Annelis & Brors båt

• Vad: En snipa i plast från 1988. 
• Ombord: Två kojplatser, pentry
  och toalett, men ingen dusch.
• Längd: 27 fot (drygt 8 meter).
• Utrustning: VHF-radio och
  gps-kartplotter.
• Motor: Volvo Penta inombordare.
• Marschfart: 6–7 knop.

En rogivande känsla av långsamhet

Anneli och Bror är inga noviser. Redan 1988 gjorde de en två och en halv månad lång rundresa med den egna båten på kontinentens vattenvägar. Det var innan barnen föddes, nu är de sedan länge utflyttade. Bror har dessutom hunnit pensionera sig från jobbet som finmekaniker. Anneli jobbade fortfarande – hon är utbildad speciallärare och hade fram till avresan vikariat som rektor – men var evinnerligt trött på sitt arbete.

– Jag bara jobbade hela tiden. Tills jag en dag bestämde mig att det fick vara nog. Nä, nu skiter jag i det här, nu säger jag upp mig. Jag var makalöst trött på jobbet, berättar Anneli om sitt radikala beslut förra våren att överge ekorrhjulet.

Så sa hon till sin man: 

– Nu sticker vi iväg på obestämd tid! 

De hade tidigare tagit båten ut på Vänern och gått Göta kanal bort till Östersjön, men nu var det hög tid för en mer storslagen europeisk rundresa. Den här gången skulle de bräcka sig själva. Varför inte vara ute dubbelt så länge som under den där kanalresan på kontinenten för 25 år sedan? 

Dags att ge sig av

I maj 2023 var det dags för avfärd från hemmet i dalsländska Högsäter, ett litet samhälle med 700 invånare i Färgelanda kommun. 

Bror åkte före. Anneli hade lite att fixa med hemma innan hon kunde ansluta. Han tog sig på egen hand ner till hamnen vid Brofjorden i Uddevalla där den drygt åtta meter långa snipan med inombordare ligger förtöjd. Så styrde han ut på Kattegatt med sikte på Kielkanalen och de båda mäktiga floderna Elbe och Rhen. 

På midsommarafton blev det dags för Anneli att ta sig ner till den tyska småstaden Minden vid floden Weser och göra Bror sällskap. Äntligen kunde det gemensamma båtäventyret börja på riktigt.

Drömmen var att resa på Donau och i Svarta havet. Eller kanske hela vägen ner till Medelhavet.

– Men kriget i Ukraina kändes för nära. Och ärligt talat, att ge sig ut på Svarta havet eller Medelhavet i en liten snipa. Det lär gunga rejält. Och att gå uppströms tillbaka på Donau verkar slitigt. Så vi tänkte om, säger Bror.

Mot Paris

Istället höll de sig till kontinentens mitt med sitt stora nät av åar, floder och kanaler. Efter Elbe styrde de in på floden Weser, men eftersom vattenståndet var lågt vände de tillbaka norrut och in i Mittellandkanal och stävade västerut. Vidare på floderna Rhen och Vecht mot Amsterdam och sedan på Sambre söderut till Belgien och vidare på Seine till Paris. 

Efter några storstadsdagar körde de österut på Bourgognekanalen och tillbaka ut på Rhen, som de därefter följde söderut hela vägen till den schweiziska staden Basel.

Det kan vara svårt att hänga med i svängarna i geografin för den som inte är van att ta båten nere på kontinenten. Och det är det ju inte så många som är. Okänt för många svenskar är också vilka oändliga möjligheter som erbjuds för den med båt. Faktum är att ingen annan del av världen har ett så finfördelat nät av vattenvägar. Flera av kanalerna, som rustas upp kontinuerligt och fortfarande används, är byggda på 1600- och 1700-talet. I Sverige blev det inte så många fler efter Göta kanal, som stod färdig 1832, men ute i Europa bygger man fortfarande nya. 

Massa slussar

Vikingarna drog sina skepp på stockar över Karpaterna på sin väg till Kiev och Miklagård (dagens Istanbul). Det behövs inte längre. Idag finns det moderna slussar som gör båtlivet betydligt enklare. 

– Det låter otroligt, men vi hann faktiskt med att ta oss igenom 520 slussar på vår fem månader långa rundresa, säger Bror.

Kvaliteten, tekniken och kostnaderna skiljer sig åt. I Tyskland och Nederländerna är det med enstaka undantag gratis att slussa. I Frankrike får man köpa månadskort för 1 000 kronor och i Belgien för 500 kronor.

Många av dem är bemannade. Andra är automatiserade.

– Då fick man låna en fjärrkontroll och sköta hela proceduren själv. Ibland hörde man slussvakten ropa ur en högtalare på ett hus bredvid. Då satt de väl någon annanstans och tittade på oss via övervakningskameror, säger Bror.

De franska slussvakterna kunde inte ett ord engels-ka men var väldigt tillmötesgående och vänliga.

– De slog på Google translate och gjorde sitt bästa för att bli förstådda. Vi fick omvärdera våra förutfattade meningar om snorkiga fransmän.

Balja på räls

Häftigaste slussen stötte de på i Belgien. Båten låg i en balja som gick på räls och tog dem 70 höjdmeter upp på en sträcka av 1 400 meter. Tätast kom slussarna på ett ställe i Frankrike. Där räknade de till 40 slussar på en och en halv mil.

Det är bra, tipsar Bror, att ha kommunikationsradio ombord så man kan anropa slussarna på VHF. Det funkar utan men blir knöligare.

– Men något man inte kan slarva med är båtintygen. I Frankrike fick vi påhälsning av polisen. De kom ombord och kollade brandsläckare och flytvästar och att vi hade ordning på dokumentationen. Vi klarade oss utan anmärkning.

När man är på havet får man ju bunkra mat när man lägger till i en hamn med service. Hur gjorde ni?

– Alla hamnar längs Europas vattenvägar ligger– centralt i byar och städer. Så det är lätt att hitta matbutiker, kaféer och annan service. Man är kort sagt inte i obygden. Det är inte som ute på havet, säger Anneli. 

Många kanalsemesterfarare har cykel med sig ombord för att kunna göra utflykter. Det hade inte Anneli och Bror. De tog istället långa dagliga promenader.

– Vi gick väl i snitt åtta kilometer om dagen. Ändå gick vi upp i vikt. Säger något om den goda maten.

Och så vinet

I sin snipa passerade de också – icke att förglömma – många vindistrikt.

– Ja, vi gillar vin. Så på så sätt var resan en dröm som infriades. Vi reste genom Chablis, Bourgogne, Alsace och Rhendalen. Det är inte klokt vad vackert vingårdarna ligger. Vi besökta många av dem och var med på flera vinprovningar.

Vad är era bästa råd till dem som vill göra en liknande resa?

– För det första: Våga satsa och bara gör det! Även om det verkar som om det vore omöjligt. För det and-ra: Ta det lugnt. Vi körde i max sex–sju knop. Båten gör tio. Men då går det åt onödigt mycket bränsle. Och vid slussar går alltid pråmar och annan nyttotrafik före. Men vad gör det när man inte har bråttom? säger Bror.

Och så ska man ha tur med vädret. Och tvärtemot vad som gäller för seglare är stiltje bästa vinden om man har en liten snipa med motor.

Några få gånger lämnade de båten, gjorde avstickare in med tåg och bodde på hotell i Normandie, Frankfurt och Hamburg. Men de övriga 150 nätterna sov de på båten.

Vända hemåt

Så kom hösten och det blev dags att styra norrut. Till Düsseldorf på den redan bekanta Mittellandkanal. Sedan tillbaka ut på Elbe och en liten sidokanal som tog dem till Lübeck vid floden Traves utlopp i Östersjön. Här blev dags att ge sig ut på havet igen. 

Via flera danska hamnar anlände de till Helsingborg. Efter en lång varm, solig och ofta vindstilla sommar nere i Europa var det nu i mitten av oktober. Vädret hade börjat bli ruggigare och blåsigare. Därför tog de tåget hem sista biten till Dalsland för att åka och hämta båten vid ett senare tillfälle när vädret lugnat ner sig.

Hemma i villan i Högsäter gläds de åt alla fina minnen från sommarens kanalbåtsäventyr. Anneli har sedan hemkomsten skrivit på en bok som hon hoppas kunna ge ut inom kort.

– Arbetstiteln är ”Med snöre och rep på Europas kanaler”. Jag vet att det heter tamp. Men min poäng är att man inte måste kunna en massa sjötermer och vara expert för att göra en sådan här resa.

Allra bästa minnet från kanalresan?

– En rogivande känsla av långsamhet. Det råder ett makalöst lugn på Europas kanaler. Många står och metar längs kanalstränderna. Det är en sådan stilla aktivitet. Man blir så avslappnad. 

5 favoriter på kanalresan

• 1. Utrecht. ”Jättemysig stad med kanaler mitt i stan. Och en massa restauranger och bostadshus mot vattnet.”
• 2. Paris. ”Vi la till mitt i stan. Så fint att få se denna världsstad från vattnet.”
• 3. Dole. ”Charmig fransk småstad med vacker katedral högt uppe på ett berg.”
• 4. Dijon. ”Den franska staden som gett namn till senapen. Jättefin. Gillade den jättemycket.”
• 5. Europeiska byar. ”Ingen nämnd, ingen glömd. Europa är fullt av mysiga småbyar med gammal bevarad bebyggelse, kaféer, affärer och skön atmosfär.”

Hyr kanalbåt

Om man inte har egen båt finns det mängder av uthyrare av kanalbåtar.

• Loca Boat i Frankrike: locaboat.com.
• Alpha-Croisiere i Frankrike: alpha-croisiere.com.
• Hausbootferien Individuell i Tyskland: hausboote-mv.de.
• Le Boat i Storbritannien: leboat.com.

Läs också: Segling över Atlanten – mitt livs äventyr!

Läs desutom: Greklands bästa öluff – dag för dag