Ni fick verkligen en resa med extrema höjd- och lågpunkter! Hur beskriver ni själva ert äventyr om ni ska berätta om det kortfattat för någon i dag?

– Priceless. Vi sa det flera gånger under resan att det här är en upplevelse som inte går att boka. Vi fick se helt otroliga platser, uppleva kulturer på nära håll och hamna i situationer vi aldrig hade kunnat föreställa oss när vi lämnade Sverige. Det var höga toppar och riktigt djupa dalar, men vi är otroligt tacksamma över hela upplevelsen. Vi tror faktiskt inte att vi kommer att se på världen på riktigt samma sätt igen.

Sist vi pratades vid var ni på väg mot Irak för att fira jul. Blev julen med Alis familj som ni hade drömt om?

– Ja, gud ja! Det blev mycket finare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag hade hört om Alis familj och hans uppväxt i flera år, men plötsligt fick jag stå på platserna han berättat om och lära känna människorna bakom alla historier.

Läs mer: De jagar solen – bytte ut lägenheten mot hem på hjul

– Jag blev otroligt varmt mottagen och kände mig snabbt inkluderad i familjen. Det är svårt att beskriva hur mycket det betydde att få ta del av den sidan av hans liv. Det blev verkligen en av de mest personliga delarna av hela resan.

Vilken var er absoluta favoritplats på hela Arabiska halvön – den ni skulle rekommendera alla att åka till?

– De irakiska våtmarkerna. Det är en helt magisk plats. Man åker fram i små båtar genom vassen och kommer otroligt nära både naturen och livet som pågår där. Det finns något väldigt stilla över platsen. Trots att det finns så mycket liv omkring en blir man nästan meditativt lugn. Det var en av de platser där vi båda kände: Hur kan inte fler känna till det här? Det är verkligen en plats vi önskar att fler fick uppleva.

Kajsa – du sa att du skulle få ”en direktlänk” och en egen guide i Ali. Blev upplevelsen av regionen den du föreställde dig, eller helt annorlunda?

– Det blev faktiskt precis så som jag hade hoppats. Jag fick en förståelse för kulturen på ett helt annat sätt än jag tror att jag hade fått om jag bara hade rest igenom som vanlig turist. Ali kunde förklara små saker som jag annars kanske inte ens hade lagt märke till, varför människor gör på ett visst sätt, vad som sägs mellan raderna och hur olika saker hänger ihop.

– Hans språkkunskaper blev också ovärderliga i vissa situationer. Det går såklart absolut att göra en sådan här resa utan att kunna arabiska, men språket öppnade många dörrar och gjorde det lättare för oss att komma nära människor. 

Ali – att komma ”hem” och samtidigt visa din värld för Kajsa: hur kändes det när ni väl var där?

– Det var väldigt speciellt. Jag har velat visa Kajsa den delen av mitt liv länge, inte bara platserna, utan människorna, vardagen och allt det som format mig. Att få se henne uppleva det för första gången och samtidigt se min familj lära känna henne var väldigt fint. Två delar av mitt liv som tidigare varit långt ifrån varandra fick plötsligt mötas.

Vilka platser överträffade era förväntningar mest?

– Syrien! Det var kanske resans största överraskning, inte minst eftersom vi aldrig ens hade planerat att åka dit. När kriget bröt ut och gränser började stängas behövde vi hitta en annan väg hem, och plötsligt befann vi oss i Syrien.

– Vi hade båda en ganska begränsad bild av landet innan vi kom dit. Under så många år har Syrien förknippats med krig och förstörelse, och det hade såklart präglat även vår föreställning om hur det skulle se ut och kännas att vara där. Istället möttes vi av grönskande landskap, vackra städer och ett vardagsliv som på många sätt överraskade oss. Det fanns också en öppenhet och variation i samhället som vi inte hade väntat oss. Syrien skulle egentligen bara bli vägen hem – i stället blev det en av platserna vi allra helst vill återvända till.

Vilka var de mest oväntade eller ”hemligaste” ställena ni hittade, som få andra resenärer får uppleva?

– Bar Al Hikman i Oman. För att komma dit kör man ungefär två mil rakt ut genom öknen innan landskapet plötsligt öppnar sig mot havet. Där finns turkost vatten, laguner, flamingor, delfiner och sköldpaddor och väldigt få andra människor.

– Bara vägen dit blev ett äventyr med vår stora buss och det är lite av ett projekt att ta sig dit, men det är värt det alla dagar i veckan. Det är en sådan plats som får en att inse hur otroligt mycket av världen man fortfarande inte känner till.

Hur fungerade vanlife-livet praktiskt i de olika länderna på Arabiska halvön? Camping, bränsle, att hitta ställplatser?

– Vi blev faktiskt förvånade över hur enkelt vanlife var på många håll i Mellanöstern. På flera sätt tyckte vi att det var enklare än i Europa. Vi kunde fricampa på fantastiska platser, vatten var ofta lättillgängligt och bränslet betydligt billigare än hemma.

– Men det finaste var nästan hur ofta människor kom fram till bussen av nyfikenhet, för att fråga om vi behövde hjälp eller för att bjuda oss på något. Bussen blev på något sätt en dörr in till väldigt många möten som vi annars aldrig hade fått. För oss som reser så här var regionen faktiskt lite av en vanlife-dröm.

Ni beskrev arabländerna som ”ett hem jag ännu inte varit i”. Infriades den känslan av släktskap mellan länderna?

– Ja, verkligen! Ali pratade redan innan resan mycket om den gemenskap som finns mellan araber, att man hjälper varandra, bjuder in och tar hand om varandra även om man inte känner varandra sedan tidigare. Och det fick vi verkligen uppleva längs vägen. Trots att alla länder såklart är olika fanns den där känslan av samhörighet med oss genom stora delar av resan. Språket, maten, gästfriheten och många delar av kulturen återkommer på olika sätt genom regionen.

Ni pratade mycket om maten innan – fick ni några minnesvärda matupplevelser på resan?

– Ja! Dolma! Ali hade saknat riktig irakisk dolma och åt mängder när vi väl kom dit, haha.

– För Kajsa är ett av de starkaste matminnena från de irakiska våtmarkerna. Vi hade åkt båt genom våtmarkerna och efteråt fick vi äta masgouf, helgrillad fisk, som är en av Iraks mest klassiska rätter. Att sitta där och äta den efter allt vi precis hade upplevt gjorde att det blev så mycket mer än bara en måltid.

– Och det blev ganska typiskt för resan. De bästa matminnena handlade sällan bara om maten, utan om människorna, platsen och situationen runt omkring.

Fanns det någon plats som var en besvikelse eller kändes överskattad?

– Saudiarabien var nog landet som inte riktigt levde upp till våra förväntningar på samma sätt som de andra. Inte för att vi inte tyckte om Saudiarabien – vi hade fina upplevelser där också, men vi fick kanske inte riktigt samma wow-känsla som på flera andra platser under resan.

– Samtidigt är Saudiarabien enormt och vi såg bara en liten del av landet, så det känns nästan orättvist att döma det utifrån vår resa. Kanske betyder det egentligen bara att vi behöver åka tillbaka och ge det en andra chans.

Ni hamnade tyvärr mitt i en krigszon – vill ni säga något om den upplevelsen?

– Jag tror att vi först efteråt förstod hur mycket situationen faktiskt hade påverkat oss. När vi befann oss i den fokuserade vi mest på nästa steg och hur vi skulle ta oss vidare. Man går lite in i problemlösningsläge. När vi till slut lyckades ta oss över gränsen till Turkiet, efter att ha väntat länge på att kunna lämna regionen, kände vi en enorm lättnad. Och nästan samtidigt kom en väldigt stark känsla av tacksamhet. För vi kunde lämna. Vi kunde sätta oss i vår buss och köra därifrån.

– Den möjligheten har långt ifrån alla människor som lever med krig och konflikt. Det satte vår egen oro väldigt mycket i perspektiv och är något vi har tänkt mycket på efteråt. 

Många undviker ju att resa till Mellanöstern just för att det känns oroligt och instabilt politiskt. Nu hände något ingen kunde ha förutsett. Hur känns det i dag när ni tänker tillbaka på beslutet att göra resan till Mellanöstern?

– Vi är framför allt väldigt tacksamma över att vi gjorde resan. Mellanöstern har en komplicerad och stundtals orolig historia, och det är förstås något man måste ta med i riskbedömningen när man planerar en sådan här resa. Läget kan förändras snabbt och man behöver följa utvecklingen och vara beredd att ändra sina planer.

– Men samtidigt är vi väldigt glada över att rädslan för vad som skulle kunna hända inte fick oss att avstå från hela regionen. För då hade vi också missat alla människorna vi mötte, platserna vi såg och några av de starkaste upplevelserna vi någonsin haft.

– Det vi tar med oss är nog snarare en ännu större respekt för hur snabbt förutsättningar kan förändras och en väldigt stor tacksamhet över att vi fick göra resan.

Finns det fler platser ni önskar att ni hunnit besöka?

– Massor! Det känns nästan som att vi knappt skrapade på ytan. Salalah och södra Oman står väldigt högt på listan. Vi vill också väldigt gärna se mer av Syrien. Det vi hann se var otroligt vackert och väckte snarare ännu mer nyfikenhet på landet.

– Det är kanske det värsta, eller bästa med att resa. För varje plats man bockar av lägger man till tre nya på listan.

Visst hade ni en väldigt härlig hemresa också?

– Ja! Hemresan blev nästan ett eget litet äventyr.

– Vi såg björnar i Rumänien, badade i termalbad i Ungern. Efter allt som hade hänt var det också väldigt skönt att inte behöva stressa hela vägen tillbaka till Sverige, utan faktiskt låta hemresan få vara en del av äventyret. Det är en av de saker vi älskar med att resa med bussen, vägen mellan två destinationer kan plötsligt bli minst lika minnesvärd som destinationen själv.

Vad blir nästa äventyr?

– Nästa kapitel blir faktiskt något helt nytt. Kajsa har länge velat veta hur det skulle kännas att resa helt själv, så i höst ger hon sig iväg ensam med bussen genom Europa. Det känns både nervöst och väldigt spännande för trots allt vi har gjort tillsammans har hon aldrig gjort just det här själv.

– Samtidigt åker Ali tillbaka till Irak en period. Planen är sedan att vi möts upp igen någonstans längs vägen och fortsätter söderut tillsammans mot Marocko. Så i vinter väntar Afrika. Efter den här resan har vi samtidigt lärt oss att lämna lite utrymme för det oväntade. Vi vet vart vi är på väg, men inte vad vi kommer att få uppleva längs vägen och det är nog precis så vi vill ha det.