Annons
Annons
Foto: Martin Bogren

Foto: Martin Bogren

Kuba

Heta toner från Havanna

Reggaeton. Musik från gatan som får de unga på Kuba att dansa och drömma om kärlek och en bättre framtid. Vi åkte till Havanna och träffade några av genrens förgrundsgestalter.

Text: Fredrik Brändström • 2010-02-17 Uppdaterad 2021-06-23

Jag vaknar till ljudet av barnsång.Genom mitt lilla fönster ser jag hur skolbarn i vinröda kortbyxor och kjolar, vita skjortor och blå halsdukar marscherar taktfast utanför klassrummet, som bara är ett hål i väggen som fyllts med bänkar, en kateder och ålderdomliga undervisningsplanscher. De ser ut som söta cheerleaders men sångerna de sjunger är kommunistiska hejaramsor om den ärofulla revolutionen, ackompanjerade av slamriga trummor och tamburiner.
Mitt rum ligger i ett casa particular, ett hemma hos-boende, på andra våningen i ett skamfilat hus i Centro Habana. Där La Habana Vieja, gamla stan, i all sin skönhet kan kännas tillrättalagd för turister, slungas man i stadsdelen Centro Habana rakt ut i den kubanska vardagen.
Utanför den lilla kvartersbutiken köar husmödrarna för att få fylla på sina tomma petflaskor med veckans ranson av matolja. Om det finns någon. Det skrala utbudet på hyllorna består mest av mjölkpulver, kaffe och vodka.

Heta toner från Havanna

Ligger kvar i sängen ett tag och betraktar de turkosa stenväggarna och de rosa gardinerna med blommor på. Samlar kraft. Havanna är en av de mest intensiva städer jag varit i. Ibland blir det för mycket. Intrycken för många, för starka. Mitt lilla rum blir en oas när jag behöver en paus från huvudstadens ljuvliga kaos.
I Havanna är man aldrig riktigt ensam, och det är aldrig riktigt tyst. Från tidig morgon till sen kväll är det högljudda diskussioner, skrik från barnens spontana beisbol-matcher i gränderna, buller och dieseldoft från fallfärdiga fordon och skamliga förslag från gatflickor. Och såklart: musik. Musik är bränslet som håller det här landet igång.
Just nu är det reggaeton som dominerar Havannas gator. Ryckig, bastung musik med smattrande sång som väller ut ur spruckna bilstereor eller stora ljudanläggningar på improviserade gatfester.

Heta toner från Havanna

En karibisk bastard av jamaicansk reggae och dancehall, amerikansk rap och spanskspråkig latinopop som växte fram i Panama och Puerto Rico under nittiotalet. De danstokiga kubanerna tillförde de snärtiga rytmerna från den inhemska timbamusiken vilket gjorde den kubanska reggaetonvarianten än mer anpassad för dansgolvet än originalet.
Reggaeton är en definitiv brytning med den traditionella kubanska musiken.
Det är långt från Buena Vista Social Club och stillsamma gubbar i hatt som röker cigarr och sjunger “Guantanamera”.
Musiken är till stor del elektronisk och handlar om sex, kärlek, och i viss mån politik. Men mest sex.

Heta toner från Havanna

El Medicos “Chupa Chupa” blev en av de första stora reggae­tonhittarna på Kuba. “Chupa Chupa” betyder i rak översättning “slickepinne”.
– Alla unga på Kuba lyssnar på reggaeton nu. Det är kraftfull musik från gatan som skildrar livet som det är, säger El Medico.
Jag möter honom just efter att han har anlänt till huvudstaden, efter fjorton timmar i en trång buss från Santiago de Cuba där han bor. Tillsammans strosar vi längs den långa strandpromenaden Malecón där barn trär brödsmulor på fiskekrokar och unga par hånglar och dricker rom på minitetra i den rosa solnedgången.
El Medico känner sig inte riktigt hemma i Havanna. Stan är mer ett nödvändigt ont. Här finns skivbolag och tv-stationer. Sådant som en aspirerande artist behöver för att slå igenom. Men Kubas näst största stad Santiago de Cuba är landets musikaliska centrum om man frågar El Medico.
– I Santiago har folk mer kraft här, säger han och bankar sig för hjärtat.

Heta toner från Havanna

– Alla tänker på musik i Santiago. Människorna i Havanna är inte naturliga, de tänker bara på pengar, vill att allt ska vara som i usa.
Med sin svarta huvjacka, guldsmycken, keps och kamou­flage­byxor ser El Medico ut som en amerikansk rappare. Men det stora smycket som hänger runt hans hals är av plast. Och tittar man närmare på hans guldfärgade armbandsur ser man att visarna har stannat för länge sedan.
I mitten av nittiotalet gick El Medico på militärskola utanför Santiago. Det var då han upptäckte reggaeton, via insmugglade kassettband från Panama.
Tillsammans med vänner gjorde han koreografi till populära reggaetonlåtar och uppträdde på skolan.
– En dag tänkte jag, varför kan inte jag också skriva sånger, så jag började göra det, säger han medan han frenetiskt tuggar tuggummi.

Men hur skulle han nå ut med sin musik? Räddningen kom oväntat nog från Sverige. Den svenske musikern, filmaren och skivbolagsentreprenören Michel Miglis förälskade sig i Kuba efter ett besök på ön och har sedan slutet av nittiotalet bott här i omgångar. Numera bor han i en 300 kvadratmeter stor lägenhet i Centro Habana med sin kubanska familj. Inne i lägenheten är det över fem meter i takhöjd och hallen pryds av en lång bardisk med en neonskylt med texten Miglis Bar.
I Havanna kände Michel igen sig från livet på den grekiska ön Rhodos som hans far kommer ifrån.
– Det är socialt på ett annat sätt än i Sverige. Man sitter utanför sitt hus och pratar med folk som går förbi. Dessutom är kubanerna musikälskare. Folk dansar och sjunger hela tiden vilket ger en extra kick i tillvaron.

Heta toner från Havanna

Michels skivbolag Topaz Records (som han äger tillsammans med Rodrigo “Rigo” Pencheff, känd från bland annat Infinite Mass och Melodifestivalen) släppte vad som kom att bli den första kubanska reggaetonskivan, samlingsskivan Cubaton. Ett namn som sedan dess blivit en nästintill officiell beteckning på den kubanska reggaetonmusiken. Skivan blev det årets mest sålda på Kuba. Med sin grupp Topaz Sounds uppträdde Michel på basebollsarenor över hela landet. Höjdpunkten var konserten vid Malecón i Havanna som lockade 120 000 människor.

En dag hörde michel en demo med artisten Candyman där en okänd sångare som kallade sig El Medico gästsjöng. Han blev begeistrad av Medicos explosiva stil och ville höra mer. Men ingen visste var denne El Medico höll hus. Man visste bara att han var läkare (därav artistnamnet, El Medico betyder just “doktorn”) och kom från Santiago de Cuba i landets östra del.
Heta toner från Havanna

Till slut fick han ett tips om att Medico befann sig i en avlägsen bergsby i Sierra Maestra-massivet utanför Santiago. Som alla nyblivna läkare i Kuba hade han skickats ut för två års praktik på landsbygden. Michel flög till Santiago, därefter åkte han bil i två timmar på slingriga bergsvägar.
För att komma till sjukstugan där Medico var stationerad traskade han i flera timmar genom väglös djungel och korsade åtta floder med en laptop och mikrofon i ryggsäcken. Det var först efteråt som Michel fick reda på att området var militär mark och att det var strikt förbjudet att vistas där.
– El Medicos ögon höll på att ploppa ut när han såg en vit turist komma gående mot sjukstugan. Jag kunde ingen spans­ka men lyckades förklara mitt syfte; att jag ville göra musik med honom.

Natten som följde ägnade de åt att spela in musik på Michels dator. Bland annat lade de grunderna till vad som kom att bli hitten “Chupa Chupa”.
Numera är Michel lite besviken över musikens utveckling. Den kubanska reggaetonmusiken har enligt honom blivit sämre och texterna mer vulgära. El Medicos sätt att skriva texter kryddade av allegorier och fyndig humor har ersatts av en ny skola av sångare, vars budskap är mer explicit. I början visades Michels artister på den statliga kubanska tv-kanalen men nu har kulturministeriet börjat dra öronen åt sig.

På kvällen går vi till några bekanta till El Medico och Michel, som bor i en lägenhet alldeles bredvid Capitolio, som är en exakt kopia av den amerikanska kongressbyggnaden i Washington dc (ett faktum som de styrande i staden gärna slipper bli påminda om). Flera generationer har samlats i köket. En liten pojke springer omkring med en leksakshelikopter och jagar en tax innan han slutligen somnar i moderns knä. Vi bjuds på ostiones, en varm cocktail med små ostron blandat med rom, lime och stark chili.

Heta toner från Havanna

På tv:n visas videor med El Medico, Gente di Zona, Clan 537 och andra populära kubanska artister.
– He died, säger El Medico plötsligt och pekar på en ung färgad kille på tv-skärmen.
Elvis Manuel. Den blott nittonårige reggaetonstjärnan hade fått löften om en karriär i usa, där han redan hade en hängiven skara fans. Som många andra artister kände han sig instängd på ön, där han trots flera lokala hits levde i fattigdom. Lockad av drömmar om framgång följde han förrförra året med på en katamaran för att ta sig illegalt över till Florida, som så många gjort före honom. Men något gick snett. Båten kantrade och Elvis drunknade.

El Medico kan säkert känna igen sig i den unge mannens öde. För ett par år sedan blev “Chupa Chupa” en hit, inte bara på Kuba utan även i Japan, Tyskland och Spanien. Men på grund av byråkrati förhindrades El Medico att uppträda utomlands och marknadsföra sin musik. Han är nämligen läkare och på Kuba är det inte möjligt att ha två professionella yrken samtidigt.

Heta toner från Havanna

Medico skrev brev på brev till myndigheterna, väntade en månad, ett år, två år. Flera gånger fick han avslag och sökte igen. Nu har det gått flera år och han har fortfarande inte fått något besked. Frustrationen är uppenbar.
– Mitt liv föll i spillror när jag fick beskedet att jag inte fick åka. Jag var arg och grät.
Men trots besvikelsen är han kluven – mellan drömmarna om framgång och kärleken till sin familj och sitt land.
– Jag älskar livet här, musiken och människorna. Mitt liv är här på Kuba. Men jag vill också åka till andra länder och framföra min musik.
När vi kommer ut på gatan igen står en polisbil alldeles utanför dörren. Innan vi hunnit vika av kommer en polisman fram med raska steg.
– Era dokument, tack.

Polisen ignorerar oss svenskar. Det är inte oss de är intresserade av, utan El Medico och hans vän som hade oturen att synas bredvid oss.
Polisens attityd mot hineteros, män som försöker lura turister på pengar, är hård i Havanna. Så fort en kuban syns
i sällskap med västerlänningar kommer det poliser och frågar om papper. Trots våra intygelser så tvingas El Medico och hans vän hoppa in i skåpbilen, där flera unga män redan sitter.
El Medico ser uppgiven ut och slår ut med armarna.
– Detta är Kuba. Sånt här händer hela tiden.

Heta toner från Havanna

Tillsammans med den andre mannens fru följer vi med till polisstationen. Vi väntar en timme under det bleka skenet av en gatlykta innan El Medico och hans vän äntligen kommer ut. Som tur var hade en av polismännen känt igen honom, och övertygat de andra poliserna om att han var en känd musiker, ingen gatuskojare.
Havanna är en av Karibiens säkraste städer mycket tack vare denna nolltolerans mot droger, våld och brott. Dikta­turer har ju som bekant aldrig haft problem med att upprätthålla ordningen. Samtidigt känns det tragiskt att en kuban inte ska kunna umgås med en utlänning utan att det ska anses suspekt. Men Michel väljer att se det positiva.
– Enligt min erfarenhet så åker ingen kuban in i fängelset utan att ha gjort något dumt. Har man rent mjöl i påsen så har man ingenting att frukta. Och som turist kan man faktiskt gå vart som helst i Havanna, vilken tid på dygnet som helst, utan att känna sig rädd. Jämför till exempel med grannländer som Jamaica eller Haiti där situationen är helt annorlunda.
Det börjar bli sent, kring halv två på natten. Gatorna i Centro Habana är för en gångs skull tysta och övergivna. Smyger försiktigt in genom den knarrande ytterdörren till vårt hus. Hyresvärden, en kvinna i sextioårsåldern, sover på en soffa i farstun, som vanligt med en stickad mössa nerdragen över öronen. Inne på mitt rum med de turkosa stenväggarna stupar jag på sängen och vaggas till sömns av monotona bongotrumrytmer och uppsluppna festskratt några kvarter bort. Musiken är, som vanligt på Kuba, aldrig särskilt långt borta.

Heta toner från Havanna


Text: Fredrik Brändström • 2010-02-17
KubaRestipsHavanna

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top