Så funkar Filippinerna

Varför Filippinerna? När ett land består av över 7 000 öar blir svaren förstås många. Någon säger den storslagna naturen i norr med terrassodlingarna, bergen och de små byarna. Någon annan hävdar stränderna och öarna i Mindanao i söder. En tredje svarar ön Mindoro med den populära lilla kuststaden Puerto Galera, eller den konformiga vulkanen Mount Mayon vid hamnstaden Legaspi, eller ön Palawan där byn El Nido är den sista utposten mot den vackra arkipelagen där bangkabåtar tar dig mellan sockertoppsberg och stränder.

Vagabond svarar: Boracay, turistön med den långa stranden White Beach – flera gånger utsedd till världens vackraste. Malapascua, den stillsamma lilla ön med stränder så bländande vita och vatten så klart att det bara blir fånigt att försöka beskriva. Bohol, ön med den storslagna naturen och de vackra stränderna. Manila, huvudstaden med kaos, avgaser och massor av människor.

Nedan kan du läsa om de här platserna. Samt om hur du reser runt i Filippinerna och hur säkert landet egentligen är. Men först kommer lite nyare guider och reportage om Filipinerna. 
  

Manila – mer än ett dåligt rykte

Farligt, skitigt och fattigt. Få städer har så dåligt rykte som Filippinernas huvudstad. Här finns få öppna platser, få vackra byggnader, stan saknar ett riktigt centrum och man går lätt vilse. Beväpnade vakter vaktar butiker, banker, hotell och bostäder. Familjer lever på trottoarer och i fallfärdiga skjul längs Pasig River. Trafiken är intensiv och luften förorenad. “Ska du till Binondo så göm din kamera”, säger en man som säljer tidningar vid Jones Bridge, “annars blir du rånad.” Vid en första anblick verkar Manila precis så hemskt som ryktet säger.

Men ur kaoset kommer själen sakta krypande. Det är ju människor som gör en stad, och i Manila bor nära 15 miljoner. De flesta är vänliga, som till exempel mannen på Jones Bridge som varnade dig för tjuvar, och pojken i trasiga kläder som gav dig tillbaka pengen du tappade på Escolta Street. Själen finns också på de asiatiskt myllrande gatumarknaderna i stadsdelen Binondo och Quiapo, eller i de välputsade shoppinggalleriorna i finansdistrikten. På kvällen hittar du själen på gatuserveringarna i stadsdelen Malate. Det är inte alltid vackert, men det är på riktigt. Så ge Manila några dagar. Lär dig känna och förstå en stad som lever flera liv samtidigt.

Varför Manila?
För att det är en huvudstad och i en huvudstad ser du mycket människor och människor är alltid spännande. Det är billigt att shoppa allt från kläder till elektronik.

Varför inte Manila?
Stan gömmer sin charm väl och kräver tid och tålamod av sin besökare. Första intrycket är jobbigt.

Boende i Manila:
I Manila finns alla sorters boende i alla möjliga prisklasser. I finanskvarteren Makati City hittar du de flesta dyra lyxhotellen. I Chinatown (Binondo) finns en hel del billiga turisthotell. Vi rekommenderar grannstadsdelarna Ermita och Malate där det finns flest och bäst mellanklasshotell. Här bor du bra för 200–300 kronor per natt. Ermita och Malate ligger dessutom nära både Manila Bay och den äldsta stadsdelen Intramouros.

Resa runt i Manila:
Taxi är billigt. Inom stan kostar det aldrig mer än 10–15 kronor. Kör alltid på taxameter! Pendeltåg: Metrostar Express och Light Rai Transit. En biljett kostar cirka två kronor. Trångt, varmt och trevligt. Jeepney: åker fram och tillbaka i stan. Priserna börjar på 50 öre.

Shopping i Manila: Finshoppingen gör du i de luftkonditionerade shoppingkomplexen i Makati City. Elektronik, kläder och kameror, allt finns och är billigare än hemma. Roligare än Makati är de trånga gatumarknaderna i Binondo och Quiapo. Mycket folk och många grejer du inte visste fanns. Är du på jakt efter fler billiga prylar är shoppinggallerian under marken vid LRT-stationen Carreido värd ett besök.

Sevärdheter i Manilla: Är det ont om. Men i den gamla spanska stadsdelen Intremouros bör du flanera. Det finns också en handfull gamla kyrkor att besöka. Solnedgången över Manilabukten ser du bäst utmed Roxas Boulevard eller vid Rizal Park.

Läs även: Så luras resenärer pÙ� flygplatsen i Manila

Boracay – ön dit alla kommer 

Boracay – bara sju kilometer lång och en kilometer bred där den är som bredast, men ändå Filippinernas i särklass största turistö. Med jämna mellanrum kastar bangkabåtarna ankar vid båtstationerna ett, två och tre. Turister är alltid pÙ? väg, några vadar de sista meterna i land, andra bärs på axlarna av lokala män och pojkar som vill tjäna några pesos.

Det är främst den fyra kilometer långa kritvita stranden White Beach på öns västra sida som lockar. Den heta vita sanden som knirkar under fötterna för tankarna till bakpulver. Den som blir sugen på att ta med sig lite sand hem som souvenir bör tänka om. Det är nämligen straffbart med böter och i värsta fall fängelse.

Här finns allt du behöver – boende i massor, kläd- och mataffärer, restauranger med all möjlig mat, kaféer, banker, försäljare, disko och nattklubbar. Faktum är att ett litet samhälle som helt och hållet är baserat på vad turister kan tänkas behöva, har byggts upp under palmerna längs stranden. Det kanske låter förfärligt, och frågar du öns fladdermöss är det just precis vad det är – förfärligt alltså. Mycket av deras skog har fått ge plats åt massturismen. Men det finns en miljörörelse pÙ? ön, och den vann för en tid sedan en viktig strid mot den internationella hotellkedjan Shang Ri-La, som ville bygga en stor lyxresort på Boracays norra udde nära stranden Puka Beach. En resort blev det, men inte fullt så stor som hotellkedjan hade tänkt. Till slut, en seger för naturen på Boracay.

Men till exploateringens försvar ska sägas att det ändå har byggts med känsla längs White Beach.
Tröttnar du på White Beach finns fler stränder på Boracay. På Diniwid Beach, som ligger strax norr om White Beach, är det fortfarande fridfullt. Vid Puka Beach på öns norra sida finns inget boende, bara vit sand och en re­staurang.

Promenerar du några hundra meter från White Beach, över huvudvägen till öns östra sida, hamnar du på Bolabong Beach. Här blåser det mer så det är här surfarna hänger. “Bolabong is where the action is”, som det heter på Boracay.

Varför Boracay?
För att ha det bekvämt, äta gott, bo bra och bada. Men också för att festa, snorkla, dyka och ägna dig åt vattensport. Funboard, vind- och kitesurfing är stort här. Allt finns, till och med ett litet pariserhjul.

Varför inte Boracay?
Det här är inte ön för dig som vill ha det tyst och stilla. Det finns visserligen lugna stränder, men söker du lugn och ro finns bättre öar.

Resa till Boracay:
De flesta flygbolag flyger till Caticlan eller Kalibo. Från Kalibo går det buss till Caticlan varifrån båten går. Båtresan tar 20 minuter och kostar några tior. Du kan också ta färjan från Manila. Med 2GO Travel tar resan mellan 12 och 16 timmar och kostar omkring 150 kronor.

Boende i Boracay:
Vill du ha stort urval av restauranger, affärer och nöjen ska du bo vid White Beach. Längs stranden finns tre båtstationer (båten från Caticlan stannar vid alla tre). Generellt kan man säga att du hittar det billigaste boendet vid båtstation 3 där båten stannar först, vid station 2 i mitten på stranden ligger också priserna i mitten, dyrast är det vid station 1. Föredrar du att bo lite lugnare passar station 1 och 3 bäst. Vill du ha mer av nattlivet och inte har något emot att det är livat passar station 2.

Antingen bor du under palmerna utmed stranden, eller några hundra meter från havet längs Boracays huvudväg. Det senare är billigare. Du behöver inte boka i förväg om du har tid och lust att gå runt och fråga efter lediga rum. Priserna varierar från enkelt boende för 250 kronor natten till lyxsviter på över 7 000 kronor.
Vill du komma undan de värsta turisthorderna kan du också bo vid den lågmäldare Diniwid Beach eller blåsigare Ilig–Iligan Beach.

Resa runt:
Hyr cykel. Det kostar 40–70 kronor för en dag (beroende på hur bra du är på att pruta). Orkar du inte cykla i värmen så kan du ta en av alla tricyklar som åker runt på ön. Kostar ca 100 kronor för några timmar.

Att göra:
Förutom att bada, sola och äta gott är det som på så många andra ställen i Filippinerna dykning som gäller på Boracay. Även om ön kanske inte lockar de riktiga hardcore-dykarna. Ett dyk kostar cirka 300 kronor. Men det finns varianter. Vill du ta dykarcertifikat kostar det cirka 3 000 kronor. Snorklingen är också bra här. Många åker hit för att surfa vid Bolabong Beach och för att festa.

Malapascua – där lugnet härskar

Ska jag ta ett dopp? Eller kanske köpa en dricka? Eller ska jag snorkla en stund? Det är den här typen av problem man brottas med på Malapascua, den lilla lilla ön som ligger strax norr om Cebu, mitt i det myller av öar som utgör Filippinerna.

Dykningen här anses vara bland Filippinernas bästa, snorklingen likaså. Många dykare väljer Malapascua för att få chansen att se rävhaj då Malapascua är ett av få ställen där du har möjlighet att se den typen av haj. Och stranden Bounty Beach, där de flesta bungalowbyarna ligger, kvalar lätt in på landets topp fem-lista. Vattnet är så där overkligt kristallklart som man trodde att det bara kunde vara på reklambilder. Dessutom: ingen vattensport, glest med försäljare, inga bilar och inga vägar. Bara stigar, cyklar, mopeder och cirka 4 000 invånare. Paradis- och Robinsonö är två slitna klyschor, men kanske passar de ändå in på Malapascua.

Lokalbefolkningen håller andan. Ingen vill att detta ska bli ett nytt Boracay, och just därför lever hoppet om att Malapascua ska förbli en stillsam plats.

Varför Malapascua?
För att ta det lugnt. För att bada, dyka, snorkla och äta grillad fisk på stranden på kvällen. Och för att ön fortfarande känns oexploaterad och turismen inte är lika påtaglig som på många andra ställen.

Varför inte Malapascua?
Åk inte hit om du söker nattliv. Här äter man länge, sen sitter man på sin höjd i en bar och sörplar på en öl eller drink några timmar. Bortsett från nattdyken så tillhör Malapascua dagen.

Boende i Malapascua:
Det ligger cirka tio bungalowbyar längs med Bounty Beach, alla med ungefär samma standard. Rum/bungalow för två med fläkt kostar från 250 kronor per natt. Vill du ha luftkonditionering får du räkna med 500–900 kronor per natt. Vid högsäsong kan det vara bra att ha bokat i fÙ?rväg. Det kan också funka att boka rum på plats. Gratis wi-fi erbjuds på de flesta av hotellen.

Resa till Malapascua:
Det går att flyga till Cebu (Filippinernas näst största stad) från de flesta flygplatserna i Filippinerna. Från Cebu går det bussar till byn Maya varifrån båtarna går till Malapascua. Bussresan kostar cirka 15 kronor och tar fyra–fem timmar. Hyr du en egen taxi kostar det cirka 450 kronor och tar ungefär tre timmar. Från Maya till Malapascua tar båtresan cirka 30 minuter och kostar 18 kronor (100 pesos). Båtarna går ungefär en gång i halvtimmen. När du kommer fram till Maya kommer du att få höra av andra som vill köra dig till Malapascua att sista båten redan har gått, vilket förmodligen inte är sant. Den sista båten brukar gå runt solnedgången. Men om du inte vill vänta på den vanliga båten kan du dela en bangka till Malapascua för cirka 45 kronor (250 pesos). Beroende på hur duktig du är på att pruta kan du säkert åka med för lite mindre än 250 pesos. Det kan bli en väntan ändå för de vill ha minst sex passagerare för att båten ska avgå. Antagligen är även det en kostnadsfråga.

Att göra:
Dykningen här omkring anses vara bland Filippinernas bästa, och det finns två–tre dykarfirmor längs Bounty Beach. Ett dyk kostar cirka 300 kronor inklusive utrustning eller 265 kronor med egen utrustning. Förutom vitspetsad revhaj, djävulsrocka, mandarinfiskar, manta och en massa annan fisk dyker man efter japanska vrak från andra världskriget. Vill du snorkla kostar en båttur cirka 20 kronor.

Bohol – sol bad och choklad

Bohol, ett Filippinerna i miniatyr. Här finns allt – inlandet med risodlingar, små städer, vattenfall och djurliv (världens minsta primat, halvapan tarsier, lever till exempel på Bohol), och så finns kusten med stränderna, baden och dykningen. Det senare hittar du främst på Panglao Island, en liten ö som har broförbindelse med Bohol.

Det är till Panglao Island de flesta turisterna kommer, och på Panglao Island är det i första hand den tillbakalutade Alona Beach som lockar. Attributen är desamma som Malapasqua och Boracay – vit sand, kristallklart vatten och gröna palmer. Aktiviteterna känns också igen – du väljer mellan att göra ingenting, snorkla, dyka eller åka på Island hopping.

Det som skiljer är närheten till en riktig stad. I Tagbilaran som ligger cirka 15 minuter med bil från Alona Beach, får du den nödvändiga dosen av vardagsliv. Här handlar du mat, dricka och solskyddskräm i vanliga varuhus, äter billigt på kvarterskrogen och stoppar vant en tricycle när du vill tillbaka till stranden. Skiljer gör också närheten till storslagen natur. En timmes bilfärd från Alona Beach ligger det surrealistiska landskapet Chocolate Hills som består av 1 268 höga kullar. Om kullarna är resterna av en jättes tårar eller forntida koraller formade genom årtusenden av erosion spelar ingen roll. När du tagit de 214 trappstegen upp till utsiktsplatsen förstår du att landskapet inte går att förstå.

Varför Bohol?
Kombinationen vackra stränder och storslagen natur är svårslagen. Och så Chocolate Hills som för vissa är en axelryckning, för andra det häftigaste de upplevt.

Varför inte Bohol?
Vet ej.

Boende i Bohol:
Poplärast är Alona Beach. Här finns gott om boende så man behöver inte boka i förväg. Standarden varierar från enkelt för 150 kronor natten till lyxigt för över 1 000 kronor. Det är bara att gå fram och tillbaka längs stranden eller längs vägen 150 meter från stranden och välja.

Resa till Bohol:
Det går flyg från Manila (från 500 kronor), och katamaranfärja från Cebu (65 kronor). Oavsett färdsätt hamnar du i stan Tagbilaran. Därifrån taxi till Alona Beach 15 minuter (cirka 40 kronor) eller en tricycle 25–30 minuter (cirka 20 kronor).

Att göra i Bohol:
Det vanliga i Filippinerna – dyka, snorkla (priserna är samma som på Boracay och Malapasqua), sola, bada och äta grillat på stranden på kvällen/natten. Från Alona Beach kan du åka på delfinsafari för 200 kronor per båt, eller på Island hopping till öarna runt omkring för samma pris. Största sevärdheten är Chocolate Hills. Se helst de 1 268 kullarna mitt på ön i soluppgången.

Viktigt vetande inför resan till Filippinerna

Resa till Filippinerna: Flyg från Stockholm, Göteborg och Malmö till Manila med mellanlandning kostar från cirka 7 600 kr om du är ute i god tid. Resan går att boka med de flesta stora flygbolagen som trafikerar Skandinavien. Flygresan är lång. Snabbaste rutten går via Amsterdam och tar cirka 17 timmar.
Det går också att boka biljett till staden Cebu. Men då har resan 2–3 mellanlandningar och tar ytterligare 2–3 timmar. Priset är minst 10 500 kronor. Bättre att boka flyg till Manila och köpa en inrikesbiljett därifrÙ�n.
Från den internationella flygplatsen Ninoy Aquino International Airport tar det mellan 30 och 60 minuter med taxi in till stan (beroende på trafiken). Flygtaxin kostar ca 55 kronor, en vanlig taxi knappt hälften.

Resa runt i Filippinerna: Oavsett färdsätt är det billigt att resa runt.
Flyg: Det finns flera flygbolag och landet är väl täckt av flyglinjer. Priserna varierar förstås beroende på sträcka men en enkel biljett ligger på runt 500 kronor. Bokar du mer än sju dagar i förväg blir det något billigare. Billigast är att köpa biljetten direkt på flygbolagens kontor (finns oftast på flygplatserna). Det blir billigare och du slipper vänta på att resebyrån ska få biljetten, vilket ofta tar ett dygn.
På populära sträckor med få avgångar (till exempel Caticlan–Cebu) kan det vara idé att boka några dagar i förväg för att vara säker på att få plats. Men någon längre framförhållning är inte nödvändig. De flesta linjer trafikeras med små propellerplan. En flygning tar sällan längre än en timme.

Flygbolag: Cebu Pacific, Air asia, Philippine Airlines, Sea Air.

Båt: En lång resa med färja, eller en kort tur med en bangka ut till närmaste ö – i Filippinerna åker du båt förr eller senare. Vissa båtar håller dock inte riktigt den standard man skulle önska, och olyckor på grund av överlastade och dåligt utrustade färjor har förekommit.
Några stora pålitliga färjerederier för längre resor är: 2GO Travel och Sulpicio Lines. 
För kortare resor finns det gott om bra snabbfärjerederier, till exempel Super Cat Ferries och Ocean Jet. Priserna varierar ­kraftigt beroende på sträcka.

Prisexempel: En biljett med 2GO Travel mellan Manila och Cebu kostar från 327 kronor inklusive måltider och bäddplats. Resan tar cirka 22 timmar. Mellan Cebu och Tagbilaran på ön Bohol med Ocean Jet kostar runt 106 kronor. Resan tar två timmar. En bangkatur till närmaste ö kostar från 20 kronor.

Buss: Tar lång tid och tidtabeller brukar vara svåra att få tag på. Men likväl går det att åka buss i Filippinerna. Och det är billigt. Sträckan Manila–Legaspi (nära vulkanen Mount Mayon) är 33 mil, tar åtta timmar och kostar 60 kronor. Från Manila till Laoag längst upp i norr är det 42,5 mil. Resan tar tio timmar och kostar 45 kronor.
Om det inte är långhelg räcker det att boka biljetten på bussterminalen strax före avgång.

Jeepney: Förlängda jeepar som kör på bestämda rutter (det började med att man byggde om amerikanska jeepar som blev kvar efter andra världskriget). Stoppa en jeepney och hoppa på. Finns överallat. Kul. Billigt.

Tricycle: Moped med plats för två passagerare. Går inte så fort men är roligt. Långa turer går sällan på mer än 25 kronor. Korta turer kostar bara några kronor. Pruta.

Taxi: För dagsutflykter är taxi med chaufför ett alternativ. Brukar inte kosta mer än cirka 200–250 kronor för en dag. Pruta.

Valuta: 100 pesos = 18 kronor. Du får bara ta med dig 10 000 pesos in i och ut ur landet. Maxuttag i bankautomaterna är 4 000 pesos, men det finns ingen gräns på antal uttag. Bankomater finns i städer och på stora turistdestinationer, men inte på mindre ställen som till exempel Malapasqua.
Dollar funkar på hotell i större städer, men generellt är pesos bäst.
Tänk på att att alla flygplatser tar en avgift. På Manilas internationella flygplats är den 750 pesos.

Glöm inte: Ficklampan, om du besöker väldigt små och oexploaterade öar. När mörkret faller och strömmen stängs av på de små öarna räcker inte ljuset från mobiltelefonens display långt. Det blir kolsvart.

Politisk instabilitet, kidnappningar och prostitution. Tre otrevligheter som förknippas med Filippinerna. Vi tar dem en i taget.

Politisk instabilitet:

Hot om militärledda statskupper, militärkupper som förhindras, undantagslagar, demonstrationer som slås ner med våldsamma metoder. Varför är det på detta viset? För att förstå sig på Filippinerna i dag måste man titta tillbaka på landets brokiga historia.

Filippinerna var länge en spansk koloni. Uppror, krig, revolution och till slut också USA fick spanjorerna på flykt i slutet av 1800-talet. För Filippinerna innebar detta ett steg ur askan i elden eftersom landet nu tillerkändes USA. Nya uppror och frihetskrig följde. Men hos den filippinska överklassen sågs USA som ett ideal och mycket av den amerikanska livsstilen anammades. Så är basket än i dag Filippinernas nationalsport och engelskan som pratas i framför allt Manila bär en stark amerikansk accent. Faktum är att Filippinerna mer kÙ�nns som ett land i Centralamerika än i Asien.

Japanerna ockuperade Filippinerna 1941. Efter det andra världskriget blev Filippinerna äntligen självständigt – nästan. Banden till USA fortsatte att vara starka. Amerikaner skaffade sig privilegier i landet på filippinernas bekostnad.
1965 valdes Ferdinand Marcos till president och 21 år med en av historiens mest korrupta ledare vid makten väntade.

Ur detta kaos har ett land präglat av korruption och politiska oroligheter rest sig. Här pratar man gärna politik – i baren, på restaurangen och i taxin, få hyser dock några förhoppningar om att det ska bli bra. Om den nuvarande presidenten Gloria Arroyo, som slapp riksrätts­åtal 2005 för misstänkt röstfusk och korruption, säger man: Better the devil that you know, than the one you don’t know. Vissa nöjer sig inte med att sucka uppgivet varför det fortfarande förekommer kuppförsök. I februari i år försökte soldater i armén och parlamentariker tillsammans med maoistrebeller få presidenten på fall.
Gloria Arroyo deklarerade undantagstillstånd, men någon större fara var det aldrig. Ulf Waldén på svenska ambassaden i Manila sa så här till Vagabond i mars 2006:
– De politiska oroligheterna de senaste veckorna omfattade mest centrala Manila och det kan givetvis blossa upp igen när som helst. Det är lite grand av kulturen här.

Det politiska läget till trots: Någon större anledning till oro för turister finns inte. Det är i Filippinerna som på andra ställen: är man på fel ställe vid fel tidpunkt kan det gå illa.

Kidnappningar:
Den muslimska Abu Sayyaf-gerillan har i sin kamp för en islamistisk stat i det huvudsakligen katolska Filippinerna gjort sig ökänd för kidnappningar och mord. Det händer inte ofta men turister har kidnappats. Abu Sayyaf har sin bas på Basilian Island i Mindanao i södra Filippinerna, och det är däromkring kidnappningarna i huvudsak ägt rum. Svenska UD avråder därför för resor till Mindanao. Många turister, utländska och inhemska, reser ändå hit, lockade av dykningen och de vackra stränderna.

Prostitution:
Fattigdomen driver många flickor och barn till prostitution. Problemet är stort och det har ökat i takt med att turisterna blir fler. Det sticker i ögonen att se hur unga flickor säljer sig till västerländska män för en eftermiddag, en natt eller en vecka.

Det vänder sig i magen när svenska, norska och brittiska män sitter med två eller tre lättklädda filippinska flickor i knät på vanliga restauranger i vanliga turistorter. Och det skär i hjärtat att se hur fattiga, hemlösa barn tvingas till prostitution i städerna. 1996 kom dock en lag som gjorde att polisen och samhället började jobba för att barnen skulle få det bättre.
Men problemen består.

UD säger:  Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Mindanao och Sulu-arkipelagen. Beslut om avrådan togs den 29 oktober 2007. För uppdaterad information se Utrikesdepartementets hemsida.

Mer läsning:

• Lata dagar på strandparadiset Boracay i Filippinerna
• Filippinerna – öluffa i det okända Asien

 

---

Text: Per Johnsson • 2006-10-16
Filippinerna • Restips