Här på Promenade des Anglais dödades minst 84 människor när en lastbil rammade folkmassan under franska nationaldagsfirandet.

Krönika

Hur skyddar man sig mot lastbilar?

Den växande internationella turismen, det faktum att människorna på jorden idag gör 1,2 miljarder internationella turistresor om året, är också en symbol för idén om en öppen och fri värld. Den här gången var turisterna inte målet med terrorn. Men de kom i vägen, skriver Vagabonds Per J Andersson i den här kommentaren av dådet i Nice.

Text: Per J Andersson • 2016-07-15

Hur skyddar man sig mot lastbilar?
I och med det fruktansvärda attentatet i Nice har vi ett nytt vapen att frukta. Tunga motorfordon, skriver Vagabonds Per J Andersson.

Lastbilen som på torsdagskvällen körde in i folkmassan på strandpromenaden i Nice och dödade minst 84 människor visar hur svårt det är att skydda sig mot den som har ont uppsåt. Visst ska man hålla ett vakande öga på vapen och bomber, men i ett samhälle som inte vill förvandlas till en fullfjädrad polisstat är det omöjligt att skydda sig mot alla andra potentiella metoder som finns att skada andra människor.

Efter varje attentat uppfinner vi en ny säkerhetskontroll som har som syfte att skydda oss från det tillvägagångssätt som just drabbat oss. Men vem tänkte på att en illasinnad terrorist med död i sinnet skulle kunna komma på att ramma folkmassan med ett arbetsfordon?

Efter flygplanskapningarna på sjuttiotalet började man kontrollera att flygpassagerare inte hade vapen med sig ombord. Så här efteråt tycker vi förstås att det är helt absurt att det inte skedde innan. Efter Lockerbieattentatet 1988, där gärningsmännen checkat in en bombväska utan att själv gå ombord, inriktade sig kontrollerna på att se till att man inte kunde checka in bagage för att sedan själv avvika. Åren efter attentatet, som ledde till att en jumbojet från Panam störtade över den skotska byn Lockerbie, fick vi gå ut i snålblåsten på plattan där planet stod för att identifiera vår egen väska innan den lastades in i bagageutrymmet.

Efter elfte septemberattacken började säkerhetsvakterna kontrollera att vi därtill inte hade vassa föremål och bombvätska i vårt handbagage. Fram till dess hade det inte slagit någon säkerhetsansvarig att en arkitektkniv eller nagelsax skulle kunna användas för att skapa död och förödelse. Och efter skobombaren som senare samma år försökte spränga ett plan på väg mellan Paris och Miami med en bomb i skons klack blev det extra kontroll av våra skor innan vi tilläts gå ombord på ett flygplan.

I och med det fruktansvärda attentatet i Nice har vi ett nytt vapen att frukta. Tunga motorfordon.

Samtidigt visar dådets karaktär på det omöjliga i att med enbart säkerhetskontroller skydda sig, av det skälet att vi inte kan förutse alla de sätt med vilka man kan skada sina medmänniskor. En oskyldig lastbil. Så fruktansvärt grymt. Vi kan ju inte börja misstänka ett arbetsfordon så fort vi får syn på det. Den dagen vi gör det har terroristerna lyckats. Då har de skapat ett samhälle där rädslan och misstänksamheten triumferar över friheten och tilliten.

Attacken på franska rivieran drabbade ett populärt resmål. Vi kan anta att det finns många utländska turister bland offren. Samtidigt var inte turismen i sig måltavlan, verkar det som. Snarare var det ännu en gång det franska samhället som var måltavlan. Valet av datum för tillslaget tyder på det. 14 juli. Frankrikes nationaldag. Dagen för 227 år sedan då Bastiljen stormades och franska revolutionen inleddes, vilket ledde fram till Frankrikes motto Frihet, jämlikhet, broderskap (Liberté, égalité, fraternité).

På så sätt var det här attentatet, precis som attacken mot Charlie Hebdo 7 januari 2015 och terrorattacken mot centrala Paris 13 november samma år, riktat mot tanken på ett öppet, fritt och jämlikt samhälle.

Den växande internationella turismen, det faktum att människorna på jorden idag gör 1,2 miljarder internationella turistresor om året, är också en symbol för idén om en öppen och fri värld. Den här gången var turisterna inte målet med terrorn. Men de kom i vägen. Resultatet är lika illa, lika dödligt, lika hemskt. 

Läs även: Viktig information till dig som ska resa till Nice


Text: Per J Andersson • 2016-07-15
KrönikaNyhet

Scroll to Top