Vilka öar är bäst att besöka under en två veckors öluff i Grekland? Foto: Getty images.

Grekland

Greklands bästa öluff – dag för dag

Kykladerna har Greklands mest ikoniska och vykortsvackra öar. Här är öarna kargare, vattnet klarare och blåare, husen vitare och stränderna längre. Följ med på en öluff till Mykonos, Naxos, Koufonissi och Amorgós.

Text: Per J Andersson • 2022-06-24

Min första grekiska öluff var med mina föräldrar i mitten av 70-talet. Sedan dess har jag gjort ett tiotal längre öluffar på egen hand eller med mina barn, bland annat en månadslång öluff med sambo, en 7-månaders bebis och hans 3-åriga storasyster. Det är skönt att ha kök när man reser med bebis, men det var inga problem att hitta lägenheter att hyra på öarna.

Jag har också tillbringat tolv somrar på Naxos, som är en av de öar jag ständigt återvänder till. 

Det går oändligt många färjor varje dag. Biljetter kan bokas vartefter, man kommer alltid med. Med andra ord upplagt för en öluff där du kan vara spontan. Denna gång hade jag med mig min 14-årige son Noa som resesällskap. Tillsammans styrde vi ut på en två veckor lång öluff i Kykladerna, som tillhör mina favoriter bland Greklands öar. Men resan började och slutade förstås i fantastiska storstaden Aten! 

Förslag på öluff två veckor i Grekland. Illustration: Kim Appelbom.

Dag 1: Sverige-Aten

Från flygplatsen tar vi tunnelbana till station Acropoli och promenerar genom de historiska kvarteren till Acropolis View Hotel (dubbelrum från 650 kr/natt). Promenerar på gågatan på Akropolisklippans sydsida, spanar in de antika Herodes Atticus- och Dionysos-teatrarna (under Epidaurus-festivalen i juli varje år spelas grekiska dramer här, kolla årets program på aefestival.gr). Avslutar dagen med en stifado (grekisk köttgryta med kanel, oregano och vitt vin) och en iskall Mythos-öl på taverna Tou Psirri i Psirri, de livfulla nöjeskvarteren väster om Athinasgatan. 

Solnedgångsbesök på Akropolis med utsikt mot Lykabettos. Foto: Per J Andersson.

Dag 2: Aten

Börjar dagen med att besöka det nya Akropolismuseet (boka biljett på theacropolismuseum.gr för att slippa köa till kassan). Designat av stjärnarkitekten Bernard Tschumi och med världens bästa samling skatter från den grekiska antiken. Tonårssonen Noa är mäkta imponerad och vill inte gå därifrån. Det säger en hel del om museets kvalitet. Fikar på museikaféets terrass med utsikt över Parthenon med en välbehaglig känsla av att ha blivit allmänbildade. 

Strax före solnedgången knallar vi upp på Akropolisklippan och besöker Parthenontemplet. Nästan folktomt så här dags strax före stängning kl 18. Underbart! Ser det glittrande Egeiska havet på håll och solen som går ner bakom bergskammen i väster. Vad du än gör, undvik att gå upp till templet på Akropolis sommartid mellan 11 och 14 om du inte vill trängas så du får skavsår på armbågarna och svettas floder. 

Parthenontemplet. Ständigt i blickfånget i Aten. Foto: Constantinos Kollias/Unsplash.

Dag 3: Aten-Mykonos

Tidig frukost på hotellets tak med utsikt över Akropolis. Tar tunnelbanan i morgonrusningen från station Thissio till Atens hamnstad Pireus (15 min). Från stationen är det bara ett par minuters promenad till kajen där färjorna till Kykladerna lägger till. I Blue Star Ferries gulblåa kiosk hämtar jag ut biljetterna till Mykonos som jag bokat på nätet (400 kr/vuxen, ca 5 tim).

På Mykonos tar vi Boat Bus (20 kr) från nya hamnen till gamla hamnen som ligger mitt i stan. Går genom de trånga gränderna. De släta gatstenarna sitter ihop med de typiskt kykladiska sockerbitshusen, som om hela stan vore uthuggen ur ett stycke. Mykonos är en dyr ö. Både när det gäller shopping och hotell. Men Casa Anna halvvägs mellan stan och nya hamnen är ett fynd med havsutsikt och pool (dubbelrum från 1 200 kr/natt).

Lilla Venedig i Mykonos stad. Foto: Getty images.

Dag 4: Mykonos

Tar bussen till Platis Yalos, öns turisttätaste strand. Idag mer fullproppad än vanligt, så vi hoppar på badbåten till Paradise Beach. Fin sand, klart vatten. Framåt eftermiddagen blir det utomhusdans på strandkaféet som har dj och megahögtalare. Technodunk i den nedåtgående solen. Alla stränder på sydkusten ligger skyddade för nordanvinden meltemin, som blåser mellan maj och september, och har knappt några vågor alls. Bra för barn och simmare. Vill du ha blåst för att vindsurfa ska du bege dig till Kalafatibukten på nordsidan.

Med havet utanför dörren. Foto: Alexandra Kirr/Unsplash.

Dag 5: Mykonos

Tar bussen till Elia, en mer naturskön strand med färre turister längre bort på sydkusten. När vi vill ha det ännu lugnare knallar vi till Agrari Beach på andra sidan udden. Båda stränderna, liksom Paradise Beach, är populära bland HBTQ-resenärer. Ön är sedan mer än 50 år tillbaka en hotspot för homosexuella som är extra bra på att festa uthålligt, hårt och sent på nattklubbarna i gränderna i Mykonos stad. Jag och tonårssonen nöjer oss med en glass i den heta sommarnatten innan vi går hem och knyter oss före midnatt. På så sätt missar vi festen i gränderna som pågår hela natten.

Eftermiddags-aperitif i Mykonos stad. Foto: Per J Andersson.

Dag 6: Mykonos-Naxos

Snabbfärjan till Naxos går på ett kick (40 min, 420 kr). Men det är som att komma till annan värld. Naxos har i stort sett inget av Mykonos flärd, lyx och febriga partystämning. Dessutom kostar det mesta, inklusive hotellrummen, hälften eller en fjärdedel jämfört med på grannön i norr. Vi bor en natt på Bourgos Studios (dubbelrum för 280 kr/natt) som ligger i en trång gränd i hamnbyn Chora. En anledning till den lugnare atmosfären är att Naxos, till skillnad från Mykonos, saknar direktflyg från Europas storstäder. Även om ön har en pytteliten flygplats med reguljär trafik med små propellerplan till Aten.

Tar bussen ut till Plaka, öns finaste strand, köper cyklop i snabbköpet vid Maragas camping, snorklar i det fiskrika vattnet utanför klipporna i norra änden av stranden och äter grillad bläckfisk på taverna Paradiso.

Kykladernas trogna tjänare. Blue Star Ferries. Foto: Per J Andersson.

Dag 7: Naxos

Frukost på kafé på strandpromenaden i Chora (Naxos stad), sedan åter bussen ut till Plaka. Nu går vi längre bort längs den 5 km långa stranden som här inringas av gräsbevuxna sanddyner. Många nudister. Här ligger en av öns bästa restauranger, Petrino, där vi äter lammstek i morotssås och till efterrätt hemmagjord hasselnötsglass i skuggan under vinrankorna på uteserveringen.

På eftermiddagen tar vi en långpromenad på stranden och sedan grusvägen söderut till Mikri Vigla, en vit sandstrand med kristallklart vatten, fantastisk snorkling. Här finns ännu en av öns bästa tavernor. Men nu är vi så mätta att vi nöjer oss med en läsk och en Fix-öl, medan vi minns tidigare års besök frossande i nästintill perfekt grillad havsabborre och krämig moussaka. Buss tillbaka till stan.

Egeiska havets vackraste: Plaka Beach på Naxos. Foto: Per J Andersson.

Dag 8: Naxos-Koufonissi

Tar långsamma färjan, den anrika Express Skopelitis (80 kr, 2,5 tim), till lilla lugna ön Koufonissi. Jag vet, det finns en snabbfärja som tar 40 minuter men ibland vill man inte bara komma fram så snabbt det går. Båtresan längs Naxos västkust är ljuvlig, liksom vyerna över de andra öarna söder därom (Iraklia och Schinoussa).

Kontrasten mellan Naxos och Koufonissi är lika stor som den mellan Mykonos och Naxos. Koufonissi, som har bara 400 invånare, är som en enda stor utandning. Här finns knappt någon biltrafik, däremot Medelhavets kanske klaraste havsvatten och naturskönaste sandstränder, skyddade från nordanvind och därför också småbarnsvänliga.

Hotell Finikas vid stranden med samma namn, en kvarts promenad från hamnbyn, är en klassiker. Men de senaste åren har stil och standard uppgraderats, liksom priserna (dubbelrum 1 400 kr/natt). Ifall du vill hålla hårdare i reskassan hittar du många billiga boenden i hamnbyn.

Tamarisken på stranden vid taverna Paradiso på Naxos. Foto: Taverna Paradiso.

Dag 9: Koufonissi

Börjar dagen med att jogga runt nästan hela ön, vilket inte tar mer än en halvtimme. Går sedan till lagunerna där havet gröpt ur kalkstensklipporna så det bildats små naturliga pooler, grottor och klippformationer. Badar i naturens egen jacuzzi och promenerar sedan in till hamnbyn. På Mylos vid väderkvarnen beställer jag in meze (oliver, saltade sardiner och inlagd bläckfisk) och ouzo med isbitar medan solen går ner i havet. Tonårssonen dricker sin Greklandsfavorit: iste med citronsmak.

Utan iskaffe försmäktar man i sommarvärmen på en grekisk ö. Foto: Getty images.

Dag 10: Koufonissi-Amorgós

Tar Skopelitisfärjan till hamnbyn Aegiali (2,5 tim, 68 kr), den östliga av Amorgós två hamnbyar. Förra gången jag var här bodde jag på fina Lakki som ligger direkt intill stranden. Denna gång checkar jag in på öns finaste hotell, Aegialis Hotel & Spa (dubbelrum från 1 400 kr/natt) som ligger på kullen ovanför och drivs av systern till kvinnan som startade Lakki. Fantastisk utsikt över viken, hamnen och stranden. Schyst spa med ångbastu, frukostbuffé som smakar Grekland och en skön saltvattenspool. 

Middag på Amorgalos, hamnkaféet närmast färjepiren som drivs av vagabonden Christos och som blivit en av byns bästa restauranger med innovativa fisk- och kötträtter. Här kan man också hänga länge med en flaska öl och prat med bordsgrannarna. 

Agia Anna på Amorgós. Stranden med det klara vattnet nedanför klippväggen med klostret. Foto: Per J Andersson.

Dag 11: Amorgós

Promenerar ner till lugna och avskilda Levrosso-stranden i viken bortom Aegiali för morgondopp. Efter frukosten en vandring på de gamla åsnestigarna upp till de andra två vitkalkade byarna i dalen, Tholaria och Langada.

I Langada äter jag giovetsi (långkokt kött i kanelsmakande tomatsås med risonipasta) och sonen pastitio (makaronipudding med köttfärs) på Niko’s Taverna med utsikt över hamnen. Sedan handlar vi tvålar och oljor med essenser från hälsosamma örter på Iama Herbs på andra sidan gränden som drivs av Vangelis, som är brorsa med Niko som äger tavernan. Hade vi velat hade vi kunnat boka en avslappnande oljemassage, men Vangelis tar oss istället med till taverna Loudaros, som ligger i en trång tvärgränd. Som ofta varma sommarkvällar är det livemusik ikväll i form av grekisk blues, rebetika, så underbart vemodig, sorgsen och vacker.

Vindlande gränder i Chora på Amorgós. Foto: Johnny Africa/Unsplash.

Dag 12: Amorgós

Hyr en liten bil från FM Rent a Car i Aegiali och kör till Chora, huvudbyn, som ligger uppe på berget mitt på ön. Går runt i gränderna och njuter av lugnet, skönheten, tystnaden. Lunch på taverna Photodótes (träkolsgrillade sardiner, friterade zucchinibollar och ugnsgratinerade auberginer) innan vi kör vidare till Agia Anna-stranden nedanför Panagia Hozoviotissa-klostret (öppet för besök 8.30–13.00 och 17.00–19.00, klädkoden lyder inga kortbyxor eller korta kjolar) som hänger som ett svalbo på bergväggen på öns sydkust. Klapperstensstranden är pytteliten, men populär för sitt dramatiska läge nedanför en bergvägg. Och vattnet? Klarare än mineralvatten. Glöm inte cyklopet! 

Kör vidare till öns västra udde för att vandra ner till Liverioviken där det rostiga vraket av fraktskeppet Olympia sedan 1980 ligger med halvt sjunken grav slagsida. Vi är inte ensamma. Vi har sällskap av flera fransmän som också vallfärdar till viken för att spana in det ikoniska vraket som förekommer i Luc Bessons kultfilm Det stora blå. Flera av filmens scener är inspelade på Amorgós. 

Därefter en öns specialitet fava (typ hummus, fast på gula ärter) på Le Grand Blue, kaféet med de blå fönsterluckorna i öns andra hamn, Katapola, som varje kväll sedan slutet av 80-talet visar Luc Bessons film. 

Choriatiki salata. Eller grekisk sallad, som turisten säger. Foto: Getty images.
Typiskt kykladisk by: Chora på Amorgós. Foto: Johnny Africa/Unsplash.

Dag 13: Amorgós-Pireus-Aten

Tar tidiga morgonfärjan tillbaka hela vägen till Pireus (8 tim, 320 kr). Tunnelbanan upp till Monastiraki och checkar in på fina Attalos Hotel på Athinas-gatan (dubbelrum från 990 kr/natt). Besöker saluhallen som ligger intill och köper torkade örter, lagrad ost, olivolja och ouzo att ta med hem. Middag på mysiga taverna Platanos nära antika Vindarnas torn och Romerska agoran. Sitter på det lilla bilfria torget under platanens skuggande grenar och njuter av ställets traditionella rätter och kalla vita vin på karaff. Den ugnsgratinerade kycklingen med citron och timjan är en höjdare. Känns som om man inte är i en mångmiljonstad, utan tillbaka på en av öarna i Egeiska havet. 

Frukost i Aegiali på Amorgós. Foto: Per J Andersson.

Dag 14: Aten

Passar på att besöka Museum of Cycladic Art med sina rymdlika flertusenåriga statyer som står på tå, har spadformade huvuden och saknar ögon, näsa och mun. Tänker att de kanske var besökare från yttre rymden som landade med sitt ufo på Amorgós för 4 000 år sedan och blev avbildade så fint av de konstnärliga öborna. Frappé (iskaffe) på mitt favoritkafé, livliga Dióskouroi på gågatan Adrianou i Monastiraki. Tonårssonen handlar efter fikat några skjortor i kvarterets ständigt pågående loppmarknad. Sedan tar vi tunnelbanan från station Monastiraki för att flyga hem. 

Nästa år, bestämmer jag och sonen när vi sitter på tunnelbanan, ska vi ta tåget hela vägen ner till Aten via Alperna och Milano! 

Solnedgångsbesök på Akropolis med utsikt mot Lykabettos. Foto: Per J Andersson.

Text: Per J Andersson • 2022-06-24
GreklandBåtresorGuide

Scroll to Top