Extremgourmet i Los Angeles – från silkesmask till rådjurspenis.

Det är ingen klyscha att USA är ett extremt land. Det är heller ingen tillfällighet att Los Angeles är extremstaden nummer ett.
Under den kaliforniska solen, bland mångfiliga motorvägar och glamorösa gallerior bor 13 miljoner människor från olika kulturer med skilda framtidsdrömmar. Los Angeles är inte bara en ikon för skönhet och framgång, det är framför allt en stad där mångfalden flödar.
För att bäst utforska denna mångfald bestämmer vi oss för att utmana oss själva på några av stadens mest exotiska restauranger.
Vi börjar på Typhoon intill Santa Monicas flygplats. Läget kanske inte är det mest idealiska men den som älskar privatjet- och sportflygplan får mycket att titta på under en lunch. Typhoon serverar asiatisk mat från bland annat Filippinerna, Thailand och Vietnam och de populäraste ­rätterna är mongolisk biff och friterad havskatt. Men det som sticker ut mest på menyn är myror, silkesmaskar, syrsor och skorpioner.
Vi beställer in en tallrik silkesmaskar för tio dollar. För både mig och fotograf Anna är extremmat en helt ny upplevelse och vi tittar misstänksamt på tallriken framför oss. Men trots min oerfarenhet ska det visa sig att jag inte har några problem att stoppa maskarna i munnen. De smakar svagt av bambu och har lite tuggmotstånd genom sina genomskinliga skal som är friterade. Mer smak får de när de doppas i någon av de nio såserna som bland annat består av vitlök, soja, majonnäs, choklad och senap.
Nästa rätt är två rostade bröd med räkröra toppade med två skorpioner för 12 dollar. Dessa är en stor besvikelse då bröden mest smakar räka och om man inte tar bort skorpionerna från brödet och äter dem separat så märks de inte.
Men veckans prövning i att äta extremmat, det vill säga annorlunda mat och sådant vi vanligtvis inte tillagar, är igÙ?ng och vi bestämmer oss genast för att skölja ner insekterna med en udda efterrätt som vi hört viskas om, men för att få tag i den måste vi bege oss vidare.

I USA radar snabbmatsrestaurangerna upp sig och ibland är landskapet längs motorvägarna extremt ensidigt med skyltar från Denny’s, Benny’s, Arbys, McDonald’s, Burger King, Wendy’s och Jack in the Box, för att nämna några.
– Finns det inget annat att äta?
Självklart finns det annan mat, men det kan vara svårt att finna. Däremot vore det ingen äkta extremmatsupplevelse att åka ifrån Los Angeles utan att ge snabbmatskedjorna en chans då de är det främsta bidraget inom den amerikanska matkulturen.
Efter lite efterforskning får vi reda på att Jack in the Box, som finns i 19 delstater, har en hemlig meny och på den hittas bland annat specialiteten baconmilkshake – ja, du hörde rätt. Drycken passar knappast den som vill leva sunt, största muggen innehåller 1 081 kalorier och 54 gram fett.
Fem minuter senare kör jag från drive-in-kön med baconmilkshaken i handen och tar en första klunk. Gott? Nja, det smakar verkligen bränd bacon och efter en andra och tredje sipp ger jag upp. En applåd till Jack in the Box som lyckats ta fram en träffsäker syntetisk baconsmak, men två tummar ner för att blanda den i en dessert. 

Dagen därpå provar vi fermenterad tofu för 5 dollar på Chans Paris N i Arcadia i nordöstra Los Angeles. Ryktet sa att den luktade och smakade ungefär som ruttna sopor eller surströmming men det var faktiskt riktigt gott. Tofun var friterad och kom in i småbitar tillsammans med riven kål i vinäger. Enda nackdelen med restaurangen var att ingen pratade engelska och det var svårt att beställa.
Därefter möter vi upp Eddie Lin som står bakom matbloggen “Deep End Dining” i vilken han skriver om extremmat från världens alla hörn. Han tar med oss till en av sina favoritrestauranger, mexikanska Guelaguetza, intill Koreatown, för att få lite experttips.
Vi beställer in chapulines, gräshoppor från den mexikanska delstaten Oaxaca för 8,95 dollar, och empanada de huitlacoche, gjord på majs med svampsjukdomar som ser ut och smakar som en blandning av spenat och majs, för 9,50 dollar. Som sig bör på en mexikansk restaurang sväljer vi ner maten med lite mescal, en variant av tequila, med en skorpion i glasflaskan.
– Los Angeles är bästa staden i USA för att äta annorlunda mat. Jag brukar aldrig säga att maten är konstig eftersom det mer handlar om väldigt traditionell mat, alltså mat som är svår att få tag i, säger Eddie Lin och tar några gräshoppor i munnen.
De är friterade och det krasar till när jag provar dem. Smaken är åt metallhållet och jag har fortfarande silkesmaskarna som favorit framför gräshopporna. Anna, som hittills har varit lite kinkigare i maten än jag, föredrar däremot gräshopporna.

Eddie Lins namn är känt i matkretsar och så fort en kock eller slaktare får tag i annorlunda kött brukar de skicka det till honom. För några dagar sedan tillagade han en leguan hemma och nyligen fick han nutria, eller svampbäver som de också kallas, hemskickad från Louisiana.
Varje år inför julen åker han till en norsk organisation i Los Angeles som bjuder på lutfisk, men han har ännu inte provat surströmming och är väldigt sugen.
– När jag reser väljer jag alltid destination efter matönskemål och så fort jag får nys om något som jag inte har provat blir jag besatt av att hitta det, säger Eddie Lin innan han rusar vidare till ett annat möte.
Men innan han försvinner hinner han ge oss resans bästa tips: Hop Woo i Chinatown. Eddie Lin ringer kocken Lupe Liang, som bara pratar kinesiska, för att förbereda honom på vår ankomst dagen därpå.
Före middagen på Hop Woo tar vi en sen lunch på M Café på Melrose Avenue. Restaurangen serverar enbart makrobiotisk mat och har blivit superpopulär inom skådespelarkretsar. Bland stamgästerna hittas bland andra Jake Gyllenhaal och Jessica Alba. Ägaren Yuta Tsunoda föreslår hamburgertallriken The Big Macro, 10,45 dollar och det vegetariska alternativet av M Café Macromeal, 8,95 dollar, som består av organiskt råris, grönsaker och sjögräs.
Restaurangen utesluter mejeriprodukter, gluten och kött i alla sina rätter. M Café erbjuder extremt hälsosam mat helt utan tillsatser vilket känns i varje tugga. 

Sista stoppet på resan blir Eddie Lins rekommendation i Chinatown. Hop Woo serverar allt från grodor, ankfötter och lammtestiklar till bältdjur, och rådjurspenis. Den som önskar det sistnämnda måste ringa dagen innan för att beställa då den tar uppemot åtta timmar att tillaga och den finns inte på den officiella menyn som rymmer över hundra olika rätter.
Middagen på Hop Woo ska visa sig bli oförglömlig. För den som önskar extremmat finns knappast ett bättre alternativ. Rådjurspenissoppan, som sägs vara bra för potensen, smakar söt buljong och liknar inget annat jag tidigare ätit. Men det är nog snarare tanken av att äta rådjurspenis som känns extrem för själva soppan innehåller inget kött, snoppen är avlägsnad ur soppan före serveringen.  
Hos Hop Woo finns färre insekter men desto fler ovanliga kryddor, djur och svampar, såsom yarchagumba, en svamp som växer på fjärilslarver kring Himalaya och kostar uppemot 10 000 dollar per kilo. Det som kommer försvinna från Hop Woos meny är den ökända och djurhotande hajfenssoppan. Från och med 1 juli blir det förbjudet att fiska haj utanför Kaliforniens kust även om restaurangerna har tillåtelse att servera haj fram till 2013.
Rätterna kostar i regel mellan 10 och 40 dollar och magen och nyfikenheten räcker inte till för ett enda besök.
Nästa gång jag reser till Los Angeles vet jag vilken adress jag först ska mata in i hyrbilens GPS.

Extremmatguide i Los Angeles

• Typhoon Restaurant, 3221 Donald Douglas Loop South, Santa Monica
• Jack in the Box, finns på många ställen, exempelvis 6407 Sunset Boulevard, Los Angeles, jackinthebox.com.
• Chan’s Paris N, 713 W Duarte Road Arcadia.
• Guelaguetza Restaurant, 3014 W Olympic Boulevard, Los Angeles, guelaguetzarestaurante.com.
• M Café, 7119 Melrose Avenue, Hollywood, mcafedechaya.com.
• Hop Woo, 845 North Broadway, Los Angeles, hopwoo.com.

---

Text: Linda Flood • 2013-07-12
Restips • USA • Los Angeles • Mat och dryck