CHINCHIN ÄR 53 ÅR och bor i ett hus på ön Penang på Malaysias västkust. Hon jobbar som fysiklärare på gymnasiet, har en man och tre barn, en glad dalmatiner på bakgården – och en backpacker i vardagsrummet. Det är jag det. Jag flyttade in igår kväll.
Någon gång tidigt i morse smög hon ut, när jag fortfarande sov gott på madrassen mellan pianot och fläkten. Hennes 17-åriga dotter tog sig lika ljudlöst iväg när jag var i badrummet, och resten av familjen är bortrest.
Kvar är bara jag, hunden, en kopp kaffe och ett långsamt uppvaknande. Jag måste gnugga sömnen ur ögonen och försöka fatta vad som hänt. Igår bodde jag på ett vanligt budgethotell på en av backpackergatorna i George Town, och nu sitter jag i ett flott villakvarter på norra sidan av ön och har fått en handduk, lakan, mängder av mat och en ny mamma. Hur det gick till? Förklaringen heter couchsurfing.
JAG HADE JU HÖRT TALAS OM DET, läst om det, noterat att det existerade. Men inte förrän för ett par dagar sedan fick jag tummen ur och registrerade mig på hemsidan. Konceptet är enkelt: har du en soffa, eller kanske till och med en extra madrass? Gillar du att träffa folk från andra länder? Skulle du vilja ge gratis tak över huvudet åt en
resenär, eller är du den där resenären som skulle vilja bli inbjuden till någons hem? Välkommen in i gänget!
Det tog två timmar, sedan fick jag mitt första meddelande. Det var från Chinchin. Hon skulle ha månkaksfest, en tradition som firas en gång om året, med kakor och lyktparader under en klar fullmåne. Vanligtvis brukar det vara en familjeangelägenhet, men med större delen av familjen på annat håll passade Chinchin på att bjuda in sin andra familj: soffsurfarna.
Där var Penangindiern med det bullrande skrattet, tai chi-läraren som aldrig stod still, tysken som cyklat runt halva jorden på fjorton månader, kinesen som åkt raka vägen hit från flygplatsen, italienskan som just checkat ut från sjukhuset efter ett otäckt möte med en brännmanet och den amerikanske bröllopsfotografen som flögs över till Malaysia för ett uppdrag, blev kär i brudens bästa väninna, gifte sig, och blev kvar.
Bordet i trädgården dignade av indisk dal, kinesisk nudelsoppa, nötfyllda malajpannkakor, frukt, godis och runda, gyllenbruna månkakor. Ovanför oss hängde papperslyktorna, som spred ett milt sken över uteplatsen tills blixtar och åska tog över.
STRAX EFTER MIDNATT var det bara jag och Chinchin kvar. Vi matade dalmatinern med nudelresterna, tvättmaskinen med mina lortiga kläder och oss själva med den sista månkakan.
”Tack”, sa jag för femtioelfte gången, och Chinchin skrattade gott. ”Åh, oroa dig inte, du kommer att bjuda igen en annan gång, även om det kanske blir till någon annan än mig. Det är så det funkar, så sprids gästvänligheten över världen”. Jag tänkte att jag skulle vilja vara lite mer som hon. En sådan som ställer upp dörren på vid gavel och säger ”kom tillbaka imorgon, så lagar vi currygryta ihop!”. Det gjorde hon nämligen, Chinchin.
Så ikväll ses vi igen, i huset på norra sidan ön. En till kväll på Penang, en till kväll med soffsurfarna.
Mera rester till dalmatinern och mera kärlek till oss alla.
3 organisationer för hemma-hos-boende:
Couchsurfing
Efter att ha betalat en minimidonation, som varierar beroende på var i världen du bor, är det fritt fram att delta i nätverkandet. Mycket populär sajt där tillgängliga gästsoffor ökar stadigt. Mängder av grupper, lokala evenemang och ett utvecklat säkerhetssystem som gör att man kan verifiera och ”recensera” såväl gäster som värdar.
http://www.couchsurfing.org
Hospitality club
Startade 2000 och är därmed en förhållandevis gammal sajt för gratis hemma-hos-boende och kulturellt utbyte. Mindre utvecklad än Couchsurfing, och har tappat lite i popularitet, men är still going strong. Medlemskap är gratis.
http://www.hospitalityclub.org
Global Freeloaders
Som namnet antyder handlar det framför allt om att få gratis tak över huvudet, med mindre fokus på sociala evenemang och liknande. Startades i Australien, där den också är mest utbredd.
http://www.globalfreeloaders.com
