Zürich–Appenzell, 15 mil

Sven och Toni har fallskärmarna på ryggen när vi möts i den trånga röda kabinbanan på väg mot toppen av berget Ebenalp. De är på väg att göra sitt tionde hopp för dagen.

– Ebenalp är ett perfekt ställe att öva på paragliding, vindarna är inte lika starka som i de mer högalpina områdena, säger de.

Från toppen blickar jag ut mot Säntis, som med sina 2 500 meter är det högsta berget i östra delen av Schweiz. Och långt där nere glittrar den avlånga Bodensjön som gränsar mot Tyskland.

Läs också: Tåg runt Schweiz – fyra länder på en resa

Att Schweiz är ett fantastiskt tågland är knappast en hemlighet. Men landet har också några av Europas vackraste bilvägar. Därför har vi för en gångs skull skippat tåget och hyrt en elbil. Jag ser särskilt fram emot att köra längs de slingrande vägarna över bergspassen i Alperna – kända från otaliga reklamfilmer för bilar.

Vår planerade färdled går längs det som kallas Grand Tour of Switzerland. En 164 mil lång rutt som går runt hela landet och som inkluderar ett antal särskilt bildsköna platser, pedagogiskt markerade med röda skyltar som inte går att missa.

Men nu befinner vi oss alltså i landets östra delar, inte långt från Lichtenstein, och vandrar nerför berget Ebenalps sluttning och genom en fuktig och trång grotta – Wildkirchli – för att slutligen komma fram till värdshuset Aescher. Det ser häpnadsväckande ut – huset nästan smälter in i bergväggen. Aescher var en av de första bergshyttorna för vandrare som byggdes i de schweiziska alperna.

Läs också: Guide till Basel – konst, bad & trendiga barer 

– Aescher har gjort att området kring Ebenalp blivit en hotspot i klass med Zermatt och St Moritz de senaste åren. Folk har sett bilder på Instagram och vill uppleva det själva, säger schweiziska Lisa som är här med tyska vännen Maret.

Appenzell–Laax, 11 mil

Vaknar upp i Appenzell, en småstad med gulliga korsvirkeshus och ett stort torg där befolkningen samlas en gång om året för att rösta i viktiga frågor. Kantonen som Appenzell ligger i är en av de sista i Schweiz som fortfarande praktiserar direkt demokrati med handuppräckning.

Byn omgärdas av små lantbruk som ligger utspridda på gröna kullar. De flesta inriktar sig på mjölkproduktion, för att skapa osten som regionen är så känd för. Appenzeller är en ursprungsskyddad beteckning precis som exempelvis Camembert eller Gruyere.

Läs också: Med elcykel upp i bergen – Schweiz har precis blivit mer lättillgängligt

– Ni missade precis paraden då korna kommer ner från sommarbetet i bergen. Det är en av höjdpunkterna under året – bönderna klär upp sig i sina finaste kläder och årets bästa ko utses, säger Evelyn Manser.

En helt annan atmosfär möter oss i skidorten Laax som vi når ett par timmar senare. Här är stämningen urban och modern, trots att vi befinner oss högt uppe bland bergen. Vi checkar in på Rocks Resort, en hotellanläggning som känns som ett semesterhem för rastlösa.

Laax är känt för sin skidåkning, och är särskilt populär bland snowboardåkare – här finns bland annat världens största halfpipe. Laax är också en av de skidorter i Europa som gått längst när det gäller att försöka skapa en hållbar skiddestination.

Före middagen vandrar jag genom skogen till en av dessa – Caumasee. Sjön är bedårande med sitt vatten som skiftar i turkost och smaragdgrönt och att gå runt den tar bara 20 minuter.

Laax–Sankt Moritz, 15 mil

Längs vägen mot Sankt Moritz passerar vi legendariska Davos – känd för såväl vinterturism som världsekonomiska toppmöten. Strax därpå börjar vägen sin branta stigning upp mot Flüelapasset. Luften känns snabbt tunnare och marken färgas röd av alprosor. Under vintern är vägen stängd på grund av snö och även om det går långsamt så är det en av de vackraste omvägar jag upplevt.

Uppe vid passet på 2 383 meters höjd äter vi en stadig bratwurst-lunch på Hotel Flüela Hospiz vars soliga uteservering vetter mot en grön glaciärsjö. Till och med på Kebnekajse-höjd, långt från civilisationen, finns alltid ett värdshus inom räckhåll där man kan släcka törsten och hungern.

Efter en lång och slingrig nerstigning på yrselframkallande serpentinvägar planar landskapet slutligen ut och vi befinner oss i Engadin. Dalen är känd för sin vackra natur och sitt magiska ljus, och förstås Sankt Moritz – skidorternas skidort.

Den schweiziske affärsmannen och hotellägaren Johannes Badrutt var den som skapade vinterturismen i Sankt Moritz och egentligen i hela Alperna på 1860-talet. Han övertalade de gästande överklassbritterna att inte åka hem efter sommaren, utan att stanna kvar över vintern. Om de inte gillade det skulle de få pengarna tillbaka, lovade han. Det blev en succé.

– Det finns två sidor av Sankt Moritz – dels såklart det glamorösa med fester på isen och kändisar klädda i päls, men här finns också hemliga dalgångar där man kan vandra helt ensam, säger Sebastian som bor i staden och jobbar som guide.

St Moritz–Lugano, 18 mil

Bergen är täckta av moln när vi lämnar St Moritz och förbereder oss för resans sista etapp som också är den del av Grand Tour of Switzerland som bjuder på störst höjdskillnader. Från 1 822 meter över havet i St Moritz till drygt 200 meter i Lugano längst nere i södra Schweiz.

Vid det snyggt designade besökscentret vid Viamala pausar vi för en lätt lunch med utsikt över den branta ravinen där ett vattenfall letar sig fram längs bergväggen. Under medeltiden fick den smeknamnet Viamala – ”den dåliga vägen”. Viamala är också ett markerat stopp längs Grand Tour of Switzerland och på en trappa med 359 steg nära besökscentret kan man ta sig ner till vattnet och uppleva den djupa ravinen från insidan.

Flera timmar senare anländer vi till vackra Lugano vid sjön med samma namn. Efter att ha checkat in på vårt hotell i stadsdelen med det bedårande namnet Paradiso tar vi dagens sista bergbana upp på Monte San Salvatore för att fånga utsikten över staden innan det mörknar. Från ovan påminner staden om Rio de Janeiro eller Kapstaden med sina gröna toppar.

Kontrasten till de karga bergen där vi startade i morse kunde inte vara större. På bara ett par dagar har vi fått uppleva allt från ödsliga bergslandskap till vattenfall, genuina alpbyar, moderna skidorter, kristallklara sjöar och nu befinner vi oss i regionen Ticino som är det enda stället i Schweiz där det växer palmer.

– Ni får promenera tillbaka, detta var det sista tåget för idag, säger bergbanekonduktören när vi kliver av.

Det gör vi så gärna.