Dag 1 – På väg mot Europa: Stockholm–Köpenhamn

– Ska ni åka på tågluff med en tvååring? Kaxigt!

De flesta vi pratar med verkar skeptiska till våra fina reseplaner. Men med sig på resan har tvååringen också en mormor och en mamma. Vi har åkt tåg i massor av länder tidigare, men vi har helt ärligt aldrig tågluffat. Därför är vi supertaggade. Tvååringen är en lugn kille vars största intressen är att äta frukt och titta på fordon. Helst tåg. Vad kan gå fel?

Vi utgår från Stockholm och målet är att bada på stranden på franska Rivieran. På grund av ömma ryggar och en tvååring som gärna sover tätt intill väljer vi bort nattåg, försöker hålla etapperna korta och planera utan byten i möjligaste mån.

Vi inleder starkt: Innan vi ens lämnat Stockholm har vi råkat ut för en läckande blöja och en nedriven kontaktledning. Tvååringen ropar ”Åka hem!”. Men kontaktledningen genererade bara en 25 minuter lång försening, som lokföraren tar som sin uppgift för dagen att köra ikapp:

– Jag vill inte höja ribban här, men nu är vi bara 14 minuter efter. Jag upprepar: 14 minuter!

Vi lär oss också snart att tvååringen säger ”Åka hem” så snart han blir trött – annars håller han sig på riktigt gott humör. Sova gör man dock i mammas famn. Jag hade en bild av att han skulle sitta snällt på sin egen stol och leka med sina grejer och busa med mormor. Nu blir det tydligt att han tänker sitta i mitt knä genom hela Europa. Men det är i alla fall mysigt.

Strax söder om Linköping kör vi in i ett regnmoln som sedan inte kommer att lämna oss förrän vi ankommer till Rivieran. Förra veckans försommarvärme är som bortblåst när vi stiger av på Köpenhamn Syd, en knutpunkt för kollektivtrafik och ett virrvarr av trappor och hissar. Vi tar tåget tre stationer till Dybbølsbro och hinner precis smita ner till en food court och käka middag innan tvååringen kroknar för kvällen. Vi går faktiskt förbi en badplats också, mitt i stan – men badvädret uteblir. Vi får vänta på Rivieravärmen.

Dag 2 – Strosa på Strøget: Köpenhamn–Hamburg

Det är kallt och blåsigt i Köpenhamn men vi hinner lämna bagaget på stationen för att strosa på Strøget och äta smörgåslunch på Rådhuspladsen innan det är dags att gå till tåget. Idag har vi köpt biljetter från tyska DB, men tåget opereras av det danska tågbolaget och komforten är den bästa på hela resan: breda, fina säten och väldigt trevlig ombordpersonal. 

– Välkomna fram till Hamburg. Här måste ni kliva av, annars får ni städa tåget och åka med tillbaka till Köpenhamn, meddelar de i högtalaren.

Vi väljer det första alternativet. Vi har blivit avrådda från att bo nära stationen, och det är lätt att föreställa sig att atmosfären kring Hamburg Hauptbahnhof kommer att förändras när mörkret kryper på. Men vi ska inte vara ute och röra på oss och hotellet ligger tvärs över gatan. Vi hinner bara en snabb sväng runt kvarteren för att äta middag innan dagen är slut.

Resa hit

• Tåget från Köpenhamn avgick mitt på dagen och tog nästan fem timmar. Platsreservation rekommenderas. Vi reser med ett danskt DSB-tåg men det bokas med fördel genom tyska DB (bahn.de). Har du Interrailkort bockar du i ”Book seat only” för platsreservation.

Boende

• Garner Hotel, tvärs över gatan från stationen. Lite slitet, men frukosten är god, matsalen är trevlig och servicen utmärkt.
• Hitta hit: ihg.com/garner-hotels

Mat

• Några kvarter bort ligger Ruff’s Burger som serverar supermumsiga burgare – som bonus har de fina glutenfria hamburgerbröd.
• Hitta hit: ruffsburger.de

Dag 3 – Äntligen Schweiz: Hamburg–Basel

Det märks att Hamburg är en tågstation som tar emot tiotusentals långresenärer om dagen – inte minst på utbudet av matsäck. Två matiga smörgåsar inhandlas för under 8 euro, en summa som på Arlanda knappt hade räckt till en halv macka.

Men fram till Basel kommer vi. Vi kliver ut från Basel SBB – en vacker tågstation med anor från 1850-talet. Solen lyser och det spelas dragspelsmusik. Söta små spårvagnar kör i skytteltrafik på det promenadvänliga torget och tvååringen pekar lyriskt. Att komma till Basel känns som att få en varm kram. Är det inte lite varmare i luften också? Jo, men shortsen och badkläderna får vänta några dagar till, även om Basel är känt just för att man gärna badar i floden Rhen som skär staden i två halvor.

All kollektivtrafik i Basel är gratis för övernattande turister – i hotellbokningen ingår ett Baselcard som dessutom ger 25 procents rabatt på museer och Basel Zoo. Tvååringen vill på liv och död åka spårvagn. Vi promenerar några minuter till spårvagnstorget Barfüsserplatz och hoppar på första bästa spårvagn med målet att bara åka tillbaka igen, för att göra tvååringen nöjd. Men av misstag hamnar vi på någon slags ringlinje som gör en loop och inte alls går tillbaka till samma ställe. Istället får vi åka över floden Rhein som korsar staden, och det känns som att vi får en full sightseeing av Basel.

Det visar sig bli en oplanerad stadstur av bästa sort. Jättetrevligt, men det gör också att middagen blir lite sen för den kvällskänsliga tvååringen och vi får nöja oss med en snabb falafeltallrik på en uteservering i gamla stan. Men den är väldigt god så det går inte att klaga.

Resa hit

• Vi åker DB:s direkttåg till Basel som avgår redan kl 9.44. Det ankommer Basel kl 17.21.

Boende

• Hotel Steinenschanze Charming City & Garden Hotel, en skön kontrast mot gårdagens lite dammiga innerstadshotell. Morgonrockar, Nespressomaskin och LP-spelare på rummet, frukost i trädgården. Förmodligen inte Basels billigaste hotell – men värt det.
• Hitta hit: steinenschanze.ch

Mat

• La Sofra Fine Food är inte tjusigare än andra kebabhak i gamla stan, men falafeltallriken är utmärkt.

Dag 4 – Regntunga alper: Basel–Milano

Vi har sovit så gott och ätit en så god frukost att vi knappt vill åka från hotellet. Men hela Basel verkar ändå stå still – det är Kristi himmelsfärd vilket tydligt är en röd dag här.

På tågstationen är det dock liv och rörelse. För varje tåg som stannar strömmar det ut utklädda cosplayers på väg till Fantasy Basel, ett av Europas största konvent med nästan hundratusen besökare.

– Vi har rest två timmar för att komma hit, berättar Armando, som stannat till för att rätta till sin dräkt. I ena handen håller han en huvudbonad som för tankarna till den galne hattmakaren i Alice i Underlandet. Dräkten har han gjort själv.

Vi reser vidare med regionaltåg mot gränsen till Italien. Bytet i Lugano är fyra minuter långt. Det är inga större problem om man är en normal vuxen med ryggsäck, men vi missar förstås tåget. Nästa tåg går blott en timme senare, ett italienskt pendeltåg som glider fram mellan alper och tågtunnlar. Vi hamnar mitt i den milanesiska rusningstrafiken och tåget blir fullt innan vi rullar in på Milano Centrale.

Kvällen i Milano är inget att skriva hem om. Vi hamnar på en äkta turistfälla där personalen serverar korkskadat vin och försöker få oss att betala 70 euro kontant. Vi önskar att vi hunnit längre in i staden, men tvååringens energinivåer får styra och vi återvänder snabbt till vår lägenhet nära centralstationen.

Resa hit

• Det går ett direkt Eurocitytåg Basel–Milano som tar 4 tim 43 min. Det lyckas vi inte boka utan vi tar ett schweiziskt regionaltåg Basel–Lugano (kl 11.04 till 13.58) och byter därefter till pendeltåg mot Milano Centrale (15.02–16.17). Inget av tågen kräver platsreservationer, men det hade varit klokt att göra på det första tåget. Det bokade vi via Eurail själva, som också förmedlar Interrailkorten.

Dag 5 – Från regn till Rivierasol: Milano–Antibes/Juan-les-Pins

Tunga regndroppar utanför fönstret gör det inte alls tråkigt att lämna Milano. Känslan när vi äntligen ser Medelhavet är mäktig – de turkosa havsglimtarna precis framför oss får oss nästan att vilja stiga av med en gång.

I Ventimiglia på den italienska sidan av gränsen är det dags för sista bytet, ett franskt pendeltåg in i Frankrike. Det är väldigt dåligt med utrymme för bagage ombord men vi har fin utsikt – när tågspåret hänger ut över det azurblå Medelhavet glider Monaco, Nice och Antibes förbi utanför fönstret. Vi kliver av vid stationen i Juan-les-Pins. Havet skvalpar. Solen värmer och vi byter om till shorts på tågstationen. Tanter spatserar med små hundar i koppel. Vi har äntligen kommit fram – imorgon ska vi bada.

Oj – vilket äventyr det har varit. Men samtidigt väldigt odramatiskt. Givet det unga sällskapet så gav vi oss katten på att planera en tågluff i princip utan tågbyten, och med väldigt hög känslighet för förseningar. Det var väldigt skönt. Nackdelen var att vi fick färre valmöjligheter i vilka städer vi skulle stanna i, och Milano hade vi till exempel kunnat skippa.

Var det rätt beslut att bara stanna en natt per stad? I Basel hade vi väldigt gärna stannat längre – tvååringen tyckte att det var lite tufft att ständigt vara på resande fot. Men vi är också väldigt tacksamma för den sammanhängande vistelsen vi fick på Rivieran. Alla drog en lättnadens suck när vi kom fram och vi kände med en gång att vi landat i vårt andra hem.

Kommer vi åka på tågluff igen? Absolut! Men troligen inte under högsäsong. Och kanske med lite färre stopp på vägen.

Resa hit

• Milano–Ventimiglia tar nästan fyra timmar att resa och vi blir lite försenade. Det är inte möjligt att boka tåg digitalt med Interrailkort på Trenitalia så vi bokar genom Eurail och tar den extra bokningsavgiften som tillkommer. I Ventimiglia byter vi till ett franskt TER-tåg som tar 1,5 timme, ett pendeltåg där inga platsreservationer krävs så vi åker gratis med Interrail.

Boende

• En lägenhet mitt på Cap d’Antibes med lagom gångavstånd till stränderna i både Juan-les-Pins och Antibes. Här når man allt.

Mat

• Missa inte klassikern Café de la Plage i Juan-les-Pins, sinnebilden av en skön kväll på Côte d’Azur. Här blir havet spegelblankt och färgat i mjuka pasteller med de vackra Esterelbergen i fjärran.
• Hitta hit: lecafedelaplage.fr

Boka tågresa med Interrailkortet

• Vi köpte Interrailkort med 5 resdagar på en månad, kostar 3 772 kr för en vuxen och 3 420 kr för seniorer över 60 år, barn under 12 åker gratis.
• Snälltåget bjuder på bra tågresor, men deras sajt lämnar lite att önska. Att lägga in Interrailkortet var krångligt – vi fick göra flera försök innan sajten hängde med.

• Det danska DSB-tåget bokas med fördel genom tyska DB – har du Interrailkort bockar du i ”Book seat only” för platsreservation.

• Sträckan Basel–Milano var den som varit överlägset svårast att boka. Det går ett Eurocitytåg direkt, men trots noggranna instruktioner till minst tre olika bokningssajter lyckas vi inte lägga in våra Interrailkort. När vi väl kommer igenom på Eurails egen bokningssajt – som tar ut en extra bokningsavgift – är biljetterna slut. Inte heller i schweiziska SBB:s bokningssystem kan man boka med Interrailkort, men den allmänna hållningen är att man aldrig behöver göra platsreservationer på schweiziska tåg. Vi chansade men i efterhand önskar vi ändå att vi hade förbokat när vi satte oss på ett regionaltåg för byte i Lugano. Tåget var smällfullt och många fick stå upp när personer med platsreservationer klev på och ville ha sin stol. Men vi råkade sätta oss på en plats reserverad för personer med funktionsnedsättning, som inte är bokningsbar, och inga rullstolar eller rullatorer syntes till så det var få som ifrågasatte tvååringens rätt att sitta ner.
• Det är inte möjligt att boka tåg digitalt med Interrailkort på Trenitalia heller, så även där bokade vi genom Eurail och tog den extra bokningsavgiften som tillkommer.