Det går vilt till såväl på savannen som i safarijeepen! Kololo Game Reserve är inhägnat och saknar kattdjur. Giraffer, zebror, vårtsvin och tålmodiga guider finns det däremot gott om. Foto: Pernilla Sjöholm

Restips

Sydafrika – drömresa med familjen

Två familjer, fyra små barn och en riktig drömdestination – Sydafrika. Ett äventyr som kräver sin research, men som belönar med möten att bära genom livet. Följ med från Kapstadens vackra dramatik till Stellenboschs lantliga idyll och vidare ut till savannens vilt norr om Johannesburg.

Text: Pernilla Sjöholm • 2017-12-15

Vinden omfamnar berget, stöter ifrån och når vår glasprydda lägenhet vid bergets fot. Rutorna skallrar och jag skulle kunna svära på att huset precis vek sig en aning. Sovrummets oslagbara utsikt över Signal Hill, stadskärnan och havet är precis lika vacker som igår men här känns för stunden inte helt sovsäkert. 

En tjock dimma böljar över kolossens skarpa kant och ner längs sidorna och den för sommaren vanliga och omtalade molnformationen “bordsduken” blir tydlig. De kommande tre veckorna kommer vi att leva runt, på och med Taffelberget. Vi kommer till och med att skymta det i horisonten när solen sänker sig över vinodlingarna och hästhagarna i Stellenbosch. En trygg följeslagare som fungerar praktiskt som riktmärke när man orienterar sig i dess hemstad Kapstaden. 

– Första morgonen när jag tittade ut tänkte jag VAD COOLT, Taffelberget är min bakgård, men nu inser jag att Taffel­berget är ALLAS bakgård, beskriver Tryphena Wade träffande när vi springer på henne i de muslimska kvarteren Bo-Kaap. 

Hon är amerikansk Broadwayartist och resebloggare och hennes koboltblå klänning skriker ikapp med de knalliga fasaderna och minareterna som gör området till en av stadens populäraste stopp. 

– Den här kustlinjen är som om någon tog San Francisco, Laguna Beach, Honolulu, Amalfikusten och franska Rivieran och fick ett underbart barn. 

Det är hennes sista dag i Kapstaden och vår första, men hon har redan övertygat oss om att vi hamnat rätt.  

Sydafrika – drömresa med familjen
Amerikanska Broadwayartisten Trypthena strålar ikapp med Bo-Kaaps färgstarka fasader.

Vårt äventyr började över fyra öl, en blaskig kväll i januari. Våra vänner berättade om storslagna planer. Långsemester med barnen för att maxa föräldraledigheten. Thailand var redan gjort med första barnet, men Nya Zeeland, Mexiko och Kapstaden stod högt på önskelistan. Vi rycktes med i planerna och snart var vi medpassagerare till Sydafrika över jul. Landet där vi spenderade vår bröllopsresa. Där vi längs en raksträcka kantad av lunkande giraffer i Kruger­parken hade lovat oss själva att åter­vända för att visa våra barn, om det nu skulle bli några sådana. Men bara tanken på att undanhålla en sådan upplevelse vore ju skamlig.

Kapstaden är en ögonblicklig förälskelse. Redan i hyrbilen på väg från flygplatsen går andan ur kroppen. Hur kan en stad kännas så äventyrlig? Jag som funnit fullständig lycka på savannen upplever samma känslor här. Gröna sluttningar, djungel och vilda djur omringade av ett stort blått hav. Intensiva kulturer, nya smakupplevelser och en estetik omöjlig att motstå. 

Drygt tjugo år efter att frihetskampen vanns i Sydafrika tar en ny generation form. Klimatet mellan svart och vitt är fortfarande hårt men flätas samman i en komplicerad pågående process. Här bor en mörk historia som kämpar med skuld och hämndbegär, men här finns också en framåtsträvande puls. En hel värld ryms i en stad och lagom existerar inte.  

Sydafrika – drömresa med familjen
Resan till Sydafrika började en blaskig januaridag i ett kallt Sverige.

Blicken far ut över ett piskande hav åt ena hållet och upp längs en dramatisk klippa åt det andra. Bländas av en hög sol, söker vidare längs bergskedjans tolv apostlar, ner längs klättrande hus och ut i vita badvikar som avlöser varandra. Passerar zebraskinn till försäljning, pittoreska skjul och raka stenkomplex med larmsystem och portvakter. Kontrasterna är stora och går omlott. Här bor rik och fattig på samma plätt. Hit reser världsstjärnor och vi – barnfamiljen. 

Vi utforskar Llandudno. En liten insprängd lokal badpärla utan faciliteter, bortsett från hajskyltar och en parasolluthyrare. Rundade klippor ringar in viken, sanden är bländande vit, havet alltför kallt för ett dopp. Resan går vidare genom Hout Bay, den gamla fiskebyn vars längor av arbetarbostäder städats upp och nu växer i popularitet. Sälar leker i hamnen, måsar väntar lustigt på led på hustaken. En doft av tång och rå fisk letar sig från fartygen in i restaurangerna och ut igen till de flanerande turisterna. 

Reportaget fortsätter på nästa sida. 

På andra sidan bukten passerar vi tullstationen till Chapman’s Peak Drive, en av världens vackraste vägar. Härifrån tar vildmarken vid på allvar. Utsikten löper amok och det är i stort sett omöjligt att hålla ögonen på vägen. Förarbyte vid varje utkiksplats visar sig bli ett vinnande koncept. För ingen vill missa känslan av att befinna sig mittemellan himmel och hav. 

Så nära kanten men ändå i trygga händer. Där serpentin­vägen tar slut öppnar sig landskapet och nedanför skymtar en grupp ryttare längs Noordhoeks vindpinade strand. Efter att ha klättrat uppåt och inåt land når vi Indiska oceanen på andra sidan Kaphalvön. Blir omkörda av ett skramlande gult och välklottrat passagerartåg som dagligen pendlar till och från Kapstaden. Snart ändrar varningsskyltarna fokus från hajar och skarpa kurvor till pingviner. Den något oväntade kolonin glasögonpingviner har satt den en gång sovande kuststaden Simon’s Town på kartan. Nu finns här såväl backpackerboende och antikbutiker som golfbanor och lyxvillor. Den stora attraktionen väntar lydigt på stranden intill. Varken staket eller vingklippning håller pingvinerna kvar, men det gör de skyddande stenbumlingarna och fiskrikedomen. 

– Det är fullt, säger den barska parkvakten i slusshytten. 

Sydafrika – drömresa med familjen
Knepet när man reser med barn heter ”paus”. Glasspaus är extra lyckat.

Boulders Beach är en nationalpark och i pingvinernas intresse har en gräns för hur många som får komma ner på stranden införts. Vi får snällt vänta. Den första strandremsan är verkligen full men efter grottkrypning, en akrobatisk klättring samt landgång med badkläder, kylväskor och barn når vi några mindre vikar där vattnet är klart och äntligen badvarmt. Först nu lyfter vi blickarna och ser att vi är omringade. Fåglarna vilar i klipp­skrevorna, sover stående och bestämmer sig för att ta ett dopp. Skjuter ifrån och sicksackar sig oproblematiskt mellan trampande människoben ut mot det stora blå. Barnen är lyriska, vi med.

– Gå inte för nära. De är vilda djur och bits, varnar rangern som patrullerar barfota. 

Femåriga Astrid sitter stilla och drar sanden mellan fingrarna. Hon har för länge sedan slutat leta pingviner och fokuserar istället på att gräva ner sina fötter. Runt henne samlas svart­rockarna. Lägger huvudena på sned, tvättar sig lite. Mer nyfikna än aggressiva. Pockande på uppmärksamhet. 

Sydafrika – drömresa med familjen
I Hout Bay hänger såväl skaldjursfantaster som sälar.

Ett besök i Kapstaden är inte fulländat utan en dagsutflykt till Godahoppsudden, där Indiska oceanen slutligen möter Atlanten. Det är magiskt men organiserat och folkrikt. På vägen tillbaka genom nationalparken faller vi därför för frestelsen att utforska en ensam väg och hamnar lyckligtvis på Platboom Beach. På parkeringen står en ensam bil med surfbrädor på taket. Bredvid ett gäng som spanar ut över vindarna. Det visar sig vara en del av det italienska landslaget i kitesurfing. Platboom är bästa platsen att utöva sporten på och de återvänder flera gånger per år. 

– Har vi tur ser vi valar och ibland springer babianer längs stranden, säger de.

Vi skannar av stranden och kastar oss sedan lyckligt ut i orörda sanddyner och gör sandänglar. 

Efter några dagars boende i centrala och havsnära Sea Point, kvälls­­besök på sevärdhetstäta Waterfront, personliga livsöden på historie­täta museet District Six, parkhäng och shopping, styr vi hyr­­bilen­ mot vindistriktens böljande druvodlingar och vita stenhus. 

Sydafrika – drömresa med familjen
Ömsesidig närvaro, på Boulders Beach utanför Simon’s Town

På den generösa och pedantiskt välskötta gården Babylon­storen väntar labyrinter, dammar med karpfiskar och långa rader av höga kaktusar. Guava, pumpor, oliv- och citruslundar. Macadamia­nötter och bin. I gårdsbutiken doftar det av nybakat bröd, egen­producerad ost och skinka. I hagen intill går åsnor och kacklande höns. 

En handskriven skylt, som skvallrar om lunch i växthuset, dyker upp som en hägring i den 35-gradiga hettan. Under lummiga träd slukar vi krispiga potatisskivor, kall gazpacho, nyplockad bondsallad och svalkande rosé. När barnen tröttnat på att sitta still vid bordet slinker de in i växthuset för att hämta prisbelönta plommon. Det är julafton och inga traditioner skulle kunna få oss att vilja vara någon annanstans. 

Sydafrika – drömresa med familjen
Yttersta udden på Kaphalvön. Här möts Indiska oceanen och Atlanten.
Sydafrika – drömresa med familjen
Vagabonds Pernilla Sjöholm på toppen av Taffelberget.

Redan i Sverige planerade vi för en semester i semestern. Att få vila upp oss på landet över helgdagarna efter pusslande med två ettåringar, en treåring och en femåring i en stad där man både behöver vara street smart och resa med papper som bekräftar att barnen är vÙ�ra. 

Till kvällen står långbord uppdukade i brygghuset, under torkad lavendel och intill tunnor fyllda med lagrad balsamico­vinäger. Vi har precis lämnat de trugande alpackorna, tryffel­grisen och tuppen Polly Rococo, som fått en alltför stor dos okynnesmat av barnen. Den lilla farmen Rozendal har tagit emot oss med öppna armar och firar jul med oss. Vi njuter av deras kryddodlingar och blomsterängar. Sover kungligt i eget hus med flera sovrum och en privat terrass med utsikt mot hästhagarna, Stellenboschs nattliga siluett i dalen nedanför och Taffelberget i fjärran.

Sydafrika – drömresa med familjen
Taffelberget ser man nästan var man än befinner sig kring Kapstaden, även från populära kitesurfarstranden Bloubergstrand, cirka 15 kilometer norr om Kapstaden

– Are you ready for a canter?

Innan jag hunnit översätta frågan mentalt bär det av uppför så stenskotten flyger från de spänstiga hovarna. Aldrig förr har hästkrafter känts så vilda och trygga på samma gång. Shilwan är en snabb och ståtlig arab men med lyhört hjärta. 

– 15 av gårdens hästar dog till följd av ett virus som härjade i området. Bara en överlevde och du sitter på överlevarens son, berättar Angie. 

Hon har stuvat in mig i sin flock och trots anekdoter om när amerikanskan föll av och bröt armen så illa att hon behövde föras akut till sjukhus känner jag mig lugn.

It was TOTALLY my fault, intygar amerikanskan som uppenbarligen tagit sig tillbaka och upp i sadeln igen.

Sydafrika – drömresa med familjen
Angie med dotter och drömhästen Shilwan.

Från toppen väntar milsvid sikt över ärtgröna sluttningar. Ett svart moln darrar i fjärran och stör den i övrigt perfekta horisonten.

– Bränder är vanliga. Orsaken är torka men också kvarglömda fimpar och busstreck som går för långt, berättar Angie som jobbar extra som frivillig brandman. 

Hon tillhör dem som firas ner från helikoptrar och jobbar på marken. Eldsjäl i både kropp och hjärta. Hennes egen gård slukades av lågorna för några år sedan. Det som var försäkrat stod snopet kvar medan det oförsäkrade jämnades med marken. Hennes familj tvingades lämna gårdslivet för att starta om på nytt. Att ta hand om hästarna på Rozendal ger henne en lagom dos av det hon lämnat bakom sig. 

Nästa morgon är resdag. Jag kliver upp i ottan och blickar sorgset ut över hagarna. Hästarna hämtas redan innan daggen torkat upp. 

– Ska du inte med? Vi har ju en häst över, trugar Angie. 

När svansarna försvinner runt hörnet kallar Shilwan på dem och jag känner mig skyldig till hans sorg. Önskar att jag inte var på genomresa, utan kär för gott.  

Sydafrika – drömresa med familjen
På farmen Rozendal får vi känna oss som hemma. Även över jul.

De blåsvarta molnen skenar mot oss där vi står på den högt belägna altanen med utsikt över oändlig savann. Blixten slänger sitt sken över den lokala dansgruppens guppande rumpor och sprättande fjäderprydda anklar. Knall efter knall, utan hänsyn till trummornas rytm eller barnens förskräckta uppsyn. Så en droppe, efter det en fors. Dansare som gäster skriker och skrattar om vartannat och kastar sig in under restaurangens tak. Det efterlängtade regnet har anlänt, efter en ovanligt torr vinter. Samma dag som vi. 

Tanken att regndansen lyckades lite vÙ?l bra slår oss både en och två gånger de närmaste dagarna. Kalkylen om promenader och cykelturer bland zebror och giraffer gick inte riktigt i linje med vädergudarnas planer. Även slutspurten med sol och bad vid den vackra poolen som vi trånat efter på hemmaplan regnar bort. 

Sydafrika – drömresa med familjen
Company’s Garden. En oas mitt i Kapstadens centrala kvarter.

Inrikesflyget tog oss till Johannesburg och efter fem timmar i en minibuss, som skulle ha tagit tre, landade vi slutligen här på Kololo Game Reserve. Ett privatägt 3000 hektar stort reservat mitt i Limpopoprovinsen, vars höga höjd gör att malariamyggen håller sig borta. Innanför det höga staketet arbetar man hårt för att återskapa några av de vilda stammar som en gång vandrade här innan marken förvandlades till åkermarker i början av 1900-talet. Man har medvetet valt att hålla de fem stora; lejon, leopard, afrikansk buffel, elefant och noshörning på andra sidan järntrådarna. På så sätt blir platsen en barnvänlig bit mark där man kan promenera och cykla fritt. Men upplevelsen av de stora djuren finns hos grannen Welgevonden och kan fortfarande skymtas från terrassen eller på nära håll med jeep, så kallade game drives.

De minsta hoppar upp och ner i glädjedans. Ordet “raff” lämnar Klaras läppar för första gången och det lilla pekfingret letar sig ut ur den öppna safarijeepen. Guiden Dean stänger av motorn. Några zebror vågar sig närmare, ett vårtsvin springer plötsligt upp ur sin grop och svansen står rätt upp genom gräset när den snabbt försvinner. En regnbåge letar sig fram över vidderna. 

Sydafrika – drömresa med familjen
Det är gott om randiga kostymer på savannen.

I halvtid stannar vi till vid en bro som löper över en bäck. Förfriskningar och chips passar fint för både stora och små. Och att röra på benen känns välkommet. Här behöver vi inte oroa oss, endast gräsätare finns ju innanför stängslet. 

– Du kan aldrig stänga ute en gepard, säger Dean leende. 

Vi skrattar, tills vi inser att han är allvarlig. 

– Men under alla mina år här har jag bara sett en. De är för skygga.  

Klockan är 05.30 och jag har precis missat jeepfärden in i Welgevonden och därmed min sista chans att se katter. Allt jag kan göra är att återvända till sängen. På vägen letar sig morgonljuset försiktigt fram genom tunga moln. Jag lyfter blicken och tittar rakt in i en kuduhanes vackert tecknade ansikte. Han kliar sig obekymrat mot ett hus bara ett par meter från mig. I kulissen struttar ett gäng honor med kid över den murade gången. 

Spåren av gårdagens giraffbesök har nästan spolats bort och i agaveplantan vilar en tillfällig sjö mellan tjocka grågröna blad. I trädtopparna fladdrar de gulklädda vävarnas vingar. Flitigt bättrar de på sina runda små nästen, hela trädet är fullt. Morgonens besvikelse är som bortblåst. Pulsen är tillbaka och kameran går varm.  

Guide: Sydafrika med barn

Durban: 48 timmar i Sydafrikas subtropiska metropol

Kapstaden – 25 tips i Sydafrikas skönaste stad


Text: Pernilla Sjöholm • 2017-12-15
RestipsSydafrikaReportageResa med barn

Scroll to Top