Annons
Annons

869602.jpg

Restips

Het tid för Palma

Förr var Palma en parentes. Mallorcas resmål hette Palma Nova och Magaluf. Men någonting har hänt. Nya chica barer, trendiga restauranger och spännande områden har gjort Mallorcas huvudstad till ett hett weekendresmål.

Text: • 2006-06-19 Uppdaterad 2006-06-19

Genom en solkig vindruta darrar och dallrar Palma de Mallorca i fjärran. Trafiken vid Palmabuktens flerfiliga aorta flyter som en seg massa mellan het asfalt och ändlös blåhet. De bastanta dadelpalmerna vid Passeig Maritim tycks vara de enda som kan uppbåda energi nog för att stå rakt upp i eftermiddagsvärmen, allt annat satsar på behagligare horisontalläge: fiskare, hundar och affärsinnehavare. Vi stannar vid ett rödljus. Blir stående länge och puttrar i hettan. Det luktar hav, varma bildäck och min taxichaufförs tunga rakvatten.
– Very, very hot! säger chauffören på knackig engelska och torkar sig om pannan.

TAXIN BROMSAR IN framför en låg byggnad några tiotals meter från det nybyggda Moderna museet, Es Baluard, inklämt i stadsmuren mellan Santa Catalina- och Sa Llotja-området. Med en hostning stannar den risiga bilmotorn. Stans magnifika katedral kikar på mig genom en allé av spretiga palmer och gatlyktor som kunde vara tagna ur ett dimmigt 1800-tals London.
Chauffören kliver ur och gestikulerar först åt ena hållet, sedan åt andra.
– Santa Catalina här! Stan där!
Santa Catalina är Palmas nya hot-spot. Arkitektplanerade barer, kaféer och restauranger har de senaste åren höjt trendfaktorn för detta förvisso mysiga, men annars tämligen anonyma bostadsområde. Mitt hotell balanserar mellan Santa Catalina och turistpopulära Sa Llotja. Checkar in och tar en snabb dusch. Jeans och skjorta blir till shorts och t-shirt. När jag kliver ut på gatan igen har mitt hår redan hunnit torkat i värmen.
– Santa Catalina är ungefär som Haga i Göteborg eller Södermalm i Stockholm, säger Camilla Gavik-Nachmansson på bred göteborgska när hon häller upp Coca-Cola i ett repigt glas framför mig.
Isbitarna sprakar och knäpper när den kolsyrade läsken träffar dem.
I sju år har Camilla och hennes man Bertil drivit kafé mitt emot Santa Catalinas saluhall. Det rosa kaféet utan något egentligt namn har blivit en given mötesplats för exilsvenskar och infödda mallorcaner sugna på kaffe, macka och snack om ditt och datt.
Bertil stannar till vid mitt bord när han hör att vi pratar om Santa Catalina. Han river sig i det gråsprängda skägget.
– Lägenhetspriserna har gått upp rejält de senaste åren och det har kommit många nya barer och kaféer. Har du varit på den nya baren här borta? Han pekar i riktning mot mitt hotell och vänder sig mot glasdisken dit Camilla försvunnit för att göra i ordning två kaffe latte. Kaffemaskinen tjuter högljutt och vresigt när hon skummar mjölken.
– Camilla! Camilla!! Vad heter baren här borta, den nya?
– Idem! Gööörsnygg! Du måste gå dit och kika.

DE TVÅ KOPPARNA med kaffe landar med ett pling på glasbardisken. I samma stund kliver en man med håret på ända in genom den öppna dörren. Solen kastar vassa strålar efter honom. Rösten är hög, men leendet stort.
– Jävla Frölunda!
Ishockeymatcher, grannens bilproblem och diverse krämpor avhandlas över “svenskt” kaffe och svensk-spanska ostmackor som svettas i eftermiddagsvärmen.
– Gå och ta blodtrycket på apoteket och säg att du vill ha lite tabletter för att du är tjong tjong i la cavesa, säger Camilla innan mannen försvinner ut till den minimala uteserveringen på trottoaren.
Hårda verbala puckar studsar snart mellan de andra stammisarna som precis anlänt.
Camillas och Bertils kafé är en exportsuccé. Förutom gott kaffe är det förstås hjärtligheten som gör det. Och läget – mitt i epicentrum av ett allt hippare Santa Catalina.
Camilla och Bertil är långt ifrån de enda svenskar som slagit rot i den mallorcanska myllan. I Palma bor omkring 1 500 svenskar. En del har satsat på att driva hotell, barer, kaféer och restauranger. Andra är anställda på internetföretag, mäklarfirmor och callcenters. Många är förstås pensionärer. Men dessa märks till min förvåning inte särskilt mycket. Palma känns knappt ens medelålders. Moderna, minimalistiska barer och strama designhotell är mer regel än undantag. Här finns sena loungebarer och systerklubbar till högljudda Ibizafavoriter.
Livet efter tolv är synnerligen väl utvecklat för en stad med bara 360 000 invånare. Många liknar Palma vid ett mini-Barcelona, men liknelsen gör inte riktigt stan rättvisa. Palma är lite renare, lite lugnare och lite trevligare. En stad att njuta av, vår som höst, sommar som vinter, för ung som gammal.

DET ÄR ÖVER 40 ÅR sedan det första charterflyget landade på Son Sant Joan, åtta kilometer öster om Palma. Mycket har hänt sedan dess. Allteftersom höghuskomplex, charterfylla och engelska menyer blivit vardagsmat på barfotaorterna runt omkring på ön kom Palma att växa åt ett annat håll. Palma blev en trendmedveten och stilsäker stad. Balansgången mellan gammalt och nytt har inte alltid varit lätt, men ändå lyckad. Byggandet av det modernistiska Es Baluard-museet är kanske det yttersta tecknet på hur trendmedvetet Palma har kommit att bli – och hur trendmedveten stan vill vara. Både myndigheter och Palmesanos har värnat om stan. Ingen vill att den ska gå samma charmlösa öde till mötes som Palmabuktens Ù?vriga turistorter.
Idem möter med lågmäld jazz och en orgie i syndigt rött. Röda plyschsoffor och röda gardiner. Röda pallar och röda värmeljuslyktor. Till och med frukten är röd. Äpplena som ligger i ett fat på bardisken ser ut som om de nyss var plockade från Edens lustgård. Längre in i lokalen täcker modernistiska, erotiska målningar väggarna.
Sensuellt och vackert, inte billigt och porrigt.
Bakom bardisken står ägarinnan Eva Santos,
en kvinna i 30–35-årsåldern.
– Jag är egentligen från Madrid, men har bott
i Palma i 10 år. Baren är precis nyöppnad och drivs av mig och min pojkvän.
En man sticker ut huvudet genom de tunga draperierna bakom baren och nickar kort åt oss. En svag doft av kaffe blir hängande i luften.
– Santa Catalina är Palmabornas område.
Sa Llotja och centrum är så turistigt. Här
finns många bra restauranger och området lever upp på kvällen. Jag gillar det.
Jag beställer en öl. Den kostar 3,50 euro, 33 kronor. Än så länge kostar inte trendigheten skjortan.

UTANFÖR IDEM har Santa Catalina gått mot kväll och cikadors trygga surrande. Gatlyktor tänds allteftersom mörkret sluter sig tätare kring stad och hav. Långt borta, i Palma centrum, ser jag stans katedral trona i ett starkt strålkastarljus.
Stans centrum är förvisso turistifierat, men inte så det stör särskilt mycket. Kanske är det annorlunda i juli och augusti, men inte nu i oktober. Nu är här behagligt stilla. Vi vandrar längs med Passeig Maritim, passerar Moderna museet och går rakt mot katedralen. Några vältrimmade bilar med motorer på högvarv blir till röda streck i natten. På en parkbänk kysser ett ungt par varandra. Några tiotals meter från dem ligger havet inbäddat i kvällens varma mörker.
Katedralen, La Seu, är en av Mallorcas främsta sevärdheter. Namnet La Seu är katalanska och betyder ungefär “det överdådiga skeppet anlagt vid hamnen”. När kung Jaume I var ute till havs hamnade han i mitten av en rasande storm. Skeppet började ta in vatten och när det såg som mörkast ut bad han för sitt liv och lovade att bygga en storslagen kyrka till jungfru Marias ära om han överlevde. Det gjorde han – överlevde alltså. Kyrkan påbörjades dock aldrig under hans livstid, utan det kom bli att hans son, Jaume II, som påbörjade den år 1306. Den storslagna katedralen stod klar först 300 år senare, i början på 1600-talet.
Ett av katedralens 32 fönster är nästan 100 kvadratmeter stort, ihoppusslat av 1 236 olikfärgade glasrutor.

VID KATEDRALENS vackra grannbyggnad, Palau de l’Almudaina, svänger vi upp på gatan Conquistador. När jag trilskas med slutartiden för att föreviga Palau de l’Almudainas stilfulla blandning av morisk och gotisk arkitektur knuffas jag bryskt åt sidan.
– Cuidado! Akta dig!
En hästdroska kommer som skjuten ur mörkret och försvinner tre klickar hästbajs lättare.
Conquistador övergår i Santo Domingo och så småningom Plaça Cort, där Palmas pampiga renässansstadshus i nougatfärgad sten vakar över turister och ett kafékantat kullerstenstorg med knotiga olivträd. Palmas huvudtorg Plaça Major kommer en gatusnutt senare och med ett skralare utseende. Ett rektangulärt torg med en gul byggnad dekorerad med Hulkengröna träbalkongdörrar och spensliga järnbalkonger. I mitten av torget står en mimartist i matchande grönfärg och gör grimaser åt förbipasserande. Åt dem som skänker honom pengar ger han fingret och ler, åt dem som tar fotografier utan att lägga pengar gör han likadant, fast med en något buttrare uppsyn.
Norrut från Plaça Major, bakom ryggen på gatuartisten, snirklar sig bilfria gågator mellan stolta renässanshus och lika stolta, men avsevärt modernare klädboutiquer i glas och borstat stål. I upplysta skyltfönster står dyra brudklänningar, de senaste designerjeansen och färgglada klockor. Palma har det mesta i shoppingväg, från exklusiva märkesbutiker till billigare, internationella varuhuskedjor. Vid just Plaça Major, i ena hörnet, ska det finnas en italiensk skobutik, där äkta makar och pojkvänner kan dricka vin medan deras kvinnor shoppar skor en våning ner. Konceptet låter lysande, men butiken går inte att finna. Går två, tre varv runt det stora torget, men njet, ingen skobutik. Bara en knäpp, grön gubbe som gör fingret åt allt och alla.

SANTA CATALINA. Svensk gå-och-lägga-sig-tid är spansk middagstid. I mina prassliga shoppingpåsar ligger ett par italienska skinnskor och några t-shirts. På Calle Fabrica 23 kliver en barnfamilj ut från en restaurang. Några steg ut i den ljumma natten lägger mannen varsamt sin arm om sin frus axlar. Han viskar något i hennes öra. Hon skrattar. Runt omkring dem surrar och stojar barnen likt flugor runt ett hästöga en varm sommardag. Familjen går i sakta mak nedför gatan. Snart har de försvunnit i mörkret. Gatan de går på är Santa Catalinas restaurangstråk. Restaurangen de just besökt är en av områdets bästa.
Mat är viktigt i Palma. Att äta ute är en del av vardagslunket och inget som enbart är reserverat för helger och högtider. Den mallorcanska maten har sitt ursprung i det relativt enkla, men utsökta bondeköket: sobrasadas, kryddstarka korvar, codornices emborrachados, ugnsbakade vaktlar, berenjenas rellenas, fyllda auberginer …
Många av de lite finare restaurangerna har det mallorcanska köket som bas och använder sig varsamt av andra mattraditioner för att skapa ett nueva cocina av ena eller andra slaget. Resultat är ofta väldigt lyckat, som på restaurang Fabrica 23.
På en parallellgata till Calle Fabrica är det fest. Högljudd musik strömmar ut från en liten lokal belägen några trappsteg ner från gatuplan. En kraftig man i skjorta och tjock cigarr vinkar dit mig. När han öppnar munnen strömmar fyllig cigarrök upp mot den stjärnklara himlen.
– Vi öppnar ett nytt kafé! Bienvenido!

FÖR ATT INTE slå i huvudet i dörrkarmen blir jag tvungen att böja mig när jag tar steget ner i kaféet. Lokalen luktar fortfarande målarfärg. På bardisken står vitlöksmarinerade oliver, skinka, croquetas och brickor med polerade glas. Servitörer i vita skjortor fyller på där maten är slut och visar med öppna händer att det är bara att ta för sig. I köket skymtar en svettig kock. Temperaturen är hög, såväl mänskligt och kvicksilvermässigt.
Jag fyller en tallrik med pikanta tapas.
Musiken skruvas ner. Mannen med cigarren höjer en drink mot taket och börjar sjunga med allt för vad hans basröst håller. Han sjunger på baskiska.
– Chefen är från Baskien, skrattar underhuggaren Maika och räcker mig ett glas sprittande cava.

ALLA JAG TRÄFFAR under min weekend tycks inflyttade till Palma. Eller så stannade de helt enkelt kvar den där första gången de kom hit. Skippade färjan eller flyget hem. Gick till jÙ?rnaffären i stället, kÙ�pte spik och hammare, inhandlade lite möbler och den katalanska motsvarigheten till Bonniers stora kokbok. Vips! Ett eget kafé, en egen bar, en egen restaurang. Just så växte Santa Catalina fram. Och just så fortsätter Santa Catalina att växa.


Text: • 2006-06-19
RestipsSpanienMallorca

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top