Är du i Stockholm nästa vecka kan du frossa i film från Afrika. Filmfestivalen Cinem Africa bjuder filmpubliken på möjligheten att se 28 filmer från 12 afrikanska länder mellan 24 och 28 februari.

Nytt för i år är att Cinem Africa Filmfestival är koncentrerad i tid men finns på desto fler biografer, allt för att öka möjligheterna att formligen grotta in sig i afrikansk film, så här en gång om året.

Här är några av filmerna som visas:

Shirley Adams nominerades nyligen till prestigefyllda Ingmar Bergman Debut Prize och har rönt stor uppmärksamhet världen runt. Denna sydafrikanska dogma-debut lämnar ingen oberörd, en oerhört stark och kongenialt gestaltad berättelse om en kvinna som vaknar upp i våldets Sydafrika och hittar sin egen styrka. Regissören, blott 26-årige Oliver Hermanus, upptäcktes av Hollywood-regissören Roland Emmerich (Independence Day) som betalade hans utbildning vid London Film School.

En film som vägrar stereotyper är prisbelönta Soul Boy, inspelad i ett av världens största slumområden – Kiberia i Nairobi. Det är en magisk berättelse om en pojke, Abila, som vaknar en morgon för att finna att pappans själ är borta. Abila har nu 24 timmar på sig att återfinna själen innan den går förlorad. Soul Boy är producerad av tyske regissören Tom Tykwer (Run Lola Run) och tidspressen känns igen. Filmen vann nyligen Dioraphte Award på Rotterdam film festival.

Från Sydafrikas bakgator kommer den hjärtevärmande historien My Secret Sky, om tioåriga Thembi och hennes lillebror som när mamman dör ger sig av till stan i jakt på en präst som mamman kände. I staden fångas de upp av ett gäng street-smarta gatubarn. Det kan låta miserabelt men filmen lyckas vara både trovärdig och en solskenshistoria samtidigt. Filmen fick pris för bästa spelfilm vid Cannes Pan African Film Festival och bästa spelfilm vid Zanzibar Intl Film Festival.

I en annan genre finner vi Saint Louis Blues. En dammig och irriterad historia från en parkeringsplats i Dakar som utvecklas till en blandning mellan sång- och dansfilm à la Jacques Demys franska femtiotal och en roadmovie i dagens Senegal. Regissören Dyana Gaye föddes 1975 i Senegal och detta är hennes första musikfilm.

Bland dokumentärfilmerna finns bland andra Gerboise bleue. Den gräver djupt i den franska kolonialhistoria som bland annat innehåller kärnvapensprängningar i Algeriet på 60-talet. De katastrofala följderna för de människor som befann sig i området ignoreras och tystas ner än idag av de franska myndigheterna. De drabbade har lämnats åt sitt öde. Filmen visar bilder från aldrig tidigare filmade platser för prov-prängningar och tog på grund av sitt känsliga ämne många år för filmaren Djamel Ouahab att färdigställa.