Tåget till Riksgränsen för skidresa de luxe

Gräddvita fjälltoppar breder ut sig längs horisonten. Himlen är molnfri och vi har hunnit en bra bit upp på 1 500 meter höga Vassitjåkka, vars topp är målet för dagen. Likt en kamelkara­ van i grälla goretexkläder hasar vi oss långsamt upp längs den branta bergssidan. Det är första gången jag testar turskidåkning, och när jag väl fått kläm på hur bindningarna fungerar och spänt på de långa stighudarna som gör att man kan klättra uppför så är det ganska enkelt, även om det inte går snabbt. Lite som att vandra, fast på skidor.

– Hörni, jäkligt bra jobbat. Nu har vi gått den tuffaste biten på den här turen. Det är en bit kvar till själva toppen men vi har tagit merparten av höjdmetrarna, säger vår guide Robert Gustafs­ son som med trygg hand leder oss vidare mot toppen.

En tågvissla ljuder mellan bergstopparna och långt därnere kommer ett tåg rusande ut ur en tunnel. Pärlbandet av vagnar fullastade med svart järnmalm tycks aldrig ta slut. Järnvägen som fraktar malm från gruvorna i Kiruna till hamnar­na i Narvik och Luleå invigdes under början av förra seklet och var den första järnvägssträckan i Sverige som elektrifierades.

Vi anlände själv på samma spår dagen innan, men då med ett vanligt passagerartåg. Att hoppa på tåget på Stockholms Central och 18 timmar senare kliva av i detta avlägsna hörn av den svenska fjällvärlden är ett äventyr i sig. Tvärt­ emot vad man kan tro blir det inte långtråkigt. Sista biten från Torneträsk fram till Riksgrän­sen har med rätta utnämnts till en av världens vackraste tågsträckor.

Vi har kommit hit för en toppturshelg på Nieh­ku Mountain Villa. Den prisbelönta skilodgen har snabbt blivit en snackis bland skidintressera­de resenärer världen över. Mindre än ett år efter att de öppnat portarna fick Niehku ett prestige­fyllt pris av självaste Unesco för sättet som de har ”kombinerat kultur och konstnärlighet med kommersiella intressen”. Och tidigare i år utsågs de till Årets destination i svenska Elle Deco Design Awards.

– Det var nästan surrealistiskt, ena dagen står man här uppe med en trasig helikopter och försöker få den dagliga verksamheten att gå ihop och så helt plötsligt så ska man åka till Paris för att ta emot ett pris för världens bästa hotelldesign! Så nej, det var verkligen inget vi hade förväntat oss men såklart väldigt kul, säger Niehkus grundare Jossi Lindblom ödmjukt när jag möter honom lite senare.

Han är en rödskäggig före detta skibum som i sitt arbete som bergsguide har lotsat pengastinna äventyrare uppför bergsmassiv i hela världen. Det var för att tillfredsställa denna lite mer kräs­na målgrupp som tanken att starta fjällhotellet i Riksgränsen startade.

– Riksgränsens stora dragplåster är naturen och skidåkningen, där är det verkligen världs­klass. Däremot har utbudet och standarden på mat och boende alltid varit lite mer påvert. Vi ville bygga ett ställe dit vi själva skulle vilja åka på semester, så kraven var ganska högt ställda, säger Jossi Lindblom.

• 

• 

I jobbet som bergsguide har Jossi sett ett och annat skidhotell, både bra och dåliga, så han visste vad han letade efter. Och trots att han åkt skidor och jobbat i allt från Himalaya till Sibiri­en och Kaukasus så har Riksgränsen alltid varit ett andra hem, ända sedan han växte upp i byn Vittangi utanför Kiruna.

– Det var hit man åkte på alla lov och skol­resor, så det ligger varmt om hjärtat, det är mina hemmafjäll, säger han.

I slutet av tonåren flyttade Jossi till Riksgrän­sen för att jobba – och åka skidor förstås. Efter att ha utbildat sig till bergsguide i Chamonix fortsatte han att återvända varje vår till ”Grän­sen”, nu med sina egna stamkunder som han guidade på fjället.

Det var under en sådan resa som tanken på att starta en skilodge i Riksgränsen kom på tal, och den lite galna idén att bygga den på ruinerna av de gamla lokstallarna, ett K­-märkt industri­minne från tiden kring förra sekelskiftet då området sjöd av aktivitet. Riksgränsens station var faktiskt Sveriges största järnvägsstation ända fram till 1920.

– Under en middag med några av stamgäster­na började vi snacka om ruinen av lokstallarna, den har alltid stått här och det är en häftig plats. Vi började svamla om att köpa den och bygga ett hotell där. Det var ingen som tog det riktigt på allvar. Men så började vi ändå rota i det, bara för att …

Det tog fem år från den där middagen till dess att Niehku Mountain Villa öppnade dörrarna. Sedan dess har det bara snurrat på. Uppmärk­samheten från när och fjärran visar att de har hittat en tydlig nisch bland folk som gillar skid­åkning och vildmarksliv men inte är så sugna på att bo i en enkel stuga eller ett vandrarhem.

Istället för att satsa på vild afterski och pjäx­ dans så har Niehku strävat efter att höja den kulinariska ribban i den lilla skidorten. Efter en dag i pisten erbjuds 5-­rättersmiddagar med fokus på norrländska specialiteter. Röding, ren­ kött, fjällko, löjrom … men också torsk och andra havsfiskar – Atlanten ligger trots allt bara ett par mil bort vid norska Narvik. Smöret kärnar man själv och färskost och gräddfil hämtas från ett gårdsmejeri i byn Vuollerim. Genom det genom­ skinliga golvet i den stora matsalen skymtar en välfylld vinkällare med flaskor som handplockats av hotellets sommelier.

Köksmästaren Ragnar Martinsson har en dialekt som avslöjar att han inte är från den övre delen av landet. Men efter sju säsonger i Riks­gränsen så trivs han i den nordliga avkroken. Trots att han inte har något intresse för alpina sporter.

– De flesta som jobbar här gillar att åka skidor, och passar på att ta ett par åk så fort de är lediga, men inte jag. Istället läser jag böcker och pro­menerar. Under sommaren samlar jag växter till köket. Fjällkvanne, björklöv, ängssyra, hjortron och rölleka. Riksgränsen är en unik plats som inte så många i Sverige känner till, säger Ragnar medan han fortsätter med förberedelserna inför dagens middag.

• 

• 

För att förlänga säsongen har Niehku satsat på vandringsturism under sommar och höst. Vintern är intensiv men kort. Som tur är kan man tack vare läget ovanför Polcirkeln åka skidor nästan dygnet runt, åtminstone under senare delen av våren, ytterligare en aspekt som gör skidåkningen här uppe unik. Med toppturer och heliskiing som en del av konceptet är de inte heller beroende av att liftarna har öppet och förfogar över ett stort område som sträcker sig ända bort till norska kusten. Man kan helt enkelt ta sig dit där det är bäst väder och råder bäst snöförhållanden för dagen.

Tillbaka till berget Vassitjåkka, där vi nu börjar närma oss toppen. På ett par partier med risk för laviner uppmanas vi att gå i grupper om tre och tre. Guiden Robert Gustafsson vinkar när det är klart för nästa grupp att börja gå.

– Det finns ett ordspråk som lyder ”Följ rygg, var trygg”. Så länge man går uppe på en bergs­ rygg kan man aldrig råka ut för en lavin.

Robert vet vad han pratar om. Han har vistats i dessa miljöer hela sitt liv och vet hur viktigt det är att känna till terrängen och vara försiktig. Han pekar mot ett stort berg rakt västerut på den norska sidan

– Där borta skulle jag göra en topptur med en kompis när vi plötsligt fick en stor lavin över oss. Min lavinsändare gick sönder i lavinen, men som tur var såg min kompis någonting som stack upp så han kunde gräva upp mig. Men sen tog det lång tid innan helikoptern kunde komma så jag låg där i 4–5 timmar, helt utan kläder, eftersom de hade skavts av när jag hamnade i lavinen. Först dagen efter vaknade jag upp på sjukhuset. Så jag fick känna på vad livet på fjället kan inne­bära, säger han.

Uppe på toppen är det blåsigt och man blir snabbt kall. Vi äter en snabb lunch och njuter av känslan av att ha tagit oss uppför det höga berget helt för egen maskin. Det gör att det känns ännu lyxigare att spänna av stighudarna och njuta av efterrätten – utförsåkningen. Den tunna och hårda skaren är ganska svår att åka på, men åkningen i den opistade terräng­en ger en skön rush av adrenalin. Vi faller som käglor i snön, under höga skratt.

Resa hit

Vy har nattåg som kör direkt mellan Stockholm och Riks- gränsen. Tåget avgår på kvällen, och vid lunch nästa dag är man framme i Riksgränsen. Flyg går via Kiruna varifrån man fortsätter med transfer med buss, hyrbil eller taxi. Resan mellan Kiruna och Riksgränsen tar ca 1,5–2 timmar.

Boende

Vi bodde på Niehku Mountain Villa som ligger ett par hundra meter från tågstationen. En 3-dagarshelg på Niehku med toppturer och offpiståkning i mars kostar 15 500 kr per person och inkluderar frukost, lunch och 5-rättersmiddag. I priset ingår guidade toppturer, säkerhetsutrustning, liftkort med mera. Det finns även möjlighet att låna skidor på hotellet. Senare under våren startar heliskiing-säsongen. Ett upplägg med 3 dagars helikopterskidåkning och helpension på hotellet kostar ca 46 000 kr per person.

Om man bara vill bo på hotellet och göra utflykter på egen hand så kostar en natt ca 4 000 kr per rum, inklusive frukost och entré till bastun. Läs mer om olika typer av paket på niehku.com.

Historia

Riksgränsens historia som samhälle startar med invigningen av Malmbanan mellan Kiruna och Narvik 1903. 1928 startades en turiststation och Riksgränsen blev känd som Sveriges nordligaste skidort. Först 1982 byggdes en bilväg till Riksgränsen, fram till dess var tåg det enda sättet att ta sig hit. Idag finns här ett femtiotal åretruntboende.

---

Text: Fredrik Brändström • 2021-12-17
Sverige • Mat och dryck • Vinterresa