En sensommardag tog vi tåget ner genom Europa. Stannade både i tyska Baden-Baden (brunnsorten med sina historiska badhus) och franska Bordeaux med sitt välbevarade 1700-talscentrum och Arcachon (badorten med Europas högsta sanddyn) innan vi kom fram till Biarritz.

I den fransk-baskiska badorten som blivit många surfares favorit väntade vårt första förbokade hotell – och våra hyrcyklar. Vi hade valt bort flerväxlade sportcyklar för bekväma elcyklar, eftersom dagstemperaturen i mitten av september ännu är som under en svensk sommarvärmebölja. 

Så kunde vår veckolånga rundresa börja. Dags för böljande vin- och chiliodlingar, bokskogar och vita byar i franska Baskien. 

Läs också om deras första stopp på vägen till Biarritz: Baden-Baden – Tysklands lyxiga spa-paradis med romerska bad.

Dag 1: Ankomst till Biarritz

När det snabba TGV-tåget från Paris anlänt till Gare de Biarritz, belägen ett par kilometer från centrum, tar vi lokalbussen till det förbokade hotellet nära La Grande Plage, den ikoniska surfingstranden med kasinot och spa-palatsen.

Vi har bokat ett paket med hotell och cyklar för den sex dagar långa rundturen. Dessutom ingår att bagaget körs med bil så vi slipper ha det på cyklarna. Och så har vi fått ladda ner en app som ska visa oss vägen med såväl en onlinekarta som en röst som i varje vägskäl tydligt förklarar om vi ska take right, take left eller continue straight forward. 

Dag 2: Biarritz–Hondarribia

Första dagen går rutten rakt söderut längs den dramatiskt branta kusten med sina taggiga kalk-

stensklippor som reser sig ur havet en bit ut. När jag betraktat dem en stund tycker jag att de påminner om ruiner av medeltida katedraler. 

Första längre stoppet får vi efter någon timme i Bidart, en klassisk baskisk by med vitmenade hus med röda och gröna snickerier. Vi är inte ensamma. Intill torget med kaféerna, bageriet och spelplanen för den baskiska racketsporten pelota står flera cyklar parkerade. Efter en kaffe och en kaloristinn bakelse fortsätter vi söderut.

Att den baskiska atlantkusten är ett paradis för surfare går inte att missa. Vi cyklar förbi stränder med parkerade campervans och surfare i våtdräkter, på väg ner till vattenbrynet med brädan under armen. På Plage Lafitenia kliver vi av cyklarna för att betrakta de som rider jättevågorna strax innan de ramlar och det vita skummet yr. Havet mullrar och luften doftar tång och salt hav. 

Lunchstopp i Saint-Jean-de-Luz som känns mindre fashionabel än Biarritz. Stranden ligger i en bukt vilket gör havet stillsammare och vågorna mer anpassade för oss som hellre simmar än surfar. 

På en uteservering på strandpromenaden beställer vi en konservburk med inlagd anjovis och en glasburk med hummuskryddad espelettechili.

– Espelette, säger jag undrande till resvännen Stina. Vad är det? Så heter ju en av byarna vi ska cykla genom i övermorgon.

Tids nog ska vi förstå sambandet mellan smaken vi känner och byn vi snart kommer till. Men först ska vi ta oss till dagens etappmål. Cykelvägen löper tätt intill en kanal inåt land och upp på en skogsklädd sandås där träden välver sig över oss. Det känns som om vi åker i en tunnel av blad och grenar. Sedan bär det av brant nerför mot gränsstaden Hendaye med den långa sandstranden och de vida vyerna mot de blånande bergen i Spanien. 

Vi vadar ut i havet, slås omkull av vågorna, skrattar, simmar, svalkar oss. Finns det något skönare att bada efter en svettklibbig heldag på en cykel? Sedan tar vi den lilla färjan tvärs över sundet till den spansk-baskiska staden Hondarribia där vårt förbokade hotell väntar på oss.

Franska och spanska Baskien har språket, historien och kulturen gemensamt. Ändå är det tydligt att Hondarribia på den spanska sidan har en annan atmosfär än Hendaye på den franska. Känslan av att vi hamnat i Spanien är så stark. Främst för att alla vi hör på gator, kaféer och barer pratar spanska, men också för att tapaskulturen är så dominerande. Således blir det pinchos och tapas till middag. Ångkokta musslor, friterad bläckfisk, brödbitar med pepparstark korv och ett par cañas.

Dag 3: Hondarribia–Ainhoa

Efter hotellfrukosten cyklar vi på spanska sidan gränsen till tvillingorten Irún. Sedan på bron över gränsfloden Bidasoa och tillbaka till Hendaye i Frankrike. Svänger därefter av till höger och rullar genom de välbärgade villaområdena ut på det gödsel- och hödoftande landet i franska Baskien.

En av många fördelar med att följa appens färdväg och inte själv ta ut kursen är att den leder oss på vackra omvägar och bort från trafikerade vägar till lugnare cykelstråk. Istället för raka vägen genom byarna leds vi in på smalare stråk intill bäckar, genom skogsdungar och förbi bondgårdar med råmande kor.

Efter Ascain bär det av uppför och vi tackar oss själva för att vi valde elcyklar. Kulmen på klättringen blir stationen för bergståget Le Train de la Rhune som tar turister upp på berget med samma namn. Men vi skippar kön till tåget och rullar vidare utför, förbi sluttande ängar med fårhjordar och bönder i svarta baskrar. En svalkande fartvind i ansiktet ända till Sare. 

När vi långsamt trampar in i byn möts vi av myllrande folkmassor. Det visar sig vara den årliga byfesten – Fêtes de Sare på franska, Sarako Bestak på baskiska – som pågår för fullt. Vandrande musikanter i folkdräkter som spelar traditionell baskisk musik, ett tivoli plingar och blinkar och portabla vagnar med lokal snabbmat som sprider frityros. 

Vi lyssnar på musiken, insuper feststämningen och dricker iskallt mineralvatten i skuggan, innan vi hoppar upp våra elcyklar och trampar vidare.

 Zugarramurdi – ännu en vitkalkad by med färggranna dörrar, balkonger och fönsterluckor. Så bildskön. Mobilkameran går varm. När vi cyklar vidare mot nordost möts vi plötsligt av en skylt som förkunnar ”Välkommen till Frankrike!”. Vad är det här? Vi som trodde vi befann oss i franska Baskien. Det visar sig att vi strax före Zugarramurdi passerat gränsen till Spanien utan att märka det. Tack EU för de osynliga nationsgränserna!

Så är vi framme i Ainhoa där vi ska sova i natt. Byn som vilar i en dal mellan frodiga, mjukt rundade kullar går direkt upp till förstaplatsen på vår gullighetslista. Bygatan kantas av korsvirkeshus med rött korstimmer. Den känns som en Hollywood-kuliss, en kliché, som motsvarar våra förutfattade meningar om den sydfranska kulturen.

Hotellet ligger bakom bygatan, på sluttningen av en av dessa grönskande kullar. På altanen serveras vi en trerätters middag (som ingår i vårt förbokade logi- och cykelpaket). Bonus: från middagsbordet är det milsvid utsikt över det pastorala landskapet vid foten av Pyrenéerna.

Dag 4: Ainhoa–Ixtassou

När vi vaknar nästa morgon är byn insvept i tjock dimma. Men snart får solen det mjölkvita diset att spricka upp och himlen att blåna. Det är varmaste dagen hittills. 30 grader i skuggan. Ännu en gång är vi glada för att vi valde elcyklar.

Dagens rutt går mestadels på smala landsbygdsvägar där det kan komma någon enstaka bil och ibland en traktor släpande på rasslande jordbruksredskap. Men det händer sällan, högst en gång i kvarten. Däremellan har vi asfalten för oss själva. Cyklar på en ås omgiven av sluttande ängar och vitkalkade bondgårdar; i alléer och skogar intill porlande bäckar; förbi hästar, kor och får. 

Vid Lac de Saint-Pée-sur-Nivelle parkerar vi cyklarna intill sjöstranden och slår oss ner på den breda sandstranden. Trots cyklarnas elförstärkning har trampandet i hettan gjort oss blöta av svett. Vi simmar länge i den svala spegelblanka sjön med det sammetsmjuka grönskimrande vattnet.

Espelette står det på vägskylten utanför nästa by där vi bestämt oss för att äta lunch. Minns hummusen kryddad med espelettechili som vi åt i Saint-Jean-de-Luz. Aha! Det är i den här trakten den odlas, det är den här byn som gett den dess namn. 

I var och varannan butik säljs chilifrukten. Färsk, torkad, processad. I korv, på konserv och i frysta påsar. På de solstekta vita husfasaderna hänger den illröda chilin på tork. Valet av lunch känns självklart. Sardiner i olja kryddade med espelettechili och grillad aubergine kryddad med … ja vadå? Espelettechili förstås. 

När vi lämnar byn är det bestående minnet från byn, förutom den vassa chilismaken, de skarpa färgerna: ett intensivt vitt och lika intensivt rött ljus. 

Dagens cykling avslutas i Ixtassou. Vårt hotell ligger vid bytorget som till stor del upptas av en spelplan för pelota. Vi slår oss ner på barens uteservering med varsitt tunt högt glas med kall öl och betraktar spelet som påminner om squash. Det är ingen officiell tävlingsmatch. Bara två kvinnor och två män som spelar för skojs skull. Likafullt är det storartad underhållning. 

Middagen på hotellets egen restaurang (som också ingår i vårt förbokade paket): stekt ankbröst med svart körsbärssås (lokal specialitet) och stekta tomater med fårost. Att äta den maten, dricka ett glas lokalt rödvin och sedan ta en kvällspromenad i det sensommarpregnanta landskapet får oss att inbilla oss att vi på något drömskt vis trätt in i himmelriket. 

Dag 5: Ixtassou–Biarritz

Ännu en dimmig morgon. Den här doftar våt jord, sten och klorofyll. Och också nu skingrar solen snart tjockan och vi trampar norrut i bjärt solsken, under en klarblå himmel, genom rasslande majsodlingar och förbi brummande traktorer med slåttermaskiner som sprider lukten av solvarmt gräs. 

Hittills har dagsetapperna varit kuperade och inte längre än tre mil. Idag ska vi tillryggalägga drygt fyra. Men så ska vi också ner på slätten där det kommer att gå undan. 

Men genom Cambo-les-Bains kan man inte cykla snabbt. Inte idag. För det är marknadsdag och gatorna är proppfulla av stånd med lokalt skördad mat och ett tätt folkvimmel av köpsugna från byarna runtomkring. Vi kliver av och leder cyklarna förbi snyggt upplagda ostar, skinkor, frukter och oliver. Därtill fiskar och ostron från Biscaya och en och annan konserv med confit du canard.

Efter marknadsbyn sluttar det utför mot Nive, floden som kantas av odlingar med espelettechili och en flera mil lång cykelbana. På några timmar tar vi oss in i hjärtat av den historiska staden Bayonne med sina medeltida gränder och sin pampiga katedral. 

Vad äta till lunch i den här staden? Bayonneskinka förstås, den lokala lufttorkade skinkan känd för sin mörkröda färg, milda sötma och rökiga ton. Idag i form av en av flera ingredienser i en matig sallad.

I Bayonne mynnar Nive ut i floden Adour som vi efter lunchen följer ner mot havet. Genom villaområden och barrskogar mot de gräsbevuxna sanddynerna som gömmer den milslånga sandstranden med det storslagna namnet Plage l’Océan. 

En strandservering med loj stämning. Surfbrädor. Pepparkaksbruna axlar. Solblekta linnen. Saltstela kalufser. Flipflops. Mjuka samtal. Ro.

Vi går ner till vattenbrynet där vågorna mullrar in med full kraft. Lite för full kraft. Därför nöjer vi oss med att stå med havsvattnet till knäna och låta oss duschas av stänket från vågskummet. 

Här skulle vi kunna stanna i flera dagar, känns det som. Spela backgammon, socialisera med surfare från hela världen, dricka öl, kanske lära oss surfa. Men nu väntar incheckning och återlämning av hyrcyklarna på samma hotell i Biarritz där vi började cykelresan för fem dagar sedan. 

På Grande Plage i Biarritz är vågorna också mäktiga, men snäppet lägre än på oceanstranden. Så nu vågar vi oss ut för en kort simtur i friska havet. En värdig avslutning på cykelturen i franska Baskien. Nu är vi i mål. 

Dag 6: Biarritz

Efter ett besök på matmarknaden är det dags att bege oss till järnvägsstationen och hoppa på TGV-tåget till Paris för vidare färd norrut, hemåt, de första höstvindarna.

Från tågfönstret blickar jag ut över ängar med solgula veteåkrar, dignande fruktträd och vinbuskar med blåröda druvor. Jag saknar cykeln och de lantliga dofterna och den ljumma vinden i ansiktet. 

GUIDE: CYKLA I FRANSKA BASKIEN

Fakta: Franska Baskien

• På baskiska kallas den franska delen av Baskien för Iparralde, som betyder Nordlandet. Pays basque français säger man på franska.
• Franska Baskien är en del av den franska regionen Nouvelle-Aquitaine.
• Områdets kulturella huvudstad är Bayonne. 
• Området har flera kända badorter, främst Biarritz, Anglet, Saint-Jean-de-Luz och Hendaye.
• Baskisk pelota spelas genom att en boll omväxlande slås av två lag mot en frontvägg antingen med ett racket eller med handen. Praktiskt taget vartenda baskiskt bytorg har en pelotaplan.
• Baskiska pratas av ungefär hälften av alla som bor i byarna i inlandet, jämfört med bara en av tio i städerna längs kusten. I övrigt är det franska som gäller. Engelska funkar bra på hotell, barer och restauranger.
• Baskiska har inga likheter med något känt språk. Det talades i området innan de indoeuropeiska språken kom till Europa.

Boka cykelpaket

Epic Trails (f d Travl), som vi anlitade, har störst utbud av cykelresor i Europa. Deras cykelpaket med förbokade hotell, transport av bagage och måltider i franska Baskien kostar från drygt 10 000 kr för 5–6 dagar. Elcyklar kostar extra.

Loca France har snarlika cykelpaket för ungefär samma pris.

Go Slow Travel erbjuder också cykelpaket i franska Baskien med liknande rutt för från drygt 12 000 kr.

Bering Travel har också cykelturer i franska Baskien. För 6–7 dagar betalar du drygt 14 000 kr.

Hotellen vi bodde på

Biarritz

Alfred Hôtel Les Halles, inkl frukost.

Hondarribia

Hôtel Jauregui, inkl frukost.

Ainhoa

Hôtel Argi Eder, inkl frukost och trerätters middag.

Itxassou

Hôtel du Fronton, inkl frukost och trerätters middag.

Tågresan Stockholm–Biarritz

Interrailkort

14 resdagar i en följd, 4 300 kr (seniorpris). Lägre pris för dig upp till och med 26 år och högre för dig som är 27–59. Gratis för barn som ännu inte fyllt 12.

1. Stockholm–Hamburg

SJ:s Euronight, restid 14 tim,
bädd i liggvagn: 390 kr. 

2. Hamburg–Baden-Baden*

Deutsche Bahns ICE-tåg, restid 6 tim 30 min, sittplats 55 kr.

3. Baden–Baden–Karlsruhe

Deutsche Bahns Regiotåg, restid 25 min,
ingen reservation.

4. Karlsruhe–Paris Est

Deutsche Bahns ICE-tåg, restid 2 tim 30 min, sittplats 55 kr.

5. Paris Montparnasse–Biarritz**

SNCF:s TGV-tåg, restid 4 tim 20 min,
sittplats 200 kr.

* Vi stannade i tyska brunns- och kurorten Baden-Baden, bodde en natt på hotell och gick på anrika Friedrichbad.
** Direkttåget Paris–Biarritz är snabbaste vägen ner. Vi valde att stanna en natt i Bordeaux och två nätter i badorten Arcachon strax utanför. På hemvägen nöjde vi oss med en övernattning på hotell i Paris.

Läs mer: Ostronsafari på cykel i Frankrike.