Zakynthos. Äkta vara. Foto: Ulf Berglund

Grekland

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö

Sköna stränder, absolut, men också silverglänsande färsk fisk, svarta oliver och gyllengul honung. Vi cyklar och vandrar genom grekiska Zakynthos och bor på lantgårdar med dignande citronlundar och mandelträd.

Text: Cenneth Sparby • 2016-05-31

Det här reportaget publicerades i Vagabond sommarnummer 2015. 

Soluppgång i Agios Nikolaos på Zakynthos. Spegel­blankt hav och syrsornas avtagande sång. En doft av salt vatten och tång vilar över den lilla hamnen, där fiskarna just anlänt med dagens fångst. Ute bland klipporna vid stranden plockar Stamatis Nobelos hälsosamma kritamo – svartalger – till dagens sallader. Det är inte mycket, men tillräckligt för att han ska bli nöjd.

Stamatis driver Villa Nobelos tillsammans med föräldrarna Nikos och Fotini, samt bröderna Dionisos och Alexandros. Ett stilfullt pensionat några hundra meter från hamnen. Med egen liten strand, ekologisk restau­rang och endast en handfull rum för uthyrning har familjen skapat en eftertraktad oas för resenärer som söker ro och närhet till vild natur.

Enbart frukosten är värd vistelsen på Villa Nobelos. Nybakat surdegsbröd, croissanter, getost, yoghurt från granngården, hemlagade marmelader och färskpressad juice från nyplockade apelsiner. Dessutom serverad på ett bord några meter från strandkanten med ön Sant Nikolaos i blickfånget.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
På Vassilikoshalvön växer flera hundra år gamla olivträd.
Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Pappa Nikos på Villa Nobelos
värnar för det ekologiska.

Vid sidan av den stilfulla villan ligger odlingarna med idel kryddörter, sallad, tomater, äggplanta och gurka. Strax bredvid en hönsgård med en tupp som trist nog började gala vid fyratiden på morgonen.

Pappa Nikos står redan i köket och lagar kaningryta till lunchen. En mustig anrättning med färska tomater, lök, vitlök, potatis, squash, aubergine, getost, oregano
och muskot.
– Vi är i stort sett självförsörjande. Vi skördar både från vår egen trädgård, havet och bergen, säger Nikos med ett brett leende.

– Igår var jag över på Sant Nikolaos och plockade vild kapris och en hel del kryddörter. Getosten hämtar jag i byn Volimes tillsammans med både lammkött och kalv.

I samma veva knackar fiskaren Spiros på dörren, för att leverera pinfärsk havsbrax, ansjovis och bläckfisk. Han bor ett par hundra meter från Nobelos och ser till att Nikos får välja först av alla.
Ansjovisen ska han lägga in i en marinad av olivolja, vitlök och persilja.
– Den får dra i två veckor och blir en perfekt aptit­retare, tillsammans med ett glas ouzo, hävdar Nikos.

Vägen från Zakynthos stad till Agios Nikolaos och den norra delen av ön blev färdig först i mitten på sjuttiotalet. Innan dess var det båt som gällde för Nikos och hans föräldrar, eller en två dagar lång, mödosam vandring. Nu går det fortare på asfaltvägen till Agios Nikolaos och vidare till fyren vid Skinari och vyerna över Kefalonia.
Från Agios Nikolaos går det även bilfärja till grannön. Det är också från Skinari och Agios Nikolaos som man kan haka på de populära båtturerna till både Blå Grottorna och det berömda skeppsvraket i Smugglarviken –  Zakynthos och kanske hela Greklands mest fotograferade strand.
En plats som ofta får stå som sinnebild för den grekiska övärldens skönhet. Skinari är perfekt för vandring längs den klippiga kusten. Här finns några markerade leder, men det är definitivt läge att välja en egen väg i det öppna landskapet.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Stamatis Nobelos är uppe redan sex på morgonen för att plocka alger till restaurangköket.

Tidig morgon eller sen afton är landskapet som allra vackrast, med blommande olivträd, knallgul ginst, röd vallmo och lila bougainvillea.
Vägen vidare västerut leder förbi bergsbyn Volimes där honungs- och olivoljeförsäljarna har små stånd längs bygatan. Det är frestande att stanna till och provsmaka, men efter tre stopp och lika många honungsburkar och oljeflaskor får det vara nog.

Reportaget fortsätter på nästa sida.

Några kilometer längre bort leder en avtagsväg ner till Navagio. Här kan man skåda det förlista skeppsvraket från ovan. Vi parkerar bilen och vandrar ut mot de branta kalkstensklipporna. Vyn över Smugglarviken är oslagbar, i synnerhet i solnedgången.
Paul Jash från Newcastle älskar den här platsen.
– Jag är på Zakynthos och Laganas för fyrtioandra sommaren i rad. När jag var yngre reste jag hit för festandets skull, men nu sen jag fick barn är det mer natur och utflykter som gäller, berättare en rejält svettig britt som tagit en paus vid en av klippavsatserna.

Hustrun och sonen har vägrat följa med ut till klipporna, och väntar vid bilen.
– De gillar inte stupen. Min fru får svindel och vill inte alls ta med grabben hit ut, suckar han och tar en klunk ur sin vattenflaska.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Båt är det som gäller för att nå Smugglarvikens öde strand, med det förlista skeppsvraket.
Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
På Zakynthos finns flera fina klapperstensstränder.

Zakynthos bergiga inre har en karg skönhet, i synnerhet vid byarna Loucha och Giri. Här finns ett slags tidlöshet och känsla av svunnen tid. Några av de gamla stenhusen är förfallna, där murgrönan och ogräs tagit över, andra är nyrenoverade med prunkande trädgårdar och blommor i fönster­nischerna.

Det handlar om den bergigaste delen av ön med Vrachi­onas som högsta punkt, närmare 800 meter över havet. Vägarna kräver försiktighet. Asfalt blir plötsligt till grus och groparna är många. Men tack vare vyerna är det mödan värt.
I Loucha kan man också pusta ut i skuggan under några väldiga cypresser på byns lilla kafé. Ryska Olga Xenox driver det behagliga vattenhålet, högt ovan kyrkan. Hon är från sibiriska Uralbergen och har bott på Zakynthos i mer än 20 år, gift med en man från byn.

– Värmen här på ön kan bli för mycket emellanåt, säger Olga, som serverar iskall citronläsk och frappé i plastmuggar.

Hon längtar tillbaka till kylan emellanåt, och det händer att hon hälsar på släkten under vintern.
– Men nu väntar jag på turisterna, som kommer hit för att både vandra och cykla.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Smugglarviken på nordöstra Zakynthos
är som allra vackrast om aftonen.

Det tar knappa halvtimmen att köra vidare till Kallithea, nere på slätten. Den lilla byn väntar vid den slingriga bergsvägens slut, mitt i det bördiga jordbrukslandskapet. Villa Therianos ligger i utkanten av Kallithea, där farmaren Dimitris Therianos hyr ut en handfull traditionella hus. Det går att bo med både frukost och lagad middag.

Villa Therianos är en del i Eco Zakynthos, en sammanslutning av lantgårdar, restauranger, gårdsbutiker och hantverkare över hela ön. Så här i försommartid står hela gården i full blom.
Citron- och apelsinträden dignar av frukter och samsas med mandel- och olivträd, vinstockar och lagerträd. Här växer även vildapel, mimosa och cypresser.
Tillsammans med systern Sia och mamma Fantoula odlar han både oliver, vindruvor och grönsaker på en gård som hört till familjen i mer än 400 år.
– Några av olivträden längre upp i dalen är mer än 2 000 år gamla, hävdar Dimitris stolt där han visar runt på ägorna.

Vi kryssar mellan kycklingar, ankor och höns, medan gårdens påfåglar visar upp sig i all sin prakt. Oliverna ger en högst aromatisk olja, som familjen använder både i matlagningen och som ren hälsoprodukt.
– Vi gör både tvål och massageolja, berättar Dimitris, som tar en matsked av oljan varje morgon på fastande mage. Ett recept för god hälsa och långt liv.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Dimitris Therianos och systern Sia njuter av mamma Fantoulas traditionella lantmat.
Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Bergsgetterna söker mer än gärna skugga under de åldriga olivträden.

Vinproduktionen är blygsam, drygt hundra liter av både vitt, rött och rosé brukar det bli. Och druvorna, som skördas i september, trampas på traditionellt vis. Dimitris är ordförande i Eco Zakynthos och vill med sitt engagemang lyfta fram öns traditionella arkitektur, kultur och mat. Hållbarhet är ledordet, med ambitionen att Zakynthos om några år ska vara den första ekologiskt certifierade medelhavsön.
Dimitris hyr även ut villor byggda i traditionell zakynthisk stil, med rustika träbjälkar, lutande tak och stilfulla tegelpannor.

De fyra husen är döpta efter familjen Therianos livsfilsofi, med de grekiska orden agapi (kärlek), fos (ljus), symban (universum) och zoe (liv).
– Det är vad allt handlar om här i Kallithea, säger han och bjuder oss att smaka på gårdens rosé, tillsammans med mamma Fantoulas pastelli, snacks gjorda på nötter, honung och sesamolja.

Reportaget fortsätter på nästa sida.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Välbehövlig paus efter cykelturen med Michalis.

Zakynthos stad, drygt en mil söderut, har ingen större charmfaktor. Det beror på den stora jordbävningen 1953, som i stort sett ödelade all bebyggelse. Återuppbyggnaden handlade om att skapa stabila och funktionella hus.
Den största anledningen att stanna till är fiskmarknaden om morgnarna, samt en långlunch eller middag på fiskekrogen Komis, öns bästa. Men smakar det så kostar det. Räkna med en femhundring för en trerätters med en karaff vin och kaffe. Men då är allt garanterat pinfärskt, med hummer, sjöborre, marulk och musslor som höjdpunkter på ägaren Yannis Komis omfångsrika meny.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Gerakas allra längst i söder är Zakynthos maffigaste strand. Här trivs sköldpaddorna.

Vassilikos längre söderut bjuder på stillhet och lugn i marin nationalpark samt Zakynthos häftigaste strand: Gerakas. Här är tempot betydligt lägre, även under högsäsongen i juli och augusti. Den gröna halvön har flera mysiga tavernor och gårdsboenden i lantlig miljö.

Det bästa sättet att uppleva Vassilikos är till fots eller med cykel. Michalis Demetis kan det mesta om naturen och kulturen i området. Han arrangerar guidade cykel­turer och vandringar under sommarhalvåret, där favoritturen är berget Skopos och Jungfru Maria-klostret.
– Men det gäller att ha rejält med vatten i ryggsäcken för att orka trampa från havet till det drygt 500 meter höga berget. För även i maj kan det bli närmare 30 grader varmt på eftermiddagen, säger Michalis före turen.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Svenska Maria Renhuldt-Tsilimigras guidar gärna vandrare upp på toppen av berget Skopos.
Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Skörden blir riklig på Logothetis farm, som har egen gårdsbutik.

Denna försommardag är det dock lätta molnslöjor och en behaglig nordvästvind när vi cyklar från Porto Roma längs asfaltvägen. Den övergår efter dryga milen till knagglig grusväg, som gjord för våra rejäla terrängcyklar. Stigen är kantad av blommande lavendel, rosa klippros, vallmo och orkidéer.
Från den mer än 600 år gamla klosterkyrkan får vi en maffig vy över både Zakynthos och grannön Kefalonia. Dessutom skymtar det grekiska fastlandet och Peloponnesos i öster.

Farmaren Georgos Logothetis är på plats för att se till kyrkan, som hans förfäder en gång byggde. Han är finklädd, redo att rösta i det lokala EU-valet.
– Jag ska inte bara rösta, utan ställer även upp som kandidat för högern, säger han stolt.

Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Soluppgång vid Villa Nobelos.
Zakynthos: Vandring på grekisk favoritö
Georgos Logothetis kämpar för ett väl fungerande Zakynthos.

Det är mycket han vill förbättra på ön, som en ny bro inne i Zakynthos stad, en renovering av kustvägen och en ny fotbollsplan. För att inte glömma hans kamp att få vägen hit upp asfalterad – “så att människor kan få uppleva klostret och kyrkan utan att behöva kämpa sig svettiga”.

Georgos valord som politiker är kärlek, hälsa och arbete.
– Jag vill dessutom ha ett väl fungerande Zakynthos, fritt från korruption. Här finns det mycket att göra, säger han med en suck, samtidigt som han fingrar på radbandet och ser ut över landskapet.

Vi cyklar vidare mot kusten, och finner snirkliga stigar, där vi ibland får bära cyklarna över stängsel, taggiga busksnår och klippiga partier. Michalis har goda kontakter med markägarna, så att vi även kan trampa genom olivlundar och trädgårdsodlingar. Sent om aftonen är vi framme vid Gerakas.
– Jag ledsnar aldrig på vyn, säger Michalis där vi står ovan den vilda stranden, med de taggiga kalkstensklipporna i söder.

Vi avslutar sedan turen i Porto Roma, där svenska Maria Renhuldt-Tsilimigras erbjudit logi i närmare 30 år. Tillsammans med maken Dionysis hyr hon ut villor och lägenheter i den marina nationalparken. Här kan du även träna yoga i deras olivlund under sommarperioden, och lära dig laga zakynthisk husmanskost i Marias kök, med grönsaker från den egna trädgården.

Men nu är det middag som gäller för vår del, gärna grillad svärdfisk och iskall öl. Fisktavernan i hamnen ligger ju bara ett par hundra meter bort.

Gilla Vagabond på Facebook för fler spännande artiklar, inspiration och gratis reseguider i ditt flöde.

Guide: Zakynthos

Grekland: Öluff i klassiska Kykladerna


Text: Cenneth Sparby • 2016-05-31
GreklandRestipsMat och dryckReportageVandring

Scroll to Top