Aruba – Karibiens skönaste stränder

Vita katamaraner glider förbi och samlar dagens sista strålar i sina vindfångade segel. Längst ut på piren, alldeles utanför överflödslyxiga hotellet Riu, vilar sandiga fötter på solvarma plankor. Ett avspänt sorl studsar försiktigt mellan turkost målade drivvedsmöbler. Behaglig loungemusik gungar i takt med vågorna som rullar in mot Eagle Beach, som räknas som en av världens vackraste. 

– Stranden äger ingen! Den är till för alla, säger Arubafödda guiden Paola Ochoa.

Många av hennes vänner valde att studera utomlands men hon stannade på ön som slukat hennes hjärta. Paola brinner för att visa sin vackra bakgård och sina vänners hjärtliga sinne. På Aruba finns en befriande öppenhet inför det mångkulturella samhället. Hela 96 nationaliteter lever sida vid sida på ön som nästintill saknar arbetslöshet och brottslighet. 

– Lokalbefolkningen delar gärna med sig. Vi vill ha turister här. “Bon bini” betyder “välkommen” på papiamento och till Aruba är alla verkligen det, förklarar hon.

Aruba är minst till ytan men har flest turister av ABC-öarna, som de västindiska öarna Aruba, Bonaire och Curaçao kallas med ett gemensamt namn. Den lockar med sitt stora utbud av hotell, restauranger, kasinon
och shopping. Men framförallt är ön känd för sin ­bländande vita kust och det behagliga klimatet.

– Vädret är inget att bekymra sig över. Aruba ligger precis utanför orkanbältet och har därför ingen regnsäsong. Ön omringas ibland av moln men de når sällan ända fram. Temperaturen är 28 grader – året om – och det enda som skiftar är styrkan och riktningen på vinden, säger Paula med ett intygande leende.

Till den holländska kolonin vallfärdar mestadels amerikaner­ men också britter, sydamerikaner och landsmän från Europa. Trots att de nederländska influenserna ständigt är närvarande, i allt från språk och kultur till matvanor, upplevs Aruba som mer amerikanskt. Det är lätt att ta sig hit från Miami och New York och kärleken är besvarad. Lika väl som amerikanerna tar sig till Aruba reser arubanerna till framför allt Miami. Den gemensamma lockelsen är blingbling med lyxig shopping, rikt folkliv, höga hotell och kedjor som Dunkin Donuts och Starbucks. Intressen som håller till i High Rise-området på Palm Beach. 

 

Turismen blomstrar men ett orosmål tornar ändå upp sig på den arubanska himlen. Hur långt räcker öns naturtillgångar egentligen? 

– Ön har nått sin gräns. Vi vill inte tappa den karibiska känslan och därför måste vi växa i kvalitet och inte kvantitet. Aruba har strikta regler för nybyggen och hårdsatsar på sol- och vindkraft, berättar Freddie Vargas som är regeringens ingenjörs- och hållbarhetsrådgivare. 

Vi träffas på det lokala stammislunchstället Old Fisher­man i huvudorten Oranjestad för att prata om Arubas satsningar för miljön. Sedan 2009 driver ön en ambitiös grön politik, där man stegvis går bort från oljeberoendet och mot ett mer hållbart samhälle. Den övergripande målsättningen är att år 2020 helt och hållet ha övergått till förnybara energikällor. Om allt går enligt planerna blir Aruba världens första land att vara helt ­koldioxidneutralt. 

– Satsningen på grön energi ska leda oss in i framtiden och Aruba får gärna vara en god förebild för övriga Karibien, säger Vargas ivrigt. 

Utanför restaurangen passerar en spårvagn fullastad med kryssningsturister som slussas från sina lyxfartyg i Oranjestads hamn in till shoppingkvarteren. Ut till Arubas vita stränder tar de sig sällan, vilket kan kännas märkligt, men ön har långt mer att erbjuda än sammetslen sand och turkost vatten. 

För ett halvår sedan lämnade Karen Schep Nederländerna för ett annorlunda liv i Karibien tillsammans med sin familj. Längs en av stans mysigaste gator med pastelligt rosa och turkosa hus ligger hennes arbetsplats, frukost- och lunchrestaurangen De Suikertuin. Sött, svalt och med liten grön innergård. 

– I Oranjestad finns så mycket att upptäcka att jag aldrig ens tagit mig till stranden. Musik, danskvällar och en spännande atmosfär, förklarar hon medan hon serverar fruktsallad och färska croissanter.  

Reser vidare mot den södra halvans mer anonyma kvarter. Här går getter och åsnor lösa och igenbommade butiker kantar vägen. Det är bara tre mil mellan öns spetsar men på den korta sträckan kan man se tydliga skillnader i människors välstånd. 

– Ekonomin går inte så bra här nere. De flesta turisterna stannar på Palm Beach men resan hit är absolut värd besväret, säger chauffören Ernest E Giel som själv växte upp i krokarna. 

Som en gömd skatt väntar Baby Beach med sin hästskoformade och långgrunda lagun. Barn leker fritt i strandlinjen, vänner umgås till hälften täckta av vatten och doften av nygrillat leder förföriskt mot strandens enda restaurang Big Mama. 

I kulissen syns en oväntad siluett av stora slocknade skorstenar. På 1960-talet blomstrade oljeraffinaderiet och kunnig arbetskraft flögs in från när och fjärran och bildade nya små samhällen. 

– Oljan startade trenden med många blandade natioliteter som turismen sedan tagit vid. Varje lyckad immigration har fört nya människor, nya språk och traditioner till vår ö. Tillsammans har vi skapat en vänlig atmosfär som gör Aruba till en underbar plats att både leva på och besöka, berättar han med stolthet i rösten. 

Ernest pekar kärleksfullt ut en rostig Essoklocka som fortfarande står kvar där det en gång legat en mack. För honom ett minne från en tid av välstrukna kjolar och flotta amerikanska bilar som fyllde på bränsle inför barndomens söndagsutflykter. Idag fungerar raffinaderiet mest som hamn för passerande oljefartyg och dess gamla arbetarkvarter har forslats bort.

– När verksamheten lades ner i mitten på 1980-talet tvingades arbetarna pendla till jobb i Mellanöstern men nu är de flesta tillbaka med sina familjer och jobbar inom turism. Regeringen försöker lyfta området genom att bredda huvudvägen hit och förbättra kollektivtrafiken mellan norr och söder. Förhoppningsvis lockar det så småningom hit både hotell och turister, säger han. 

Efter några dagar längs kusten börjar avsaknaden av skog göra sig påmind för en nordbo. Men för den som orkar lämna solstolen väntar en vindlande, om än torrlagd, vildmark att utforska.  

– Det är extremt torrt i år och man kan tro att allt är dött men det räcker med lite regn för att det ska bli grönt igen, förklarar den trygga parkvakten Julio Beaujon som engagerat sig i Arubas växt- och djurliv i över 40 år. 

Nationalparken Arikok täcker en femtedel av Arubas yta och hit söker sig både turister och lokalbefolkning. Här kan man billigt och enkelt slå upp sitt tält och spendera dagar i det varierade ekosystemet. Kalkstensplatå­ernas perfekt rundade siluetter ger vacker utsikt över kaktusar som sträcker sina långa bedjande armar mot skyn. Det knastrar under sandalsulorna när vi går längs rödlätta handgjorda stigar som sicksackar sig mellan knotiga grenar och medicinalväxter. 

– Rör inte den där! Det är en poison ivy. Den bränner som sjutton, men motgiftet växer alltid praktiskt alldeles in­till. Många av växterna har tjänat som gamla huskurer. Här finns allt från läkande aloe vera till abortte, berättar han.

Tillbaka på Moomba Beach har den årliga musikfestivalen Soul Beach Festival fullkomligt tagit över stranden. Det är beachparty på amerikanskt vis. Musiken skrålar ur det temporära dj-båset och rumpor rör sig förföriskt och ogenerat. Äldre som yngre, par som singlar, arubaner och deras gäster. Uppklädda med glittrande smycken, strå­hattar och sirliga saronger. Kvällsmakeup, oljade bringor och märkesshorts. 

– It’s all about having fun! utropar Christy Taylor som rest från New York för en lyxweekend tillsammans med två väninnor och lyckosamt hamnat mitt i Karibiens soulhyllning nummer ett.

Den färgstarka tropiska drinken Aruba Ariba skyfflas ut från baren och cigarrdoften ligger tät över området. Kubanska cigarrer är inte tillåtna i USA men här bolmas det fritt ur stora rullar. Ikväll flyttas festen till festivalens konsertarenor med stora affischnamn som Kenny “Baby Face” Edmonds och Ashanti. Jubel från en galaklädd gråtande medelålders publik och efterfester i överflöd. Imorgon­ står Aruba åter redo att ta hand om sina tillfälliga vänner. Oavsett vem du är och var du kommer från.  

---

Text: Pernilla Sjöholm • 2015-11-21
Aruba • Restips • Reportage