Annons
Annons
Viktor, Ninja, Ilone, Tindra och Ann-Sofi.

Viktor, Ninja, Ilone, Tindra och Ann-Sofi.

Filippinerna

Äventyrsfamilj på långresa

De sålde bilen, hyrde ut huset, köpte enkelbiljetter och stack iväg på en spontan långresa med tre barn – 1, 3 och 5 år gamla. Idag, åtta månader senare, är de hemma igen med nya insikter om livet.

Text: Per J Andersson • 2013-06-05 Uppdaterad 2021-06-23

Ann-Sofi och Viktor reste runt i sydeuropa och asien i åtta månader

När alla tre barnen drabbats av magsjuka och hudinfektioner som växt till vätskefyllda blåsor undrade Ann-Sofi Berger och Viktor Kock vad de höll på med. Varför hade de släpat sina små sköra barn ända till Thailand?
Men blåsorna läkte och magsjukan försvann. Och när de idag sitter i solen på verandan utanför sitt röda hus med vita knutar hemma i skogsbrynet och tänker på sina åtta händelserika månader på resa ångrar de ingenting. De jobbiga stunderna har bleknat, kriserna förvandlats till bagateller. När de summerar resan som började i Grekland, fortsatte till Italien och därefter Thailand, Singapore, Filippinerna, Vietnam och Kambodja inser de: barnen var friskare under långresan än under en alldeles vanlig hemma-vinter i huset utanför Jakobstad i svenskbygderna i finländska Österbotten.

Allting började våren 2011 på samma veranda som vi nu sitter på och äter Viktors gudomligt goda moussaka, grekiska sallad och nybakade focaccia. Även då satt han och Ann-Sofi och plirade mot vårsolen medan barnen lekte på gräsmattan. Men då funderade de på vad de skulle göra efter sommaren. Ann-Sofi hade varit barnledig med minsta flickan och nu var det Viktors tur att vara hemma. Hemma? Måste man vara hemma?
– Jag har haft resor i bakhuvudet ända sedan vi gifte oss i Australien för några år sedan. Jag är rastlös och älskar att resa, säger Ann-Sofi och lägger upp mer av moussakan till Tindra, 5 år, och Ilone, 3 år.
Ninja, 1 år, äter livfullt och smackande medan hon testar olika ljud hon snappar upp i vår konversation.
Tindra reagerar på de grekiska smakerna och dofterna från maten.
– Åh, jag längtar tillbaka till Grekland, säger hon och tar en rejäl tugga moussaka.
– Det kändes som sista chansen att resa innan skolan börjar, berättar Ann-Sofi. Hemma är det så mycket som händer, alla är på sitt håll. Vi ville vara tillsammans. Därför ville vi resa.

Resan skulle vara spontan. De hade inget dag-för-dag-schema och ingen stor plan. Men de hade en detalj de ville hänga upp resan på: ett förbokat hus vid Medelhavet. De letade förutsättningslöst på olika sajter.
– Men på nätet är allt så dyrt. Varför betala lika mycket för ett hus som det skulle kosta på hotell?
Räddningen blev personliga kontakter, en efterlysning på Facebook och slutligen kontakt med en grekisk läkare i hemstaden. Han hade ett semesterhus på Peloponnesos som han gärna hyrde ut.
I september 2011 flög de till Aten, tog färjan till kuststaden Ermioni, som ligger nära ön Hydra, hyrde bil och fortsatte till sitt hus.
– Jag är säkerhetsfascist och tjatade till mig bilbarnstolar till de två minsta och en bilbarnkudde till den äldsta. Inte lika säkert som våra barnstolar hemma, men man måste ju anpassa sig. Annars får man sitta hemma hela livet och vara skraj, säger Ann-Sofi när vi dukar undan maten från bordet i solen och går in för att dricka kaffe.
Barnen älskade Grekland. Huset låg vid stranden. Vattnet var glasklart. I affärerna fanns solmogna bifftomater, nybakat bröd och färskmalen köttfärs, i havet bläckfisk som Viktor fångade med händerna och dödade med ett bett mellan ögonen – ett tips han fått av lokala fiskare. Och med i packningen fanns en grekisk kokbok.
– Vi lagade själva och åt nästan alla middagar hemma. Det känns lugnare med tre småbarn. Och det är lätt att göra god mat med färska råvaror. Pizzan med färsk bläckfisk är det godaste jag ätit, säger Ann-Sofi.

Äventyrsfamilj på långresa
Familjen Berger-Kocks barn sätter ökelsepinnar vid en buddastaty i Bayontemplet i kambodjanska Angkor Thom och får varsitt armband som tack.
Äventyrsfamilj på långresa
Strandlek. Ilone, Tindra och Ninja har skoj på Alona Beach på filippinska ön Panglao.
Äventyrsfamilj på långresa
På krigsmuseet i vietnamesiska Ho Chi Minh-staden tog 5-åriga Tindra egna bilder, som hon inte ville titta på efteråt. De är för hemska, menade hon.

De besökte amfiteatern i Epidaurus och de antika arenorna i Olympia. Men de tänkte att programmet inte fick bli för mastigt. Hade de sightseeing på förmiddagen såg de till att bada på eftermiddagen. Det viktigaste var att barnen trivdes. Framför allt levde de grekiskt semesterliv i huset och på närmaste stranden.
I oktober blev vindarna kallare och hårdare och det var dags att bryta upp. Vart de skulle efter Grekland hade de inte bestämt. De funderade på att följa med ett kryssningsfartyg till Brasilien. Men när rederiet slutade svara på deras mejl gjorde de ett lappkast och köpte flygbiljetter till Rom med hopp om att få hyra ett hus utanför Arezzo i Toscana till rimligt pris.
– Vi var alltid ute i sista minuten. Vi hade huset på gång när vi lämnade Grekland, men först när vi satt på tåget mellan Rom och Arezzo fick vi bekräftat att vi kunde hyra det, säger Ann-Sofi.
I Toscana blev de stammisar hos lokala bagaren som bjöd barnen på kakor och bullar. När vi nu sitter i familjens kök, dricker kaffe och beundrar barnens låtsasmarsipantårta byggd i lego, minns femåriga Tindra den toskanska bagaren och grips av längtan.
– När ska vi fara igen, mamma? undrar hon ivrigt.
– Vet inte, svarar Ann-Sofi. Nästa år kanske.
– Jag vill åka om tre dar! propsar Tindra.
– Vi kan fara in till stan då, försöker Ann-Sofi.
– Nej, längre bort, önskar Tindra.

Det var ännu bara december, huset där hemma hade de hyrt ut ända till maj och de ville fortsätta resan på varmare breddgrader. Men barnen ville fira jul hemma.
De tog tåget från Florens till Milano, flög med lågprisflyg till Hamburg, köpte en bil, körde hem, bodde hos mormor, firade jul med släkten, åt julmat, såg tomten, klafsade i snöslask … Och längtade bort igen.
Spontaniteten fick åter regera. De funderade på Kanarie­öarna och Karibien, men kände egentligen mest för att resa österut. De hade aldrig satt sin fot i Asien. Tre veckor efter att de kommit hem satt de på planet igen. Destination: Bangkok.
Vad tyckte egentligen vänner och släktingar om ert resande? undrar jag medan 1-åriga Ninja börjar gråta i vardagsrummet sedan någon av hennes storasystrar, oklart vilken, knuffat henne.
– Min mamma och pappa var skeptiska, säger Viktor. Pappa sa att barn blir rotlösa av att resa. Jag tror mest att han inte ville att vi inte skulle åka och hittade på argument.
– Vännerna tyckte att vi var modiga, fortsätter Ann-Sofi. Men jag kände mig inte modig. Jag kände att jag gjorde något som jag tycker är kul.

Efter några dagar på budgethotell med pool på Khao San Road i Bangkok reste de vidare till Koh Lanta.
– Vilken svenskkoloni! Inte så exotiskt kanske, men avkop­plande och behagligt. Restaurangerna hade lekgrejer för barnen och det var gott om svenska kompisar, säger Ann-Sofi.
Efter två och en halv vecka reste de vidare. De hade flygbiljetter till Singapore, där de skulle hälsa på vänner som bor där, men därefter hade de ingen aning om vart de skulle.
Innan de lämnade Thailand hittade Viktor en guidebok till Filippinerna i en affär. Han köpte den och läste fascinerat. Resmålet var bestämt. Efter Singapore flög de till Cebu och sedan vidare till stränderna på öarna Bohol och Panglao.
– Vi bodde på Alona Beach på Panglao. Våra flickor fick döpa hotellägarens hundvalpar, Ronja efter rövardottern, Coach efter vår hund härhemma och Keke efter barnens farfars hund. Och så vi fick klättra i palmerna och hämta kokosnötter, berättar Viktor sedan han kommit tillbaka ner i köket från över­våningen där han nattat de två minsta.
Från Filippinerna reste de till Vietnam och sedan med bussar via Phnom Penh och Angkor Wat i Kambodja till Koh Chang och Bangkok i Thailand. De hade in i det längsta undvikit långa bussresor, men nu blev det en överdos: fyra dagslånga resor med skakiga bussar. Bussresorna gick över förväntan. Ann-Sofi och Viktor förundrades av barnens förmåga att anpassa sig. De gnällde mindre på bussresorna
i Asien än under en kort bilresa in till stan här hemma.
– Lärde er ni någonting av resan? undrar jag.
– Ja, vi har blivit mer avslappnade och är inte så lättstressade. Vi äter när det passar oss och kan sitta ute på trappen i solen och njuta utan dåligt samvete, trots att vi skulle behöva städa.

Äventyrsfamilj på långresa
Bekväm svenskkoloni. På thailändska Koh Lanta bodde familjen på Hat Klong Dao Beach, det ultimata barnsfamiljestället.
Äventyrsfamilj på långresa
Chilistark kyckling i Siam Reap.
Äventyrsfamilj på långresa
Apkontakt. På apskolan på Koh Lanta lär man apor plocka kokosnötter, spela basket och cykla med mera.

Resande får aldrig handla om att samla på upplevelser, tycker Ann-Sofi.
– Vi gjorde nästan ingenting. Mesta tiden var vi bara tillsammans. Badade, åt, umgicks. Vi gjorde ju långresan för att få vara tillsammans. Vi shoppade ingenting, dels hade vi inte råd, dels kunde vi inte släpa på prylar, och så åkte vi dit slumpen förde oss.
– Men kan det inte bli för mycket att bara vara med familjen? frågar jag som vet att långvarig samvaro med små barn i små rum kan fresta på tålamodet. Hittade barnen kompisar?
– På Koh Lanta träffade vi andra svenska barn och på Koh Chang en liten thailändsk pojke. Men i Italien och Grekland var det lågsäsong och få andra barn.
– Men vi hittade ju flickan, avbryter Tindra.
– Flickan? Du menar tyska flickan i Grekland? undrar mamma.
– Jaaa! ropar Tindra entusiastiskt.

Största förändringen som resan åstadkom med familjen var inställningen till prylar: överflödiga möbler, övergivna leksaker, meningslösa prydnadspryttlar, serviser som inte används.
– När vi kom hem var det tråkigaste av allt att plocka fram våra saker som vi lagrat i min mammas hus. Vi frågade oss vad vi egentligen ska med alla dessa prylar till. På resan hade vi ju klarat oss med det som rymdes i några ryggsäckar.
Ann-Sofi tittar ut över det relativt sett tomma vardagsrummet.
– Vi har bestämt oss, vi ska inte plocka upp allt ur kartongerna. Vi ordnar loppis och säljer det mesta.
Åtta och en halv månad efter att de lämnat hemmet första gången var de tillbaka i det röda huset med vita knutar vid skogsbrynet. Björklöven började spricka ut, maskrosorna blommade i vägrenarna.
Det är skönt att vara hemma igen. Det tycker alla i familjen, även om Tindra redan samma kväll gärna skulle ge sig ut på luffen igen.
– När jag blir stor ska jag bli vildmarksguide med pappa i Alaska. Och fiskförsäljare. Jag ska sälja räkor, musslor och bläckfiskar. Och så ska jag bli en sån där som sköter om hotell, förklarar ressugna Tindra och bjuder en bit av legotårtan som hon dekorerat med gröna plastpalmer.

Resrutten

Höstresan: Aten–Ermioni–Aten–Rom–Arezzo–Florens-Milano–Hamburg.
Vårresan: Bangkok–Koh Lanta–Phuket–Singapore–Cebu–Bohol– Siquijor–Dumagu–te-Mindoro-Manila–Ho Chi Minh-staden–Phnom Penh–Siem Rep–Koh Chang–Bangkok.

Bra att ha-saker

Ju färre saker, desto bättre, anser Ann-Sofi och Viktor. De släpade inte med sig leksaker förutom gosedjur. Och bad­leksaker köpte de billigt på plats och lämnade kvar när de reste hem. Men tänk på att ta med:

  • Minst två bankkort ifall ett går sönder/försvinner.
  • Dator för att titta på film och skypa med anhöriga där hemma.
  • Bärsele, för promenader där vagn inte kommer fram.
  • UV-dräkt, dvs täckande badkläder.
  • Solhattar till barnen.
  • Ritblock, dvd-filmer, barnböcker.

Familjens bagage

  •  Två ryggsäckar à ca 18 kg till mamma och pappa.
  • Två pyttesmå ryggsäckar till 3-åringen och 5-åringen.
  • En nyinköpt begagnad, skruttig dubbelbarnvagn till 1-åringen och 3-åringen.
  • En stor och en liten rullväska (Obs! bara under resan till Grekland och Italien).

Så fick de pengar till resan

  •  Ann-Sofi tog ut föräldraledighet sommaren före avresan och sparade sina sju veckors semester till resan.
  • Viktor hade först föräldra­peng (80 procent av lönen) och när den tog slut hemvårdsstöd som motsvarar garantidagarna i svenska föräldra­försäkringen.
  • Barnbidrag för tre barn.
  • En av familjens två bilar såldes.
  • Huset hyrdes ut.
  • Gårdsloppis där de sålde överflödiga prylar.
  • Ann-Sofi skrev och sålde frilansartikar från resan.
  • När halva resan var avklarad fick de skatteåter­bäring.

Reseapoteket

  • Massor av plåster.
  • Sårtvätt.
  • Ibuprofen eller liknande antiinflammatorisk, feber­nedsättande värkmedicin.
  • Vätskeersättning, brus­tabletter med god smak.
  • Antibiotika och anti­bakteriell salva hade de inte med sig, men köpte på lokala apotek.
Äventyrsfamilj på långresa
Sötvattensdopp. På filippinska ön Siquijor gillade barnen att bada i Cambugahay Waterfalls.
Äventyrsfamilj på långresa
Poolbus. Viktor och Ninja lattjar i poolen på hotellet på filippinska ön Mindoro.
Äventyrsfamilj på långresa
Nattflyget till Bangkok tog elva timmar, men barnen sov nästan hela tiden. När de vaknade var de nästan framme.

Text: Per J Andersson • 2013-06-05
FilippinernaRestipsThailandVietnam

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top