Kadunk, och sedan ljudet av en hårfön som plastar in mina vita Converse, inte helt olikt en grönsak på väg in i kylskåpet. Jag trycker ner andra foten i maskinen. Kadunk, genomskinlig plastfilm klistrar sig runt skon.

Det som ska skyddas är golvet på Villa Tugendhat belägen i Brno, Tjeckiens näst största stad och huvudort i regionen Södra Mähren. Unescovillan är stadens kronjuvel i stilren funktionalism från mellankrigsåren. Ritad och designad av den tyske stjärnarkitekten Ludwig Mies van der Rohe för paret Greta och Fritz Tugendhat.

Läs mer: Cykel och vandring i Tjeckien – upptäck nationalparken Böhmiska Schweiz

Till en början är jag skeptisk. Hur kan en familje-villa vara av intresse? Men efter den anonyma foajén är mina tvivel som bortblåsta. Minimalism och funktion, bländande ljusinsläpp och tekniska detaljer.

Massiva blanka stålbalkar borrar sig rakt genom huset och möjliggör stora ytor i det spektakulära vardagsrummet, villans absoluta paradnummer. En vägg av grön onyx, ädelsten från norra Marocko, delar av rummet medan kalksten och faner från exotiska träslag pryder interiören. Gigantiska öppningsbara fönster vetter mot en sluttande trädgård med en ståtlig tårpil. Det känns som en idealisk hemvist för en designintresserad James Bond-skurk.

Läs mer: Därför ska du resa till Prag på vintern

Men ett hem var villan bara i åtta år. 1938 tvingades den judiska familjen fly landet, strax innan dåvarande Tjeckoslovakien styckades upp i och med Münchenöverenskommelsen med Nazityskland.

– Under och efter andra världskriget hade huset många olika funktioner, en del även historiskt betydande. 1992 skrevs avtalet som upplöste Tjeckoslovakien här, berättar guiden och pekar på det runda kontorsliknande bordet bredvid vardagsrummet. 

Från villans takterrass skymtar jag Brnos stadskärna och den ståtliga katedralen. Brno är, förutom sina enstaka kullar där katedralen och slottet Špilberk tornar upp sig, en promenadvänlig stad.

Stadsbilden berättar om en föränderlig plats; medeltida rötter, art nouveau-fasader som påminner om relationen och närheten till österrikiska Wien, framåtskridande funktionalism efter första världs-kriget och spår av östeuropeisk brutalism.

Läs mer: Från Chile till Frankrike – världens bästa vingårdar

Nedanför katedralen är kommersen på grönsaksmarknaden i full gång, precis som den varit i århundraden. I ena hörnet ligger ett av stadens många kulturinstitut och Centraleuropas äldsta teater, Redutateatern. Utanför balanserar en bevingad staty på en hög piedestal. Den föreställer Mozart. Som 11-åring var kompositören här och spelade en konsert med sin äldre syster när familjen försökte undkomma ett utbrott av smittkoppor i Wien. 

På andra sidan torget, med fönster ut mot myllret av marknadsstånd, ligger saluhallen i funktionalistisk stil. På bottenplan huserar en bar med hantverksöl. Jag stegar nedför gatan Dominikánská och passerar flera ölbryggerier. Framme vid Moravatorget börjar tälten vid den lokala Oktoberfesten fyllas med törstiga besökare. Men det är inte öl som gör denna del av Tjeckien särskilt intressant för mig, utan vinet.

Brno är porten till Tjeckiens bördiga slätter och Södra Mährens vinregion. Härifrån kommer en majoritet av landets viner. Men att hävda sig som vinproducent i ett ölland som Tjeckien är inte enkelt, inte ens på hemmaplan.

– Det är inte vanligt att restauranger serverar tjeckiska viner. Inte ens här i Brno, säger servitrisen på Kohout na víně och häller upp en fruktig welschriesling från en liten producent vid namn Podle Hlouška.

Den obligatoriska inledande soppan, de gyllene kantarellerna och syrade grönsakerna talar om att hösten är på god väg, även om kvällarna i slutet av september är ljumna. Som ensam turist får jag en crash course i landets viner.

Mellan risotton och desserten blir jag övertalad att smaka på ett orange vin. Det smakar sött, en hint av aprikos? Druvan i fråga är unik för regionen och heter pálava – en korsning mellan gewürztraminer och Müller-Thurgau. 

Nästa dag lämnar vi Brno och beger oss söderut. Katka Motyčková från turistbyrån i Södra Mähren sitter i förarsätet. Jag frågar varför tjeckiskt vin inte har högre status i det egna landet. Regionen har ju en mångårig vinhistoria med en tidig guldålder redan mellan 1400- och 1700-talet.

– Precis som all annan odling i det kommunistiska Tjeckoslovakien ingick vinodlingen i kollektivjordbruket. Fokus låg mer på kvantitet än kvalitet, därför var det bara vissa druvor som odlades i stora mängder, de som skulle vara motståndskraftiga, säger hon.

Minnet av de söta vinerna som massproducerades år ut och år in har satt sina spår, enligt Katka.

– Många tjecker väljer vin från andra länder av gammal vana. 

Det var inte förrän efter Tjeckoslovakiens upplösning som vinodlingen började ta fart på allvar.

– Vinmakare fick fria händer och började odla en mängd olika druvsorter för att testa sig fram. Idag har det smalnat av och de flesta odlare fokuserar på ett fåtal druvor, men kreativiteten som uppstod i mitten av 90-talet lever vidare.

Vi kör genom världsarvet och kulturlandskapet Lednice–Valtice som fram till andra världskriget huserades av familjen Liechtenstein, en av Österrikes äldsta adelsätter. Här finns deras överdådiga sommarresidens i nygotisk stil omgärdat av vackra trädgårdar, romantiska lusthus och fiskdammar. Och, lite oväntat, en minaret. Varför? Det vet man inte riktigt. Ett skrytbygge för att ha något som ingen annan europeisk adelsfamilj hade, eller var det en gliring mot kommunen som inte ville upplåta mark åt en ny kyrka?

– Familjen var livrädd för att framstå som omodern. När det var på modet att ha ett ”kinesiskt rum” i sitt hem hade familjen Liechtenstein tre stycken, berättar guiden som lotsar oss igenom sommarslottet.

På andra sidan parken ligger staden Valtice, där Liechtenstein hade sin hemvist. Slottet är också känt för sin historiska vinodling som sträcker sig tillbaka till romarriket och kejsaren Marcus Aurelius som ansåg trakten vara ypperlig för vinodling. I slottets källare finns idag ”Tjeckiens vinsalong”, en samling av de hundra bästa mähriska och böhmiska vinerna.

Efter nomineringar och flera deltävlingar utses de hundra bästa vinerna som får Tjeckiens vinsalongs guldmedalj. Dagmar Fialová från Nationella vincentret botaniserar bland flaskorna och väljer en pinot blanc från vingården Zámecké Vinařství Bzenec. Den svaga lukten av tegelmurad källare övergår i gula frukter och russin, med en hasselnötsliknande slutspurt. Inte illa!

– Du sa att du gillade grüner veltliner och riesling va? Kom så ska du få smaka på en vinnare, säger hon och häller upp en fräsch riesling från Tichý, en liten familjeägd vingård som årligen producerar omkring 30 000 flaskor och vars riesling utsågs till bästa vinet 2022. 

Ett slags vin som varken koras med medaljer eller finns på salongen, men som har en speciell plats i många tjeckers hjärta är burčák. Det är ett vin som görs på säsongens första druvor. Drycken har låg alkoholhalt, är ganska söt och jäser fortfarande, vilket gör det svårt att hitta om man inte är på rätt plats vid rätt tid.

I den populära vinstaden Mikulov försöker vi hitta en bar som har kvar ett smakprov. Det är rätt öde, högsäsongen är över och kullerstensgatorna blänker från den tidigare regnskuren.

– Skörden började tidigt i år. När jäsningen pågått för länge är det för sent och vinet slängs.

Till slut lyckas vi ändå. Killen bakom den nätta lilla baren på Olivea Mikulov lyfter fram en plastdunk med vin från kylskåpet. Han provsmakar, jo det håller fortfarande. Inne i barens tegelmurade källarrum smakar jag det söta vinet – en välbehövlig paus från det lite mer allvarsamma vinet i stora runda glas.

På morgonen är Mikulov inbäddad i dimma, bara slottet på toppen av kullen är synligt. Vi tar bilen till Pavlovkullarnas kalkstensklippor. På två av topparna står borgruiner från medeltiden med panoramautsikt över åkerlappar och Nové Mlýny-reservoaren.

Väl nere på platt mark byter jag glatt bilen mot en cykel. Jag föredrar att susa genom fält med vinrankor och känna lukten från den bördiga jorden och vad än vinden för med sig. Ibland koskit, ibland blommor. Det är alltid en överraskning.

Cykelturen börjar vid staden Znojmo som balanserar dramatiskt på en bergskant. Kommer man i mitten av september kan man ta del av den populära vinfestivalen. Kommer man ännu tidigare i augusti kan man ta del av gurkfestivalen.

Tillsammans med cykelguiden Vitek Prochazka lämnar vi asfalten, äntrar grusvägarna och trampar förbi små uppradade bodar.

– De här vinkällarna tillhör familjer i trakten. Här tillverkar de sitt eget vin på de druvor som de själva odlar, säger Vitek.

Snart tar den småskaliga vinodlingen slut och rader av vinrankor breder ut sig. Grusvägarna byts mot kargare terräng. Vi passerar kyrkor och flera vägmärken för cykel- och vandringsleder. 

Framme vid vingården Thaya möts vi av en rad hobbitliknande hus, som senare ska visa sig vara hotellrum, samt en lådformad vit koloss som idag inhyser gårdens restaurang. Vi välkomnas med ett glas av deras mousserande chardonnay och utsikten från takterrassen.

Vi blickar ut över den vackra naturen i nationalparken Podyjí och floden Thaya, vingårdens namne. Vid klart väder ska man kunna se alptopparna i Österrike härifrån. Men jag stannar gladeligen kvar här i Södra Mährens låglandskap. Och snart väntar vinprovning en trappa ner! 

Guide till södra Mähren

Resa hit

Reser du med tåg hela vägen så är den enklaste rutten att ta nattåg från Sverige till Hamburg med SJ eller Snälltåget, vidare till Prag (ca 7–8 timmar) och byte till Brno (ca 3 timmar). Även från Wien i Österrike är det enkelt att ta sig vidare med tåg till Brno (1,5 timme). Restiden mellan Hamburg och Wien är ca 9 timmar.

Restauranger & barer

Brno

Kohout na víně: Fantastisk avsmakningsmeny med goda tjeckiska viner. Perfekt för den som vill ha en introduktion till regionens viner och det moderna tjeckiska köket. Avsmakningsmeny med vinpaket från ca 1 000 kr. Adress: Malinovského náměstí 652/2.

Element: Globalt inspirerad meny med lokala råvaror, inhemska viner och grymma cocktails. Adress: Radnická 2.

Lokál U Caipla: Schyst lunchställe i gemytlig ölhall med traditionella rätter och gott tjeckiskt öl. Adress: Kozí 115/3.

KláraBára Winecafé: Två systrar från en vinmakarfamilj som driver en charmig vinbar. Adress: Čápkova 11.

Lednice

Chateau Petit: Strax bredvid hotellet Chateau de Frontiere serveras hemlagade korvar, fermenterade grönsaker och lokala produkter. Adress: K zámečku 16, 691 43 Hlohovec-Sedlec u Mikulova.

Hotell

Brno

Hotel International Brno: Centralt beläget i stadskärnan med stora bekväma rum och bra service. Från cirka 1 700 kr/natt för dubbelrum, inklusive frukost.

Mikulov

Hotel Volařík: Spahotell med bastubad, komfortabla rum och en gedigen frukostbuffé. Från cirka 2 500 kr/natt för dubbelrum och tillgång till spa.

Vingårdar att besöka

Thaya

Strax utanför Znojmo ligger Thaya med restaurang och charmigt boende med litet spa. Vingården ligger på gränsen till nationalparken Podyjí vilket betyder att det finns vacker natur att ta del av runt vingården. Dubbelrum från ca 1 300 kr/natt.

Sonberk

Vingården ligger bland de rullande Palava-kullarna, nära Hustopeče, och har ett fantastiskt läge. Från terrassen kan man se ut över vinrankor, en vacker sjö och kullarna. Missa inte deras riesling och pálava. Det finns inga övernattningsmöjligheter på vingården.

Gotberg

Strax bredvid Sonberk, i den lilla byn Popice, finns även Gotberg. Vingården lanserade sina första viner 2010 och vann redan då flera prestigefyllda utmärkelser i Frankrike och Österrike. Deras silvaner, pinot gris och chardonnay har haft stora framgångar. Efter en guidad tur kan man övernatta i ett av deras sju dubbelrum.

3 arkitekturstopp i Brno

Rådhuset

Det gamla rådhuset från 1200-talet inrymmer ett turistcenter och två permanenta utställningar. Gör entré genom den gotiska porten och ta trapporna upp till en magnifik utsiktsplats i rådhusets torn.

Hotellet Avion

Tillsammans med Villa Tugendhat är det nyrenoverade hotellet Avion en av stadens funktionalistiska juveler. Inträngt mellan två byggnader finns här 37 stilrena rum, restaurang, kafé och takterrass. Stålrörsmöbler, former och färger för hela slanten. 

Jurkovič Villa

Ett vackert stycke jugendarkitektur från början av 1900-talet. Utställningen om arkitektur och konstindustri som ägaren och arkitekten Dušan Jurkovič organiserade i sin villa presenterade ett modernt sätt att leva. Den nuvarande permanenta utställningen följer Jurkovič koncept.