Annons
Annons
Foto: Andreas Offesson

Foto: Andreas Offesson

Danmark

Christiania – utan pekpinnar

Drogparadis eller koloniområde. För stillsamma promenader eller våldsamma demonstrationer. Fristaden Christiania är inte utan anledning Köpenhamns näst största sevärdhet.

Text: Bodil Sjöström • 2006-08-23 Uppdaterad 2021-06-23

På Carl Madsens Plads öppnas marknadsstånden ett efter ett. T-shirts med “Bevar Christiania” läderhantverk, cd-skivor, rökelse och sjalar. Pusher Streets egen torghandel. Förr såldes hasch som äpplen och päron här, nu är det borta. Det många beskrivit som ett drogparadis har numera en rätt så städad yta.

Christiania – utan pekpinnar

Spännande, lockande och omdiskuterad. Spännande för den arkitektur som bara finns här, hus som vuxenkojor, byggda tillsynes utan både vinkelhake eller vattenpass.
Lockande för att 800 personer bor här, i vad som mest kan liknas ett koloniområde à la rock’n’roll och som i 34 år kämpat för sin fria existens.
Omdiskuterat vad gäller den fria synen på hasch och marijuana.

Morgonens första kaffe bryggs på Café Månefiskeren. Hembakt grovlimpa läggs fram och frukostmenyn är diger. Vid borden sitter de flesta med fast blick på morgontidningens rubriker, biljardbordet är ännu orört. Månefiskeren är alkoholfri, men långt från rökfri. Trots det höga taket och rymliga lokalen ligger dimman tät. Nirvanas “Smells Like Teen Spirit” väcker den som fortfarande har sömngrus kvar i ögonen.

MAMMOR MED BARNVAGNAR. Utanför på den lilla gården sitter mammor med sina barnvagnar och diskuterar och ammar. En mellanstadieklass går förbi, i täten en lärare som berättar om de gamla kasernbyggnaderna som ockuperades i början av sjuttiotalet. Så plötsligt överröstas han:

– Ost, ost, ost! ropar en man mot kvinnorna och går in i Månefiskeren och ropar detsamma.

– Pansersvin, säger en av mammorna irriterat och bara sekunden senare kommer de.

Fyra poliser, de går ett varv runt Månefiskeren, ställer sig sedan och tittar mot kvinnorna på uteplatsen på span efter droger. I kanske fem minuter. Sedan går de. Osten har lämnat området för den här gången.

“Jag hader ost” står det på Lunas knallgula t-tröja. Hon bjuder på tårta med blåbär och hallon tillsammans med vännerna Eva och Yrsa. Hon bor i en av lägenheterna i Fredens Ark som lätt skulle kunna göra sig i Sköna Hem. Trägolv, dova färger på väggarna, en filmaffisch från Pulp Fiction och buddhafigurer i många hörn. Det stora fönstret står på vid gavel ut mot den lummiga bakgården. Köket är helt nytt och välriktade ljuskäglor fångar detaljer på bänkar och kranar. Badrummet för tankarna till designhotell, toalettstolens lock liknar ett akvarium.

– Å jag är så glad för det där badrummet, jag var utan i många år, säger hon och häller upp rykande te i muggar med cannabissymboler.
Christiania – utan pekpinnarChristianias bostäder gör skäl för uttrycket “slott och koja”. Moderna träslott och färgglada baracker, de senare med viss brist på kök och avlopp. Då går man till områdets allmänna badhus för att hålla sig ren, och äter på de många kaféer och restauranger som finns. Till specialpris om man är christianit. Eller så lagar man maten utomhus på grillar och gasol.

I 26 år har Luna Albante Christiansen bott i Christiania. Hon har deltagit i den sega och ibland våldsamma dragkamp som förts mellan Christiania och danska staten. Om att vara eller inte vara en egen fristad.

–Visst kan man bli trött på att alltid kämpa, det krävs mycket av en för att vara christianit, man måste ta extremt mycket ansvar för både sig själv och andra. Man måste engagera sig. Men jag älskar mitt Christiania, vi har gjort något bra av den här platsen, vi har genomfört ekologiska idéer som vi lär andra, låter folk vara som de är och många Köpenhamnsbor spenderar tid här även om de inte bor här, säger hon.

– Vi är faktiskt Köpenhamns näst största sevärdhet, kan du tänka dig, vi tävlar med den lille havsfrun, skrattar hon.

EN STAD I STADEN. Varje dag klockan 15 går egna guidade turer runt området. Besökare från hela världen kommer. Något motstycke finns inte. En egen stad i staden. Med dagis och fritis, ridskola, egen radiostation, stor musikarena där såväl Bob Dylan som Blur uppträtt och otaliga föreningar från jazz till fiske.

– Principen är att får vi vara här så får alla vara här, säger Yrsa. Alla är välkomna. Och informationen på de guidade turerna behövs. Det finns mycket myter kring oss, som att vi inte skulle betala skatt. Jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till. Skulle jag sÙ?ga till min arbetsgivare att jag bor i Christiania så jag är fri från skatteplikten? Så fungerar det ju inte.

HUSEN GÅR INTE ATT KÖPA. Hon berättar om husen, att de inte går att köpa, bara hyra. Vem som helst kan ställa sig i bostadskö, christianiterna avgör själva vem som får tillgång till bostäderna. Allt i demokratisk anda, men utan styrelse och ordförande. Det finns områdesföreningar och husföreningar och om någon har ett ämne att ta upp affischerar man tre dagar i förväg där det kallas till fællesmøde.

Som boende betalar man en brugshyra inom Christiania, fördelad på bland annat sophämtning, barnomsorg, maskinhall och byggkontor. Därutöver betalar man för ström och vatten som köps “utifrån”, dessutom tillkommer grundskatt för marken de bor på.

– Vi har avtal med försvarsministeriet om hur vi får bygga. Här finns inga olovliga hus, säger Yrsa.
Christianias område är nästan 40 hektar (400 000 kvadratmeter) och innefattar närmare 400 byggnader.

Det var delvis bostadsbristen som en gång skapade fristaden. Området var militärt, men då regementsflaggan halades för sista gången 1969 fanns inga bestämda planer för framtiden och 1960-talets ungdomsrörelse svepte över området och tog det i besittning. Christiania blev samlingsplats, bostäder och en frihetssymbol.

Christiania – utan pekpinnar

I dagsläget handlar också mycket om bostäder. Danska regeringen har beslutat att bygga nya bostäder på 30 000 kvadratmeter av Christiania. Platsen är attraktiv, belägen runt ett vattenstråk på ön Christianshavn, bara en tunnelbanestation från Kungens Nytorv och Nyhavn. Öarna västerut med samlingsnamnet Holmen är förmodligen den danske byens trendigaste område just nu. Nya operahuset är placerat här likt ett nyanlänt rymdskepp, statens scenskola och arkitekturbildningar fyller de stora magasinshusen och ett område med nya bostäder blir just till. Mycket likt Hammarby Sjöstad i Stockholm.

– Kan du tänka dig sådana byggnader på Christiania, frågar Yrsa och rynkar pannan. Nej du, vi vill själva bestämma hur husen ska byggas här.

– Jag har aldrig varit så orolig för att mista det jag har som jag är nu, säger Luna och börjar rulla en joint.

– Det är osäkert om vi kommer bo här lagligt eller ej. Vi har en grupp som förhandlat med regeringen i ett år, säger Yrsa och visar dokument som tagits fram med hjälp av advokater för att registrera vad som finns och i vems ägo.

HUR ÄR DET MED DROGERNA? Yrsa bor som i ett pepparkakshus. Hon delar trädgård med grannarna där röda blommor klänger i stora terrkottarkrukor. Två pyttevåningar, snedtak, stora hyllor täcker väggarna med böcker om allt från psykologi till Tibet.

Man kan prata länge om Christianias bostäder. Om trädgårdar och uppfinnarlust. Men hur var det nu med drogerna?

– Vi säger nej till alla droger utom cannabis. Det har alltid varit tillåtet. Det är inte farligare än kaffe eller cigaretter. Man kan dö av att äta för mycket kakor eller dricka alkohol. Men man dör inte av marijuana.

I den egna guiden till Christiania står det att de med tyngre droger som heroin och kokain avlägsnas från området. Detta sedan “junkblockaden” 1979 då christianiterna uppmanade dem med den sortens verksamhet att sluta eller lämna Christiania. I början av 2004 stängdes också försäljningen av hasch på Pusher Street.

Varje dag kommer omkring 100 poliser in i området för att ingen försäljning ska kunna pågå, eller för att hitta någon med innehav.

– Man kan ju fundera på om polisens resurser egentligen ska användas till om jag röker eller inte. Jag skadar ju inte någon annan än mig själv, säger Yrsa surt.

En frän odör sprider sig i rummet. Antingen är det Viola eller så är det Ivans fel, de båda hundarna som ligger under bordet och snusar tungt. De skickas ut i andra rummet, vi reser oss för att skingra fislukten och Eva tittar till sin tiomånaders bebis som ligger i barnvagnen i köket och sover.

Christiania – utan pekpinnarLuna tänder sin joint och fortsätter:

– Vi kan leva med att polisen stängt Pusher Street, säger Luna.

– Det tycker inte jag. Nu har handeln spridits ut över hela Christiania i stället, säger Yrsa.

– Ja, men det är ingen som lägger upp sju kilo på ett bord längre. Marknaden har blivit mindre, säger Luna.

– För mig var Pusher Street en plats för frihetskämpar, säger Eva. De stod för att cannabis skulle avkriminaliseras, de kämpade för något vi har rätt till.

På frågan om de har någon förståelse för att många är oroliga över att deras barn åker till Christiania och prövar på hasch eller marijuana svarar de att ingen säljer till ungdomar under 18 år.

– Och här kommer ingen i kontakt med tyngre droger. Det gör man däremot om man köper hasch på stan, säger Luna och den söta lukten från hennes joint tar över rummet.

Hon kallar emellanåt Christiania för reservatet, det utanför för systemet. Luna kom själv hit som 13-åring och ung rebell. Engagerade sig i Børnemakt och har varit kvar sedan dess. Hon arbetar volontärt på Månefiskeren och har aldrig arbetat utanför reservatet. Hennes son har just flyttat hemifrån, till en annan bostad i Christiania.

Solen värmer då vi kommer ut. Eva och jag promenerar runt på de små vägarna. Förbi tolvkantiga hus, röda och ockragula fasader med spröjsade fönster, trädgårdar där det klirrar från kaffeporslin. Sjön glimmar och vid fritidshemmet Sølyst badar barnen och en stor badboll kastas mellan dem i det grumliga vattnet. Lite kallt är det nog för läpparna är tydligt blå. Under en buske på stranden ligger en man hopkurad och sover. Jag har sett honom förut, tidigt i morse gick jag också här. När jag först såg honom trodde jag han var död. Det var han inte.

Christiania – utan pekpinnar

Kreativiteten präglar varje huskropp. I Kvinnosmedjan blixtrar svetslågorna och ljusstakar, hyllor och andra resultat därifrån säljs strax utanför. I gigantiska Den grå hal anordnas varje december en tio dagar lång julmarknad med efterföljande (och omtalade) julbord till förmån för stadens hemlösa.

– Drottning Margrethe skänker tusen kronor varje år till den verksamheten, berättar Eva med stor respekt. Ett klappande hjärta för drottningen är vanligt hos det danska folket. Så även bland christianiterna. Anarkist och monarkist går visst.

I en annan smedja restaureras gamla gjutjärnskaminer och kakelugnar, dessutom en hel del möbler. Strax intill finns den berömda cykelverkstaden där Christianiacykeln tillverkas. En trehjuling med flak där fram. Man kan undra om det är sant att flaket är gjort med måtten efter två ölbackar.

– Nej, det har jag aldrig hört talas om, skrattar Eva, men möjligtvis efter fyra.

FOLK HEJAR HELA TIDEN. Eva är en kopia av Hanne Louise Hassing, huvudrollsinnehavaren i danska succéserien Krönikan. Långt blont lockigt hår, osminkad och alltid nära till ett leende med lite förundrat uttryck. Klädd i vita trekvartsbyxor, vit blus och vita gymnastikskor. Hon är dagisfröken på Amager, men mammaledig. Hon och hennes man letar efter hus.

– Vi har letat länge, det känns osäkert här när det gäller framtiden, vem vet om vi får bo kvar. Och vi vill inte vara här om regeringen genomför sina byggplaner, säger hon.

Vart vi än går hejar folk. “Till lykke med den lille”, ropar någon och Eva skiner upp. Vissa hus är så fantasifulla att jag måste stanna. Utsikt över vattnet, grästak med tinnar och torn, oräta vinklar som utmanar både tyngdlag och förnuft.

– Knarkpengar, säger Eva och skjuter barnvagnen framför sig. Förr var det så, man gick ner på Pusher Street och sålde hasch i sex månader, sedan kunde man bygga det där.

MÖTE I NøRREBRO. Den stillsamma promenaden går vidare. Det är lätt att fångas av det idylliska, av den städade ytan. Två timmar senare ska jag träffa Talita i stadsdelen Nørrebro. Hon arbetar med tonårspojkar som fastnat i ett liv styrt av droger. Hon ska berätta för mig om vad de gör för att skaffa pengar till drogerna. Hur de gör inbrott och rånar folk på gatan.

Varje dag åker de till Christiania. Här finns en stor skateboardramp. Här finns marijuana att köpa och här kan man röka i fred.

Men allt det där vet jag inte ännu. Solen skiner och Eva berättar om sina husplaner. Hennes man har suttit i fängelse och ganska nyligen kommit ut.

På internet har de hittat en tomt med en “ruin” som de ska restaurera.

– Vi hyr ut huset här halvårsvis så får vi se hur det går, säger hon. Vi tar i hand och säger farväl. På vägen ut blir jag erbjuden att köpa hasch. Jag tackar nej och får en klapp på axeln.
Snart går flyttlasset för Eva och hennes familj. Från Christiania till Costa del Sol.

Miniguide Christiania

Ta sig dit

Tunnelbana till Christianshavn, därifrån går du Prinsessgade några hundra meter. Ett bra riktmärke är Vor Frelseres Kirke, kyrkan med spiralspiran, den ligger snett mitt emot Christiania.

Äta

Spiseloppen. Ligger i Loppebygningen strax intill huvudingången. Mycket god mat, mycket omtalat. Boka bord. Tel 325 795 58. Inget för den som har ont av rök. Stängt måndagar.
Månefiskeren. Kafé med bra frukost, biljard och tidningar. Stängt måndagar.
Strax utanför Christiania ligger Café Oven Vande. Meny med både kafémat och trerätters. Fånga eftermiddagssolen här, fin plats precis vid kanalen. Overgade Ovenvandet 44, tel 329 596 02.

Sevärdheter

Den gränslösa arkitekturen. Gå runt på Christiania, hela vägen runt sjön. Fantasifulla hus som trotsar både fantasi och tyngdlag.

Kvinnosmedjan. Hantverk i stålsmide. Fynda och ta en titt in i verkstan. Bådmandsstræde 43.
http://www.kvindesmedien.dk.

Vor Frelsers Kirke, utanför Christiania. KÙ�nt för sina klockpel. Gå upp i det snygga spiraltornet och du har stans bästa utsikt, här ser du ut över hela Christiania.

Mer info

Guidade turer utgår varje dag 26 juni till 31 augusti. Resten av året varje lördag och söndag. Mötesplats vid huvudingången kl 15. Pris 30 danska kronor per person. Det går också att beställa gruppvisningar på tel 325 796 70.
Ett litet, men mycket informativt guidehäfte finns att köpa på Christiania. Kostar 5 danska kronor och har en bra karta i mitten. Går också att ladda ner på http://www.christiania.org.

Missa inte!

Husen! Svårt att hitta en lekfullare arkitektur. Gå runt sjön. Följ småvägar och titta in på bakgårdarna.

Missa gärna!

Fotografera inte allt och alla. Inte så uppskattat bland christianiterna.


Text: Bodil Sjöström • 2006-08-23
DanmarkRestipsKöpenhamn

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top