat än paraplydrinkar och solbränna.

Det kostar en hel del också förstås, men revolten mot mormors och farmors gnetande med småpengar och det lutherska pekfingret som ständigt vajade i bakgrunden är genomförd. Efterkrigssnålheten är borta. Nu ska det spenderas. Det är härligt. Vi barn klarar oss nog bra utan något arv (och när ni blir gamla så sätter vi er ändå bara på något hem med smaklöst dillkött och sönderkokt potatis. Sånt bör inte premieras).

Trots reseintresset finns inga resetidningar för 55 plussarna. Det finns tidningar som Tara, Ica Kuriren och M Magasin, men ingen Allt om Resor 55+ eller Vagabond 55+. Det beror inte på att idén inte funnits, för det har den. Vi har diskuterat den både en och två gånger, men varje gång kommit fram till att vi inte tror på den.

I VÅRT ÅLDERSSEGMENTERADE LAND finns det faktiskt saker som är ålderslösa – resorna utanför landet. När generationerna annars bara ses på dammiga släktträffar är det på resorna som vi möts på ett naturligt och avslappnat sätt. I kanoter på Amazonas, på vandringar i Patagonien, under cykelturer i Toscana. Där man pratar och diskuterar det man har gemensamt – resor.
Att få träffa folk – alla sorters folk – unga som äldre, är en stor del av varje resa. Så tillåt oss reseintresserade få vara lite osvenska även på hemmaplan. Låt oss slippa ännu en åldersrelaterad produkt, som en resetidning à la 55-plus.

Tummen upp för:

Nischade resor

Att resa innebär att lära sig saker om nya kulturer och platser. Med alla nya nischade resor som nu finns kan man lätt lära sig ännu mer: Dansa cha-cha på chartersemestern, ta en filosofisk seglingsresa i Medelhavet, förfina sina yogatekniker på Österlen, lära sig allt om bubbel på tågcharterresan till Champagne, gå fotokurs i Bordeaux, lära sig nya språk på resor med Språktidningen … Aldrig har utbudet varit så stort och brett som nu. För den som inte är sugen på att förkovra sig finns andra nischade resor. Kanske en nakenresa kan vara något i sommar?

Tummen ned för:

Fejkade reseguider

Guideboksskribenten Thomas Kohnstamm chockade resevärlden (och inte minst sin arbetsgivare) när han nyligen gick ut med hur han arbetat med flera av Lonely Planets Sydamerikaguider. Under researchen av deras Colombiabok besökte han aldrig landet, i Brasilien sålde han knark för att bättra på sin resebudget och han har flera gånger också fått förmåner, t ex gratisresor, i sin roll som guideboksförfattare. Så är du på väg till Sydamerika och har Lonely Planet i bagaget kanske det är läge att dubbelkolla informationen …