Första gången Mattias Goldmann övervägde att resa med tåg till Thailand var 2021 då hans fru fick jobb på svenska ambassaden i Bangkok och Mattias skulle vara medföljande make. Men pandemin satte käppar i hjulet för tågresan. De fick ta flyget istället.

Efter ett besök hemma i Sverige något år senare hade pandemin bedarrat. Hög tid att förverkliga tågplanerna, tänkte Mattias och gav sig av. Vid gränsen till Kina tog det stopp. Mittens rike, visade det sig, släppte ännu inte in utländska resenärer.

– Det blev till att flyga sista biten från kazakiska Almaty till Bangkok, säger Mattias som jobbar som vd för 2030-sekretariatet som jobbar med att ta fram konkreta förslag på hur de svenska transporterna ska kunna nå målet att sänka sina utsläpp med 70 procent. 

Sin syn på klimatfrågan har han formulerat i boken ”Klimatsynda! Så räddar vi planeten med lust, lättja, girighet, vrede, avund, högmod & frosseri”, där budskapet är att man inte behöver leva tråkigt och asketiskt bara för att man bryr sig om klimatförändringarna.

Att ta tåget de 1 200 milen mellan Sverige och Thailand handlade med andra ord inte bara om att minska sina utsläpp, utan också om att visa vilka storslagna upplevelser en sådan resa kan bjuda på.

När hustruns ambassadförordnande sommaren 2024 var slut och det var dags för hemresa tänkte Mattias: ”Nu ska det väl gå att ta tåget hela vägen?” 

De flesta vet att man kan ta Transsibiriska mellan Peking och Moskva. Men sedan Putins invasion av Ukraina är det knappast någon som ens överväger att resa genom Ryssland. Så vilken väg tar man då?

– Vi började med nattåget från Krung Thep Aphi-wat Central Terminal i Bangkok till Nong Khai vid Mekongfloden på gränsen till Laos. Bekväm andra klass liggvagn. 

I Nong Khai fick de ta tuk-tuk till gränsfloden och bussen på bron över till Laos huvudstad Vientiane där de hoppade på det kinesiska snabbtåget till Kunming i Kina.

– Så kom vi på att kineserna för inresa kräver att man också har en resa bokad ut ur landet. Fem minuter före gränsen köpte vi därför en tiokronorsbiljett i mobilen på ett tåg som gick tillbaka till en station i Laos. Det accepterade de.

Kina har blockerat västerländska sociala medier. För att kunna använda Facebook och Instagram laddade de ner en VPN-app för fem dollar. 

– Det lustiga är att Kina manipulerat GPS-positionerna. I Google Maps hamnar allt 500 meter fel. Men vad gör det, då får man anledning att fråga folk på gatan efter vägen. 

Från Kunming tog de ett tåg till konstnärscentret Dali vid sjön Erhai. Två dagar senare blev det buss till Lijiang tjugo mil norrut. Därifrån nattåg till Chengdu.

– De snabba kinesiska dagtågen är effektiva men lika tråkiga som snabbtågen i Europa. Alla sitter och glor i mobilerna. Men på nattågen är det mer liv. Ofta kommer skolbarn fram och vill prata engelska. ”May I practise my English with you?” Det är väldigt trevligt men kan bli lite mycket ibland, säger Mattias och tillägger att det överlag känns väldigt säkert att resa i Kina. 

Från Chengdu tog de snabbtåget de 220 milen norrut till den kinesiska huvudstaden. Efter ett par dagars turistande fortsatte de till Hohhot i Inre Mongoliet med ett snabbtåg som klarade av de drygt 50 milen på tre timmar. 

– Där hyrde vi hästar och red på stäppen i en grupp med kinesiska turister. Wow, vilken upplevelse!

Från Hohhot vidare med snabbtåg västerut till Ordos, fortfarande i Inre Mongoliet, där de bordade ett nattåg som på 24 timmar tog dem till Jiayuguan, staden där kinesiska muren slutar – eller börjar, beroende på hur man ser det. Via den världsarvsklassade kalkstensstaden Turpan i Xinjiang, ett av stoppen på sidenvägen, hamnade de i Kashgar, uigurernas huvudstad, känd för sin söndagsmarknad.

– Men var hittar vi den? frågade vi turistpolisen. They smashed it, svarade de. Väldigt sorgligt! Myndigheterna hade i sin kampanj mot de muslimska uigurerna demolerat den mytomspunna marknaden där karavanerna på Sidenvägen möttes. Och den klassiska moskén hade de gjort om till museum där alla måste betala entré. 

Nu var de klara med Kina. Från Kashgar går inga tåg västerut så de tog bussen upp över bergspass på 4 000 meters höjd och ner till kirgiziska Osj, Centralasiens äldsta stad, också den ett klassiskt stopp på sidenvägen. 

– En så trevlig och trygg stad. Min fru tog på sig en sjal över håret, fast det inte var något krav, men det gjorde att flera sa ”Tack för att ni visar sådan respekt”.

Resan genom Uzbekistan tog dem till historiska städer som Tasjkent, Bukhara och Samarkand. Och tågen funkade perfekt.

– Man bokar superenkelt på uzbekiska järnvägens sajt. Men de har ett lustigt prissättningssystem. Ju kortare restid, desto billigare biljett. Det betyder att snabbtågen är billigare än de långsamma tågen.

Bukhara blev ett av favoritstoppen.

– Lika mycket tusen och en natt-känsla som Samarkand, men inte lika tillrättalagt och ännu färre turister, och så en stor damm mitt i stan kantad av restauranger med underbar mat.

I Nokusa gjorde de en utflykt till Aralsjön, som fram till 60-talet var världens fjärde största insjö. Men bevattningen av de sovjetiska bomullsfälten gjorde att sjön krympte och fick saltare vatten. 

– Idag ser man skeppsvrak som ligger på snedden på den torrlagda sjöbottnen flera mil från vattnet, och längs kusterna ödelagda byar och övergivna bilar.

Efter Uzbekistan följde Kazakstan. Där gick försäljare i gångarna på tågen och sålde torkad fisk.

– Alla köpte och la in under sätena för att spara till senare. Så efter ett tag stank hela tåget av … just det, torkad fisk.

– Tåget stannade länge på stationerna så vi hann gå av och handla snacks, te, kaffe, lunch. Dessutom har varje vagn en samovar med hett vatten och många delar med sig av vad de har. På ett ställe köpte vi fermenterad hästmjölk. Och på nattåget till Aktau, hamnstaden vid Kaspiska havet, fick vi en lyxig kupé för oss själva med vävd orientmatta på golvet.

De hade tänkt ta färjan över till Baku i Azerbajdzjan, men sedan pandemin är det omöjligt på grund av att myndigheterna i landet inte utfärdar visum till resenärer som anländer sjövägen.

Resan Thailand–Sverige var ju tänkt att ske helt utan flyg. Men nu tvingades Mattias och hans fru att bita i det sura äpplet och köpa en flygbiljett för att ta sig den korta biten över Kaspiska havet – till Tbilisi i Georgien.

– En underbar stad. Och som vi hade längtat efter katchapuri, den georgiska ostpajen. Här var det gott om backpackers, så vi var inte längre några sevärdheter.

Ett tåg och några bussar senare var de i Turkiet med en magiskt vacker tågresa till Ankara. Sedan var de tillbaka i Europa. De tog nattåg till Bulgariens huvudstad Sofia innan det blev buss till Niš och vidare upp till Belgrad, eftersom Serbiens järnväg håller på att byggas om – bara snabbtåget norrut fungerade. 

Med ÖBB:s Nightjet Budapest–Berlin och ett regionaltåg till Sassnitz var de framme vid färjan som skulle ta dem över Östersjön till Trelleborg.

Som den klimatdebattör han är har Mattias förstås räknat på utsläppen från deras långa resa. Det är inte så lätt när det gäller tågen, säger han. De asiatiska tågbolagen är helt enkelt inte öppna med hur mycket de släpper ut. 

– I Kina är det mest elektriska tåg. På vintern produceras smutsig el från kolkraft. På sommaren är det däremot mer el från vind- och solkraft. I Kazakstan och Uzbekistan är det mest diesellok. Å andra sidan är tågen proppfulla, så utsläppen per person blir ganska låga.

– Många svenskar har semesterboende i Thailand. Tänk om fler av dem kunde ta tåget. Förutom att man minskar utsläppen är ju den stora vinsten alla upplevelser man får på köpet. 

Hela resan – bit för bit

Bangkok–Stockholm på 24 tåg, 10 bussar, 2 bilar, 1 färja, 1 flyg

• Bangkok–Nong Khai – tåg
• Nong Khai–Vientiane – buss
• Vientiane–Kunming – tåg
• Kunming– Dali – tåg
• Dali–Lijiang – buss
• Lijiang–Chengdu – tåg
• Chengdu–Peking – tåg
• Peking–Hohhot – tåg
• Hohhot–Lanzhou – tåg
• Lanzhou–Jiayuguan – tåg
• Jiayuguan–Turpan – tåg
• Turpan–Kashgar – tåg
• Kashgar–Osj – buss
• Osj–Andijan – delad taxi
• Andijan–Tasjkent – tåg
• Tasjkent–Samarkand – tåg
• Samarkand–Bukhara – tåg
• Bukhara–Nokusa – tåg
• Nokusa–Qonirat – bil
• Qonirat–Beyneu – tåg
• Beyneu–Aktau – tåg
• Aktau–Tbilisi – flyg
• Tbilisi–Batumi – tåg
• Batumi–Sarpi – buss
• Sarpi–Hopa – buss
• Hopa–Erzurum – buss
• Erzurum–Ankara – tåg
• Ankara–Istanbul – buss
• Istanbul–Sofia – tåg
• Sofia–Niš – buss
• Niš–Belgrad – buss
• Belgrad–Novi Sad – tåg
• Novi Sad–Budapest – buss
• Budapest–Berlin – tåg
• Berlin–Sassnitz – tåg
• Sassnitz–Trelleborg – färja
• Trelleborg–Malmö – tåg
• Malmö–Stockholm – tåg