Edward Blom: ”I Berlin blir jag mig själv”

 Du har besökt Berlin regelbundet sedan 1980-talet, vad är det med staden som gör den så beroendeframkallande?

– Berlin var ju enormt speciell under delningen. Den stenhårda gränsbevakningen och polisstaten i Östberlin och kontrasten Västberlin, med sin överdrivna kommers och glitter på de centrala nöjes- och affärsgatorna. Den östra sidan var länge sig lik sedan 1930-talet, att åka dit var som en historieresa. Och så finns Berlinarnas speciella humor och mentalitet.

Läs mer: Tågluffa till Berlin – en resa för bokälskare

Visst var du där när muren föll 1989, hur var det?

– Jag bodde i Tyskland det året, så fort jag hörde nyheten om att de börjat släppa igenom folk utan kontroll i övergångarna i Berlin så rafsade jag ner några kläder i en liten axelremsväska och åkte dit på studs. Det var fantastiskt. Jag skrev dagbok hela tiden och försökte få publicerat i svenska tidningar. En kväll hade det spritts ut att övergången mitt i Brandenburger Tor skulle öppnas. Jag tillbringade nästan hela natten där, tillsammans med representanter från all värdens massmedia, hundratals journalister och teve-reportrar med satellitantenner, stora kameror och pappersblock. Det kändes verkligen som att jag befann mig i världens absoluta centrum, på precis den platsen dit just då allas uppmärksamhet riktades. 

– Det var en sådan otrolig lycka i luften, som om världen tagit en ny vändning och nu skulle allting bli bra. För evigt. Den känslan levde kvar i flera år. Innan världspolitiken åter gick åt helvete. 

Läs mer: Berlin för nybörjaren – 16 tips för en maxad resa

Hur skulle du säga att staden har förändrats sedan dess?

– För det första har all obebyggd mark längs med muren och Östtysklands säkerhetszon bebyggts. Det är ju inte så roligt arkitektoniskt. Men i övrigt är förändringen mest positiv. I DDR tilläts förr bara tre olika färger för privata hus, samtliga i grå-brun-beiga nyanser. Kulhålen efter kriget fanns kvar i varenda fasad. Utbudet i butiker var magert. Men framförallt var folk så oerhört förtryckta av statsapparaten. Det var ju fantastiskt att se allt detta befriat och uppfräschat. Samtidigt älskade jag att så mycket var bevarat från förkrigstiden i DDR, att det inte var stora reklamskyltar och tingeltangel överallt, man kunde ha fått behålla lite mer av det.  

– Sedan blev ju Berlin väldigt hippt för 10–15 år sedan och det började flytta dit folk från till exempel USA och Sverige. Alla trendtidningar skrev om hajpen, men Berlin själv tog den med ro. 

Läs mer: 5 unika och udda upplevelser i Berlin

Vilka områden eller stadsdelar står på favoritlistan och varför?

– Jag gillar hela Berlin. Naturligtvis det nygamla Mitte och Prenzlauer Berg, men även gamla väst-centrum kring gamla Berliner-Zoo-stationen, runt Kudamm och Kadewe. Pankow där jag bodde första gången i Berlin, Tiergarten, Charlottenburg, Kreuzberg… det finns så mycket. Berlin är en stad att gå i. Ingen annanstans går jag så långa sträckor under en dag. Man tar en korv i ett stånd, sätter sig på en Eckkneipe (lokal pub i ett gathörn, reds anm.) och tittar på någon sevärdhet.

– Jag är ingen kartmänniska, så jag hamnar i samtliga stadsdelar utan att bry mig om i vilken jag är. Mitt råd är att man inte bara ska hålla sig inom en viss stadsdel utan låta sig överraskas.

För dig som älskar mat, vad har Berlin att erbjuda när det gäller mat och dryck? 

– Egentligen är det ingen kulinarisk kost utan mer husmanskost som gör en varm om hjärtat. Comfort food, som amerikanarna kallar det. Korvarna är dock högklassiga och man borde prova Gefillte fisch eller någon annan mat från det judiska Berlin. Sedan finns förstås hela världens toppkök på plats. Jag har ätit på väldigt bra turkiska restauranger och på enstaka eleganta, moderna ställen. Man kan absolut åka till Berlin för gourmetuppleveler, men när jag är där söker jag annat. 

Går du fortfarande in på närmsta bar och beställer en Sidecar?

– Haha, var har du snappat upp det? Det var min standardbeställning när jag gick in på barer som student, en klassisk 20-talscocktail som verkligen inte är att förakta. Men det har blivit många favoritdrycker efter det. I Berlin dricker jag mycket öl, en del vin och en cocktail om jag råkar hamna på en bra bar. En dekadent Kaisercup (fruktdrink med champagne, reds anm) på lyxiga Hotel Adlon har blivit något av en tradition för mig efter att jag fått bo där i tjänsten några gånger.

Vad bör man inte missa som förstagångsbesökare?

– Museerna. Det finns ju fantastiska samlingar på Pergamonmuseet och de andra museerna på Museuminsel (även kallad ”Museiön, med fem statliga museer, reds anm), som man kan tillbringa dagar på. Men även DDR-Museum, där man får se hur vardagslivet i DDR faktiskt såg ut. Och kneiperna, de berlinska pubarna.

– Sen finns förstås lyxvaruhuset KaDeWe, som visserligen gått i konkurs men tycks överleva ändå och alltid är värt ett besök. Champagnebaren där man kan äta ostron, spritavdelningen och den lite billigare restaurangen högst upp, liksom den bayerska hörnan, kan rekommenderas. 

– Den historiska judiska kyrkogården är också ett måste. Här ligger alla gravar sedan tiden för förintelsen. 130 000 judar var hemmahörande i Berlin, fyra procent av befolkningen.

Åker du fortfarande gärna tåg när du besöker Tyskland?

– Jag älskar tåg över allt annat, särskilt på den tiden när tågen hade kupéer så man började prata med andra. Idag blir det ganska sällan tåg. Men jag har åkt till eller från den nya centralstationen i Berlin några gånger. Senast var förra året när jag var på semester med familjen, först i Prag och sedan i Berlin. Vi åkte den underbara tågsträckan längs med Elbe då alla fruktträden blommade. De hade ännu gamla vagnar med gammaldags restaurangvagnar. Där satt vi hela resan, åt trerätters lunch med färsktappad pilsner från fat och såg hela landskapet och alla städerna åka förbi. Ett fantastiskt sätt att resa.

När du kommer hem och packar upp, vad är det du saknar mest från Berlin?

– Känslan, det avspända. Storleken som gör att man kan gå och gå utan att någonsin komma ut ur den egentliga staden. Öppenheten, lättheten att prata med främlingar, möjligheten att få en kaffe eller öl var som helst, när som helst. Det finns även en sorts enkelhet kvar om man jämför med andra stora huvudstäder och det känns som om man hamnat i en annan tidsperiod, eller har hamnat i en förtrollad värld. Berlin tar över en, förvandlar en på något vis till en delvis annan människa. Kanske Berlin helt enkelt förvandlar en till sig själv.