Resenärerna som klev ombord på Transairs Vickers Viking-plan på Bromma flygplats i Stockholm söndag morgon den 22 april 1955 var uppklädda till tänderna. Herrarna i kostym, skjorta och slips eller fluga. Damerna i dräkt eller blus och kjol. För att ge sig ut och flyga var något mycket fint och exklusivt, få förunnat.

Även om charterflygbolaget Transair redan i början av femtiotalet arrangerat kombinerade flyg- och bussrundresor till södra Europa räknas ”vilo- och rekreationsresan till Mallorca”, som den salufördes som, som den allra första svenska renodlade flygchartertrippen. Resan varade i 16 dagar. Men bara 12 av dem tillbringade man på den spanska ön. För flygresan ner och hem tog två dagar var.

Resan mot Mallorca

Första stoppet efter starten från Bromma blev Torslanda flygplats utanför Göteborg för att hämta upp fler passagerare. Därefter var det dags för att gå ner på Bulltofta i Malmö där fler anslöt och planet tankades. Sedan styrde man söderut.

Men tro inte att det nu blev nonstop Mallorca. Nej, redan i Stuttgart gick man ner för att fylla på mer bränsle innan man lyfte för fjärde gången och styrde mot … nej inte slutmålet, utan Marseille.

Läs också: 10 anledningar att älska Mallorca

Eftersom man inte hade ansökt om tillstånd för nattflygning fick piloter, kabinpersonal och resenärer helt enkelt övernatta på hotell i den sydfranska hamnstaden. Först nästa morgon, måndagen den 23 april, var det dags för sista etappen på resan till slutdestinationen på den spanska Medelhavsön.

Arrangör av den här första flygchartern var Svensk Bussresetjänst, men redan 1956, alltså året därpå, bildades två charterbolag som finns än idag: Spies och Vingresor.

1961 var det dags att kicka igång Fritidsresor, som idag heter Tui och är en del av en multinationell charterjätte med bas i Tyskland. Och tjugo år senare, 1982, såg Apolloresor, som i början bara flög till Grekland, dagens ljus för första gången.

Många andra charterbolag har både fötts och dött under de 70 år som gått sedan första resan, som Always, Atlasresor, Expressresor, HEB-resor, Royal Tours, Sunways, Trivselresor …

Charterspermie

Vad har chartern betytt för svenska folkets resvanor?

Claes Pellvik har jobbat på Ving i 32 år, men säger att han varit i charterbranschen ända sedan han var spermie, eftersom både hans mamma och pappa jobbade i det äldsta ännu verksamma svenska paketresebolaget. Han menar att chartern är en del av det svenska folkhemsbygget.

– Jag brukar tänka på mormor Maja och morfar Ture som levde med enkla förhållanden i Jämtland, hade torrdass på gården och var arbetare. Tack vare folkhemsbygget fick de det bättre ställt och så småningom kunde de åka på charter till både Madeira och Mallorca. På så sätt är de svenska charterbolagen en del av folkhemsbygget. Lite som H&M och Ikea.

Innan chartern kom var det mestadels bättre bemedlade som reste. Helst skulle man gärna behärska främmande språk, vilket få svenskar gjorde på den tiden. På charterresan fanns det ju svenskspråkiga reseledare som välkomnade resenärerna redan på flygplatsen och upplyste om att man inte skulle dricka kranvattnet och hur mycket hundra pesetas var värda.

Läs också: Rom, Cervinia & Hunnebostrand – reseproffset från Ving tipsar

Kan man säga att chartern var klassutjämnande?

– Ja, verkligen. Med ens blev det folkligt att resa utomlands. Priset var rimligt och man klarade sig utan språkkunskaper.

När Vings huvudkonkurrent Fritidsresor startade satsade man på semestervåningar med kök där man kunde laga sina egna måltider. För säkerhets skull ingick ett paket svenskt kaffe – mellanrost förstås. För inte kunde man begära att en svensk skulle våga testa konstiga kaffevarianter som espresso, cappuccino och cortado. Därför är det ingen slump att Lasse Åbergs ikoniska film Sällskapsresan från 1980 har undertiteln ”Finns det svenskt kaffe på grisfesten?”

Idag är det som bekant precis tvärtom. Nu dricker vi cortado på kaféet hemma i Sverige och vill för allt i världen inte ha blaskigt Gevalia när vi befinner oss vid Medelhavet.

Svensk mat på Kanarieöarna

De första decennierna med charter startades dessutom flera svenska restauranger på Mallorca och Gran Canaria. För inte kunde man klara sig två veckor utan köttbullar med lingonsylt och bruna bönor med fläsk. Jag minns själv hur jag och mamma gick på krogen Bellman i Las Palmas 1968 för att åtminstone en kväll få slippa pommesfrites och biffstek och få njuta av köttfärslimpa med brunsås och kokt potatis.

– Idag är de svenska restaurangerna i Spanien, vad jag vet, ett minne blott, säger Claes Pellvik. Idag finns inte en enda svensk charterresenär som efterfrågar svensk mat på destinationen.

Två Charteranekdoter

Björn Sandberg som på sextiotalet jobbade vid incheckningen på Bromma flygplats berättar i boken Charter till solen (2014) för Göran Willis:

1. Falukorv och brännvin: ”En flitig resenär var extra märklig. Han åkte med Spies 195-kronors sistaminutenresor och ospecificerad inkvartering. Här kan man tala om travelling light. Han hade alltid bara en pappkasse som handbagage och i den hade han en falukorvsring och en flaska svenskt kryddat brännvin. Det låter som en påhittad skröna, men jag kommer ihåg honom väl.”

2. Väskan full av vatten: ”En gång kom en kvinna med en 15 kilo för tung väska. När jag frågade vad hon hade i bagaget medgav hon att det var 15 liter vatten. Hon litade inte på vattenkvaliteten på Gran Canaria.”

Läs också: Svenska vanor vi tar med oss på semestern

Grisfestens fader

Den illa beryktade Grisfesten startade 1961 av krögaren Antonio Del Monte i Santa Brígida, sju mil söder om Las Palmas på Gran Canaria. Han hade en liten bodega där han serverade billigt vin i stora mängder till levande musik.

Inför den första byfesten med svenska charterresenärer hann Gris-Antonio, som blev hans epitet, aldrig stycka grisen som därför grillades hel. Därav namnet grisfest.

Eftersom man också serverade obegränsade mängder billigt lantvin blev många rejält berusade. En svensk van vid höga spritpriser hemmavid tackade ju inte nej till gratis påfyllning av vin. Det var också populärt att servitörerna gick runt och hällde vin direkt i munnen från en karaff med lång och smal pip.

Från Gran Canaria spred sig grisfesten till de andra Kanarieöarna och Mallorca. När grisfesterna las ner 2006 hade nästan en miljon svenskar varit på en sådan. Grisfestens fader, Antonio, dog i början av april i år, 99 år gammal.

Lagstadgad semester

Det svenska välfärdsbygget la grunden för charterresan. Utan lagstadgad semester för arbetarna har ju få råd att resa, 1938 fick svenskarna för första gången två veckors semester med lön. 1951, strax innan första charterplanet lyfte, kom tredje semesterveckan. 1963 fick vi fyra veckors semester och sedan 1978 har vi rätt till fem veckor.

Se intervju med Vagabonds Per J Andersson i SVT Morgonstudion på charterns 70-årsdag 22 april 2025!

Läs också intervjun med Göran Willis från 2015 då chartern fyllde 60 år!

Boktips!

Älskade charter av Thomas von Seth (Vagabond Media, 2001).

Charter till solen – När utlandsresan blev ett folknöje av Göran Willis (Trafik-Nostalgiska förlaget, 2014).