Historiska resenärer 12 kvinnor som erövrade världen lyfter författaren, tillika Vagabonds redaktör Per J Andersson, fram några av världens mest spännande vagabonder. Här får vi följa bland annat österrikiska Ida Pfeiffer, taiwanesiska San Mao, svenska Fredrika Bremer, amerikanska Nellie Bly och brittisk-kenyanska Beryl Markham. 

Boken bygger på den uppskattade ljudboksserien Historiska kvinnliga resenärer och innehåller två nyskrivna reseberättelser om Gudrid Torbjörnsdotter: Vikingatidens mesta globetrotter och Sofia Jablonska, den ukrainska paradisfågeln. Vi passade på att fråga Per hur det kommer sig att han valt att skriva om kvinnliga resenärer, och vilka reseskildringar blir han själv inspirerad av.

Boken finns att köpa på bland annat Bokus.

Hej Per! Berätta, varför ville du skildra kvinnliga resenärer?

– När jag tittade på listan över de reseskildrare som inspirerade mig att i unga år ge mig ut i världen insåg jag att nästan alla var män. Varför var det så? tänkte jag och började söka efter historiska kvinnliga resenärer. Jag hittade många häftiga, coola, modiga, äventyrliga resande kvinnor och insåg att de varit gömda i glömskans skugga allt för länge. Det är dags att rikta strålkastarna på dem. De förtjänar en plats i resenärernas hall of fame.

Vilka är kvinnorna man möter i boken?

– En brokig skara. Det de har gemensamt är att de trotsade sin samtids förutfattade meningar om vad en kvinna kan, bör och får göra. Att ge sig ut på äventyrliga resor på egen hand jorden runt var något som ansågs vara opassande för en kvinna. Ändå reste de. Några av dem fick utstå kritik för att de inte stannade hemma och tog hand om hem och barn. Andra blev bestämt avrådda. Som sagt: ändå reste de.

Annmarie Schwarzenbach (t.v.) och vännen Ella Maillart (t.h) reste till Afghanistan precis när andra världskriget bröt ut. Foto: Press

Vilken historisk resenär inspireras du mest av?

– Alla kvinnor som jag varit ute och rest med via deras resedagböcker och reseskildringar är så häftiga. Amerikanska Nellie Bly är nog min mesta idol. Hon växte upp i mitten av 1800-talet med en heltidsarbetande ensamstående mamma, blev journalist och wallraffade för att avslöja missförhållanden på ett mentalsjukhus för kvinnor i New York. Sedan gav hon sig av på en jordenruntresa för att resa som romanfiguren Phileas Fogg i Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar. Wow!

– Jag är också väldigt förtjust i kinesiska San Mao som precis som jag älskar öknar och, till skillnad från mig måste man tillägga, blev en feministisk idol för miljoner unga kinesiska flickor som drömde om större frihet för att slippa leva upp till de konservativa kinesiska kvinnonormerna.

Vilken resa som skildras i boken skulle du själv vilja göra?

– Den som Annmarie Schwarzenbach gjorde med bästa vännen hösten och vintern 1939–40. Medan kanonerna började mullra i Europa körde de bil från Schweiz via Balkan och Turkiet bort till Afghanistan, som då var en lugn och fridfull, för att inte säga idyllisk plats.

Sanmao skrev bland annat självbiografiska ”Berättelser om Sahara”, om hennes erfarenheter av att bo i Sahara. Foto: Press

Vilka svårigheter och motstånd stod de kvinnliga resenärerna inför under sin tid?

– Svårigheterna handlade framförallt om den manliga omgivningen som dissade dem när de berättade om sina resplaner. Och om att klara sig i mansdominerade sällskap. Schweiziska Isabelle Eberhardt gick längst för att klara av det: hon klädde sig som man och tog sig ett mansnamn för att kunna rida kamel med beduinerna och sitta med dem runt lägereldarna i Sahara.

– Ett krux var att hitta kläder som var bekväma och ändamålsenliga för att kunna cykla, rida, vandra etc. 1800-talets tunga långklänningar var inte så praktiska. Bättre med långbyxor. Det fick de också kritik för. ”Sååå okvinnligt”, jämrade sig en och annan man.

Freya Stark slutade inte resa förrän hon närmade sin 100-årsdag. Foto: Press

Tror du kvinnor och män reser på olika sätt idag?

– Vi lever förstås i en helt annan era idag. Att idag resa på egen hand som kvinna är ju inget som får så värst många att höja på ögonbrynen. De flesta en resenär möter där ute är ju vänligt sinnade. Som individuell resenär lär man sig, oavsett om man är kvinna eller man, att människans natur är att vara gästfri och generös, framförallt gäller det utanför Europa och Nordamerika. Men de faror som ändå finns, bland annat risken att utsättas för sexuella övergrepp, är ju något som drabbar tio gånger så många kvinnor som män. Då som nu.

Boken finns att köpa på bland annat Bokus.