Per tycker inte att man kan idiotförklara ett helt land.

Jag gillar turister som reflekterar över sin egen betydelse för de stora sammanhangen i världen. Men ibland går rättrådigheten för långt. Det är ju en sak att man stryker hårdföra diktaturer som Nordkorea och Burma från sin resrutt. Och att man undvek Chile under Pinochet och Sydafrika under apartheid.
Men ska man bojkotta alla länder som har fel och skavanker och beter sig illa? Ska man bara resa till länder som inte har en enda anmärkning för dåligt uppförande? Det blir till att semestra i Norge och Schweiz, punkt slut.
Att aldrig lämna kommunen, vars värdegrund man delar tillfullo, kanske funkar.

I början av åttiotalet var jag på kibbutz i Israel. När jag åkte dit var Israel politiskt korrekt eftersom man fortfarande hade kvar det mesta av sitt medlidandekapital från förintelsen. När jag kom hem var Israel politiskt inkorrekt eftersom landets armé när jag var där passade på att invadera Libanon och hade släppt in kristna falangister att slakta oskyldiga palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila.
Sedan dess har landets taskiga image hållit i sig, underblåst av judiska bosättares härjningar på Västbanken och israeliska arméns överlägsna vapenmakt.
Jag frågade nyligen folk på Tel Avivs kaféer vad de tyckte om svenskar som klassar deras land som ett no-go-land. De svarade att det kändes orättvist. Visserligen, sa de, håller vi med om att Israel då och då beter sig för jävligt. Men, fortsatte de, vårt land består ju inte bara av premiärminister Benjamin Netanyahu och några tusen tokiga bosättare, Israel är också vi, och vi står för något helt annat.
Och det hade de ju rätt i: det är inte schyst att dra alla över en kam.

Man kan göra en lång lista på länder som i det tysta förtrycker minoriteter och har minst en konflikt om rätten till territorier. Men de länderna riskerar ändå inte att utsättas för turistbojkott. Varför? Jag tror att det handlar om ett synsätt där man delar upp världen i förövare och offer.
Israel är förvisso en demokrati, men är lite för starkt, lite för kaxigt och springer gärna ett ärevarv för mycket för att ses som annat än förövare. Annat är det med de fattiga diktaturerna runt omkring. De har, trots blodet på sina händer, förblivit offer. Till och med Syrien under Assad och Libyen under Gaddafi fick vara med i offergänget – ända tills allt gick över styr någon gång i våras och regimerna motades över i förövar­gänget.

Det är omöjligt att vara konsekvent i sin rättrådighet. Emellanåt silar vi alla mygg och sväljer kameler. Som turist är det praktiskt taget omöjligt att göra rätt i alla lägen.
Därför tycker jag att det är bäst att inte bojkotta något land överhuvudtaget. Det betyder inte att man ska strunta i att problematisera, diskutera och vara skeptisk. Tvärtom. Använd resorna till att vidga din horisont: prata med människor, fråga vad de tycker, passa på att nyansera din bild.
Kanske blir det som för mig. För första gången på tjugo år läser jag nu de långrandiga nyhetsartiklarna och analyserna om Israel–Palestina-konflikten.
Efter att ha besökt landet känns det plötsligt som om de angår mig.

3 länder som sluppit turistbojkotter

Marocko

Färgrika basarer och oändlig gästfrihet. Men också ett land som fängslar oliktänkande och med vapenmakt ockuperar grannlandet Västsahara, vars befolkning till stor del tvingats till ett liv i flyktingläger. Ändå: politiskt korrekt och inga krav på turistbojkott.

Kuba

Salsa, cigarrer och sensualism. Dessutom hårt ansatt av grannen usa:s handelsblockad. Men också en regim som fängslar oliktänkande och dogmatiskt håller fast vid ett ekonomiskt system som skapar svår varubrist. Ändå: politiskt korrekt och inga krav på turistbojkott.

Kina

Imponerande ekonomiska framsteg, beundransvärt snabb minskning av fattigdomen, fantastisk mat och exotisk kultur. Men också en diktatur som fängslar oliktänkande och ockuperar grannlandet Tibet. Ändå: politiskt korrekt och inga krav på turistbojkott.

---

Text: Per J Andersson • 2011-11-01
Krönika